FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Iran
3.2.2010
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Marietje Schaake, Annemie Neyts-Uyttebroeck, Johannes Cornelis van Baalen, Frédérique Ries, Louis Michel, Marielle De Sarnez för ALDE-gruppen,
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0078/2010
B7‑0084/2009
Europaparlamentets resolution om situationen i Iran
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran,
– med beaktande av rapporten av den 23 september 2009 från FN:s generalsekreterare om människorättsläget i Islamiska republiken Iran,
– med beaktande av ordförandeskapets uttalande av den 26 oktober 2009 om människorättssituationen efter presidentvalet i Iran,
– med beaktande av ordförandeskapets uttalande av den 28 december 2010 om den senaste tidens demonstrationer i Iran,
– med beaktande av den höga representantens uttalande av den 12 januari 2010 om rättegången mot sju bahá'í-ledare i Iran,
– med beaktande av uttalandet av den 9 oktober 2009 av Europaparlamentets talman, där han på nytt bekräftade Europaparlamentets engagemang för ett globalt avskaffande av dödsstraffet och särskilt kritiserade dödsstraff för ungdomsbrott,
– med beaktande av rådets uttalande av den 10–11 december 2009 om Iran,
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1737, 1747, 1803 och 1835 om Irans kärntekniska program,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering och konventionen om barnets rättigheter, som Islamiska republiken Iran har undertecknat,
– med beaktande av Internationella atomenergiorganets (IAEA) stadga och fördraget om icke-spridning av kärnvapen, som Islamiska republiken Iran har undertecknat,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Under normala förhållanden har Islamiska republiken Iran, liksom alla andra stater som är parter i icke-spridningsfördraget, den obestridliga rätten att utveckla och använda kärnenergi för fredliga ändamål. Iran har dock fortsatt sin hemliga kärntekniska verksamhet, särskilt anrikningsverksamheten, trots flera resolutioner från FN:s säkerhetsråd.
B. Islamiska republiken Iran har konsekvent vägrat att samarbeta på ett effektivt sätt med Internationella atomenergiorganet (IAEA), vilket har gett upphov till allvarliga och fortsatta tvivel om ifall det kärntekniska programmet används enbart för fredliga ändamål.
C. Iran har tre gånger varit föremål för FN:s ekonomiska och diplomatiska sanktioner till följd av dess kärntekniska program, och landet har avvisat säkerhetsrådets uppmaning att stoppa all anriknings- och upparbetningsverksamhet. Ingen av dessa åtgärder har lett till att Iran har ändrat sin inställning.
D. I september 2009 avslöjades en ny kärnanläggning i närheten av Qom. Irans upprättande av anläggningen gav upphov till starka fördömanden, och händelsen underminerar ytterligare regimens trovärdighet. FN:s generalsekreterare Ban Ki‑Moon meddelade att Iran hade brutit mot FN:s säkerhetsråds resolutioner eftersom man inte genast hade informerat om anläggningen, en anklagelse som avvisats från Irans sida.
E. I oktober 2009 gav Iran IAEA:s inspektörer tillstånd att besöka den nya anläggningen i Qom i slutet av samma månad. Javier Solana uppmanade Iran, inom ramen för förnyade förhandlingar, att stödja tillvägagångssättet ”frysning mot frysning”, varigenom Iran tills vidare skulle stoppa sin kärntekniska verksamhet, inbegripet installeringen av nya centrifuger, samtidigt som E3+3-länderna skulle avstå från att anta nya åtgärder i säkerhetsrådet.
F. IAEA-inspektörerna anlände till Iran den 25 oktober 2009. Den 27 november antog IAEA:s styrelse en ny resolution som kritiserade Islamiska republiken Iran för att man fortsätter att trotsa kraven och skyldigheterna i resolutionerna från IAEA:s styrelse och FN:s säkerhetsråd, samt för att man har underlåtit att i god tid informera FN:s kärnteknikansvariga om landets andra anläggning för urananrikning (utanför Teheran).
G. I januari 2010 meddelade Iran IAEA att man avvisade delar av ett förslag till överenskommelse om anrikat uran som lagts fram i oktober 2009, enligt vilket Iran skulle sända 70 procent av sitt låganrikade uran utomlands för bearbetning till särskilda bränslestavar för användning i en reaktor för medicinsk forskning. IAEA har dock angett att förslaget från oktober 2009 fortfarande är aktuellt.
H. Iran har överskridit den tidsfrist som fastställts till januari 2010 för att följa uppmaningarna att ge IAEA:s inspektörer tillträde till landets kärnanläggningar.
Mänskliga rättigheter
I. Det allmänna människorättsläget i Iran har stadigt förvärrats i snabb takt, och särskilt efter presidentvalet i juni 2009.
J. Regeringens kraftåtgärder mot de i huvudsak fredliga protesterna efter det omstridda presidentvalet den 12 juni 2009 resulterade i att minst 30 människor dog – oppositionen hävdar att siffran överstiger 70 – och 4 000 greps. Bland de gripna finns regeringskritiker, människorättsaktivister, advokater och journalister. Ytterligare 200 människor greps vid demonstrationer på den nationella studentdagen den 7 december, och antalet fortsätter att stiga dagligen.
K. Vid ad hoc-rättegångar och skenrättegångar som hållits efter de folkliga protesterna har fem oppositionsanhängare dömts till döden och 80 andra till fängelse i upp till 15 år. Massrättegångarna fortsätter mot enligt uppgift 140 oppositionsanhängare, däribland framstående reformivrare och aktivister som anklagas för allt från upplopp till spioneri, försök att störta Irans ledarskikt och spridande till utländska medier av videoupptagningar av sammanstötningar mellan demonstranter och iransk polis.
L. Under Ashurafirandet i december ledde oppositionsdemonstrationer till våldsamma sammanstötningar med säkerhetsstyrkorna och minst åtta människor dödades, däribland Ali Mousavi, oppositionsledaren Mir Hossein Mousavis syskonbarn. Mer än 180 personer, däribland journalister, oppositionsanhängare och bahá'í-troende, greps efter Ashurademonstrationerna, och 16 personer ska inom kort ställas inför rätta.
M. Kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter i form av tortyr och misshandel av fångar, förvägrad sömn, isoleringsceller, hemliga fängslanden, tillämpning av grym, omänsklig eller förnedrande behandling, fysiska övergrepp, bl.a. sexuellt våld, samt straffrihet för statstjänstemän förekommer alltjämt i stor omfattning.
N. Endast Kina avrättar årligen fler människor än Iran, och antalet avrättningar i Iran har ökat fyrdubbelt sedan president Ahmadinejad kom till makten 2005. Under 2007 avrättades 317 personer, och minst 282 personer avrättades under 2008. Inget land i världen avrättar fler ungdomsbrottslingar än Iran och minst 140 minderåriga ”brottslingar” väntar på att avrättas i Iran, enligt rapporter från människorättsadvokater.
O. Det våldsamma fysiska, ekonomiska, politiska, rättsliga och sociala förtrycket mot politiska motståndare, människorättsaktivister, journalister, bloggare, lärare, intellektuella, akademiker, homosexuella, kvinnor, studenter, fackföreningsmedlemmar och medlemmar av religiösa, etniska och språkliga minoriteter har ökat och fortsätter att öka.
P. Situationen för religionsfrihet i landet fortsätter att förvärras. I december 2009 greps minst åtta kristna iranier från Rasht och Shiraz, och hölls häktade på okänd plats, och anklagelserna mot dem låter bekanta: evangelisering och avfall från den rätta tron, och de anklagade utgör därmed ett hot mot Irans säkerhet. Den 9 september 2008 antog det iranska parlamentet en ”avfällingslag” som föreskriver att konvertering från islam är ett brott som kan straffas med döden.
Q. Inskränkningar av pressfriheten och yttrandefriheten fortsätter att öka, vilket visas av antalet journalister och bloggare som greps efter valet, den systematiska blockeringen av internetmedier och informationskällor, störandet av satellitsändningar och konfiskeringen av flera framstående iranska journalisters pass.
R. Bloggarna Mehrad Rahimi och Kouhyar Goudarzi har anklagats för att vilja föra ”krig mot gud”, en situation som påminner om förhållandena omkring två män som avrättades den 28 januari 2010 i Teheran, anklagade för ”Mohareb”(fiendskap mot gud).
S. De iranska myndigheterna har förbjudit iranska medborgare att ha kontakt med över 60 internationella organisationer, däribland tankesmedjor, universitet, människorättsorganisationer och medier, under förevändning att dessa för ett ”intellektuellt krig” (soft war) mot landet.
T. Studenter som i normala fall skulle ha varit kvalificerade har uteslutits från registrering vid forskningsstudier till följd av sin politiska verksamhet.
U. Den 12 januari 2010 inleddes rättegången mot sju bahá'í-ledare, och rapporter förekommer om avsaknad av korrekta rättsförfaranden och grundläggande lagstadgade rättigheter. De sju ledarna – Fariba Kamalabadi, Jamaloddin Khanjani, Afif Naeimi, Saeid Rezaie, Mahvash Sabet, Behrouz Tavakkoli och Vahid Tizfahm – har väntat på att bli ställda inför rätta i nästan två år, och under denna tid hölls de fängslade i över ett år utan åtal eller tillgång till advokat.
V. Inga externa observatörer får närvara vid rättegången mot de sju bahá'í-ledarna, och till och med de anklagades rättegångsbiträden har varit tvungna att insistera på att få närvara. Dessa advokater har haft bristfällig och otillräcklig kontakt med sina klienter under de tjugo månader av häktning som föregick rättegången.
W. Revolutionsgardet, säkerhetsstyrkorna och Basij-milisen spelar alla en alltmer aktiv roll vid kraftåtgärder mot den iranska civilbefolkningen och gripanden av människorättsförespråkare, och det är fara för att de tar lagen i egna händer.
X. Revolutionsgardet har allt större ekonomiska intressen, men den verkliga omfattningen är okänd på grund av brist på transparens och brist på tillförlitliga siffror.
Y. Den 28 januari 2010 avrättades Mohammad Reza Ali-Zamani och Arash Rahmanipour. Detta var de första dödsstraffen som enligt offentliga källor hade koppling till proteströrelsen, trots att åtminstone en av de avrättade, om inte båda, redan satt i fängelse vid tidpunkten för presidentvalet. Minst nio personer rapporteras ha dömts till döden för påstått samröre med den gröna rörelsen.
Förbindelserna mellan EU och Iran
Z. Irans konsul i Oslo, Mohammed-Reza Heydari, har avgått och öppet fördömt regimen och dess kränkningar av mänskliga rättigheter. Han är den första iranska diplomaten som gjort detta.
AA. Samarbetet mellan EU och Iran är för närvarande relativt dåligt och har påverkats kraftigt att den oro som finns inom EU och det internationella samfundet över Irans kärntekniska program.
AB. Europeiska kommissionen har ingen delegation i Islamiska republiken Iran men har ändå ett nära samarbete med EU-medlemsstaternas ambassader i Teheran.
AC. Kommissionen fortsätter att arbeta till stöd för Irans civilsamhälle.
AD. Iranska studenter deltar i Erasmus Mundus-programmet, som varje år hjälper 30 till 50 iranska universitets- och forskarstudenter att studera i Europa.
AE. Flera européer av iranskt ursprung har hotats och trakasserats av representanter för den iranska regimen i europeiska länder efter att ha deltagit i fredliga demonstrationer mot regeringen.
AF. Vissa europeiska företag har bistått med teknik som möjliggjort att protesterna i Teheran och andra iranska städer har kunnat censureras.
AG. Två brittiska och två tyska diplomater samt ett antal personer ur den iranska personalen vid den brittiska ambassaden har gripits för sin påstådda roll i protesterna i Iran vid Ashura i december 2009.
Kärnteknikfrågan
1. Europaparlamentet bekräftar på nytt att den risk för spridning av kärnvapen som det iranska kärntekniska programmet innebär fortfarande utgör en stor källa till oro för Europeiska unionen och det internationella samfundet, vilket framgår mycket tydligt av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1737, 1747, 1803 och 1835. Parlamentet beklagar därför att Iran ännu inte har uppfyllt sina internationella åtaganden att upphöra med all anriknings- och upparbetningsverksamhet.
2. Europaparlamentet stöder EU:s insatser för att finna en långsiktig förhandlingslösning på kärnenergifrågan med Iran, och betonar den viktiga roll som IAEA spelar i sammanhanget.
3. Europaparlamentet anser att Irans kärntekniska program utgör ett allvarligt hot mot stabiliteten i regionen i allmänhet och i staten Israel i synnerhet.
4. Europaparlamentet framhåller att EU sedan 2004 har arbetat för en diplomatisk lösning på frågan om Irans kärntekniska program, t.ex. genom den övergripande dialogen.
5. Europaparlamentet uttrycker sin stora oro över att Iran ännu inte har gjort något för att återuppbygga det internationella samfundets förtroende för att dess kärntekniska program enbart ska användas för fredliga ändamål, utan enbart agerat i motsatt riktning.
6. Europaparlamentet uppmanar Iran att fullt ut och utan ytterligare dröjsmål leva upp till sina skyldigheter enligt resolutionerna från FN:s säkerhetsråd och IAEA, framför allt att uppfylla de krav som fastställdes i resolutionen av den 27 november 2009 från IAEA:s styrelse.
7. Europaparlamentet beklagar djupt att Iran inte har kommit överens med IAEA om en plan för leveranser av kärnbränsle till Teherans forskningsreaktor, vilket skulle bidra till att bygga upp förtroendet och tillgodose Irans behov av medicinska radioaktiva isotoper. Parlamentet noterar med stor oro att Iran har underlåtit att ta emot upprepade erbjudanden från Kina, Frankrike, Tyskland, Ryssland, Storbritannien, Förenta staterna och EU:s höga representant Javier Solana om att fortsätta diskussionerna angående landets kärntekniska program och andra frågor av ömsesidigt intresse. Parlamentet är dock fortsatt engagerat i att arbeta för en diplomatisk lösning av frågan om Irans kärntekniska program.
Mänskliga rättigheter
8. Europaparlamentet uttrycker starka tvivel om riktigheten hos de valresultat som ledde till att president Ahmadinejad godkändes för en andra presidentperiod trots starka indikationer på omfattande valfusk. Parlamentet anser att den iranske presidentens trovärdighet härigenom tagit stor skada.
9. Europaparlamentet hyllar modet hos alla de iranska män och kvinnor som försvarar sina grundläggande friheter och demokratiska principer och som uttrycker en vilja att leva i ett samhälle fritt från förtryck och trakasserier. Parlamentet hyllar särskilt de iranska kvinnor som hade en avgörande roll i demonstrationerna efter valet i juni.
10. Europaparlamentet fördömer kraftigt det omfattande och överdrivna bruket av våld, godtyckliga gripanden och påstådd tortyr som ett sätt att slå ner protesterna mot det omstridda presidentvalet i Iran. Parlamentet uppmanar den iranska regeringen att respektera de grundläggande medborgerliga och politiska rättigheterna, särskilt yttrandefriheten, och kräver ett ovillkorligt frigivande av alla fredliga demonstranter och alla som gripits i anslutning till den senaste tidens oroligheter – studenter, akademiker, aktivister, journalister och människorättsförsvarare.
11. Europaparlamentet fördömer kraftigt massrättegångarna mot dem som deltog i de omfattande demonstrationerna efter valet, och anser att dessa rättegångar bryter mot både internationella bestämmelser om rättvisa rättegångar och nationella rättsliga regler. Parlamentet är mycket oroat över rapporter om att fängslade har otillräcklig tillgång till information och oberoende juridiskt biträde.
12. Europaparlamentet fördömer kraftigt de pågående och omfattande kränkningarna av grundläggande mänskliga rättigheter som den iranska regimen gör sig skyldig till.
13. Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att både i lagstiftning och i praxis avskaffa alla former av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och att säkra rätten till en rättvis rättegång och sätta stopp för straffriheten för människorättsbrott.
14. Europaparlamentet fördömer den juridiska definitionen av avfall från islam som ett brott som kan straffas med döden.
15. Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att genomföra grundliga utredningar av rapporter om misshandel, dålig behandling och tortyr i fängelser och häkten och att ställa de ansvariga till svars.
16. Europaparlamentet är djupt oroat över den rättegång mot sju bahá'í-ledare som inleddes den 12 januari 2010, framför allt eftersom de åtal som lagts fram tycks bygga på att de anklagade tillhör en religiös minoritet. Parlamentet uppmanar till att rättegången genomförs i öppenhet och på ett rättvist sätt, med respekt för alla internationella standarder enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, vilken har ratificerats av Iran, och att oberoende observatörer får tillträde till förhandlingarna. Parlamentet uppmanar till ett slut på förföljelserna av de bahá'í-troende och andra religiösa samfund, och till respekt för individuell religionsfrihet.
17. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till de iranska myndigheterna att leva upp till regeringens skyldighet att respektera religiösa minoriteter och att snarast frige de medlemmar av bahá'í-samfundet som hålls fängslade för påstådd inblandning i protester mot regeringen.
18. Europaparlamentet fördömer kraftigt dödsdomarna och avrättningarna i Iran, och är särskilt oroat över domarna mot politiska fångar och minderåriga. Parlamentet upprepar sitt upprop till de iranska myndigheterna att respektera internationellt erkända rättsliga garantier avseende minderåriga, såsom de som föreskrivs i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om barnets rättigheter.
19. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till de iranska myndigheterna att helt avskaffa dödsstraffet och att, tills så har skett, införa ett moratorium för avrättningar i enlighet med kraven i resolutionerna 62/149 och 63/168 från FN:s generalförsamling.
20. Europaparlamentet beklagar djupt den systematiska inskränkningen av informationsfriheten genom blockerade webbplatser, användning av spionprogram (spy software) och filterprogram för spårning av Internetanvändare, spegelwebbplatser, förbud mot mediebevakning av demonstrationer utan tillstånd och införande av nya restriktioner för journalister som måste begära tillstånd innan de kan rapportera om något.
21. Europaparlamentet är djupt oroat över att internationella tv-sändningar på persiska in till Iran, t.ex. från BBC, störs med hjälp av störsändare.
22. Europaparlamentet är djupt oroat över att utländska journalister utvisas från Iran.
Förbindelserna mellan EU och Iran
23. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att aktivt stödja alla iranska initiativ som syftar till att förbättra mediemångfalden.
24. Europaparlamentet välkomnar Europeiska unionens initiativ att inrätta en tv-tjänst på persiska som en del av ett initiativ för att förbättra dialogen med den iranska befolkningen.
25. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte tillåta iranska tv-stationer att sända i medlemsstaterna så länge som tillträdet inte är ömsesidigt.
26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en delegation i Iran som ska främja och stärka dialogen med myndigheterna och det civila samhället samt att intensifiera samarbetet avseende framför allt flyktingbistånd och bekämpning mot narkotikahandel.
27. Europaparlamentet uttrycker sin förvåning och besvikelse över att de iranska myndigheterna i sista stund har ställt in besöket av Europaparlamentets delegation i Teheran.
28. Europaparlamentet anser att en seriös debatt bör inledas på EU-nivå om möjligheten att införa så kallade ”smarta” sanktioner och utöka den nuvarande förteckningen över individer och organisationer som är föremål för EU:s reseförbud och frysta tillgångar till att omfatta de medlemmar och den del av säkerhetsstyrkorna som är ansvariga för förtrycket och inskränkningen av friheter i landet och de som är ansvariga för att Irans internationella åtaganden i den kärntekniska frågan inte uppfylls, på villkor att dessa åtgärder inte leder till försämrade levnadsvillkor för civilbefolkningen eller har en negativ effekt på den iranska befolkningen i stort.
29. Europaparlamentet anser att diskussionerna om Irans eventuella medlemskap i Världshandelsorganisationen kan användas som påtryckningsmedel för att se till att internationella standarder för kärnteknik och mänskliga rättigheter efterlevs.
30. Europaparlamentet kräver utredningar och åtal enligt internationella standarder mot de regeringstjänstemän och de medlemmar av säkerhetsstyrkorna som bär ansvaret för morden på, misshandeln och tortyren av samt våldtäkterna mot demonstranter och fängslade.
31. Europaparlamentet uppmanar europeiska företag att inte bistå den iranska regeringen med teknik som kan användas för att inskränka yttrandefriheten och sätta människors liv på spel, i synnerhet via övervakning av internetkommunikationer för att kontrollera innehållet och spåra e-postmeddelanden.
32. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utvisa iranska diplomater som hotar iranska européer på europeisk mark.
33. Europaparlamentet kräver att de två tidigare nämnda tyska diplomaterna, liksom all annan personal på europeiska ambassader i Iran som hålls fängslade, ska friges.
34. Europaparlamentet stöder den tvåsidiga strategin i fråga om Irans kärntekniska program. Parlamentet uppmanar åter Iran att till fullo och utan dröjsmål leva upp till sina skyldigheter enligt resolutionerna från FN:s säkerhetsråd och IAEA.
35. Europaparlamentet uppmanar rådet att vara redo att gå in i dialog med Iran i syfte att nå en förhandlingslösning i såväl den kärntekniska frågan som regionala säkerhetsfrågor och respekten för mänskliga rättigheter.
36. Europaparlamentet uppmanar till att en utvärdering görs av det övergripande dialog‑programmet mellan Iran och EU, i syfte att använda god praxis från detta dialogförfarande i framtida dialoger, både om den kärntekniska frågan och om mänskliga rättigheter.
37. Europaparlamentet uppmanar till att EU samarbetar aktivt med Turkiet gentemot Iran.
38. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s råd för de mänskliga rättigheterna samt Islamiska republiken Irans regering och parlament.