FÖRSLAG TILL RESOLUTION om G20-mötet i Pittsburgh den 24–25 september 2009
30.9.2009
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Daniel Cohn-Bendit, Rebecca Harms för Verts/ALE-gruppen
B7‑0084/2009
Europaparlamentets resolution om G20-mötet i Pittsburgh den 24–25 september 2009
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av slutsatserna från G20-mötet i Pittsburgh den 24–25 september 2009,
– med beaktande av Förenade kungarikets, Frankrikes och Tysklands gemensamma skrivelse, där länderna efterfrågar ”bindande regler” för bonusar i banker,
– med beaktande av det gemensamma uttalande som sju europeiska finansministrar (från Frankrike, Sverige, Nederländerna, Luxemburg, Spanien, Tyskland och Italien) offentliggjorde den 4 september 2009, i vilket de uppmanar G20-länderna att i likhet med dem anta stränga regler för finansiella aktörers lön,
– med beaktande av resultatet av G20-ländernas finansministermöte i London den 4‑5 september 2009,
– med beaktande av resultaten av mötet i OECD:s globala forum om insyn och informationsutbyte för beskattningsändamål, som hölls i Mexiko den 1–2 september 2009,
– med beaktande av slutsatserna från G20-mötet i London den 2–3 april 2009,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Den finansiella och ekonomiska krisen orsakades av världens rikaste länder men påverkar alla länder och G20-länderna har ett gemensamt ansvar att dämpa krisens sociala följder, särskilt i utvecklingsländerna, som har drabbats hårt av krisens sidoeffekter.
B. Att uppnå resultat i fråga om klimatfinansiering är ett centralt inslag i insatserna för att gynna global ekonomisk återhämtning och bereda grunden för en hållbar 2000‑talsekonomi.
C. Klimatfinansiering för utvecklingsländer hör till industriländernas ansvar – eftersom deras tidigare utsläpp har orsakat de redan konstaterade klimatförändringarna – och utgör en investering i gemensam internationell säkerhet.
D. Växande obalanser i världshandeln och det faktum att fluktuationerna hos de nominella valutakurserna i allt större utsträckning frikopplas från inflationsskillnaderna mellan länderna hör till de huvudsakliga orsakerna till den rådande finansiella och ekonomiska krisen.
E. Offshore-centrum möjliggör oegentlig flykt från både skatter och finansiell reglering, och internationell skatteplanering och skatteflykt utgör ett allvarligt hinder mot uppnåendet av millenniemålen.
F. Offshore-centrum och skatteparadis underlättar varje år olaglig kapitalflykt till ett värde på 1 biljon dollar, varav två tredjedelar består av transaktioner som föranleds av multinationella bolags skatteplanerings- och skatteflyktssystem.
G. Det är oerhört viktigt att bemöta de utmaningar som skatteflykt, skatteparadis och offshore-centrum medför. Det behövs också ett internationellt system för samarbete och informationsutbyte på beskattningsområdet.
H. Spekulativa finansiella aktörer såsom hedgefonder och private equity-bolag har bidragit till de dramatiska prisfluktuationerna när det gäller olja, metaller, livsmedel och andra råvaror, och finansiell spekulation i livsmedel, olja, mark och andra basråvaror bör förbjudas.
I. Det måste införas reglering av högt belånade institut, bland annat genom skärpta kapitalkrav.
J. Kapitalkraven på finansiella institutioner som är systemviktiga på grund av sin storlek bör vara högre än de på mindre finansiella institutioner, så att risken för att offentliga räddningsinsatser måste sättas in minskar.
K. Åtgärder i fråga om chefslöner och bonusar är av avgörande betydelse för att man ska kunna förhindra finanskriser i framtiden, inte minst med tanke på att skattebetalarnas pengar har använts till att stödja finanssektorn.
L. Sådana åtgärder blir mindre verkningsfulla om de inte genomförs i världens största finanscentrum.
M. EU:s finansministrar är eniga om att man måste bryta kopplingen mellan höga bonusar och den risktagandekultur som enligt dem orsakat den finansiella turbulensen.
N. Globaliseringen gör ekonomiskt och finansiellt samarbete oumbärligt och kräver globala lösningar på områden såsom betalningsbalansjusteringar, finansiell reglering och tillsyn, skuldhantering och skuldreglering. Den internationella samordningen bör skötas av organ som uppfyller fyra traditionella kriterier: effektivitet, legitimitet, representativitet och ansvarsskyldighet.
O. Det är oerhört viktigt att överbrygga klyftan mellan reglerade och oreglerade finansmarknader och att till varje pris förhindra regleringsarbitrage och undgående av reglering.
En ram för grön och global återhämtning
1. Europaparlamentet påminner om att den finansiella och ekonomiska krisen har oproportionerliga konsekvenser för utsatta människor i de fattigaste länderna, där den ytterligare spätt på fattigdoms-, skuld- och livsmedelskriserna. Parlamentet finner det därför oroande att G20-länderna helt åsidosätter de övriga ”G-172-länderna”, som drabbas värst av finans-, livsmedels-, energi- och miljökriserna. Mot denna bakgrund anser parlamentet att G20-länderna fortfarande saknar legitimitet för att lösa den ekonomiska och finansiella krisen på egen hand eller författa reglerna för ett nytt världsekonomiskt system. G20-gruppen måste utvidgas så att hänsyn tas till andra tillväxt- och utvecklingsekonomier, inbegripet de fattigaste länderna.
2. Europaparlamentet upprepar i synnerhet sin åsikt att organ som fattar faktiska beslut på internationell nivå bör sättas under FN:s överinseende på längre sikt, eventuellt genom att en vidareutveckling av befintliga FN-organ som exempelvis FN:s ekonomiska och sociala råd, förutsatt att inget land ges vetorätt.
3. Europaparlamentet håller med om att stimulansprogram måste fortsätta att genomföras till stöd för ekonomisk verksamhet tills återhämtningen har fått ordentligt fäste. Det är dock beklagligt att G20-länderna stöder användningen av 5 000 miljarder dollar till konjunkturdämpande utgifter till slutet av 2010 utan att göra något trovärdigt åtagande när det gäller gröna investeringar.
4. Europaparlamentet varnar för att genomföra en exitstrategi alldeles för tidigt. Parlamentet upprepar sin övertygelse om att samordnade exitstrategier måste ta formen av en internationell ”grön New Deal”, i linje med rapporten från FN:s miljöprogram ”Out of Crisis – Opportunity” av den 16 februari 2009, där G20-länderna uppmanas att lägga fram en internationell ”grön New Deal” för att på ett övergripande sätt ta itu med den trefaldiga krisen (ekonomisk, social och miljömässig kris).
5. Europaparlamentet anser att det behövs nya index och redovisningsstandarder för hållbar utveckling som ser till annat än bara BNP och som gör det möjligt att mäta välstånd och mänskliga verksamheters miljökonsekvenser. Dessa skulle således fungera som riktlinjer för inriktningen på och utvärderingen av den globala återhämtningen. Parlamentet noterar Stiglitz/Sen-kommissionens slutrapport om alternativa index samt Europeiska kommissionens meddelande ”Bortom BNP – Att mäta framsteg i en föränderlig värld” (KOM(2009)0433) av den 20 augusti 2009. Europeiska rådet och kommissionen uppmanas att ta upp dessa frågor under nästa G20-möte i Kanada.
6. Europaparlamentet välkomnar att man under toppmötet i Pittsburgh har diskuterat några av de globala obalanser som ligger bakom finanskrisen samt att en ”ram för stark, hållbar och balanserad tillväxt” kommer att inrättas, genom vilken ett samarbete ska inledas för ömsesidig bedömning av de nationella politiska ramarna och deras inverkan på den globala tillväxtens utformning och hållbarhet.
7. Europaparlamentet påminner om att underliggande orsakerna särskilt privat överbelåning, växande klyftor och den rådande ojämvikten i handels- och bytesbalansen, måste åtgärdas på ett effektivt sätt för att förhindra framtida finanskriser.
8. Europaparlamentet anser att en effektiv multilateral lösning på krisen kräver en flerdimensionell regleringsreform på systemnivå för att man ska kunna åtgärda fluktuerande valutakurser och råvarupriser. Parlamentet anser att det är beklagligt att dessa frågor inte togs upp under toppmötet i Pittsburgh och uppmanar därför Europeiska rådet att anta en gemensam ståndpunkt med målet att dessa frågor ska behandlas under nästa G20-möte i Kanada.
9. Europaparlamentet begär att Europeiska rådet under nästa G20-möte i Kanada tar upp frågan om ett nytt multilateralt system för hantering av valutakurser i syfte att stävja valutaspekulation, begränsa de globala obalanserna och skapa tillräckligt utrymme för att alla länder ska kunna föra en lämplig konjunkturdämpande skatte- och penningpolitik vid recession eller finanskris.
10. Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att stödja Unctads förslag om inrättande av ett nytt multilateralt system för hantering av valutakurser samt uppmanar kommissionen att ta fram och analysera olika politiska alternativ i detta syfte.
11. Europaparlamentet finner det fortfarande oerhört oroande att IMF i sina utlåningsvillkor till krisdrabbade länder (bl.a. Ungern, Lettland och Island) nyligen inbegripit fullständigt konjunkturförstärkande skatte- och valutapolitik av den typ som ledde asiatiska länder in i en ännu djupare ekonomisk kris under åren 1997–1998. Parlamentet påminner om att Bretton Woods-institutionernas omröstningsstruktur måste reformeras så att det inrättas ett system med dubbel majoritet som grundas på medlemsstater och kapitalandelar.
Energitrygghet och klimatförändringar
12. Europaparlamentet beklagar G20-ländernas brist på framsteg när det gäller en överenskommelse inom ramen för UNFCCC-processen för att industriländerna tillsammans ska stå för den nödvändiga internationella offentliga klimatfinansieringen för de minsknings- och anpassningsåtgärder som måste vidtas i utvecklingsländerna för att begränsa klimatförändringarna till +2 °C. Det kommer att krävas minst 120 miljarder euro per år i internationell offentlig finansiering för klimatåtgärder i utvecklingsländer. Parlamentet upprepar att det måste röra sig om nya åtaganden som går utöver industriländernas mål och befintliga åtaganden inom ramen för det officiella utvecklingsbiståndet.
13. Europaparlamentet anser att ett skäligt bidrag till dessa insatser från EU:s sida bör uppgå till minst 35 miljarder euro per år senast 2020.
14. Europaparlamentet efterfrågar nya, förutsägbara och ändamålsenliga källor till offentlig finansiering av det framtida klimatavtalet, t.ex. avgifter för industriländernas utsläppsrätter inom ett klimatsystem för perioden efter 2012, avgifter eller auktionering inom ramen för en internationell mekanism för utsläppstak och utsläppshandel inom sjöfarts- och flygindustrin samt skatter på finansiella transaktioner.
15. Europaparlamentet uppmanar G20-ländernas finansministrar att uppbåda resurser till stöd för omedelbara klimatåtgärder i utvecklingsländer som en av de huvudsakliga beståndsdelarna i de gemensamma insatserna mot den globala ekonomiska krisen.
Stärkande av det internationella finansregleringssystemet
16. Europaparlamentet välkomnar de framsteg och åtaganden som G20-länderna gjort för att stärka det internationella finansregleringssystemet genom välgenomtänkt översyn, riskhantering, insyn och internationellt samarbete. I detta skede uppmanas G20-länderna dock att snabbt träffa en överenskommelse om en internationell reformram för att på ett handlingskraftigt sätt tackla alla risker som uppkommer på grund av det nuvarande ”parallella banksystemet”, derivatmarknaderna, OTC, värdepapperiserade produkter, överdriven skuldsättningsgrad (leverage) osv. så att de allmänna principer som man redan enats om vid tidigare G20-möten kan tillämpas snarast och regleringsarbitrage undvikas. G20-länderna uppmanas i synnerhet att se till att de finansiella aktörerna åläggs att ha en god förvaltning och rapportera om exponeringar utanför balansräkningen samt påminner om att alla organ eller verksamheter som i samma utsträckning kan ge upphov till systemrisker bör omfattas av samma välbetänkta regler.
17. Europaparlamentet beklagar att G20-länderna utöver sitt löfte om att kräva högre kapitalnivåer inom banker och andra finansiella institutioner inte lyckats nå någon överenskommelse om hur höga kapitalreserverna ska vara för att minska risktagandet. Parlamentet anser också att åtagandet att före utgången av 2012 ta fram internationellt överenskomna regler för att förbättra såväl kvantiteten som kvaliteten på bankkapitalet och avskräcka från överdriven skuldsättningsgrad (leverage) – särskilt bland banker – innebär att problemet åtgärdas alltför sent.
18. Europaparlamentet anser det också djupt beklagligt att G20-länderna inte kommit fram till några konkreta åtgärder i fråga om hedgefonder och private equity-fonder, eftersom avsaknaden av nödvändiga åtgärder hittills har lett till en regleringsmässig kapplöpning mot botten.
19. Europaparlamentet beklagar vidare att G20-länderna inte heller lagt fram några tydliga förslag om att förbjuda vissa metoder såsom blankning eller lyckats enas om andra åtgärder för att avskräcka från finansiell spekulation, t.ex. genom att uttryckligen föreslå en skatt på finansiella transaktioner samt sträva efter ett internationellt avtal enligt vilket samtliga signatärer åtar sig att införa en sådan skatt på finansiella transaktioner.
20. Europaparlamentet välkomnar det faktum att IMF har fått i uppdrag att till nästa toppmöte utarbeta en rapport om olika instrument som tvingar den finansiella sektorn att ge ett ”rättvist och betydande bidrag för att täcka eventuella kostnader i samband med offentliga ingripanden för att återställa banksystemet”. Parlamentet anser att detta uppdrag måste resultera i ett snabbt införande av en skatt på transaktioner.
21. Europaparlamentet framhåller särskilt att en Tobinliknande skatt på finansiella transaktioner skulle vara önskvärd, inte enbart för att sätta stopp för överdriven spekulation, utan även för att främja finansiell stabilitet och mer långsiktiga investeringar samt för att få till stånd ett rättvist system för finansiering av offentliga utgifter. Även om en sådan skatt helst bör införas globalt framhåller parlamentet att den även kan införas unilateralt på EU-nivå.
22. Europaparlamentet noterar G20-ländernas löfte om ökad tillsyn, men beklagar avsaknaden av ambitiösa och omfattande förslag för att se till att tillsynen blir effektivt. Parlamentet upprepar i detta sammanhang att det behövs en kraftfull tillsynsstruktur på EU-nivå som tillsammans med centralbankerna ska samla in och analysera relevant information på mikro- och makronivå och fungera som en snabbinsatsstyrka vid kriser som kan påverka EU på systemnivå.
Skatteparadis och icke samarbetsvilliga jurisdiktioner
23. Europaparlamentet anser att den ökade obalansen i fördelningen av inkomster och välstånd i betydande utsträckning har bidragit till den bubbla som var själva roten till krisen.
24. Europapparlamentet hävdar att beskattning av kapitalinkomster och tillgångar, vilka är särskilt ojämnt fördelade, är ett centralt instrument för att begränsa klyftorna.
25. Europaparlamentet beklagar det faktum att den ekonomiska globaliseringen har bidragit till en kraftig ökning av kapitalinkomster samtidigt som den har gjort det svårare att beskatta dessa inkomster på grund av att skatteflykt, skatteplanering och skattekonkurrens över gränserna blir allt vanligare.
26. Europaparlamentet uttrycker i detta sammanhang sin djupa oro över bristen på framsteg inom G20 när det gäller skatteparadis och icke samarbetsvilliga jurisdiktioner. Parlamentet anser att toppmötets slutsatser återigen bara är en tandlös retorisk kritik av skatteparadis och icke samarbetsvilliga offshore-centrum.
27. Europaparlamentet betonar att offshore-centrum belägna i skatteparadis kraftigt har bidragit till finanskrisen och anser att målet om finansiell stabilitet inte kommer att kunna uppfyllas så länge inte både EU och G20-länderna – vid deras kommande toppmöte i Kanada – på ett effektivt sätt tar itu med de problem som skatteflykt, skatteparadis och offshore-centrum medför.
28. Europaparlamentet understryker att det behövs ett internationellt system för samarbete och informationsutbyte på beskattningsområdet i form av ett multilateralt ramverk. Parlamentet noterar i detta sammanhang de framsteg som gjorts inom OECD:s globala forum om insyn och informationsutbyte för beskattningsändamål.
29. Europaparlamentet anser särskilt att inrättandet av en grundlig sakkunnigbedömning för att övervaka och se över de framsteg som görs mot uppnåendet av ett fullständigt och effektivt informationsutbyte är ett första steg i rätt riktning, men att detta ramverk likväl måste förbättras avsevärt med tanke på dess olika brister. Mot bakgrund av detta uttrycker parlamentet bland annat sin oro över att OECD nu har fastslagit att ingen jurisdiktion för närvarande kan klassas som ett icke samarbetsvilligt skatteparadis och att organisationen accepterar att regeringar kan undgå dess svarta lista genom att helt enkelt lova att ansluta sig till principen om informationsutbyte. Vad gäller det sistnämnda anser parlamentet att kravet på att sluta ett godtyckligt antal avtal (närmare bestämt 12 stycken) med andra länders jurisdiktioner är godtyckligt och inte kan anses vara tillräckligt för att ett land ska strykas från den svarta listan.
30. Europaparlamentet uppmanar EU att vidta konkreta åtgärder för att undanröja problemen med skatteparadis, skatteflykt och olaglig kapitalflykt från utvecklingsländerna, vilka har en negativ inverkan på ländernas utveckling, och efterfrågar därför en ny bindande internationell finansiell överenskommelse som tvingar transnationella företagskoncerner att automatiskt uppge vilka vinster de gör och vilka skatter de betalar i varje land så att det blir möjligt att jämföra vad de betalar i varje utvecklingsland där de är verksamma.
31. Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att lägga fram konkreta förslag före utgången av 2010 för att koppla samman tillgången till prioriterade utvecklingsprogram med goda styrelseformer i skattefrågor. Parlamentet anser att sådana förslag bör inbegripa kvantitativa och kvalitativa indikatorer som gör det möjligt att få till stånd en objektiv utvärdering av de framsteg som gjorts i utvecklingsländerna när det gäller goda styrelseformer.
32. Europaparlamentet beklagar att G20-länderna ännu inte har föreslagit några åtgärder, inbegripet sanktioner, för att säkerställa att skatteparadisen i praktiken följer internationella normer avseende skatteförvaltning, och uppmanar EU och G20-länderna (vid deras kommande toppmöte i Kanada) att omgående presentera en tidsplan och en konkret sanktionsmekanism för att göra kampen mot skatteparadis effektiv. Parlamentet vill i detta sammanhang påminna om att det är av största vikt att få ett slut på användandet av påhittade företag som ett sätt att undgå beskattning.
33. Europaparlamentet beklagar att G20-länderna inte utlovat ett avskaffande av banksekretessen, vilken fungerar som en sköld för skattesmitare. Parlamentet insisterar också på att automatiskt informationsutbyte bör gälla under alla omständigheter i stället för banksekretess, inbegripet mellan samtliga EU-länder och deras avhängiga territorier. Parlamentet stöder kommissionens förslag om att införa automatiskt informationsutbyte som regel vid administrativt samarbete på skatteområdet. Kommissionen uppmanas att ge parlamentet en mer framträdande roll i utarbetandet av EU:s strategi mot skatteparadis på global nivå.
Redovisningsstandarder
34. Europaparlamentet påminner om att kvaliteten på den ekonomiska rapporteringen är av central vikt för att uppnå målet om finansiell stabilitet och bekämpa skatteflykt på ett effektivt sätt. Parlamentet vidhåller i detta sammanhang att International Accounting Standards Board (IASB) i sin internationella redovisningsstandard för segmentrapportering bör inbegripa ett krav på att multinationella företagskoncerner redovisar alla sina transaktioner (kostnader för arbetskraft, finansieringskostnader, vinster före skatt osv.) separat för varje land. Parlamentet anser att detta skulle ge investerarna, intressenterna och skattemyndigheterna en omfattande överblick över varje koncern och därmed underlätta en mer effektiv och transparent internationell fördelning av skattebasen.
35. Europaparlamentet upprepar sin starka åsikt att IASB:s struktur bör ändras så att organisationen blir demokratiskt ansvarig och dess verksamhet präglas av öppenhet.
Ersättningssystem och bankbonusar
36. Europaparlamentet välkomnar de åtaganden som G20-länderna gjort i fråga om ersättningsmetoder för att främja finansiell stabilitet, enligt vilka bonusutbetalningar måste fördelas över flera år, och de bonusar som utbetalas måste motsvara de berörda personernas verkliga prestationer och bankernas verksamhet under denna period. Parlamentet beklagar dock djupt att de principer som G20-länderna fastställt inte inbegriper möjligheten att tillämpa riktade skatter eller absoluta bonustak.
37. Europaparlamentet upprepar att högre kapitalkrav för finansverksamhet utgör ett viktigt verktyg för att sätta stopp för överdrivna vinster. Med tanke på att den alltför höga skuldsättningsgraden (leverage) har inverkat negativt på den finansiella stabiliteten anser parlamentet vidare att en skatt på finansiella transaktioner skulle få samma positiva effekter. Parlamentet uppmanar därför EU och G20-länderna att lägga fram kraftfulla förslag om dessa frågor, eftersom sådana förslag behövs för, och kompletterar, arbetet med att bygga upp ett stabilare finansiellt system.
Skatter på valutatransaktioner
38. Europaparlamentet välkomnar det uttalande som ordföranden för Förenade kungarikets finanstillsynsmyndighet, Adair Turner, nyligen gjorde om att de överväger att införa en Tobinskatt på banktransaktioner. Parlamentet anser att skatter på valutatransaktioner är ett effektivt sätt att motverka kortsiktiga och spekulativa kapitalrörelser, och uppmanar särskilt de nationella tillsynsmyndigheterna i övriga EU-medlemsstater att överväga det brittiska förslaget och att tillråda sina respektive regeringar att införa en sådan skatt.
39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om införandet av en EU-skatt på finansiella transaktioner, som också skulle kunna bidra till att finansiera investeringar i utvecklingsländer i syfte att tackla de värsta effekterna av krisen och fullfölja arbetet med att förverkliga millennieutvecklingsmålen.
Den internationella finansstrukturen
40. Europaparlamentet framhåller än en gång att det omedelbart krävs en radikal förändring av politiken för att hantera de faktorer i systemet som ligger bakom livsmedels- och finanskrisen. Detta bör ske genom att det införs nya demokratiska och tydliga regler för den internationella handeln och det internationella finanssystemet.
41. Europaparlamentet välkomnar den beslutsamhet som G20-länderna visade vid toppmötet i Pittsburgh för att reformera de internationella finansiella institutionernas mandat, behörighetsområde och förvaltning för att ta hänsyn till ändringarna i världsekonomin. Parlamentet anser att en ändring av IMF:s kvotandelar med minst fem procent från överrepresenterade till underrepresenterade tillväxtekonomier är alldeles för liten. Parlamentet välkomnar den ytterst försenade överenskommelsen mellan Förenta staterna och de europeiska regeringarna vid toppmötet i Pittsburgh om att samtliga internationella institutioners högre chefsposter bör tillsättas genom öppna urvalsprocesser som grundar sig på meriter.
42. Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att anta en gemensam ståndpunkt om deras deltagande i Världsbankens och IMF:s styrelser för att underlätta de förändringar som krävs, med målet att få till stånd ett mer rättvist representationssystem i de internationella finansiella institutionerna.
43. Europaparlamentet efterlyser särskilt en ny internationell finansstruktur som även omfattar utvecklingsländerna – företrädda av sina olika regionala organisationer – så att utvecklingsländernas legitima oro rörande en hållbar utveckling kan bemötas med utgångspunkt från deras specifika situation. Parlamentet uppmanar G20-länderna att genomföra de nödvändiga reformerna av de internationella finansiella institutionerna, särskilt av IMF och Världsbanken, för att sätta stopp för deras ofördelaktiga villkor.
EU och globala finansieringsbehov för utvecklingsländer
44. Europaparlamentet noterar den hastighet med vilken G20-länderna har anslagit extra medel till IMF, särskilt i form av extra särskilda dragningsrätter, i syfte att stabilisera utvecklingsländernas ekonomier, och berömmer IMF för dess snabba fördelning av dessa medel till behövande länder. Parlamentet påminner dock om att de initiativ som G20‑länderna tagit inte räcker till och enbart täcker mindre än tio procent av utvecklingsländernas uppskattade finansieringsunderskott på 700 miljarder dollar under 2009 enligt Världsbankens uppskattningar.
45. Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att anta gemensamma ståndpunkter i IMF för att skapa gynnsamma förutsättningar för en omfördelning av fondens särskilda dragningsrätter från rika till fattiga IMF-medlemsstater, ett beslut om att långinkomstländer som drabbats av krisen ska erbjudas bidrag eller mycket förmånliga lån och ett femårigt stopp för alla skuldavbetalningar i krisdrabbade utvecklingsländer, utan att räntan stiger under detta betalningsanstånd. Parlamentet insisterar på att EU:s bilaterala bidrag till IMF:s krispaket bör utgöra ett tillägg till stödbudgetar.
Den världsomfattande ekonomiska krisen och internationell handel
46. Europaparlamentet ifrågasätter fortfarande trovärdigheten i G20-ländernas uppmaning om att WTO:s handelsförhandlingar inom ramen för Doharundan kommer att slutföras före utgången av 2010. Parlamentet noterar dock med tillfredsställelse att världsledarna under toppmötet i Pittsburgh avstod från att upprepa den villfarelse som fick erkännande under mötet i London i april 2009 om att Doharundan skulle betraktas som ett led i världsekonomins stabiliseringsprocess, med tanke på att eventuella framsteg i förhandlingarna skulle komma att genomföras först långt senare.
47. Europaparlamentet påminner om att ett av Doharundans uttryckliga mål är ytterligare liberalisering, även i fråga om finansiella tjänster, vid en tidpunkt då fördelarna med ytterligare liberalisering är starkt ifrågasatta. Parlamentet efterfrågar ett tillfälligt stopp för WTO:s fortsatta internationella arbete för att få till stånd liberaliseringen till dess att deras koppling till den internationella ekonomiska och finansiella stabiliteten och insatserna för att bekämpa klimatförändringarna har analyserats mer ingående.
48. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.