FÖRSLAG TILL RESOLUTION
21.4.2009
i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen
från Pervenche Berès
för utskottet för ekonomi och valutafrågor
om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans
B6‑0256/2009
Europaparlamentets resolution om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag av den 8 april 2009 till rådets förordning (EG) om ändring av rådets förordning (EG) nr 332/2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans (KOM(2009)0169),
– med beaktande av rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans och Europaparlamentets ståndpunkt av den 6 september 2001 om ett förslag till rådets förordning om upprättandet av medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans,
– med beaktande av sin ståndpunkt av den 20 november 2008 om förslaget till rådets förordning (EG) om ändring av rådets förordning (EG) nr 332/2002 och sin resolution från samma dag om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans,
– med beaktande av artiklarna 100 och 119 i EG-fördraget,
– med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Rådet har redan fördubblat taket för medelfristigt ekonomiskt stöd till 25 000 000 000 EUR från det ursprungliga beloppet på 12 000 000 000 EUR, på grundval av artiklarna 119 och 308 i fördraget genom att anta förordning (EG) nr 1360/2008 av den 2 december 2008 om ändring av förordning (EG) nr 332/2002.
B. Tillsammans med andra internationella finansiella institutioners åtgärder har gemenskapen godkänt ett lån till Ungern på 6 500 000 000 EUR och till Lettland på 3 100 000 000 EUR och ytterligare 2 200 000 000 EUR är öronmärkta för Lettland från vissa enskilda medlemsstater.
C. Gemenskapen avser att bidra med medelfristigt ekonomiskt stöd till Rumänien på upp till 5 000 000 000 EUR mot bakgrund av den globala finansiella krisens negativa följder för den ekonomiska och finansiella situationen i Rumänien.
D. En bedömning från fall till fall för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaterna är att föredra för att kunna ta hänsyn till varje enskild medlemsstats specifika situation.
E. Följderna av den pågående globala finansiella och ekonomiska krisen bör beaktas.
F. Fullständig solidaritet måste visas med de medlemsstater som nyligen anslutit sig till Europeiska unionen.
G. Det behövs en politik för de specifika problemen i dessa medlemsstaters ekonomier mot bakgrund av den globala finanskrisen och den recession som breder ut sig i Europa.
1. Europaparlamentet anser att den nuvarande situationen är ytterligare bevis för eurons betydelse när det gäller att skydda medlemsstaterna i euroområdet, och uppmanar medlemsstaterna utanför euroområdet att ansluta sig så snart de uppfyller Maastrichtkriterierna.
2. Europaparlamentet kräver ett svar från kommissionen på sin tidigare uppmaning om en analys av följderna av beteendet i de banker som flyttade sina tillgångar från de nyligen anslutna medlemsstaterna.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt meddela resultatet av denna studie till utskottet för ekonomi och valutafrågor.
4. Europaparlamentet medger att det är nödvändigt att väsentligt höja taket för det utestående lånebelopp som kan beviljas medlemsstater enligt förordning (EG) nr 332/2002 på grund av den nuvarande globala finansiella och ekonomiska krisen och med beaktande av parlamentets tidsplanering. Parlamentet betonar att en sådan ökning också skulle förbättra gemenskapens flexibilitet när det gäller att tillmötesgå ytterligare önskemål om medelfristigt ekonomiskt stöd.
5. Europaparlamentet välkomnar de frivilliga avtalen mellan banker och de nyligen anslutna medlemsstaterna, där de förra avstår från att minska kreditramarna (exempelvis i fallet Rumänien och Wienöverenskommelsen), och uppmuntrar till fler sådana initiativ.
6. Europaparlamentet konstaterar att denna betydande ökning gör det möjligt att maximera kommissionens upplåningspotential på kapitalmarknaderna eller från finansiella institut. Parlamentet konstaterar dessutom att det inte finns någon rättslig grund för gemenskapen att ge ut obligationer på den globala marknaden men att kommissionen vidtar förberedande åtgärder i syfte att tillåta två eller flera medlemsstater att gemensamt ge ut euroobligationer.
7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med Europeiska investeringsbanken undersöka hur kreditåtstramningen i den reala ekonomin kan övervinnas med hjälp av nya innovativa finansiella instrument. Parlamentet påpekar att det finns ett stort antal finansiella instrument som kan utnyttjas för att säkerställa flexibilitet i systemet för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans.
8. Europaparlamentet konstaterar att en höjning av lånetaket inte skulle leda till några budgetmässiga följder eftersom kommissionen skulle ta upp lånen på finansmarknaderna och de medlemsstater som beviljas lånen skulle vara tvungna att betala tillbaka dem. Parlamentet betonar att den enda möjliga budgetmässiga följden av att höja lånetaket skulle uppkomma om en medlemsstat inte skulle kunna betala sina skulder.
9. Europaparlamentet välkomnar den roll som det ovannämnda förslaget från kommissionen vid behov tilldelar revisionsrätten.
10. Europaparlamentet anser att de villkor som är kopplade till beviljande av ekonomiskt stöd bör överensstämma med och bidra till att främja gemenskapens mål för kvaliteten på offentliga utgifter, hållbara system för tillväxt och social trygghet, full sysselsättning, kampen mot klimatförändringar och energieffektivitet.
11. Parlamentet påminner om att artikel 100 i fördraget också är tillämplig på samtliga medlemsstater och uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till en förordning för att fastställa villkoren för genomförande av denna bestämmelse. Parlamentet påminner om att enligt artikel 103 i fördraget ska en medlemsstat inte ansvara för att åta sig förpliktelser som har ingåtts av centrala, regionala, lokala eller andra myndigheter, andra offentligrättsliga organ eller offentliga företag i en annan medlemsstat, dock utan att detta påverkar ömsesidiga finansiella garantier för det gemensamma genomförandet av ett visst projekt. Om det behövs, kan rådet enligt förfarandet i artikel 252 fastställa definitioner för tillämpningen av de förbud som avses i artikel 101 och i denna artikel.
12. Europaparlamentet begär att få information om de samförståndsavtal som ingås mellan kommissionen och berörda medlemsstater och som innehåller detaljerade uppgifter om lånevillkoren.
13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den ekonomiska politiken samordnas på gemenskapsnivå under ekonomiska nedgångar samt att inrätta en expertgrupp tillsammans med parlamentet och förbereda ramar och riktlinjer för de samförståndsavtal som ingås mellan kommissionen och berörda medlemsstater med uppgifter om lånevillkoren.
14. Europaparlamentet påminner om att det i ovannämnda ståndpunkter av den 6 september 2001 och 20 november 2008 begärde att rådet vartannat år och efter att ha hört parlamentet och efter att Ekonomiska och finansiella kommittén avgett ett yttrande skulle pröva om det system som upprättats fortsatt uppfyller de behov som föranledde dess införande. Parlamentet frågar rådet och kommissionen om sådana rapporter utarbetats sedan förordning (EG) nr 332/2002 antogs.
15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska centralbanken, eurogruppen och medlemsstaternas regeringar.