FÖRSLAG TILL RESOLUTION
3.2.2010
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
om EU:s strategi inför Köpenhamnskonferensen om klimatförändringar (COP 15)
Jo Leinen, Marita Ulvskog, Linda McAvan, Dan Jørgensen, Andres Perello Rodriguez, Kriton Arsenis, Judith A. Merkies, för S&D-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0064/2010
B7‑0083/2010
Europaparlamentets resolution om om EU:s strategi inför Köpenhamnskonferensen om klimatförändringar (COP 15)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till den,
– med beaktande av handlingsplanen från Bali (beslut 1/COP 13),
– med beaktande av den Köpenhamnsöverenskommelse som framlades vid den femtonde partskonferensen (COP 15) inom ramen för UNFCCC och den femte partskonferensen i dess egenskap av möte mellan parterna till Kyotoprotokollet (COP/MOP 5) som hölls i Köpenhamn den 7–18 december 2009,
– med beaktande av sin resolution av den 25 november 2009 om EU:s strategi inför Köpenhamnskonferensen om klimatförändringar (COP 15)[1],
– med beaktande av EU:s paket om klimatförändringar som antogs den 17 december 2008,
– med beaktande av det informella möte som rådet ska hålla den 11 februari 2010 för att gå igenom de slutsatser man enades om i Köpenhamn, och av följande skäl,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Förhandlingarna i Köpenhamn i december 2009 om ett omfattande internationellt avtal om klimatförändringarna för perioden efter 2012 misslyckades.
B. Sannolikheten för katastrofala klimatförändringar kommer att öka om inget internationellt avtal om klimatskydd är i kraft efter 2012.
C. Målet att begränsa ökningen av den globala genomsnittstemperaturen vid jordytan till högst 2°C över de förindustriella nivåerna (det så kallade tvågradersmålet) kommer sannolikt inte att uppnås inom ramen för den rådande klimatskyddsordningen.
D. Ett juridiskt bindande internationellt avtal måste ingås vid UNFCCC-förhandlingarna i Bonn (den 31 maj–11 juni 2010) eller senast i Mexico City den 29 november−10 december 2010.
E. Flera såväl industri- som utvecklingsländer var inte beredda att ge sitt stöd till förslaget om att utarbeta och genomföra en ny internationell klimatskyddsordning.
1. Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över resultatet av COP 15-mötet i Köpenhamn i december 2009.
2. Europaparlamentet anser att Köpenhamnsavtalet är otillräckligt och att det saknar ambitioner och åtaganden. Parlamentet upprepar det åtagande det gjorde i sin resolution från november 2009 att stödja ett internationellt bindande klimatförändringsavtal.
3. Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över den bristande enigheten inom EU och över det sätt som COP 15-gruppens ordförandeskap hanterade slutförhandlingarna.
4. Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att tala med en röst i internationella klimatförhandlingar.
5. Europaparlamentet uppmanar enträget EU:s höga representant och kommissionsledamoten med ansvar för klimatförändringarna att ta ledning för EU:s strategi för klimatdiplomati. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att enas om en ”färdplan till Mexiko” som bl.a. innebär att klimatpolitik diskuteras inom ramen för alla såväl strategiska partnerskap som bilaterala och multilaterala samarbetsavtal, för att därmed lägga grunden till en mer enhetlig extern strategi för klimatskydd. EU och dess medlemsstater uppmanas att bilda ett ”ansvarsförbund” i vilket alla länder kan delta som ser klimatförändringarna som ett allvarligt hot mot mänskligheten och som är beredda att agera för att hindra den globala uppvärmningen.
6. Europaparlamentet uppmanar EU att fortsatt ha en hög ambitionsnivå i fråga om klimatskydd och att, beträffande ambitionen att fram till år 2020 minska koldioxidutsläppen med 25–40 procent jämfört med 1990 års värden, överväga att införa ett ensidigt åtagande om minskningar i den övre delen av detta intervall, och därmed visa ledarskap i den internationella satsningen för att skydda klimatet.
7. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att driva igenom principen om ”klimaträttvisa” i ett långsiktigt perspektiv som blickar bortom 2050. I enlighet med detta bör en rättviseklausul ingå i underlaget för framtida internationella klimatförhandlingar.
8. Europaparlamentet uppmanar såväl industri- som utvecklingsländerna att återskapa det förtroende som gick förlorat under förhandlingarna, och uppmanar samtliga parter i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) att under 2010 utarbeta en juridiskt bindande ram för internationell klimatskydd som skulle kunna undertecknas av parterna i COP 16/MOP 6 då de möts i Mexiko.
9. Europaparlamentet kräver att de 7,2 miljarder euro som EU har utlovat för att omgående kunna finansiera begränsnings- och anpassningsåtgärder under perioden 2010–2012 snabbt gör tillgängliga så att skogsskydds- och anpassningsåtgärder kan genomföras i de minst utvecklade länderna och i små östater. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att utbetalningen av snabbfinansieringsmedlen rapporteras i detalj och med fullständig insyn. Parlamentet uppmanar samtidigt industriländerna att förbinda sig att bidra med en skälig del av de 100 miljarder euro i offentliga medel som de genom Köpenhamnsavtalet har åtagit sig skaffa fram, att verka för att de åsyftade åtgärderna vidtas så snabbt som möjligt samt att utan dröjsmål arbeta vidare med att finna underlag för långsiktig och förutsägbar finansiering, vid sidan om det offentliga utvecklingsbistånd för perioden 2012–2020 som redan har aviserats, bl.a. genom att införa nya och innovativa finansieringsmekanismer (exempelvis i form av skatt på finansiella transaktioner) till stöd för internationella klimatåtgärder.
10. Europaparlamentet understryker att avskogning står för minst 15 procent av världens årliga utsläpp av växthusgaser, och kräver därför att ett förbud införs mot att olagligen avverkat timmer säljs på den europeiska marknaden, som ytterligare en pelare i EU:s klimatskyddspolitik.
11. Europaparlamentet anser att EU bör införa en skatt på 0,01 procent på finansiella transaktioner. Detta skulle ge en årlig intäkt på 20 miljarder euro som kan utnyttjas för att hjälpa utvecklingsländer att motverka och anpassa sig till klimatförändringarna. Intäkterna bör endast användas för att ge utvecklingsländer möjlighet att skapa incitament för att bekämpa avskogning, markförstörelse och ökenspridning.
12. Europaparlamentet uppmanar Förenta staterna och Kina, liksom övriga internationella partner, att formulera ytterligare åtaganden till stöd för en internationell klimatskyddsordning, för att därmed kunna återuppta diskussionerna och uppnå ett ambitiöst och juridiskt bindande internationellt avtal som ligger i fas med de senaste forskningsrönen och överensstämmer med tvågradersmålet.
13. Europaparlamentet uttrycker återigen sitt stöd för reformprocessen inom FN, och konstaterar att resultatet av klimatkonferensen i Köpenhamn är ytterligare ett exempel som bekräftar det akuta behovet att se över arbetsmetoderna inom FN.
14. Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att parlamentets delegation tilldelades kontorsutrymme i EU-paviljongen och att den orienterades dagligen av rådet och kommissionen. Parlamentet beklagar dock bristen på insyn och öppenhet, och anser att det civila samhället bör ha större möjlighet att medverka i förhandlingarna.
15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, Europeiska rådet, den höge representanten, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt sekretariatet för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, med begäran om att den vidarebefordras till alla konventionsparter som inte är EU-medlemmar.
- [1] Antagna texter, P7_TA-PROV(2009)0089.