FÖRSLAG TILL RESOLUTION om Iran
3.2.2010
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Cornelia Ernst, Helmut Scholz för GUE/NGL-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0078/2010
B7‑0086/2009
Europaparlamentets resolution om Iran
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av presidentvalet den 12 juni 2009 och de efterföljande oroligheterna i Iran,
– med beaktande av den resolution som antogs av styrelsen för Internationella atomenergiorganet (IAEA) den 27 november 2009 om genomförandet av skyddsåtgärderna i NPT (ickespridningsavtalet) och de relevanta bestämmelserna i säkerhetsrådets resolutioner nr 1737 (2006), 1747 (2007), 1803 (2008) och 1835 (2008) i Islamiska republiken Iran,
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, särskilt resolutionerna av den 7 maj och den 22 oktober 2009,
– med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 29 oktober 2009 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Islamiska republiken Iran,
– med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 10–11 december 2009,
– med beaktande av det fjärde interparlamentariska mötet mellan Europaparlamentet och Irans parlament som ursprungligen var planerat att äga rum i Teheran den 9−11 januari 2010, men som ställdes in av Iran.
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
Demokrati och mänskliga rättigheter
A. Det finns allvarliga tecken på att presidentvalet i juni utsattes för omfattande fusk vilket ledde till en proteströrelse i stor skala (den s.k. gröna rörelsen) med massdemonstrationer i och utanför Iran, och som har fortsatt under de senaste månaderna.
B. Irans säkerhetsstyrkor – revolutionsgarde, Basijmilis och polis – har reagerat med brutala attacker och godtyckligt gripit tusentals fredliga demonstranter och oliktänkande, inklusive studenter och akademiker, kvinnorättsaktivister, advokater, journalister, bloggare, präster, och kända människorättsförsvarare i ett tydligt försök att skrämma kritiker och kväva avvikande åsikter.
C. Dessutom ökade säkerhetsstyrkorna systematiskt sina trakasserier av medlemmar av religiösa minoriteter, t.ex. anhängare av bahá'í-tron och sunnimuslimer, och genomförde en kampanj med godtyckliga gripanden och avrättningar bland kurdiska, azeriska, baluchiska och arabiska civilrättsaktivister och politiska aktivister.
D. Dussintals demonstranter har dött till följd av säkerhetsstyrkornas attacker eller i fångenskap, tusentals har spärrats in, och ca 300 aktivister finns fortfarande i fängelse. Många av dem som gripits rapporteras ha misshandlats eller torterats och i vissa fall blivit utsatta för sexuella övergrepp i fängelser och hemliga interneringsläger. Hundratals av dem som varit inblandade i demonstrationerna har enligt rapporter lämnat landet av rädsla för repressalier, och letar desperat efter en tillflyktsort i grannländerna och i Europa.
E. En parlamentarisk undersökning slog i början av 2010 fast att biträdande åklagaren Saeed Mortazavi var direkt ansvarig för att minst tre fångar dog av tortyr och vanvård i Kahrizak-fängelset.
F. Den 28 januari 2010 avrättades Mohammad Reza Ali-Zamani och Arash Rahmanipour, vilka var de första dödsstraffen som enligt offentliga källor hade koppling till proteströrelsen, trots att åtminstone en av dem, om inte båda, redan satt i fängelse vid tidpunkten för presidentvalet. Minst nio personer rapporteras ha dömts till döden för påstått samröre med den gröna rörelsen.
G. Från och med början av augusti genomförde domstolarna masskådeprocesser med hundratals kända reformvänner och aktivister, med uppenbart framtvingade bekännelser i tv, vilka resulterade i domar med långa fängelsestraff och t.o.m. dödsstraff.
H. Den 27 december, sista dagen av Ashura-firandet, sköts den 35-årige brorsonen till Mir Hossein Mousavi, den viktigaste politiske utmanaren i presidentvalet i juni, till döds och kördes avsiktligt över av en bil, vilket på alla sätt tyder på ett beställningsmord som skulle tjäna som en skarp varning till hans farbror.
I. Fysikern Masoud Ali Mohammadi mördades genom en bombexplosion i vad många anser vara en varning till professorer och studenter, eftersom Mohammadi rapporterades spela en viktig roll för att övertala 400 andra vetenskapsmän att offentligt stödja oppositionsledaren Moussavi och samtidigt uppmanade sina studenter att delta i fredliga demonstrationer efter valet i juni.
J. Under efterdyningarna av massdemonstrationerna den 27 december anklagade Iran västländerna för att underblåsa oroligheterna, utvisade två brittiska diplomater och höll en svensk diplomat fängslad under 24 timmar samt anklagade tysk ambassadpersonal för att aktivt understödja proteströrelsen.
K. Under efterdyningarna av valet har de iranska myndigheterna börjat med storskaliga och frekventa störningar av internationella radio- och tv-sändningar, många internationella webbsidor, inklusive Facebook och Twitter, oppositionella lokala webbplatser samt mobiltelefontjänsterna i Teheran, och därigenom orsakat sändningsproblem för nät i andra länder i Mellanöstern och t.o.m. i Europa.
L. Europeiska och ryska företag har försett Iran med den nödvändiga filtrerings- och störningsutrustningen, vilken i vissa fall dessutom kan innebära hälsorisker för befolkningen i närheten av installationerna.
Kärnteknikfrågan
M. I strid med sina skyldigheter enligt ickespridningsavtalet har Iran i hemlighet byggt upp en anrikningsanläggning vid Qom och meddelade IAEA om dess existens först långt efter att den hade börjat byggas. Detta brott mot bestämmelserna ger anledning till spekulationer om eventuella ytterligare hemliga kärnteknikanläggningar, och undergräver ytterligare tilltron till de försäkringar som Iran har gett att landets kärnteknikprogram är uteslutande civilt till sin karaktär.
N. För att komma fram till en diplomatisk lösning på Irans kärnteknikprogram föreslog EU, Förenta staterna, Kina och Ryssland en överenskommelse som gick ut på att under IAEA:s överinseende sända Irans låganrikade uranium till Ryssland och Frankrike för att bearbetas till bränslestavar så att Teherans reaktor för medicinsk forskning skulle kunna hållas i gång.
O. Sedan Iran förkastade detta förslag har säkerhetsrådet diskuterat skärpta sanktioner mot Iran.
Demokrati och mänskliga rättigheter
1. Europaparlamentet uttrycker sin allvarliga oro för att de enligt uppgift omfattande bedrägerierna under presidentvalet i Iran i juni 2009 inte har lett till några allvarliga undersökningar från parlamentets eller den högste ledaren Khameneis sida, och anser att legitimiteten för president Ahmedinejads ämbete är allvarligt skadad, trots att han har bekräftats av den högste ledaren.
2. Europaparlamentet uttrycker sin beundran för modet hos de tiotusentals iranier som fortsätter att riskera sina yrkeskarriärer och liv genom att kräva större frihet och utökade demokratiska rätigheter i Islamiska republiken Iran.
3. Europaparlamentet beklagar djupt att Irans regering och parlament uppenbarligen inte förmår reagera på ett konstruktivt sätt på de motiverade kraven från en ung, välutbildad och dynamisk generation iranier som alltför länge har sett sina förhoppningar om ekonomisk och social utveckling gäckas.
4. Europaparlamentet fördömer med eftertryck säkerhetsstyrkornas systematiska och brutala nedslag på fredliga demonstranter och regimkritiker samt nedläggningen av tidningar och den påtvingade stängningen av människorättsorganisationers kontor.
5. Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att omedelbart släppa alla dem som hålls fängslade för att fredligt ha utnyttjat sin rätt till yttrande-, förenings- och mötesfrihet, och att utreda och åtala regeringstjänstemän och medlemmar av säkerhetsstyrkorna som är ansvariga för mord, misshandel och tortyr av familjemedlemmar till oliktänkande, demonstranter och gripna.
6. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till det iranska rättsväsendet att utfärda ett moratorium för dödsstraff och att entydigt förbjuda avrättning av ungdomar.
7. Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att omedelbart upphöra med de tv-sända skådeprocesserna, och uppmanar Irans parlament att ändra de delar i den iranska lagstiftningen som tillåter regeringen att bortse från befogade rättigheter vad gäller domstolsförfaranden, t.ex. den åtalades rätt till ett ordentligt rättsligt ombud.
8. Europaparlamentet fördömer de iranska myndigheternas ansträngningar att censurera tryckta medier och störa radio och tv, t.ex. BBC, och blockera Internet, och uppmanar EU och medlemsstaterna att ta upp de internationella återverkningarna av dessa metoder inom ramen för Internationella telekommunikationsunionen (ITU).
9. Europaparlamentet kritiserar skarpt internationella företag, särskilt Nokia/Siemens för att förse de iranska myndigheterna med den nödvändiga censur- och övervakningstekniken, och på så sätt bidra till att iranska oliktänkande förföljs och grips.
Kärnteknikfrågan
10. Europaparlamentet beklagar djupt att Irans regering åter har förkastat alla försök till kompromiss rörande kärnteknikfrågan och att Ahmedinejads regering uppenbarligen vill utnyttja frågan för att avleda uppmärksamheten från den interna krisen i landet.
11. Europaparlamentet uppmanar Iran och de länder i Mellanöstern som överväger att investera i kärnkraft att inte upprepa de misstag som många av EU:s medlemsstater har gjort genom att förespråka en farlig och omodern teknik. I stället uppmanar parlamentet dessa länder att utveckla alla möjligheter som modern teknik, effektivitet och metoder för energisparande i samband med förnybar energi erbjuder.
12. Europaparlamentet insisterar på en fredlig politisk lösning på meningsmotsättningarna avseende Irans kärnteknikprogram. Parlamentet bekräftar sitt motstånd mot varje militär aktion eller hot om användning av våld, och varnar för att varje militär aktion skulle leda till en ännu värre kris i regionen. Parlamentet är allvarligt oroat över Förenta staternas förstärkta militära närvaro i regionen.
13. Europaparlamentet uppmanar till fortsatta ansträngningar för att finna en heltäckande och rättvis förhandlingslösning på kärnteknikfrågan i Iran, grundad på ett erkännande av Irans rätt att utnyttja kärnteknik i fredligt syfte och Irans kontrollerbara försäkran att landets kärnteknikprogram är av fredlig natur. Parlamentet är fast övertygat om att dialog och diplomati kan åstadkomma en realistisk, långsiktig lösning på Iranfrågan inom en multilateral ram med övervakning från Internationella atomenergiorganet (IAEA) i Wien.
14. Europaparlamentet upprepar sitt krav på strikt tillämpning av ickespridningsavtalet (NPT); detta gäller samtliga parter och alla aspekter av avtalet. Parlamentet upprepar också sin uppmaning till alla kärnvapenstater att driva på en minskning av antalet kärnstridsspetsar, att fasa ut kärnvapnens roll i säkerhetspolitiken och att stödja en kärnvapenfri zon i Europa och Mellanöstern.
15. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Irans parlament och regering at ratificera och tillämpa tilläggsprotokollet och att helt och fullt genomföra bestämmelserna i det övergripande säkerhetsavtalet.
16. Europaparlamentet uttrycker sin oro över att Israel, Indien och Pakistan inte har blivit parter i NTP och uppmanar dessa stater att bli parter i avtalet. Parlamentet beklagar åter djupt de avtal om kärnteknik som Förenta staterna, Frankrike och Indien har ingått och som går emot logiken i NPT genom att göra Indien till det enda kända land med kärnvapen som tillåts handla med kärntekniskt material – inklusive anrikning – med resten av världen trots att landet inte är part i icke spridningsavtalet. Förhandlingar om inrättandet av en kärnvapenfri zon i Mellanöstern och Medelhavsområdet skulle kunna vara ett viktigt steg för att visa att man tar oron för säkerheten i länderna i denna region på allvar. Parlamentet uppmanar EU-3 att lansera denna idé vid förhandlingarna med Iran.
17. I detta sammanhang upprepar Europaparlamentet sitt generella motstånd mot användningen av kärnenergi p.g.a. dess oundvikliga allvarliga risker, det olösliga problemet med avfallet, höga kostnader och den faktiska kopplingen till kärnvapen.
De framtida förbindelserna mellan EU och Iran
18. Europaparlamentet understryker att sanktionerna mot Iran inte har gett några vettiga resultat när det gäller lösningen av meningsskiljaktigheterna beträffande Irans kärntekniska program. Parlamentet fruktar att nya sanktioner skulle kunna få negativa konsekvenser för Irans befolkning. Därför uppmanas EU att fortsätta sina diplomatiska ansträngningar och motsätta sig nya sanktioner mot Iran.
19. Europaparlamentet påminner rådet och medlemsstaterna om att nedrustning och icke spridning av kärnvapen i sak hör ihop och ömsesidigt förstärker varandra. Därför uppmanas EU:s medlemsstater att driva på utfasningen av kärnvapnens roll i säkerhetspolitiken och börja vidta synliga åtgärder för att göra Europa till en kärnvapenfri zon.
20. Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att fortsätta dialogen med Iran på alla nivåer, särskilt med civilsamhället. Det är beklagligt att Iran ställde in besöket av delegationen från Europaparlamentet som var planerat till den 8–11 januari 2010. Parlamentet är intresserat av att fortsätta och intensifiera den direkta dialogen med det iranska samhället, och hoppas att Irans regering och parlament kommer att revidera sin inställning till direktkontakter.
21. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s säkerhetsråd, FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna samt Islamiska republiken Irans regering och parlament.