Förfarande : 2008/2639(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B6-0192/2009

Ingivna texter :

B6-0192/2009

Debatter :

Omröstningar :

PV 24/04/2009 - 7.21
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2009)0329

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 112kWORD 58k
16.4.2009
PE423.113
 
B6‑0192/2009
till följd av frågorna för muntligt besvarande B6‑0489/2008 och B6‑0494/2008
i enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen
från Gérard Deprez
för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
om den årliga debatten om de framsteg som har gjorts under 2008 på området för frihet, säkerhet och rättvisa (artiklarna 2 och 39 i EU-fördraget)

Europaparlamentets resolution om den årliga debatten om de framsteg som har gjorts under 2008 på området för frihet, säkerhet och rättvisa (artiklarna 2 och 39 i EU‑fördraget) 
B6‑0192/2009

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 6 och 39 i EU-fördraget och artiklarna 13, 17–22, 61–69, 255 och 286 i EG-fördraget, vilka utgör den huvudsakliga rättsliga grunden för EU:s och gemenskapens utveckling som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa,

–  med beaktande av de muntliga frågorna till rådet (B6-0489/2008) och till kommissionen (B6-0494/2008), diskuterade i kammaren den 17 december 2008(1),

–  med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen och av följande skäl:

A.  Tio år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande

   har Europeiska unionens regelverk om rättvisa, frihet och säkerhet vuxit i betydande grad, vilket i sig bekräftar medlemsstaternas beslut att i stor utsträckning involvera Europeiska unionens institutioner i utformningen av politiken på detta område i syfte att trygga frihet, säkerhet och rättvisa för unionsmedborgarna,
   känner en majoritet av unionsmedborgarna, enligt regelbundna Eurobarometerundersökningar, i allt högre grad att åtgärder på EU-nivå ger ett mervärde jämfört med sådana som vidtas uteslutande på medlemsstatsnivå; två tredjedelar av medborgarna stöder EU-åtgärder som främjar och skyddar grundläggande rättigheter (inklusive barns rättigheter) och bidrar till kampen mot organiserad brottslighet och terrorism, medan endast 18 procent anser att EU‑åtgärderna inte ger några särskilda fördelar.

B.  Ovannämnda positiva faktorer kan emellertid inte uppväga

   de ständiga juridiska luckorna och komplexiteten i EU:s beslutsprocesser, särskilt på sådana områden som polissamarbete och straffrättsligt samarbete, vilka präglas av en avsaknad av lämplig demokratisk och juridisk kontroll på EU-nivå,
   oviljan hos en majoritet av medlemsstaterna att stärka de politiska åtgärderna på området grundläggande rättigheter och medborgerliga rättigheter; samtidigt framstår det som allt viktigare att fokusera inte bara på gränsöverskridande fall, för att man ska kunna förhindra förekomsten av olika normer inom en och samma medlemsstat,
   det fortsatta behovet av att ytterligare utveckla och på ett korrekt sätt genomföra EU:s gemensamma immigrations- och asylpolitik, vilken drabbats av förseningar i förhållande till tidtabellen i Haagprogrammet och den europeiska pakten för invandring och asyl,
   de svårigheter som kommissionen ställs inför när det gäller att säkerställa ett korrekt genomförande i god tid av en avsevärd mängd gemenskapslagstiftning som nyligen antagits och att hantera all korrespondens, alla klagomål och de alltfler fall av överträdelser som tillkommer,
   behovet av att i högre grad involvera Europaparlamentet och nationella parlament i utvärderingen av de faktiska lokala konsekvenserna av EU:s lagstiftning,
   det fortfarande underutvecklade nätverket med företrädare för det civila samhället och berörda parter inom alla politiska områden som rör området med frihet, säkerhet och rättvisa; det är värt att notera att medlemsstaternas justitieministrar först nyligen beslutade att upprätta ett nätverk som syftar till ett ömsesidigt stärkande av den nationella lagstiftningen, något som bör göras även på övriga områden som rör området med frihet, säkerhet och rättvisa,
   det faktum att även samarbetet mellan olika EU-instanser utvecklas i långsam takt och att situationen riskerar att bli än mer komplicerad i och med det ökande antalet organ med operativa uppgifter på gemenskapsnivå.

C.  Det är viktigt att påminna om

   rådets och kommissionens fortsatt försiktiga hållning efter det att parlamentet antog sin resolution av den 25 september 2008 om den årliga debatten om de framsteg som har gjorts under 2007 på området med frihet, säkerhet och rättvisa(2), och under plenardebatterna i december 2008 om skyddet av grundläggande rättigheter i Europeiska unionen och om de framsteg som har gjorts på området med frihet, säkerhet och rättvisa,
   det stöd som de nationella parlamenten gett ett mer omfattande interparlamentariskt samarbete framför allt på området med frihet, säkerhet och rättvisa, vilket kommit till uttryck i deras bidrag till de allmänna debatterna och vid särskilda tillfällen, t.ex. i samband med översynen av EU:s bestämmelser om öppenhet och insyn, rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism(3), EU:s nya lagstiftning om användande av passageraruppgifter(4), genomförandet av parlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier(5), utvärderingen av rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna(6) och genomförandet av straffrättsligt och civilrättsligt samarbete.

1.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har gjort det att ratificera Lissabonfördraget snaras möjligt eftersom det kommer att avhjälpa de tydligaste bristerna vad avser området med frihet, säkerhet och rättvisa genom att

   skapa en i högre grad koherent, insynsvänlig och rättsligt solid ram,
   stärka skyddet av grundläggande rättigheter i och med att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(7) (nedan kallad ”stadgan”) blir bindande, och att EU får ansluta sig till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
   ge unionsmedborgarna och det civila samhället ökat utrymme för åtgärder genom att involvera dem i lagstiftningsprocessen och öka deras tillträde till Europeiska gemenskapernas domstol,
   involvera Europaparlamentet och de nationella parlamenten i utvärderingen av EU:s politik och därigenom öka de europeiska och nationella myndigheternas ansvar.

2.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet, rådet och kommissionen att

   a)formellt involvera det nyvalda Europaparlamentet i antagandet av nästa fleråriga program för området med frihet, säkerhet och rättvisa under perioden 2010–2014 eftersom detta program, efter Lissabonfördragets ikraftträdande, primärt bör genomföras av rådet och parlamentet inom ramen för medbeslutandeförfarandet; med tanke på att ett sådant flerårigt program bör omfatta betydligt mer än de förslag som ingår i rapporterna från rådets framtidsgrupper bör även de nationella parlamenten göras delaktiga eftersom de bör spela en central roll i utformningen av prioriteringarna och genomförandet av dem på nationell nivå,
   b)fokusera på det framtida fleråriga programmet, främst förbättringen av de grundläggande rättigheterna och de medborgerliga rättigheterna i enlighet med parlamentets rekommendation nyligen(8), genom att utveckla målen och principerna i stadgan, vilka presenterades i Nice år 2000 och på nytt i Lissabon den 12 december 2007.

3.  Europaparlamentet anser att det är viktigt och lämpligt att kommissionen

   a)utan dröjsmål tar initiativ för att förbättra skyddet av de medborgerliga rättigheterna, såsom dataskyddet, det diplomatiska och konsulära skyddet och rörelse- och uppehållsfriheten,
   b)utvecklar en mekanism för att säkerställa en större delaktighet för medborgarna när det gäller fastställandet av vad ett medborgarskap i unionen innebär, genom att utarbeta mekanismer för samråd och stödja nätverk för berörda parter,
   c)lägger fram ett fullständigt program med EU-åtgärder som stärker tilltalades processuella rättigheter och tryggar nödvändiga garantier före och efter rättegång, i synnerhet när det rör sig om icke-medborgare i landet i fråga, och mer generellt utvecklar en granskning av det europeiska straffrättssystemet och säkerhetsåtgärder med hänsyn till skyddet av medborgerliga rättigheter,
   d)regelbundet samlar in och sprider alla relevanta uppgifter om utvecklingen av den huvudsakliga politiken för frihet, säkerhet och rättvisa, till exempel migrationsflöden, utvecklingen av den organiserade brottsligheten och särskilt av terrorismen (se EU:s hotbildsbedömning avseende den organiserade brottsligheten – Octa – och Europols rapport om situation och tendenser vad gäller terrorism i Europeiska unionen – TE‑SAT),
   e)så snart som möjligt presenterar det oavslutade rättsliga instrumentet för andra kategorier av arbetstagare från tredjeländer som innehar EU:s blåkort, exempelvis säsongsarbetare, personer som förflyttats internt av sitt företag samt avlönade praktikanter samt för Frontex mandat; särskilt garanterar att Frontex har tillräckliga resurser för att uppnå sina mål samt för att ge parlamentet all information om förhandlingar om avtal med tredjeländer avseende immigration,
   f)fastställer en europeisk intern säkerhetspolitik som bör komplettera nationella säkerhetsplaner så att unionsmedborgarna och de nationella parlamenten har en klar uppfattning om mervärdet av EU-åtgärder; särskilt stärker EU:s politik för kampen mot vissa slag av organiserad brottslighet som it- brottslighet, människosmuggling, sexuellt utnyttjande av barn och korruption, genom att vidta effektiva åtgärder och använda samtliga tillgängliga verktyg för samarbete för att uppnå mätbara resultat, inklusive åtgärder i syfte att anta ett rättsligt instrument för konfiskering av ekonomiska tillgångar och egendom från internationella kriminella organisationer samt återanvändning av dessa i sociala syften,
   g)fortsätter tillämpa principen om ömsesidigt erkännande av domar i civil- och brottmål, på alla nivåer, särskilt när det gäller brottmål, för att säkerställa att det finns ett europatäckande system för erkännande och ömsesidigt godtagande av bevisning som fullt ut respekterar de grundläggande rättigheterna,
   h)kompletterar utvecklingen av principen om ömsesidigt erkännande med en rad åtgärder för att stärka det ömsesidiga förtroendet, i synnerhet genom att utveckla en viss tillnärmning av materiell straffrätt och straffprocessrätt samt processuella rättigheter, förbättra den ömsesidiga utvärderingen av hur rättsystemen fungerar och förbättra sätten att stärka det ömsesidiga förtroendet inom rättsliga yrken, t.ex. genom ökad fortbildning och stöd av nätverk,
   i)skapar en insynsvänlig och effektiv yttre gemenskapsstrategi för området med frihet, säkerhet och rättvisa som bygger på en trovärdig politik, särskilt på de områden där gemenskapen har exklusiv behörighet, såsom återtagandeavtal, skyddet av de yttre gränserna och viseringspolitiken (exempelvis frågan om USA:s visumkrav),
   j)uppmanar rådet att regelbundet samråda med parlamentet, också i frågor som rör internationella avtal om straffrättsligt samarbete och polissamarbete, eftersom rådets aktuella vägran att göra detta strider mot principen om lojalt samarbete och mot EU:s demokratiska ansvar; lägger fram kriterier för utformningen av en lämplig EU‑politik för avtal med tredjeländer om ömsesidig rättslig hjälp eller utlämning i brottmål, med beaktande av principen om icke‑diskriminering mellan EU-medborgare och medborgare från ifrågavarande tredjeland,
   k)inför särskild lagstiftning som ger alla EU-medborgare rätt till diplomatiskt och konsulärt skydd oavsett om medlemsstaten i fråga är representerad på tredjelandets territorium eller inte,
   l)lägger fram nya förslag i syfte att följa EG-domstolens beslut om skyddet av grundläggande rättigheter i samband med frysning av fysiska och juridiska personers tillgångar även avseende EG-domstolens beslut om de personer som anges i bilagan till rådets beslut 2008/583/EG av den 15 juli 2008 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism(9), särskilt i målen T-284/08 PMOI mot rådet och T-256/07 PMOI mot rådet,
   m)stärker den ömsesidiga tilliten och solidariteten mellan medlemsstaternas myndigheter genom att

   i samarbete med Europarådet, fastställa högre normer för kvaliteten på rättskipning(10) och polissamarbete,
   stärka och demokratisera de mekanismer för ömsesidig utvärdering som redan finns i Schengensamarbetet och bekämpningen av terrorism,
   utvidga den modell för ömsesidig utvärdering och hjälp mellan medlemsstater som inrättades med Schengensamarbetet till att omfatta all politik inom området med frihet, säkerhet och rättvisa som rör medborgare från andra medlemsstater eller tredjeländer (såsom migrations- och integrationspolitik men även genomförandet av program för bekämpande av terrorism och radikalisering),

   n)inför mer samordning och komplementaritet mellan befintliga och planerade EU‑organ som Europol, Eurojust, Frontex och Cepol, eftersom dessa organ bör utveckla sitt än så länge begränsade och osäkra samarbete och upprätta närmare förbindelser med motsvarande nationella organ genom att uppnå en högre grad av effektivitet och säkerhet och bli mer redovisningsskyldiga och insynsvänliga för Europaparlamentet och de nationella parlamenten,
   o)fortsätter att utveckla och förstärka EU:s gemensamma politik om gränsförvaltning och samtidigt betonar behovet av att det så snabbt som möjligt tas fram en övergripande plan som fastställer den generella uppbyggnaden av EU:s gränsstrategi och även detaljerna för hur alla tillhörande program och projekt ska interagera och fungera som en helhet, för att sambanden mellan dessa ska bli så bra som möjligt och för att undvika eventuella dubbelarbeten eller avvikelser.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra alla ansträngningar som behövs för att slutföra de relevanta projekten och garantera att Informationssystemet för viseringar (VIS) och andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) kan tas i drift så snart som möjligt.

5.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen avstår från att i ett för tidigt skede lägga fram förslag om att införa nya system, särskilt systemet för ut- och inresa till dess att VIS och SIS har färdigställts och tagits i drift. Parlamentet förespråkar en bedömning av det faktiska behovet av ett sådant system med tanke på att det uppenbarligen överlappar med de system som redan finns. Det är av största vikt att undersöka om det behövs ändringar av de befintliga systemen och att tillhandahålla en korrekt uppskattning av de faktiska kostnaderna för hela processen.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt förslag till ett flerårigt program ta med de ovan angivna rekommendationerna samt parlamentets rekommendationer i sin ovan angivna resolution av den 25 september 2008 samt i följande resolutioner:

   Resolutionen av den 14 januari 2009 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2004–2008(11).
   Resolutionen av den 2 april 2009 om problemen med och framtidsutsikterna för unionsmedborgarskapet(12).
   Resolutionen av den 27 september 2007 om tillämpning av direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(13).
   Resolutionen av den 10 mars 2009 om utvecklingen av Europeiska unionens gränsförvaltning och motsvarande erfarenheter från tredjeländer(14).
   Resolutionen av den 10 mars 2009 om framtiden för det gemensamma europeiska    asylsystemet(15).

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+TA+P6-TA-2006-0254+0+DOC+XML+V0//EN&language=ENhttp://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+TA+P6-TA-2006-0254+0+DOC+XML+V0//EN&language=EN
(2) Antagna texter, P6_TA(2008)0458.
(3) EUT L 164, 22.6.2002, s. 3.
(4) Förslag till rådets rambeslut om användande av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) i brottsbekämpningssyfte (KOM(2007)0654).
(5) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77.
(6) EUT L 31, 6.2.2003, s. 18.
(7) Stadgan: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2007:303:0001:0023:SV:PDFhttp://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2007:303:0001:0023:SV:PDF förklaringar: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2007:303:0017:0035:SV:PDFhttp://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2007:303:0017:0035:SV:PDF http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2007:303:0001:0023:SV:PDF
(8) Se parlamentets resolution av den 14 januari 2009 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2004–2008 (Antagna texter, P6_TA(2009)0019).
(9) EUT L 188, 16.07.2008, s. 21.
(10) Europaparlamentets rekommendation till rådet om kvaliteten på rättskipning i brottmål och harmonisering av straffrättslig lagstiftning i medlemsstaterna (EUT 304 E, 1.12.2005, s. 109).
(11) Antagna texter, P6_TA(2009)0019.
(12) Antagna texter, P6_TA(2009)0204.
(13) EUT C 219 E, 28.8.2008, s. 317.
(14) Antagna texter, P6_TA(2009)0085.
(15) Antagna texter, P6_TA(2009)0087.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy