FÖRSLAG TILL RESOLUTION om resultatet av Köpenhamnskonferensen om klimatförändringar (COP 15)
1.2.2010
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Corien Wortmann-Kool, Karl-Heinz Florenz, Richard Seeber, Peter Liese, Pilar del Castillo Vera, Romana Jordan Cizelj, Sirpa Pietikäinen, Theodoros Skylakakis, Maria Da Graça Carvalho för PPE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0064/2010
B7‑0064/2010
Europaparlamentets resolution om resultatet av Köpenhamnskonferensen om klimatförändringar (COP 15)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till den,
– med beaktande av den femtonde partskonferensen (COP 15) inom ramen för UNFCCC och den femte partskonferensen i dess egenskap av möte mellan parterna till Kyotoprotokollet (COP/MOP 5) som hölls i Köpenhamn den 7–18 december 2009, samt den slutliga överenskommelse som undertecknades,
– med beaktande av det klimat- och energipaket som antogs av parlamentet den 17 december 2008, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser[1] och Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020[2],
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om klimatförändringar, särskilt resolutionerna av den 4 april 2009 ”2050: Framtiden börjar i dag: rekommendationer för EU:s framtida integrerade politik i klimatförändringsfrågan”[3] och den 11 mars 2009 om en EU-strategi för ett övergripande klimatförändringsavtal i Köpenhamn och tillräckliga medel för finansieringen av klimatförändringspolitiken[4],
– med beaktande av frågan av den … till kommissionen och rådet om EU:s strategi inför Köpenhamnskonferensen om klimatförändringar (COP 15) (O-…/2009 – B7‑…/2009, O‑…/2009 – B7‑…/2009),
– med beaktande av utfrågningen av Connie Hedegaard, nominerad kommissionsledamot med ansvar för klimatåtgärder, den 15 januari 2010,
– med beaktande av uttalandet av rådet och kommissionen om resultatet av Köpenhamnskonferensen om klimatförändringar av den 20 januari 2010,
– med beaktande av nästa konferens om klimatförändringar (COP 16), som ska hållas i Mexiko,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Förhandlingarna om ett omfattande internationellt avtal om klimatförändringarna efter 2012, som skulle slutföras i Köpenhamn i december 2009, utmynnade i en nedslående överenskommelse som inte motsvarade EU:s förväntningar.
B. Överenskommelsen omfattade inte några bindande avtal eller långsiktiga mål.
C. Att målet med 2°C infördes explicit i överenskommelsen kan anses vara ett historiskt steg.
D. De siffror som parterna föreslog för att minska utsläppen räcker inte för att uppnå målet med 2°C, och de olika ländernas nuvarande åtaganden kommer under inga omständigheter att uppfylla IPCC:s krav på minskade koldioxidutsläpp, som innebär att endast 700–800 miljarder ton koldioxid får släppas ut fram till 2050.
E. Utvecklingsländerna, tillväxtekonomierna och Förenta staterna har erkänt sitt medansvar och konstaterat att de måste engagera sig i att minska utsläppen.
F. EU förmådde inte ge uttryck för sin ledande roll i kampen mot klimatförändringar, och deltog inte ens i de avslutande förhandlingarna om det slutliga förslaget till överenskommelse med Förenta staterna, Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika.
G. Resultatet av Köpenhamnskonferensen har fått de internationella klimatförhandlingarna att stanna upp, och de kommande månaderna blir mycket viktiga för att man ska kunna sätta de senaste månaderna under luppen och därmed övervinna de aktuella problemen i processen.
1. Europaparlamentet beklagar den svaga överenskommelse som COP 15 utmynnade i, även om den utgör en tillräcklig grund för att man ska kunna gå vidare med förberedelserna inför nästa COP 16‑konferens och för att denna ska lyckas. Detta beror enligt parlamentet på att överenskommelsen innehåller vissa positiva delar, t.ex. det allmänna samförståndet om att begränsa den globala uppvärmningen till 2°C över den förindustriella nivån, och möjliggör en översyn av detta mål och de åtgärder som vidtagits enligt överenskommelsen fram till 2015, med hänvisning till olika metoder för att hålla den globala temperaturökningen under 1,5°C.
2. Europaparlamentet välkomnar tillväxtekonomiernas åtaganden att minska utsläppen och hänvisningarna till att utvecklingsländerna ska lägga fram nationella rapporter om sina utsläppsminskningar inom ramen för en kontrollmetod.
3. Europaparlamentet noterar ordalydelsen om en årlig finansiering på 100 miljarder USD från industriländerna fram till 2020 och beloppet 30 miljarder USD för utvecklingsländerna under de nästa tre åren (2010–2012) i syfte att bidra till kampen mot klimatförändringar och inrätta en grön klimatfond för att stödja projekt relaterade till avskogning och skogsförstörelse i utvecklingsländerna, under förutsättning att alla former av finansiering övervakas.
4. Europaparlamentet ansluter sig till inrättandet av en mekanism för att minska utsläppen till följd av avskogning och skogsförstörelse samt främja upptag av koldioxidutsläpp i skogar. Parlamentet ansluter sig även till inrättandet av en teknikrelaterad mekanism för att påskynda utvecklingen och överföringen av teknik, och välkomnar hänvisningen till marknadernas roll för att stärka begränsningsåtgärdernas kostnadseffektivitet.
5. Europaparlamentet uttrycker sin tillfredsställelse med anpassningsåtgärderna, särskilt i de mest sårbara utvecklingsländerna (främst de minst utvecklade länderna, små östater och Afrika).
6. Europaparlamentet beklagar att Förenta staterna och Kina till följd av interna politiska strategier inte var beredda att godta en mer ambitiös överenskommelse och att de tillsammans med vissa tredjeländer (särskilt Kuba, Nicaragua, Sudan och Venezuela) intog en blockerande attityd under de internationella förhandlingarna för att undvika stränga och bindande åtaganden, trots den omfattande politiska dynamiken i Köpenhamn.
7. Europaparlamentet anser att ytterligare diskussioner om åtgärder som gränsskattejusteringar eller andra påföljder kommer att skärpa de nuvarande meningsskiljaktigheterna och kommer inte att bidra till ingåendet av ett internationellt klimatavtal.
8. Europaparlamentet beklagar att överenskommelsen från Köpenhamn inte innehåller någon formulering om ett internationellt avtal om luftfart och sjöfart. Parlamentet noterar emellertid att de rättsakter som man enades om i Köpenhamn håller kvar denna fråga på agendan, och upprepar att det efterlyser ett internationellt avtal som inbegriper utsläpp från luftfarten och sjöfarten.
9. Europaparlamentet beklagar att EU inte lyckades hävda sitt ledarskap i det internationella sammanhanget och uppmanar med kraft unionen att dra lärdom av resultatet av COP 15 samt omvärdera strategin för bevarande av sin ledande roll i kampen mot klimatförändringar så att man får en enhetligare, mer beslutsam och inflytelserik EU‑representation.
10. Parlamentet anser att det finns mycket att lära av resultaten av COP 15 för att nästa COP 16-konferens, som hålls i 2010 Mexiko, ska bli framgångsrik.
11. Europaparlamentet betonar att nya, globala metoder som budgetmetoden bör diskuteras och bidra med ny inspiration till debatten. Vidare anser parlamentet att dessa nya metoder inom den globala klimatpolitiken bör kombinera ekonomisk effektivitet och globalt partnerskap för utveckling samtidigt som alla länder, medräknat tillväxtekonomierna, ska axla sitt ansvar för klimatet.
12. Europaparlamentet är övertygat om att europeiska investeringar i en hållbar framtid skulle få fram lösningar som samtidigt kan främja klimatet, trygga energiförsörjningen och minska energiberoendet, effektivisera resurserna, öka industriernas konkurrenskraft och skapa jobb.
13. Europaparlamentet anser att det behövs bättre kommunikation om de möjligheter som klimatskyddet erbjuder, bland annat för att garantera tillväxt i framtiden och hjälpa länder som ännu inte är lika utvecklade (som EU), så att de inte begår samma misstag som vissa EU-länder.
14. Europaparlamentet insisterar på att EU enligt sin solidaritetsprincip dels måste samla parterna i en ny anda av ömsesidig respekt och ansvar, dels stärka metoden nedifrån och upp (t.ex. offentlig-privata partnerskap, investeringar i ny teknik och forskning samt åtgärder för att främja teknik-, innovations- eller energiinriktade klimatpartnerskap med Kina, Indien och andra tillväxtekonomier) för att ge medborgarna möjlighet till nysatsningar.
15. Det allra viktigaste är enligt Europaparlamentet att EU lyckas tala med en röst, så att de övriga parterna tar vederbörlig hänsyn till unionen vid förhandlingarna och betraktar den som en viktig eller åtminstone jämbördig samtalspartner.
16. Europaparlamentet rekommenderar att EU vid framtida konferenser företräds av en enda förhandlare för att understryka Europas gemensamma ståndpunkt.
17. Europaparlamentet betonar behovet av att uppmuntra alla klimatvänliga energiproducenter i Europa att uppfylla klimatmålen samtidigt som energiförsörjningen tryggas. Enligt Europaparlamentet är det mycket viktigt att unionen och dess medlemsstater ökar investeringarna i ren teknik, energirelaterad forskning samt energi- och resurseffektivitet för att betona EU:s trovärdighet och ledande roll på internationell nivå.
18. Europaparlamentet ansluter sig till uppfattningen om att man inte endast bör förhandla om konkreta minskningsmål, utan på internationell nivå även tydligare bör staka ut energieffektivitetens möjligheter som ett betydande, prisvärt bidrag till åtgärderna för att begränsa klimatförändringarna. Parlamentet framhåller att ett internationellt avtal om energieffektivitet bör ingå i resultaten från de kommande klimatförhandlingarna i Mexico City.
19. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att inte acceptera ensidiga åtaganden på bekostnad av EU-industriernas konkurrenskraft. Enligt parlamentet är det mycket viktigt att andra industrialiserade nationer utanför EU accepterar jämförbara insatser och rimliga åtaganden om minskade utsläpp från utvecklingsländernas och tillväxtekonomiernas sida. Parlamentet påminner om att minskningsmålen måste kunna mätas, rapporteras och kontrolleras.
20. Europaparlamentet uppmuntrar till en ingående diskussion om det bästa valet av styrmedel för att man ska uppnå målen om utsläppsminskning globalt, inklusive en kritisk bedömning av EU:s ståndpunkter i detta sammanhang. Parlamentet anser ändå att man bör prioritera tillämpningen av marknadsbaserade styrmedel, eftersom sådana gör det möjligt att uppnå tvingande minskningsmål till så låga sociala kostnader som möjligt.
21. Europaparlamentet uppmanar med kraft industriländerna att investera mer i forskning om ny och avancerad teknik för klimatvänliga och energieffektiva produktionsprocesser. Enligt parlamentet är det mycket viktigt att Europa föregår med gott exempel genom att avsevärt utöka sina utgifter för forskning om klimatvänlig teknik inom ramprogrammet för forskning.
22. I samband med de gemensamma internationella insatserna för effektiv minskning av globala koldioxidutsläpp föreslår Europaparlamentet att man för energiintensiva industrier utvecklar en global, sektorsövergripande metod som går nedifrån och upp. Parlamentet konstaterar att utsläppsmålen för sådana industrier överallt i världen, jämte tekniköverföring som stimulansinstrument, enligt denna metod har visat sig mycket effektiva i länder som Japan och börjar nu utvecklas av partnerskapsinitiativet APP (Asian-Pacific Partnership on Clean Development and Climate).
23. Europaparlamentet anser att klimatförändringstoppmötet i Mexico City kommer att bli ett utmärkt tillfälle att signera ett avtal om utveckling av en global, sektorsövergripande nedifrån och uppåtinriktad politisk strategi för energiintensiva industrier. Parlamentet framhåller att ett sådant internationellt avtal absolut måste omfatta Förenta staterna, Kina, Indien och Brasilien.
24. Europaparlamentet betonar att EU måste hålla fast vid sina ambitiösa mål i kampen mot klimatförändringar, liksom sina bestämmelser om koldioxidläckage, den marknadsbaserade mekanismen och systemet för utsläppshandel, men att unionen bör vara beredd att visa mer flexibilitet när det gäller att gå över från Kyotoprotokollet till eventuella åtaganden som grundas på frivillighet från andra länders sida, under förutsättning att dessa även vidtar konkreta åtgärder för en betydande utsläppsminskning.
25. Mot bakgrund av de övriga nationernas åtagande av den 31 januari 2010 understryker Europaparlamentet att EU bör ge bättre uttryck för sin vilja att gå över till en minskning på 30 procent av växthusgasutsläppen, under förutsättning att de övriga länderna även vill åta sig att vidta lämpliga åtgärder enligt principen om gemensamt men differentierat ansvar och, mer allmänt, att EU bör överväga huruvida det ingår i en lämplig global strategi att förlita sig på nationella åtaganden, både med tanke på ambitionerna och genomförbarheten.
26. Europaparlamentet inser att en av de främsta framtidsutmaningarna inte enbart består i att minska koldioxidutsläppen, utan även att utnyttja naturresurserna på ett effektivare och mer hållbart sätt, vilket kommer att bli en nyckelfråga inom den närmaste framtiden.
27. Europaparlamentet anser att de bilaterala sammankomsterna mellan det och de nationella parlamenten kan ge ett viktigt bidrag till debatten och göra det lättare för parterna att förstå varandra. Därför framhåller parlamentet att de här mötena bör hållas innan de officiella förhandlingarna inleds, så att de på ett mer meningsfullt sätt kan bidra till optimala förhandlingsresultat.
28. Europaparlamentet understryker att det behövs en ny ”klimatdiplomati” i EU, och att man bör stärka allianserna både med världens mäktiga länder och andra länder som utvecklas mer gradvis, t.ex. Brasilien, Mexiko, Costa Rica och Maldiverna. Vidare anser parlamentet att EU för att främja framtida förhandlingsprocesser bör bidra till att säkra bättre informationsflöde och bättre respons bland annat till, och inom, heterogena grupper som G-77.
29. Europaparlamentet uppmanar med kraft sekretariatet för FN:s ramkonvention om klimatförändringar att se över arbetsmetoderna vid de internationella förhandlingarna, särskilt när det gäller de nationella ledarnas roll och offentligt meddelade ståndpunkter innan förhandlingarna avslutats, för att säkra att förslagen till avtalstexter på förhand är tillräckligt välförberedda och att avtalsparterna har den beslutsmakt som krävs för att göra processen mer effektiv och ändamålsenlig.
30. Europaparlamentet efterlyser en närmare koppling mellan EU:s politik för yttre förbindelser och klimatåtgärder. Parlamentet är övertygat om att klimatförändringarna bör tillmätas stor betydelse i agendan för EU:s yttre åtgärder, och uppmanar därför med kraft unionen att tala med en röst för att behålla sin ledande roll vid nästa förhandlingar. Parlamentet framhåller att EU under högnivåmötena vid COP 16 bör företrädas av kommissionens ordförande José Manuel Barroso, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Catherine Ashton samt kommissionsledamoten med ansvar för klimatåtgärder Connie Hedegaard.
31. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt sekretariatet för FN:s ramkonvention om klimatförändringar, med begäran om att den vidarebefordras till alla konventionsparter som inte är EU-medlemmar.
- [1] EUT L 140, 5.6.2009, s. 63.
- [2] EUT L 140, 5.6.2009, s. 136.
- [3] Antagna texter, P6_TA(2009)0042.
- [4] Antagna texter, P6_TA(2009)0121.