FÖRSLAG TILL RESOLUTION om resultatet av Köpenhamnskonferensen om klimatförändringar
3.2.2010
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Kartika Tamara Liotard, Bairbre de Brún, Sabine Wils, João Ferreira, Marisa Matias, Elie Hoarau, Nikolaos Chountis, Jean-Luc Mélenchon för GUE/NGL-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0064/2010
B7‑0085/2010
Europaparlamentets resolution om resultatet av Köpenhamnskonferensen om klimatförändringar
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till UNFCCC,
– med beaktande av Köpenhamnsavtalet av den 18 december 2009 som COP 15 beslutade att beakta,
– med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 25 november 2009 om EU:s strategi inför Köpenhamnskonferensen om klimatförändringar (COP 15),
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Klimatförändringarna är en av vår tids största utmaningar och en avgörande fråga för vår generation.
B. Det finns en stark politisk vilja hos UNFCCC att utan dröjsmål bekämpa klimatförändringarna i enlighet med principen om gemensamt men differentierat ansvar och insatser efter förmåga.
C. UNFCCC:s huvudsyfte är att stabilisera växthusgaskoncentrationen i atmosfären på en nivå som förhindrar ytterligare och farlig antropogen inverkan på klimatsystemet.
D. Det är världens fattigaste länder som påverkas kraftigast av klimatförändringar, och det behövs därför anpassningsåtgärder som syftar till att minska utsattheten och bygga upp återhämtningsförmågan, särskilt i de mest utsatta länderna och i synnerhet i små östater, där befolkningen inte ska behöva tvingas migrera.
E. Ett enormt antal icke-statliga organisationer och företrädare för ursprungsbefolkningar från hela världen deltog vid mötet i Köpenhamn för att kräva sina rättigheter och respekt för sina och framtida generationers liv.
F. Vad gäller beredskapsåtgärder har klimatförändringar en avgörande inverkan på länder som är särskilt sårbara inför förändringarnas skadliga effekter, och ett övergripande anpassningsprogram inklusive finansiellt internationellt stöd måste införas.
G. Som det konstateras i IPCC:s fjärde utvärderingsrapport krävs det kraftiga minskningar av de globala utsläppen för att dessa ska kunna minskas så att jordens temperatur kan hållas under 2°C. Enligt Köpenhamnsavtalet bör det göras en bedömning av temperaturökningar på 1,5°C.
H. Industriländerna bör stödja genomförandet av anpassningsåtgärder i utvecklingsländerna genom att tillhandahålla lämpliga, förutsägbara och hållbara finansiella medel samt bistå med tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad.
I. Det är ytterst viktigt att minska utsläppen från avskogning och skadade ekosystem, och man måste öka upptaget av växthusgaser i skogar och andra naturliga och delvis naturliga livsmiljöer.
J. I Köpenhamnsavtalet åtar sig de parter som förtecknas i bilaga I att individuellt eller gemensamt uppfylla de kvantifierade utsläppsmål för hela ekonomin för 2020 som måste läggas fram senast den 31 januari 2010.
K. De parter som inte förtecknas i bilaga I kommer att vidta minskningsåtgärder, som måste meddelas sekretariatet senast den 31 januari 2010.
1. Europaparlamentet är djupt besviket över resultatet av klimatkonferensen i Köpenhamn och betraktar det som ett misslyckande som långt ifrån motsvarar människors behov och förväntningar.
2 Europaparlamentet beklagar att Köpenhamnsavtalet inte är rättsligt bindande och att det inte heller uttryckligen föreskriver att ett rättsligt bindande avtal ska slutas år 2010 eller fastställer globala minskningsmål på kort, medellång eller ens lång sikt.
3. Europaparlamentet anser att det viktigaste budskapet från den globala debatten under förhandlingarna är att varje lands åtgärder bör grunda sig på principen om rättvisa och gemensamt men differentierat ansvar och insatser efter förmåga.
4. Europaparlamentet beklagar att det inte råder någon klarhet kring vilka industriländer som kommer att förse utvecklingsländerna med lämpligt finansiellt klimatstöd eller hur och när exakt detta kommer att ske.
5. Europaparlamentet beklagar Köpenhamnskonferensens misslyckande i och med att industriländerna inte erkände sin klimatskuld till utvecklingsländerna och framtida generationer.
6. Europaparlamentet beklagar att de oönskade effekterna av marknadsinstrument såsom handeln med koldioxidutsläppsrätter eller av mekanismer såsom mekanismen för ren utveckling varken diskuterades ordentligt eller togs i beaktande i Köpenhamn. Parlamentet beklagar också den ständiga tonvikten vid marknadsinstrument för att tackla klimatförändringar.
7. Europaparlamentet beklagar att finansieringen till utvecklingsländerna understiger de fastställda behoven, inklusive snabbstartsfinansieringen (30 miljarder USD) för 2010–2012 och den långsiktiga finansieringen (100 miljarder USD per år 2020). Parlamentet insisterar dessutom på att klimatmedlen till utvecklingsländerna ska tillkomma utöver det offentliga utvecklingsbiståndet.
8. Europaparlamentet beklagar att Europeiska unionen inte tog tillfället i akt vid Köpenhamnskonferensen att göra mer för att uppfylla sitt ansvar och för att övertyga andra industriländer om hur brådskande det är att minska koldioxidutsläppen med 40 procent före 2020.
9. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka de framlagda målen och att grunda sina utsläppsminskningsansträngningar på åtgärder i medlemsstaterna snarare än att förlita sig på kompensation.
10. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och medlemsstaterna att stärka sina befintliga klimatpartnerskap med utvecklingsländerna, samt att ingå nya partnerskap där sådana för närvarande inte finns, och därigenom tillhandahålla betydligt mer finansiellt stöd för utveckling och överföring av teknik, utan att immateriella rättigheter får utgöra ett oproportionerligt hinder.
11. Europaparlamentet stöder Alliansen av små östaters (AOSIS) krav i samband med dess ansträngningar för att anpassa sig till klimatförändringarnas ogynnsamma följder, inklusive genom tillhandahållande av mer finansiella och tekniska resurser.
12. Europaparlamentet betonar behovet av att respektera utvecklingsländernas suveränitet vid utarbetandet och genomförandet av anpassningsstrategier genom att respektera deras prioriteringar, samt behovet av att införliva lokal kunskap i dessa strategier och därigenom stärka deras reaktionsförmåga. Parlamentet motsätter sig införandet av nya former av nykolonialism som betonar dessa länders beroende, och understryker behovet av verkligt samarbete och sann solidaritet.
13. Europaparlamentet välkomnar initiativet av Bolivias president Evo Morales att sammankalla Folkets världskonferens om klimatförändringar och Moder Jords rättigheter från den 19–22 april 2010 i Cochabamba, och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna, Europaparlamentet och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen att skicka representanter till detta viktiga evenemang.
14. Europaparlamentet anser att ett ambitiöst och bindande avtal bör uppnås i Mexiko år 2010, och kräver därför en klar tidsplan för att enas om denna ambitiösa, rättsligt bindande och vetenskapligt grundade överenskommelse.
15. Europaparlamentet välkomnar bestämmelsen om att institutionella strukturer ska upprättas för förvaltningen av finansieringen av klimatåtgärder, inbegripet en grön Köpenhamnsklimatfond och en högnivågrupp.
16. Europaparlamentet välkomnar bestämmelsen som syftar till att inrätta en mekanism för att minska utsläppen från avskogning och skogsförstörelse och öka upptaget av växthusgasutsläpp i skogar, samt betonar vikten av bevarandet och återställandet av livsmiljöer samt inrättandet av en teknikmekanism för att påskynda utvecklingen och överföringen av teknik, samtidigt som man ser till att utveckla små och medelstora jordbrukares och ursprungsbefolkningars markrättigheter.
17. Europaparlamentet insisterar på att Europeiska unionen, trots avsaknaden av ett bindande avtal, ska övergå till en social, hållbar, grön ekonomi som har potential att öka investeringarna, sysselsättningen och den ekonomiska välfärden samt förbättra livskvaliteten.
18. Europaparlamentet betonar vikten av en ny social och ekonomisk modell som kan ställas mot kapitalismen.
19. Europaparlamentet kräver en förbättring av den offentliga forskningen om verkliga förnybara alternativa energikällor såsom vind- och solkraft, utveckling av traditionell kunskap, vattenförvaltningstekniker och bästa metoder för vattenförvaltning, markskydd, skydd av grödor samt, på en mer allmän nivå, möjligheter att undvika skador på naturtillgångar.
20. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta till vara den enorma möjligheten att grunda sin ekonomiska återhämtning på den gröna ekonomin och att investera mer i forskning om nya och avancerade tekniker för hållbara och energieffektiva produktionsprocesser. Parlamentet anser att det är nödvändigt att förbättra finansieringen av det internationella samarbetet om klimatförändringar inom det sjunde ramprogrammet.
21. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och UNFCCC:s sekretariat.