FÖRSLAG TILL RESOLUTION om genomförandet av rekommendationerna i Goldstonerapporten
3.3.2010
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Hélène Flautre, Frieda Brepoels, Franziska Katharina Brantner, Nicole Kiil-Nielsen, Heidi Hautala, Caroline Lucas, Margrete Auken, Jan Philipp Albrecht, Eva Joly, Daniel Cohn-Bendit, Malika Benarab‑Attou för Verts/ALE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0136/2010
B7‑0145/2010
Europaparlamentets resolution om genomförandet av rekommendationerna i Goldstonerapporten
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,
– med beaktande av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966,
– med beaktande av den fjärde Genèvekonventionen om skydd för civilbefolkningen under krigstid från 1949,
– med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989,
– med beaktande av resolution A/HRC/S-9/1 om de allvarliga kränkningarna av mänskliga rättigheter inom det ockuperade palestinska territoriet, särskilt i samband med Israels militära attacker mot den ockuperade Gazaremsan nyligen, som FN:s råd för mänskliga rättigheter antog vid sin nionde särskilda session den 12 januari 2009,
– med beaktande av resolution A/HRC/RES/S-12/1 om situationen för mänskliga rättigheter inom det ockuperade palestinska territoriet, inbegripet östra Jerusalem, som FN:s råd för mänskliga rättigheter antog vid sin tolfte särskilda session den 16 oktober 2009,
– med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner A/RES/64/10 och A/RES/64/254 om uppföljningen av rapporten från FN:s informationsuppdrag om Gazakonflikten, som antogs den 5 november 2009 respektive den 26 februari 2010,
– med beaktande av ordförandeskapets uttalande på EU:s vägnar om den humanitära situationen i Gaza av den 18 november 2009,
– med beaktande av rapporten från EU:s beskickningschefer om östra Jerusalem,
– med beaktande av rådets slutsatser av den 8 december 2009 om fredsprocessen i Mellanöstern,
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Mellanöstern, särskilt resolutionen av den 15 januari 2009 om situationen i Gazaremsan,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Unionens åtgärder i internationella sammanhang måste till fullo respektera de principer och målsättningar som slås fast i FN-stadgan och i internationell rätt. Samtidigt är alla länder enligt internationell rätt skyldiga inte bara att respektera och försvara den internationella humanitära rätten, utan också att se till att den efterlevs.
B. Brott mot Genèvekonventionerna kan prövas av domstolar som har internationell jurisdiktion för allvarliga brott, såsom krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten, tortyr och folkmord.
C. Som avtalsparter till Israel och största bidragsgivare till palestinierna har EU och dess medlemsstater ett särskilt ansvar för att se till att dessa närbelägna partnerländer fullt ut respekterar de internationella mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten, i enlighet med artiklarna 8 och 21 i EU-fördraget.
D. FN:s informationsuppdrag om Gazakonflikten under ledning av domare Richard Goldstone fick den 3 april 2009 i uppdrag av FN:s råd för mänskliga rättigheter att utreda alla brott mot internationella mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt som kan ha begåtts i samband med de militära operationer som genomfördes i Gaza under perioden mellan den 27 december 2008 och den 18 januari 2009, både före, under och efter.
E. På begäran av informationsuppdragets ledare Richard Goldstone har det ursprungliga mandatet utvidgats till att på lämpligt sätt omfatta alla parter i konflikten, dvs. Israel, den palestinska myndigheten, Hamas regering i Gaza och väpnade palestinska grupper.
F. Den israeliska regeringens beslöt att inte samarbeta med FN:s informationsuppdrag och vägrade också att ge dess företrädare tillträde till Gaza, Västbanken och södra Israel.
G. Under den israeliska militärens tre veckor långa anfall mot Gazaremsan skedde omfattande kränkningar av det palestinska folkets mänskliga rättigheter, då minst 1 440 palestinier miste livet, däribland 431 barn och 114 kvinnor, och fler än 5 300 palestinier skadades. Samtidigt ödelades stora delar av den palestinska infrastrukturen och 22 000 byggnader totalförstördes, varav 4 230 var bostäder. Tretton israeler miste livet i konflikten, som utspelades i Gaza och södra Israel.
H. Hamas och andra väpnade palestinska grupper har avfyrat cirka 8 000 raketer mot södra Israel sedan 2001, även under den vapenvila som Israel och Hamas enades om den 18 juni 2008. I artikel 51 i FN-stadgan fastslås uttryckligen rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar i händelse av väpnade angrepp.
I. Vapenvilan kränktes ofta av båda sidor och ledde inte till att den israeliska blockaden mot Gazaremsan hävdes, trots att parterna kommit överens om detta. Den fortsatta blockaden ledde till en djup humanitär kris som har slagit mot hela befolkningen i Gazaremsan, och läget på Västbanken har inte förbättrats nämnvärt.
J. Rapporten från FN:s informationsuppdrag offentliggjordes den 15 september 2009. Där konstaterades att både Israel och Hamas gjort sig skyldiga till allvarliga brott mot internationella mänskliga rättigheter och humanitär rätt under Gazakonflikten, i vissa fall även till krigsförbrytelser och möjligen brott mot mänskligheten, samt att ingen av parterna på något trovärdigt sätt utrett dessa överträdelser eller på allvar försökt ställa förövarna inför rätta.
K. Under den tolfte särskilda sessionen för FN:s råd för mänskliga rättigheter påpekade Sverige på EU:s vägnar att EU ständigt har påmint de inblandade parterna om deras skyldigheter enligt internationell rätt, och att en av EU:s övergripande prioriteringar för mänskliga rättigheter är att se till att dessa inte kan kränkas ostraffat. Vissa EU-länder intog dock andra ståndpunkter i FN:s generalförsamling den 5 november 2009.
L. FN:s generalförsamling upprepade i sin resolution av den 26 februari 2010 sitt krav på att både den israeliska och den palestinska sidan ska genomföra trovärdiga utredningar och begärde ytterligare rapporter inom fem månader.
M. Israeliska och palestinska civila organisationer har spelat en avgörande roll för att hjälpa FN:s informationsuppdrag att få fram information, vittnesmål och bevis, liksom för att noggrant övervaka och rapportera om parternas åtgärder för att gradvis öka möjligheterna att utkräva ansvar. Organisationerna har också fortsatt att försöka förmå både det internationella samfundet och de berörda parterna att skapa förutsättningar för oberoende och opartiska utredningar.
N. Icke-statliga människorättsorganisationer i Israel har blivit föremål för en förtalskampanj som har som mål att minska trovärdigheten i kritiken mot Israels politik inom det ockuperade palestinska territoriet. Angreppen ökade omedelbart efter det att Goldstonerapporten offentliggjorts. Samtidigt avser Knessets konstitutionsutskott att den 17 mars anta en lag som allvarligt skulle begränsa frivilligorganisationernas frihet. Enligt förslaget skulle frivilligorganisationerna vara tvungna att registreras som politiska organisationer och skulle därmed förlora sin nuvarande status som stiftelser, som hittills gjort det möjligt för dem att ta emot bidrag från utländska politiska organ. Statens kontroll av frivilligorganisationernas verksamhet skulle också öka.
1. Europaparlamentet framhåller att för att uppnå en rättvis och varaktig fred i Mellanöstern är det absolut nödvändigt att internationella mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt respekteras av samtliga parter och under alla omständigheter.
2. Europaparlamentet erinrar det internationella samfundet om dess skyldighet att se till att ansvar utkrävs för allvarliga brott mot internationell rätt, och understryker att ingen stat eller väpnad grupp ska kunna stå över lagen.
3. Europaparlamentet påminner EU och dess medlemsstater om att de i egenskap av höga fördragsslutande parter till Genèvekonventionerna har en rättslig skyldighet att se till att dessa respekteras under alla omständigheter. Parlamentet påminner också EU:s medlemsstater om att EU:s yttre politik ska främja den internationella lagstiftningen om mänskliga rättigheter och verka för att den efterlevs. Underlåtenhet att utkräva ansvar för krigsförbrytelser och andra allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna är inte bara ett brott mot internationell rätt, utan också något som allvarligt undergräver och minskar trovärdigheten för EU:s yttre åtgärder.
4. Europaparlamentet uppmanar unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och medlemsstaterna att verka för en stark gemensam ståndpunkt från EU:s sida i fråga om uppföljningen av rapporten från informationsuppdraget om konflikten i Gaza. I denna gemensamma ståndpunkt bör EU officiellt kräva att rapportens rekommendationer ska genomföras och ansvarsskyldighet garanteras för alla kränkningar av internationell rätt, inbegripet påstådda krigsförbrytelser, uppmana båda parter i konflikten att inom fem månader göra utredningar som uppfyller internationella standarder med avseende på oberoende, opartiskhet, insyn, snabbhet och effektivitet, i enlighet med FN:s generalförsamlings resolutioner A/RES/64/10 och A/RES/64/254 samt kräva att alla som är skyldiga till de påstådda brotten ställs till svars.
5. Europaparlamentet anser att de uppgifter som Israel, den palestinska myndigheten och Hamas har lämnat till olika FN-organ med anledning av FN:s generalförsamlings resolution A/RES/64/10 visar att ingen av de berörda parterna än så länge har uppfyllt kravet på utredningar.
6. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt medlemsstaterna att använda sina rättsliga och diplomatiska verktyg för att förmå alla berörda parter att omgående genomföra oberoende, opartiska och trovärdiga utredningar av de allvarliga överträdelser som FN:s informationsuppdrag rapporterat om. Parlamentet uppmanar också den höga representanten att utvärdera resultaten av Israels och Hamas utredningar och att lämna en redogörelse för utvärderingarna till parlamentet.
7. Europaparlamentet uppmanar unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och EU-medlemsstaterna att aktivt övervaka i vilken grad Goldstonerapportens rekommendationer genomförs, genom att samråda med alla parter i konflikten, EU:s externa uppdrag och icke-statliga organisationer på detta område, samt att i särskilda uttalanden redogöra för hur undersökningarna fortskrider. Rekommendationerna och tillhörande observationer bör sätta sin prägel på EU:s dialog med båda parter och på EU:s ståndpunkter i internationella forum. Parlamentet uppmanar samtidigt EU att aktivt bistå alla parter i konflikten med att genomföra rekommendationerna i Goldstonerapporten.
8. Europaparlamentet påpekar att FN:s generalförsamling den 26 februari 2010 upprepade sin begäran till FN:s generalsekreterare om att efter fem månader rapportera vad som hänt på området, för att berörda organ och enheter i FN – däribland säkerhetsrådet – vid behov skulle kunna vidta fler åtgärder. Parlamentet uppmanar EU att aktivt bistå generalsekreteraren med att analysera parternas genomförande av rekommendationerna i Goldstonerapporten.
9. Europaparlamentet uppmanar EU:s ombud vid FN:s generalsekretariat att inom tre månader rapportera till parlamentet om hur långt parterna i konflikten kommit med att genomföra rekommendationerna i Goldstonerapporten.
10. Europaparlamentet uppmanar EU:s delegation i Tel Aviv, Jerusalem och Ramallah att inom tre månader rapportera till parlamentet om hur långt Israel och den palestinska sidan kommit med att genomföra rekommendationerna i Goldstonerapporten.
11. Europaparlamentet uppmanar EU att, i enlighet med rekommendationerna i Goldstonerapporten, stödja en oberoende internationell kommitté med experter på internationell rätt och brottsutredningar som ska övervaka och utvärdera hur ändamålsenliga och uppriktiga parternas egna utredningar är.
12. Europaparlamentet påpekar att en stat som har begått en olaglig handling är skyldig att till fullo gottgöra de förluster eller skador som vållats, och att det i internationell rätt slås fast att offren har rätt till ändamålsenlig gottgörelse och kompensation för skador eller förluster som är följden av brott mot de mänskliga rättigheterna.
13. Europaparlamentet ställer sig bakom de övriga rekommendationer i Goldstonerapporten som tar fasta på andra allvarliga brott mot internationell rätt som Israel begår inom det ockuperade palestinska territoriet, och uppmanar Israel att omedelbart häva blockaden mot Gazaremsan, garantera rörelsefriheten inom det ockuperade palestinska området, frige politiska fångar – däribland PLO-medlemmen Marwan Barghouti – och slopa reseförbuden som utfärdats för vissa palestinier på grund av deras engagemang i människorättsfrågor och politik.
14. Europaparlamentet upprepar sitt krav på att Gilat Shalit omedelbart ska friges. Parlamentet fördömer med kraft mordet på en Hamas-ledare i Dubai och känner oro för att dådet kan försvåra förhandlingarna om Shalits frigivning.
15. Europaparlamentet anser att rekommendationerna i FN:s informationsuppdrag och kraven på ansvarsskyldighet med nödvändighet måste beaktas i EU:s förbindelser med Israel och PLO.
16. Europaparlamentet framhåller på nytt att en fördjupning av förbindelserna mellan EU och Israel bara kan ske på följande villkor: att internationella mänskliga rättigheter och humanitär rätt respekteras fullt ut, att blockaden mot Gazaremsan omedelbart hävs, att byggandet av nya bosättningar på Västbanken och i östra Jerusalem omedelbart stoppas, att utredningar genomförs som uppfyller internationella krav på oberoende, opartiskhet, öppenhet, snabbhet och effektivitet, att verkliga åtaganden görs och steg tas för att uppnå en omfattande fredsuppgörelse samt att det tillfälliga associeringsavtalet mellan EG och PLO genomförs fullt ut.
17. Europaparlamentet framhåller att de militära attackerna från Israels sida allvarligt bidragit till att sabotera Annapolisprocessen. EU uppmanas därför att ta ett resolut initiativ för att blåsa liv i hoppet om att förhandlingar ska kunna leda till en heltäckande uppgörelse i konflikten, och att stödja tanken om att kollektivt erkänna den palestinska staten före fredsförhandlingarnas slut, i enlighet med det förslag om ett kollektivt erkännande som lagts fram av Frankrikes och Spaniens utrikesministrar. Parlamentet uppmanar i samma anda rådet och kommissionen att stödja och genomföra rekommendationerna i EU:s beskickningschefers rapport om östra Jerusalem från december 2009.
18. Europaparlamentet är djup bekymrat över förtalskampanjen mot människorättsorganisationer i Israel, som även innefattat gripanden och inskränkningar i rörelsefriheten. Parlamentet anser också att lagförslaget om krav på redovisning för allt stöd från utländska politiska organ – som liknar den ryska lagen om frivilligorganisationer – är ett hot mot yttrandefriheten och föreningsfriheten, som slås fast i artiklarna 19 och 22 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter som Israel har undertecknat, och uppmanar därför Knesset att dra tillbaka förslaget. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang EU att ta upp frågan på högsta nivå i diskussionerna med Israel i associeringsrådet EU–Israel som ska hållas den 23 mars, och uppmanar unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att också ta upp frågan när hon besöker Israel i mars.
19. Europaparlamentet anser att internationella domstolar är ett effektivt verktyg för att se till att internationella mänskliga rättigheter och humanitär lag efterlevs, liksom för att se till att brott bestraffas och att ansvar utkrävs på internationell nivå.
20. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja anordnandet av en konferens för de höga fördragsslutande parterna till den fjärde Genèvekonventionen, för att skapa ett fullgott skydd för civilbefolkningen i det ockuperade palestinska territoriet och östra Jerusalem.
21. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, kvartettens särskilda sändebud till Mellanöstern, Israels regering, Knesset, den palestinska myndighetens president, det palestinska lagstiftande rådet och den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet.