Förslag till resolution - B7-0093/2009Förslag till resolution
B7-0093/2009

FÖRSLAG TILL RESOLUTION om informationsfrihet och mångfald i medierna i Italien och Europeiska unionen

14.10.2009

till följd av ett uttalande av kommissionen
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen

Monika Flašíková Beňová, Claude Moraes, David-Maria Sassoli för S&D-gruppen

Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0090/2009

Förfarande : 2009/2688(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
B7-0093/2009
Ingivna texter :
B7-0093/2009
Debatter :
Antagna texter :

B7‑0093/2009

Europaparlamentets resolution om informationsfrihet och mångfald i medierna i Italien och Europeiska unionen

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, särskilt dess artiklar om respekt, främjande och skydd av grundläggande rättigheter, samt artiklarna 22, 43, 49, 83, 87, 95 och 151 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artikel 10 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, om yttrande- och informationsfrihet samt rätten till mångfald i medierna,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/65/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television,

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument om mångfald i medierna i EU‑medlemsstaterna (SEK(2007)0032),

–   med beaktande av den trestegsstrategi för mångfald i medierna som kommissionen fastställt och den oberoende studie om mångfaldsindikatorer som Katholieke Universiteit i Leuven – ICRI, Central European University – CMCS och Internationella handelshögskolan i Jönköping – MMTC genomfört tillsammans med en konsultfirma, Ernst & Young Belgium, för kommissionens räkning och som slutförts 2009,

–   med beaktande av sin resolution av den 25 september 2008 om mediernas koncentration och mångfald i Europeiska unionen[1],

–   med beaktande av sin resolution av den 22 april 2004 om risken för kränkning av yttrande- och informationsfriheterna i EU och särskilt i Italien[2],

–   med beaktande av kommissionens uttalanden och debatten i Europaparlamentet den 8 oktober 2009,

–   med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Europeiska unionen garanterar och främjar yttrande- och informationsfriheten i enlighet med artikel 11 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 10 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, som frihet och mångfald i medierna är en avgörande förutsättning för.

B.  Dessa rättigheter innefattar åsiktsfrihet samt friheten att ta emot och sprida uppgifter utan inblandning eller påtryckningar av myndigheter.

C. I Italien har oron för den bristande respekten för dessa rättigheter ökat allt mer under de senaste månaderna, särskilt i fråga om de påtryckningar och rättsprocesser som premiärministern satt igång mot vissa italienska och europeiska dagstidningar efter att de publicerat uppgifter om honom.

D. Regeringen har ingripit i de offentligfinansierade tv-bolagens verksamhet, särskilt i fråga om programutformningen.

E.  Dessa påtryckningar och ingripanden har lett till protester i Italien och Europa bland såväl framstående personer inom kultur-, journalist- och mediesektorn som bland politiker och till offentliga upprop mot hot mot medierna, till exempel det som föreningen ”Articolo 21” gått ut med och uppropet från tre framstående italienska ”konstitutionalister”, som skrivits under av fler än 445 000 personer i Italien och Europa, bland annat av personer från Europas kulturelit och framstående politiker.

F.  Den italienska premiärministern kommenterade kommissionens begäran om klargöranden om den italienska regeringens återsändande av flyktingar till Libyen med att han – under Europeiska rådets möte – skulle föreslå att enbart kommissionens ordförande skulle ansvara för att sprida information från kommissionen, och hotade även med att blockera Europeiska rådets arbete om detta inte godtogs, vilket föranlett en officiell protestskrivelse från International Press Association.

G. OSSE:s representant för mediefrihet, Miklós Haraszti, skickade den 20 september en skrivelse till Italiens premiärminister med en uppmaning om att dra tillbaka de käromål han väckt och de skadeståndskrav på 3 miljoner euro som han ingivit mot italienska dagstidningar.

H. Den lagstiftning som nyligen antagits i Italien medför, som redan påpekats i andra resolutioner, inte någon lösning på den intressekonflikt som föreligger på grund av att premiärministern fortfarande – direkt eller indirekt – har kontrollen över företagsgruppen Mediaset samtidigt som han har den politiska kontrollen över public service-bolagen. Detta i en situation där koncentrationsgraden på tv-marknaden är den högsta i Europa och där duopolet RAI–Mediaset har nästan 90 procent av den totala tv-publiken och därmed förfogar över 96,8 procent av reklamintäkterna.

I.   I rapporten om tryckfrihet beskrivs tre EU-medlemsstater, bland annat Italien, som länder där pressen bara delvis är fri.

J.   Trots att Europaparlamentet upprepade gånger har efterfrågat ett direktiv om mediekoncentration och mångfald i informationsutbudet tog kommissionen inte dessa frågor i beaktande vid översynen av direktivet ”Television utan gränser”, utan åtog sig i stället att ta fram en särskild färdplan i tre steg för dessa frågor, vilken inbegriper utarbetandet av ett arbetsdokument (framlagt 2007), framtagandet av indikatorer för mångfaldsnivån (återfinns i en oberoende studie som slutfördes i juli 2009) och ett förslag till meddelande om dessa indikatorer (planeras först till 2010).

K. Kommissionen tillstod i kammaren den 8 oktober 2009 att man varit tvungen att avstå från att lägga fram ett förslag till direktiv om koncentration och mångfald i medierna på grund av den nödvändiga politiska viljan inte fanns hos samtliga medlemsstater.

L.  Trots att mångfald inte tillhör tillämpningsområdet för direktivet ”Television utan gränser” ger detta direktiv – huvudsakligen tack vare Europaparlamentets insatser – journalister rätt att tillgå korta utdrag och förpliktigar varje medlemsstat att inrätta en oberoende myndighet för medieövervakning.

M. Man har, som kommissionen tillstått i kammaren, kunnat identifiera flera olika rättsliga grunder som möjliggör ett antal lagstiftningsåtgärder för att stärka mediemångfalden i EU och förhindra mediekoncentration.

N. Europaparlamentet har i flera resolutioner uppmanat kommissionen att främja insatser som garanterar mångfald och behandlar problemet med mediekoncentrationen, att lägga fram ett brådskande meddelande om mediekoncentrationen i medlemsstaterna och skyddet av mångfalden i medierna samt att snarast komplettera regelverket med ett förslag till direktiv om dessa frågor, baserat på den tydliga rättsliga grund som finns i fördragen.

1.  Europaparlamentet beklagar påtryckningarna och rättsprocesserna mot italienska och europeiska dagstidningar från italienska myndigheters sida och ställer sig bakom OSSE‑representantens uppmaning till de italienska myndigheterna om att omedelbart dra tillbaka dessa åtgärder. Parlamentet menar även att alla ingripanden mot informationsfriheten som sker i syfte att manipulera de offentligfinansierade tv-bolagens verksamhet är otillbörliga.

2.  Europaparlamentet anser att man måste komma till rätta med den anomali som den särskilda intressekonflikten mellan den politiska och ekonomiska makten och makten över medierna samt koncentrationen av direkt eller indirekt kontroll över offentlig- och privatfinansierade medier utgör. Det är enligt parlamentets mening nödvändigt att i samtliga medlemsstater säkerställa att public service-sektorn är oberoende och inte utsätts för ingripanden.

3.  Europaparlamentet hyser övertygelsen att såväl mediernas mångfald som friheten att ta emot och sprida uppgifter utan inblandning från myndigheternas sida är grundläggande principer som EU bygger på och är centrala för demokratin. Båda dessa principer slås fast i artikel 11 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet upprepar att unionen – i de fall en medlemsstat inte vidtar nödvändiga åtgärder – har en politisk och rättslig skyldighet gentemot sina medborgare att inom ramen för sin behörighet säkerställa respekten för dessa rättigheter.

4.  Europaparlamentet påpekar på nytt att EU-lagstiftningen om mångfald i medierna och mediekoncentration fortfarande är otillräcklig och att kommissionen därför nu måste vidta brådskande åtgärder och då utnyttja gemenskapens behörighet på områdena för den inre marknaden, audiovisuell politik, konkurrens, telekommunikationer, statsstöd, skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster samt medborgarnas grundläggande rättigheter i syfte att utarbeta fundamentala bindande minimikrav för alla medlemsstater vad gäller tryggandet och främjandet av informationsfriheten och en lämplig mångfaldsnivå i medierna.

5.  Europaparlamentet beklagar i detta sammanhang medlemsstaternas brist på politisk vilja och kommissionens brist på agerande i sin egenskap av unionens politiska motor. Kommissionen uppmanas att utan dröjsmål lägga fram ett förslag till direktiv om mångfald i medierna och mediekoncentration, något som Europaparlamentet begärt vid upprepade tillfällen och som kommissionen även enligt egen uppgift ska göra.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast lägga fram det planerade meddelandet om mångfald i medierna. Parlamentet finner det förvånande att kommissionen inte nämnde detta meddelande under debatten i kammaren, och upprepar att det är redo att lägga fram ett inititativbetänkande om mångfald i medierna och mediekoncentration efter framläggandet av detta meddelande.

7.  Europaparlamentet begär att ett lämpligt utskott följer upp ärendet och rapporterar till kammaren om informationsfrihet, mediekoncentration och mångfald i medierna.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europarådet och medlemsstaternas regeringar och parlament.