Förfarande : 2009/2782(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B7-0029/2010

Ingivna texter :

B7-0029/2010

Debatter :

Omröstningar :

PV 10/02/2010 - 9.8
Röstförklaringar
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0018

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 164kWORD 112k
13.1.2010
PE432.877v01-00
 
B7-0029/2010

till följd av frågorna för muntligt besvarande B7‑0341/2009 och B7‑0342/2009

i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen


om förebyggande av människohandel


Anna Hedh, Silvia Costa för S&D-gruppen
Nadja Hirsch, Antonyia Parvanova, Elizabeth Lynne för ALDE-gruppen
Judith Sargentini, Raül Romeva i Rueda, Barbara Lochbihler för Verts/ALE-gruppen
Cornelia Ernst, Eva-Britt Svensson för GUE/NGL-gruppen
ÄNDRINGSFÖRSLAG

Europaparlamentets resolution om förebyggande av människohandel  
B7‑0029/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 1, 3, 4, 5 och 6,

- med beaktande av förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, särskilt artiklarna 4 och 5, där det bekräftas att slavhandeln i alla sina former är förbjuden,

- med beaktande av FN:s konvention från 1949 om bekämpande av handel med människor och utnyttjande av andras prostitution,

- med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989, särskilt artiklarna 1, 7, 32, 34 och 35, samt dess fakultativa protokoll från 2000 om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi, särskilt artikel 3,

- med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW), särskilt artiklarna 5 och 6,

- med beaktande av FN:s Palermoprotokoll från 2000 om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, vilket kompletterar FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet,

- med beaktande av Internationella arbetsorganisationens konvention nr 29 angående tvångs- eller obligatoriskt arbete (1930) och nr 182 om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete, antagen av konferensen vid dess åttiosjunde möte (1999),

- med beaktande av den fjärde internationella kvinnokonferensen som hölls i Peking i september 1995, den förklaring och den handlingsplan som antogs i Peking samt de påföljande slutdokument som blev resultatet och som antogs vid FN:s särskilda sessioner Peking +5 och Peking +10 om ytterligare åtgärder och initiativ för att genomföra Pekingförklaringen och handlingsplanen, vilka antogs den 9 juni 2000 respektive den 11 mars 2005,

- med beaktande av Europakonventionen 1997 om mänskliga rättigheter och biomedicin samt artikel 22 i tilläggsprotokollet från 2002 till denna konvention, om transplantationer av organ och vävnader av mänskligt ursprung,

- med beaktande av Unicefs riktlinjer om skydd av rättigheterna för barn som fallit offer för människohandel (2003) och den vägledande handboken om skydd av rättigheterna för barn som fallit offer för människohandel i Europa (2006),

- med beaktande av Europarådets konvention från 2005 om åtgärder mot människohandel,

- med beaktande av Europarådets rapport från 2005 om situationen i fråga om organiserad brottslighet,

- med beaktande av Europarådets rekommendation 1611/2003 om handel med organ i Europa,

- med beaktande av Brysseldeklarationen om förebyggande och bekämpande av människohandel, antagen den 20 september 2002,

- med beaktande av rådets rambeslut 2002/629/RIF av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel,

- med beaktande av rådets direktiv 2004/81/EG av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna(1),

- med beaktande av kommissionens rapport till rådet och Europaparlamentet enligt artikel 10 i rådets rambeslut av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel (KOM(2006)0187),

- med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 oktober 2005 med titeln ”Bekämpning av människohandel – en integrerad strategi och förslag till en handlingsplan” (KOM(2005)0514),

- med beaktande av kommissionens arbetsdokument ”Utvärdering och övervakning av EU:s plan för bästa metoder, standarder och förfaranden för att bekämpa och förhindra människohandel” (KOM(2008)0657),

- med beaktande av kommissionens förslag om förebyggande och bekämpande av människohandel samt skydd av offer för sådan verksamhet och om upphävande av rambeslut 2002/629/RIF (KOM(2009)0136),

- med beaktande av ”En färdplan för jämställdhet 2006–2010” (KOM(2006)0092), framför allt nyckelåtgärden för att utrota könsrelaterat våld och människohandel,

- med beaktande av Stockholmsprogrammet om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst,

- med beaktande av Brysseldeklarationen från oktober 2009 om människohandel,

- med beaktande av Europols rapport från 2009 om människohandel,

- med beaktande av rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter från juli 2009 om handeln med barn i EU,

- med beaktande av FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrås (UNODC) globala rapport från februari 2009 om människohandel,

- med beaktande av den rapport och de rekommendationer som den 6 februari 2009 framlagts av FN:s särskilda rapportör för människorättsaspekterna på offren för människohandel, särskilt kvinnor och barn,

- med beaktande av Förenta staternas utrikesministeriums rapport om människohandel från juni 2009,

- med beaktande av sina resolutioner om detta ämne(2),

- med beaktande av de till kommissionen ställda muntliga frågorna om förebyggande och bekämpning av människohandel samt skydd av offren (O-0148/2009 – B7‑0341/2009, O‑0149/09 – B7‑0342/2009),

- med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Människohandeln är en modern form av slaveri, ett grovt brott och en svår kränkning av de grundläggande mänskliga rättigheterna och den tvingar in människor i ett beroendeförhållande med hjälp av hotelser, våld och förödmjukelser.

B. Människohandeln är en ytterst lukrativ affär för den organiserade brottsligheten, där vinstmöjligheterna är stora och riskerna små.

C. Människohandeln förekommer i många olika former, till exempel sexuellt utnyttjande, tvångsarbete, olaglig handel med mänskliga organ, tiggeri, olagliga adoptioner och olagligt hushållsarbete.

D. Europol konstaterade i sin bedömning 2009 att handeln med kvinnor för sexuellt utnyttjande inte minskat och att handeln med människor för tvångsarbete ökar.

E. Av FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrås (UNODC) globala rapport om människohandel framgår det att människohandeln oftast avsåg sexuellt utnyttjande och därefter utnyttjande för tvångsarbete. UNODC noterade också att 79 % av de offer som identifierats är kvinnor och flickor.

F. Kvinnor som beställs per postorder för ingående av äktenskap kan bli fångar i en miljö av slaveri, där de faller offer för sexuellt utnyttjande, tvångsarbete, påtvingat hushållsarbete och andra former av människohandel.

G. Barn är särskilt sårbara och löper således större risk att falla offer för människohandel.

H. Finanskrisen och den ekonomiska krisen kan leda till att människohandeln ökar, genom att de potentiella offrens behov av att finna anständigt arbete och komma undan fattigdomen utnyttjas.

I. Människohandeln förekommer i oroväckande skala och tar sig alarmerande uttryck:

· Av Europols rapport om människohandel i EU från 2009 framgår det att människohandeln omsätter åtskilliga miljoner euro och dollar per år.

· Utgående från de siffror som finns att tillgå ställer det sig rimligt att anta att insmugglingen av människor till EU eller handeln med människor inom EU berör hundratusentals människor per år.

· Eurojust inledde under 2008 83 förfaranden i fall som berörde människohandel, vilket innebär en ökning på över 10 % jämfört med 2007 (71 fall).

J. I dag bygger EU:s rättsliga ram om människohandel i huvudsak på följande:

· Rambeslut 2002/629/RIF av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel, som syftar till att säkerställa ett minimum av harmonisering av den nationella lagstiftningen.

· Direktiv 2004/81/EG av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna.

K. Erfarenheter visar att denna rättsliga ram varken är tillräckligt effektiv eller genomförs tillräckligt och att EU således måste göra mera.

L. I mars 2009 lade kommissionen fram ett förslag till ett rambeslut om förebyggande och bekämpande av människohandel samt skydd av offer för sådan verksamhet och om upphävande av rambeslut 2002/629/RIF (KOM(2009)0136), med syfte att stärka det nuvarande rambeslutet med hjälp av skärpta påföljder, bättre skydd av offren och aktiva åtgärder i förebyggande syfte.

M. Trots det svenska ordförandeskapets insatser blev denna text inte antagen och ett förslag till en ny rättsakt i enlighet med den rättsliga ram som Lissabonfördraget erbjuder kommer sannolikt att läggas fram inom en nära framtid.

N. Lissabonfördraget kommer att stärka EU:s åtgärder inom det rättsliga och polisiära samarbetet i brottmål, alltså också i kampen mot människohandeln, och Europaparlamentet kommer som medlagstiftare att helt och fullt kunna medverka.

O. Åtgärderna mot människohandeln kan inte begränsas till rättsakter utan bör kompletteras med icke-lagstiftningsåtgärder, framför allt en utvärdering av genomförandet av antagna åtgärder samt av insamlandet och delgivandet av information, av upprättandet av samarbete och partnerskap och av delgivandet av bästa praxis.

P. Det är oerhört viktigt att det civila samhällets organisationer, som arbetar inom området, på ett tidigt stadium får vara med alltifrån början och under alla arbetsetapper, alltifrån att identifiera offren till att ge dem stöd, och i det här ska också ingå en medverkan i lagstiftningsarbetet.

Q. I dag har vi inga exakta uppgifter om människohandeln och de siffror som finns tillgängliga förefaller underskatta dess faktiska omfattning, eftersom brott av detta slag begås i det fördolda och ofta antingen inte uppdagas eller identifieras felaktigt. Det behövs mera forskning om hur människohandel går till, vilka som står bakom den, hur efterfrågan driver på utbudet av tjänster från offrens sida och även vilka som blir offer och varför, liksom också hur man kan få bukt med efterfrågan. Dessutom behövs det mera samarbete och utbyte av information mellan medlemsstaterna och tredjeländer.

R. Utgångspunkten för framtida åtgärder måste bestå i ett helhetsbetonat grepp på problematiken, vilket sammanför förebyggande och brottsbekämpande åtgärder samt skydd, stöd och hjälp till offren tillsammans med ett ökat samarbete mellan alla berörda parter.

S. Om man lyckas minska efterfrågan från potentiella köpare av tjänster och produkter från offren för människohandeln så att vinsterna från människohandeln också minskar kommer utbudet av varor och tjänster från offrens sida att minska.

T. Social integration av potentiella offer har en indirekt förebyggande verkan och hjälper dem att inte bli offer på nytt eller rentav att inte själva bli potentiella människohandlare.

U. För att de grundläggande rättigheterna ska skyddas och människohandeln effektivt bekämpas behövs det ofrånkomligen samarbete och partnerskap mellan EU, Europarådet, FN och tredjeländer, framför allt med de länder som offren för människohandeln kommer ifrån och med Förenta staterna, eftersom det allmänt erkänns att detta land är ett destinationsland.

V. I samband med att det fastställs och sedermera genomförs en politik mot människohandel, med tillhörande åtgärder, måste det ses till att den inte innebär någon diskriminering på grundval av nationalitet, ras, hudfärg, kön, religiösa, politiska eller andra åsikter, social bakgrund eller annan ställning.

Allmänt

1. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att

· utveckla åtgärderna mot människohandeln utifrån principen om de mänskliga rättigheterna, på ett sätt som präglas av en helhetssyn och med inriktning på att bekämpa och förebygga människohandeln och att skydda dess offer,

· utgå från offren för denna handel, vilket innebär att alla potentiella typer av offer måste identifieras som målgrupp och skyddas, samt ägna särskild uppmärksamhet åt barn och andra riskgrupper,

· under överinseende av kommissionsledamoten med ansvar för rättvisa och grundläggande rättigheter tillsätta en EU-samordnare för kampen mot människohandel med uppgift att samordna EU:s åtgärder och politik på detta område, inklusive den verksamhet som bedrivs inom nätverket med nationella rapportörer; EU-samordnaren för kampen mot människohandel ska rapportera till såväl Europaparlamentet som den ständiga kommittén för operativt samarbete i frågor som rör den inre säkerheten (COSI),

· se till att kampen mot människohandeln, även i tider då det råder ekonomisk och finansiell kris, alltid högprioriteras, exempelvis då det gäller att utarbeta återhämtningsplaner,

· ta med aspekter med anknytning till sociala frågor och social integration i politiken mot människohandel och insistera på lämpliga program och effektiva åtgärder för offrens sociala rehabilitering, bland annat arbetsmarknadsåtgärder och åtgärder inom systemen för social trygghet,

· vederbörligen uppmärksamma människohandelns beröringspunkter med politiken för yttre förbindelser samt med invandrings- och asylpolitiken och politiken för återintegration,

· ordna kampanjer för information och ökat medvetande genom undervisningsväsendet och skolorna i ursprungs-, transit- och destinationsländerna för människohandeln,

· i alla åtgärder som rör människohandeln alltid sätta barnets bästa i första rummet, i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989,

· tillämpa ett jämställdhetsperspektiv på alla handlingsprogram, strategier och åtgärder som rör människohandeln,

· förstärka samordningen och samarbetet med Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter samt Europeiska jämställdhetsinstitutet,

· etablera och stärka kontinuerligt samarbete med icke-statliga organisationer verksamma inom detta område,

· på EU-nivå skapa en permanent plattform som samlar de insatser som görs inom EU:s institutioner, organ och institut, bland polis- och tullmyndigheter, i upphandlingskontor och brottsbekämpande organ på regional och nationell nivå i medlemsstaterna samt inom internationella organisationer och icke-statliga organisationer.

2.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har ratificerat och genomfört Europarådets konvention från 2005 om åtgärder mot människohandel att göra detta.

Insamling av information

3. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att vidta åtgärder utifrån följande, för att de ska ha tillgång till så mycket information som möjligt uppmanar dem:

· Varje år bör Eurojust, Europol och Frontex framlägga en gemensam rapport till såväl Europaparlamentet och de nationella parlamenten som kommissionen och rådet. Rapporten bör åtföljas av en offentlig utfrågning med företrädare för icke-statliga organisationer och det civila samhället så de kan bidra med sin egen sakkunskap och bör främja arbetet till förmån för bättre insikter i

· de bakomliggande orsakerna,

· omständigheter i ursprungs- och destinationsländerna som underlättar människohandeln,

· de aktuella tendenserna i fråga om offer, människohandlare och kriminella nätverk, samt deras sätt att fungera,

· resrutterna, de lokala omständigheterna i destinationsländerna som leder till att de tjänster som erbjuds av offer för människohandel tas i anspråk, samt de olika formerna för detta utnyttjande (sexuellt utnyttjande, utnyttjande som arbetskraft, handel med organ, handel med barn, bland annat för att barnen ska utnyttjas av resande sexualförbrytare, framställning av bildmaterial där barn utnyttjas sexuellt samt övriga former av utnyttjande som har anknytning till människohandeln men inte omfattas uttryckligen av definitionen av denna, såsom tiggeri och småbrottslighet),

· en för hela EU gemensam modell bör utarbetas för insamling och sammanställning av uppgifter om allt som rör människohandeln, ålder och kön inbegripet. Denna ska kunna användas i såväl EU:s medlemsstater som tredjeländer och samtidigt följa relevant lagstiftning om uppgiftsskydd och de rättigheter som tillkommer registrerade personer,

· i enlighet med artikel 70 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör ett objektivt och opartiskt system för årlig utvärdering fastställas, med särskild hänsyn tagen till genomförandet av EU:s politik mot människohandeln, varvid Europaparlamentet och de nationella parlamenten bör hållas fullständigt informerade.

· en utvärdering bör göras av de kampanjer för information och ökat medvetenhet som ska utvecklas och genomföras i såväl medlemsstaterna som i tredjeländer.

Förebyggande insatser

4.        Europaparlamentet välkomnar att kommissionens förslag innehåller föreskrifter om förebyggande åtgärder och vill att ytterligare åtgärder ska vidtas.

5.        Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna bör anta och förstärka ytterligare lagstiftningsåtgärder och icke-lagstiftningsåtgärder, bland dem också åtgärder inom undervisningen, socialväsendet, kulturlivet och administrationen, för att minska efterfrågan på tjänster som tillhandahålls av personer som fallit offer för människohandel.

6.        Europaparlamentet efterlyser massiva kampanjer för information och ökat medvetande som ska utvecklas och genomföras i såväl medlemsstaterna som i de tredjeländer som påvisats vara utgångsområden eller replipunkter för människohandeln och ta sikte både på potentiella offer för människohandeln och potentiella köpare av tjänster från offer för människohandel.

7.        Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa målinriktade utbildningsprogram till förmån för ökat medvetenhet bland barn, där de uppmärksammas på fällor som lätt kan leda till människohandel.

Lagföring

8.  Europaparlamentet vill att det snarast möjligt antas en uttömmande och heltäckande rättslig ram där det också ska ingå en politik mot brottslighet på Internet med anknytning till människohandeln.

9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta hänsyn till följande vid utarbetandet av eventuella framtida förslag till en rättsakt på detta område:

a)   Straffen och påföljderna för alla som gör vinster på människohandeln, också juridiska personer, bör spegla brottets allvar och ha avskräckande effekt, och handel med barn bör beläggas med särskilt stränga straff.

b)   Tyngdpunkten i samband med ytterligare åtgärder bör läggas på skyddet för offren, med vederbörligt beaktande av situationen för barn och kvinnor, genom att det bland annat ses till att hjälpen till offren inte är förenad med några villkor och att det aldrig har någon betydelse om ett offer för utnyttjande samtyckt till detta, samt genom att offren berättigas till hjälp oberoende av sin vilja att samarbeta vid de straffrättsliga förfarandena.

c)   Vid ytterligare åtgärder av förebyggande och annat slag skulle tyngdpunkten också kunna läggas på dem som anlitar tjänster tillhandahållna av personer som fallit offer för människohandel.

d)   Det bör tas vederbörlig hänsyn till att domstolsväsendet ges extraterritoriell behörighet i brott av det här slaget, både med avseende på unionsmedborgare och personer bosatta inom unionen.

e)   Alla föreskrifter om domstolsväsendets behörighet bör samordnas med förslaget till rambeslut om förebyggande och lösning av tvister om utövande av jurisdiktion i straffrättsliga förfaranden.

 

10. Europaparlamentet är medvetet om att lagstiftning är verkningslös om den inte genomförs korrekt och uppmanar medlemsstaterna och de nationella parlamenten att på nationell nivå helt och fullt genomföra EU:s politik mot människohandel samt snarast möjligt ratificera och genomföra andra rättsliga instrument på detta område.

11. Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder till förmån för en bättre operativ samordning mellan sådana EU-organ som Eurojust och Europol.

12. Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på de positiva resultat som uppnåtts med hjälp av gemensamma utredningsgrupper och uppmanar medlemsstaterna använda dem mer.

13. Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att de offer för människohandel vilka redan nått fram till EU:s yttre gränser får hjälp och stöd och uppmanar Frontex och de nationella gränsbevakningsväsendena att i alla sina åtgärder särskilja dessa offer från olagliga invandrare samt att arbeta för ökad medvetenhet om dem bland tjänstemän och övrig personal.

14. Europaparlamentet erinrar sig att brottsbekämpningen inte kan äga rum endast innanför EU:s gränser och vill därför att heltäckande avtal – som också ska innefatta föreskrifter om respekt för de grundläggande rättigheterna – ska ingås med tredjeländer och samarbete inledas med dem, inom ramen för strikta regler.

Skydd för offren samt stöd och hjälp till dem

15. Europaparlamentet vill att skyddet för och stödet till offren ska prioriteras inom EU:s åtgärder inom detta område och att offren ska tillförsäkras mesta möjliga hjälp från den tidpunkt då de identifierats som offer, och att detta ska omfatta följande:

· Möjlighet att få uppehållstillstånd oberoende av offrets vilja att samarbeta vid de straffrättsliga förfarandena.

· Bättre möjligheter att komma in på arbetsmarknaden, även genom tillhandahållande av yrkesutbildning och andra sätt att förkovra sina färdigheter.

· En politik som underlättar familjeåterförening.

16. Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på särskilt sårbara offer såsom barn och kvinnor och efterlyser särskilda program för hjälp och skydd till dem.

17. Europaparlamentet understryker att offren för människohandeln bör få största möjliga skydd, stöd och hjälp också i de fall att handeln med dem skett utanför EU i stället för till eller inom EU.

18. Europaparlamentet vill att offren ska få professionell hjälp, också i form av fri rättshjälp, (vilket är ofrånkomligt för att de ska kunna komma ur den situation de tvingats in i), i erinran om att offren saknar ekonomiska resurser och därför inte har råd med sådan hjälp.

19. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och nationella parlament samt Europarådet.

 

(1)

EUT L 261, 6.8.2004, s. 19-23.

(2)

Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2006 om strategier för förebyggande av handel med kvinnor och barn som riskerar att utsättas för sexuellt utnyttjande; Europaparlamentets rekommendation till rådet om bekämpning av människohandel – en integrerad strategi och förslag till en handlingsplan (2006/2078(INI)).

 

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy