Förslag till resolution - B7-0080/2010Förslag till resolution
B7-0080/2010

FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Iran

3.2.2010

till följd av uttalandet av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen

José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Elmar Brok, Lena Kolarska-Bobińska, Mario Mauro, Michael Gahler, Marco Scurria, Alejo Vidal-Quadras, Potito Salatto, Tunne Kelam, Salvatore Tatarella, Monica Luisa Macovei för PPE-gruppen

Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0078/2010

Förfarande : 2010/2504(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
B7-0080/2010
Ingivna texter :
B7-0080/2010
Debatter :
Antagna texter :

B7‑0080/2010

Europaparlamentets resolution om situationen i Iran

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, särskilt resolutionerna om mänskliga rättigheter,

 

 med beaktande av sin resolution av den 24 april 2009 om den humanitära situationen för Camp Ashraf-invånarna,

 

 med beaktande av Europeiska rådets förklaring om Iran som lades fram vid sammanträdet den 10 och 11 december 2009,

 

 med beaktande av ordförandeskapets uttalande av den 28 december 2009 om den senaste tidens demonstrationer i Iran,

 med beaktande av Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och konventionen om avskaffande av all slags diskriminering, som Islamiska republiken Iran har undertecknat,

 med beaktande av iranska underrättelseministeriets uttalande av den 5 januari 2010, där man förklarar att alla kontakter mellan iranska medborgare och 60 frivilligorganisationer samt en rad internationella medier som sänder på persiska är ”olagliga”.

 med beaktande av händelserna den 27 december 2009 då minst femton människor dödades i samband med oppositionens protester, bland dem oppositionsledarens brorson Seyed Ali Mousavi, och av händelserna därefter,

 med beaktande av den höga representantens förklaring av den 12 januari 2010 om rättegången mot sju bahai-ledare i Iran,

 med beaktande av den resolution som antogs av styrelsen för Internationella atomenergiorganet (IAEA) den 27 november 2009 om genomförandet av skyddsåtgärderna enligt icke-spridningsavtalet och relevanta bestämmelser i säkerhetsrådets resolutioner nr 1737 (2006), 1747 (2007), 1803 (2008) och 1835 (2008),

 med beaktande av en skrivelse av den 29 november 2009, undertecknad av en majoritet av ledamöterna i det iranska parlamentet, med instruktioner till Irans atomenergiorgan om att planera ytterligare tio anläggningar för uranberikning, och av Irans talmans uttalande den 30 november 2009, där han ifrågasätter betydelsen av icke-spridningsfördraget,

–   med beaktande av att de iranska myndigheterna ställt in den resa till Teheran som Europaparlamentets delegation för förbindelserna med Iran skulle ha företagit den 8‑11 januari 2010,

 med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Den allmänna människorättssituationen i Iran fortsätter att förvärras, särskilt när det gäller utövandet av medborgerliga rättigheter och politisk frihet.

B.  Tiotusentalas iranska medborgare har upprepade gånger gått ut på gatorna för att protestera mot resultatet i presidentvalet den 12 juni 2009 och andra kränkningar av de grundläggande rättigheterna. Minst 150 människor har rapporterats döda, och tusentals demonstranter har gripits, senast efter Hossein Ali Montazeris död samt under och efter den shiitiska högtiden Ashura.

C. Myndigheterna har reagerat med våld vilket har lett till dödsoffer, massgripanden och dödsdomar mot flera demonstranter.

D. Myndigheterna har även hävdat att utländska regeringar och organisationer står bakom de demokratiska protesterna. De har därför förbjudit iranska medborgare att ha kontakt med en rad utländska frivilligorganisationer och stoppat internationella medier från att komma till Iran.

E.  Sju bahai-ledare har ställts inför rätta. Åtalen verkar grundas på ledarnas tillhörighet till en religiös minoritet.

F.   Iran är part i fördraget om icke-spridning av kärnvapen och har avsvärjt sig anskaffande av kärnvapen genom att ratificera detta fördrag och är därmed enligt lag bunden att deklarera och identifiera all sin kärntekniska verksamhet, däribland kärnmaterial, enligt Internationella atomenergiorganets (IAEA) garantier.

G.  I artikel IV i fördraget om icke-spridning av kärnvapen fastställs samtliga parters omistliga rätt att utveckla forskning i samt tillverkning och användning av kärnenergi för fredliga syften utan åtskillnad och i enlighet med artiklarna I och II i fördraget.

H. I nära tjugo år har Iran drivit ett förtäckt kärnprogram, vilket är ett klart brott mot landets uttryckliga skyldigheter enligt icke-spridningsfördraget.

I.   Iran dolde uppförandet av en anläggning för uranberikning nära staden Qom ända till den 21 september 2009 och bröt därigenom mot bestämmelserna i den reviderade IAEA‑koden 3.1 samt flera resolutioner från FN:s säkerhetsråd med krav på att Iran upphör helt med berikningsverksamheten.

J.   Iran har hittills inte upphört med någon beriknings-, upparbetnings- och tungvattenverksamhet och har inte ratificerat tilläggsprotokollen till icke‑spridningsfördraget, vilket FN:s säkerhetsråd har krävt i sina resolutioner 1696 (2006), 1737 (2006), 1747 (2007), 1803 (2008) och 1835 (2008) som en åtgärd som skulle återupprätta förtroendet för påståendet att programmet är fredligt.

K.  Det iranska parlamentet får enligt iransk lag ratificera tilläggsprotokollet och har vidtagit åtgärder för att hindra denna ratificering.

L.  I ovannämnda rapport av den 16 november 2009 konstaterar IAEA:s före detta generaldirektör, Mohamed ElBaradei, att organet inte kommer att kunna ge tillförlitliga garantier för att oredovisat kärnmaterial inte finns eller att oredovisad kärnteknisk verksamhet inte pågår i Iran såvida Iran inte genomför tilläggsprotokollet och klargör de återstående frågorna till IAEA:s tillfredsställelse samt att det återstår ett antal obesvarade frågor som ger upphov till oro om möjliga militära dimensioner av Irans kärnprogram.

M. Om Iran får tillgång till kärnvapen utgör det ett allvarligt hot mot fred och säkerhet i världen eftersom den strategiska balansen i Mellanöstern radikalt förändras och destabiliseras, och icke-spridningsfördraget undergrävs kraftigt.

N. Iran fortsätter att utveckla ballistisk robotteknik och satsar på kapaciteten att sätta in interkontinentala ballistiska robotar, ett system som lämpar sig för kärnvapenlast.

O. I FN:s säkerhetsråds resolution 1803 (2008) uppmanar man till försiktighet vid nya åtaganden för offenligt finansiellt stöd till handel med Iran, liksom i samband med finansiella institutioners affärer med samtliga banker hemmahörande i Iran.

P.  G8-ledarna uttryckte under sitt årliga toppmöte i L’Aquila den 8–10 juli 2009 sin djupa oro för den spridningsrisk som Irans kärnprogram och fortsatta underlåtenhet att fullgöra sina internationella skyldigheter utgör.

Q. Den iranska regeringen fortsätter att utöva påtryckningar på de irakiska myndigheterna för att tvinga dem att flytta människorna i Camp Ashraf.

R.  Att en officiell delegation från Europaparlamentet nekas besöka Iran kan ses som ännu ett bevis på att de iranska myndigheterna vill begränsa andra länders möjligheter att komma till Iran, för att se till att det inte finns några vittnen till sina insatser.

Mänskliga rättigheter

1.  Europaparlamentet fördömer ännu en gång fortsatt användning av polisiärt våld, bland annat de rapporterade beskjutningarna mot obeväpnade folksamlingar. Parlamentet beklagar att demonstranter och oppositionsledare har gripits godtyckligt av iranska säkerhetsstyrkor och paramilitära organisationer, och uppmanar de iranska myndigheterna att respektera grundläggande medborgerliga och politiska rättigheter, särskilt yttrande-, mötes- och informationsfrihet och att upphöra sina kränkningar av dessa rättigheter.

2.  Europaparlamentet är djupt chockat över de iranska myndigheternas beslut om att hänga två unga män, Mohammad Reza Ali`-Zamani och Arash Rahmanpur, som anklagas för att vara guds fiender men som endast protesterat mot regimen efter valen i juni 2009.

3.  Europaparlamentet kräver frisläppande av alla som gripits under de senaste protesterna och de personer ur oppositionen – vare sig de är studenter, akademiker, aktivister, journalister eller människorättsaktivister – som greps i samband med de senaste oroligheterna och ofta fördes bort från sitt hem eller arbete utan förvarning. De iranska myndigheterna uppmanas att låta Internationella rödakorskommittén utan undantag besöka samtliga fångar.

4.  Europaparlamentet rekommenderar att FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter skickar ett särskilt sändebud för att övervaka de politiska fångarnas situation och se till att de iranska myndigheterna följer internationella processregler och uppfyller sina rättsliga åtaganden om de mänskliga mättigheterna.

5.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att inleda en konstruktiv dialog med oppositionen i syfte att åstadkomma fullständig demokrati i landet.

6.  Europaparlamentet fördömer de iranska myndigheternas beslut att förbjuda kontakter med utländska frivilligorganisationer, särskilt de som strävar efter att försvara medborgerliga fri- och rättigheter, och uppmanar myndigheterna att omedelbart häva detta förbud.

7.  Europaparlamentet fördömer med kraft dödsdomarna och avrättningarna i Iran, och uppmanar till att dödsstraffet avskaffas. Parlamentet betraktar anklagelsen ”Moharebeh” (fiendskap mot gud), ett brott mot islam, som oacceptabel.

8.  Europaparlamentet fördömer den iranska regeringens beslut att inleda rättegång mot sju ledare för det iranska bahá'í-samfundet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till de iranska myndigheterna att leva upp till regeringens skyldighet att respektera religiösa minoriteter och snarast frige de ledare av bahá'í-samfundet och alla de som hålls fängslade i Iran endast på grund av sin tro.

9.  Europaparlamentet uppmanar till att internationella och iranska medier ges fritt tillträde för att rapportera om händelserna i Iran, och betonar att en tydlig bild av dessa händelser endast kan ges av oberoende medier.

Kärnteknikfrågan

10.  Europaparlamentet upprepar att risken för spridning av kärnvapen i anslutning till det iranska kärntekniska programmet fortfarande utgör en källa till stor oro för Europeiska unionen och det internationella samfundet, vilket framgår mycket tydligt av FN:s säkerhetsråds resolutioner nr 1696 (2006), 1737 (2006), 1747 (2007), 1803 (2008) och 1835 (2008). Parlamentet framhåller därför åter att Iran utan dröjsmål måste leva upp till sina internationella åtaganden att upphöra med all anriknings-, upparbetnings- och tungvattenverksamhet.

11.  Europaparlamentet beklagar djupt att inga nämnvärda framsteg har gjorts i avgörande frågor som är källor till stor oro, och upprepar sin uppmaning till Iran att återställa öppenheten kring landets kärnteknikprogram genom att ge uttömmande, tydliga och trovärdiga svar på IAEA:s frågor, lösa alla återstående problem och skingra den oro som detta program ger anledning till, bland annat vad avser möjliga militära tillämpningar, fullt ut genomföra bestämmelserna enligt det övergripande avtalet om skyddsåtgärder, inbegripet dess tilläggsregler, samt ratificera och genomföra tilläggsprotokollet.

12.  Europaparlamentet beklagar djupt de iranska myndigheternas beslut att avvisa ett förslag till överenskommelse, framlagt av P5+1, om anrikning av kärnbränsle, och därmed blockera vidare förhandlingar om den kärntekniska frågan.

13.  Europaparlamentet uppmanar Iran att, enligt IAEA:s begäran, bekräfta att man inte har godkänt uppförandet av ytterligare kärnanläggningar som inte har deklarerats.

14.  Europaparlamentet ger åter sitt fulla stöd till FN:s säkerhetsråds resolutioner som har antagits enligt kapitel VII artikel 41 i FN:s stadga, inbegripet reglerna om införande av sanktioner mot Iran så länge landet vägrar att upphöra med sin kärntekniska verksamhet och i övrigt rätta sig efter nämnda resolutioner. Parlamentet ger sitt stöd till ovannämnda slutsatser från Europeiska rådet, och ser positivt på att det internationella samfundet intar en gemensam ståndpunkt i frågan. Parlamentet ställer sig bakom EU:s stöd till FN:s säkerhetsråds åtgärder om Iran fortsätter att vägra samarbeta med det internationella samfundet i fråga om landets kärntekniska program, samt till att EU är redo att ta de steg som krävs för att komplettera detta förfarande från FN:s säkerhetsråd med självständiga europeiska åtgärder. Parlamentet uppmanar utrikesministrarna i de länder som är permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd samt Tyskland, liksom unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, att göra en ny ansträngning för att enas om ett nytt förslag till resolution om Iran som kan utgöra grund för ytterligare åtgärder. Parlamentet uppmanar alla EU:s medlemsstater att minimera kontakterna med Iran på handels- och finansområdet.

15.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att en lösning på problemet med den nuvarande nukleära upptrappningen är möjlig, och uppmanar det internationella samfundet att fortsätta den tvåsidiga strategin, gå försiktigt framåt vid kontakterna med Iran och förhindra att Iran fortsätter att dra ut på tiden.

16.  Europaparlamentet betonar vikten av att samarbeta med Förenta staterna, Ryssland, Kina och alliansfria länder i syfte att behandla kompletterande idéer för hur man ska kunna uppnå en övergripande överenskommelse med Iran om landets kärnanläggningar och användningen av dessa, där man tar hänsyn till möjliga militära tillämpningar av Irans kärntekniska program.

Flyktinglägret Camp Ashraf

17.  Europaparlamentet uppmanar den iranska regeringen att upphöra med all inblandning i Iraks interna angelägenheter som syftar till att införa en blockad av flyktinglägret Camp Ashraf och få till stånd en tvångsförflyttning av invånarna.

Förbindelserna mellan EU och Iran

18.  Europaparlamentet beklagar djupt de iranska myndigheternas beslut att inte låta parlamentets delegation besöka Iran för möten med både regeringstjänstemän och oppositionsanhängare, och anser att detta agerande endast leder till att förbindelserna mellan EU och Iran försämras ytterligare och till att den iranska regimens isolering av landet från det internationella samfundet ökar.

19.  Europaparlamentet påminner de iranska myndigheterna om att Iran för att kunna bygga upp givande förbindelser med EU måste garantera grundläggande mänskliga rättigheter och respekt för principerna om demokrati och yttrandefrihet samt rättsstatsprincipen, eftersom detta är en förutsättning för att länder ska kunna ha politiska och ekonomiska förbindelser med EU. Parlamentet framhåller att ett eventuellt ingående av ett samarbets- och handelsavtal mellan Iran och EU är beroende av att Iran respekterar dessa värderingar och fullt ut följer resolutionerna från FN:s säkerhetsråd och IAEA samt att landet ger kontrollerbara garantier för att Irans kärntekniska program är fredligt och att landet upphör med att stödja terrorism.

20.  Europaparlamentet efterlyser en övergripande översyn av EU:s bilaterala förbindelser med Iran. I detta sammanhang och mot bakgrund av den roll som det iranska revolutionsgardet spelat i undertryckandet av protesterna efter valet, i arbetet med Irans program för massförstörelsevapen och i underlättandet av internationell terrorism, uppmanar Europaparlamentet till att revolutionsgardet förs upp på EU:s förteckning över terroristorganisationer och personer med samröre till terroristverksamhet.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, IAEA:s generaldirektör, FN:s generalsekreterare, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt Islamiska republiken Irans regering och parlament.