Förslag till resolution - B7-0159/2010Förslag till resolution
B7-0159/2010

    FÖRSLAG TILL RESOLUTION om EU 2020 – uppföljning av Europeiska rådets informella möte den 11 februari 2010

    4.3.2010

    till följd av frågan för muntligt besvarande B7‑0000/2010
    i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen

    Rebecca Harms, Daniel Cohn-Bendit för Verts/ALE-gruppen


    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    B7-0159/2010
    Ingivna texter :
    B7-0159/2010
    Debatter :
    Omröstningar :
    Antagna texter :

    B7‑0159/2010

    Europaparlamentets resolution om EU 2020 – uppföljning av Europeiska rådets informella möte den 11 februari 2010

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution

    –   med beaktande av Europeiska rådets informella möte den 11 februari 2010,

    –   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser efter Europeiska rådets möten i mars 2000, 2001, 2005, 2006, 2007 och december 2009,

    –   med beaktande av det offentliga samrådet om EU 2020 som kommissionen anordnade samt resultatet av detta (SEK(2010)0116),

    –   med beaktande av kommissionens utvärdering av Lissabonstrategin (SEK(2010)0114),

    –   med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

    –   med beaktande av frågan till kommissionen av den 23 februari 2010 om jordbruket och framtidsstrategin ”EU 2020” (O-0023/2010 – B7-0000/2010),

    –   med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

    A. Kommissionens samråd om den framtida ”EU 2020-strategin” saknar en ordentlig samrådsprocess med medverkan av intressenter och Europaparlamentet.

    B.  Målen i Lissabonstrategin har inte uppnåtts. Fastställandet av den framtida EU 2020‑strategin måste baseras på en korrekt och grundlig bedömning av Lissabonstrategin.

    C. Den ekonomiska och finansiella krisen har visat på EU:s och mer specifikt euroområdets strukturella sårbarhet. Situationen i Grekland och andra sårbara EMU-länder är mycket bekymmersam och en brådskande utmaning för en bredare ekonomisk integration inom EU.

    D. Krisen har utplånat miljontals arbetstillfällen och ökat antalet otrygga jobb och fattigdomen. Av EU:s invånare riskerar 16 procent att hamna i fattigdom. Arbetslösheten drabbar 23 miljoner av EU:s invånare.

    E.  Lätt tillgång till lån, kortsiktighet, finansiell avreglering och överdrivet risktagande på finansmarknaderna har gett upphov till ett spekulativt beteende som i sin tur lett till en bubbeldriven tillväxt och uppkomsten av ohållbara EU-interna och globala obalanser.

    F.  Klimatförändringarna kräver drastiska och snabba åtgärder.

    G. Ett starkt beroende av konventionella bränslen och en ineffektiv användning av råmaterial har äventyrat EU:s väg mot en hållbar ekonomi.

    H. Det finns inte något alternativ till ett påskyndande av övergången till en grön högeffektiv ekonomi som helt bygger på förnybara energikällor för att ta itu med klimatförändringarna och garantera försörjningstryggheten samt åstadkomma hög sysselsättning och social sammanhållning.

    I.   Resurseffektivitet och en minskning av resursanvändningen i absoluta tal krävs för att säkra miljöhållbarhet.

    J.   Det demografiska åldrandet går allt snabbare eftersom EU:s aktiva befolkning kommer att börja minska från 2013-2014.

    K. Det finns ett klart behov av att mer rättvist dela på arbete och omvårdnad mellan män och kvinnor, förbättra situationen för kvinnor på arbetsmarknaden och rent allmänt sträva efter jämställdhet.

    L.  Investeringar i utbildning, yrkesutbildning och livslångt lärande är av avgörande betydelse för bättre levnadsvillkor och en ekonomi baserad på kunskap och innovation.

    M. I kommissionens vision om den framtida EU 2020-strategin utelämnas den viktiga roll som den biologiska mångfalden och jordbruket spelar samt den vidare roll som landsbygdsekonomierna spelar för att säkra tillgången på livsmedel, förvaltningen av naturresurser och sysselsättning och deras stora potential när det gäller att bekämpa klimatförändringarna och ta itu med andra mycket viktiga utmaningar. Förlusten av biologisk mångfald har en världsomfattande miljömässig, social och ekonomisk kostnad som i rapporten om ekosystemens och den biologiska mångfaldens ekonomi uppskattas till mellan 1 350 och 3 100 miljarder euro per år under 2008 och till sju procent av den globala bruttonationalprodukten år 2050.

    N. Detta utelämnande verkar återspegla en större omedvetenhet om behovet av att avsevärt reformera den gemensamma jordbrukspolitiken och landbygdsutvecklingspolitiken så att dessa svarar upp mot dessa utmaningar och att inrätta hållbara metoder genom vatten- och jordförvaltning, minska beroendet av olja och bevara biologisk mångfald samt diversifiera sysselsättningen inom jordbruket och landsbygdsekonomin på ett hållbart sätt.

    O. EU-budgeten utgör bara 2,5 procent av de totala offentliga utgifterna inom EU och mindre än en procent av EU:s BNP.

    I. EU 2020: från sårbarhet till hållbarhet: mål och riktmärken för den nya strategin

    1.  Europaparlamentet betonar att EU 2020-strategin måste föra Europa till ledningen för den gröna revolution under det tjugoförsta århundradet som ska göra det möjligt att förena den mänskliga utvecklingen med planeten jordens fysiska begränsningar.

    2.  Europaparlamentet begär därför att det övergripande målet med EU 2020-strategin ändras från en ren inriktning på BNP-tillväxt mot ett bredare politiskt synsätt på framtiden för EU som en social och hållbar union som sätter människan och skyddet av miljön i centrum för politiken och syftar till vällevnad och bästa möjligheter för alla. Parlamentet betonar i detta sammanhang att konkurrenskraft inte är ett mål i sig.

    3.  Europaparlamentet anser att den nya strategin bör sträcka sig längre än till BNP och omfatta en uppsättning indikatorer om vällevnad liksom indikatorer som beaktar breda externa ekonomiska faktorer och miljöbelastning och att dessa indikatorer bör definieras, antas och bedömas genom demokratiska och innovativa förfaranden.

    4.  Europaparlamentet påpekar att Europeiska rådet inom ramen för halvtidsöversynen av Lissabonstrategin i mars 2005 bekräftade att strategin skulle ses i ett vidare sammanhang med hållbar utveckling, vilken är att betrakta som en nyckelprincip som styr alla unionens politiska och andra åtgärder.

    5.  Europaparlamentet är mycket oroat över att kommissionens förberedelse av 2020-strategin inte inriktas mot ett ledarskap i en värld som står inför klimatförändringar och allvarlig naturresursutarmning och vars globala ekosystem är på gränsen till kollaps.

    6.  Europaparlamentet är djupt oroat över att konkreta mål eller riktmärken, eller till och med ett omnämnande av mål för biologisk mångfald 2020, inte finns med i 2020-strategin. Parlamentet uppmanar därför till att man antar mätbara riktmärken som inriktas mot att stoppa förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster och att om möjligt återställa dem senast 2020.

    7.  Europaparlamentet påminner om att varje inhemskt riktmärke för växthusgasminskningen som är mindre ambitiöst än 30 procent jämfört med 1990 års nivåer strider mot all vetenskap och kommer inte att hindra de dramatiska följderna av en allt snabbare klimatförändring. Det skulle dessutom visa på att EU inte längre innehar ledarskapet inom den globala klimatpolitiken. Europaparlamentet insisterar därför på att detta riktmärke bör sättas vid en 40-procentig minskning. Parlamentet avvisar subventioner till tveksam och riskfylld teknik som bara kan ge minskningar i växthusgasutsläppen som är alltför små och kommer alltför sent, exempelvis kärnteknik och avskiljning och lagring av koldioxid.

    8.  Europaparlamentet betonar att miljömässig hållbarhet är beroende av en absolut minskning av resursanvändningen. Parlamentet efterfrågar i detta perspektiv att man antar ett riktmärke för en resurseffektivitetsförbättring på åtminstone tre procent per år netto av BNP-utvecklingen.

    9.  Europaparlamentet uppmanar EU att, som ett första steg mot en grön högeffektiv ekonomi som helt bygger på förnybara energikällor, sätta upp bindande målsättningar för 2020 om att minska sin energikonsumtion med åtminstone 20 procent jämfört med 1990 års nivåer och öka sin andel av förnybar energi till åtminstone 25 procent senast 2020, samtidigt som man tar bort tekniska och andra hinder för ytterligare utveckling av hållbar förnybar energi.

    10. Europaparlamentet betonar att EU måste öka sina insatser för en stark rättighetsbaserad antidiskrimineringspolitik och en verklig social sammanhållning som syftar till att minska ojämlikheten och få bort klyftorna mellan rika och fattiga. Insatserna bör vidare leda till en bättre hälsa och utbildning, en minskning av brottsligheten och en förstärkning av en hel uppsättning sociala rättigheter och nödvändigheter som kampen mot fattigdomen inte själv kan uppnå.

    11. Europaparlamentet anser i detta sammanhang att EU 2020-strategin uttryckligen bör inkludera ambitiösa målsättningar för att minska fattigdomen med hälften vart femte år (dvs. ett mål för fattigdomsnivån på 8,5 procent 2015 och 4 procent 2020) samt för att minska ojämlikheten och mer specifikt klyftan mellan rika och fattiga. Parlamentet anser att fattigdomen därför måste mätas som ”relativ fattigdom” för att hjälpa till att identifiera de människor som riskerar utslagning och att Gini-koefficienten bör vara ett tydligt verktyg i EU 2020-strategin.

    12. Europaparlamentet efterfrågar en stark inriktning på att uppnå jämställdhet genom att sätta upp ett riktmärke på en 60-procentig sysselsättningsgrad för kvinnor inom jobb där lönen är tillräcklig för att garantera ekonomiskt oberoende samt även ett riktmärke för att minska klyftan mellan könen med hälften vart femte år (dvs. minska klyftan mellan könen till 8,5 procent 2015 och 4 procent 2020), genom att förbättra tillgången till barnomsorg för åtminstone 50 procent av barnen under och 100 procent av barnen över 3 år, genom att inrätta ett EU-organ för övervakning av våld mot kvinnor och genom att fastställa en kvot på 40 procent kvinnor i företagens styrelser.

    13. Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet och kommissionen att fastställa och anta en långtgående agenda för anständiga arbetsförhållanden, som innehåller målet om en livslön, bindande riktmärken för ungdomars sysselsättning som inte får överstiga den generella arbetslöshetsnivån samt en livsstrategi för sysselsättning som understöds av adekvata system för nationella ålderspensioner.

    14. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inrätta en EU-garanti för ungdomar som säkrar rätten för varje ung människa inom EU att erbjudas jobb, lärlingsplats, extra utbildning eller en kombination av arbete och utbildning efter högst sex månaders arbetslöshet.

    15. Europaparlamentet anser att EU 2020-strategin bör innehålla ett 100-procentmål för högstadie- och gymnasieutbildningen samt tydliga kvalitativa målsättningar och indikatorer för låg- och mellanstadieutbildningen respektive högstadie- och gymnasieutbildningen.

    16. Europaparlamentet begär att man antar ett mål för forskning, utveckling och innovation på 4 procent av BNP. Inom denna ram bör uttryckliga målsättningar fastställas för finansieringsinstrument för små och medelstora företag samt främjande av öppna standarder för att garantera digital driftskompabilitet och tillgänglighet.

    17. Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på behovet av att se över systemen för immateriella rättigheter eftersom ett överdrivet system för patenter och exklusiva rättigheter i själva verket kan försinka innovation och begränsa tillgången till väsentliga resurser. Parlamentet betonar att onödiga hinder för fria rörelser för kunskap bör tas bort eftersom kunskapsutbyte är ett väsentligt verktyg för välstånd.

    18. Europaparlamentet betonar att utgifter för forskning och utveckling inom militär- och kärnteknikområdet inte bör ingå i målet om 4 procent av BNP för FoU.

    19. Europaparlamentet begär att EU-riktmärken för miljöinnovationer ska ingå som en del i målet om 4 procent av BNP.

    20. Europaparlamentet betonar behovet av en grundlig översyn av kommissionens handelsstrategi ”Europa i världen” i syfte att främja samarbetet om bindande standarder för socialt och miljömässigt hållbara handelsförbindelser. Parlamentet begär i detta sammanhang ett stopp i undertecknandet av frihandelsavtalen med Colombia, Peru och Korea och ett moratorium för de pågående frihandelsavtalsförhandlingarna med Indien, Kanada, Gulf-staterna och en rad AVS-länder som ingått avtal om ekonomiskt partnerskap.

    II Förstärkt styrning för EU 2020-strategin

    21. Europaparlamentet anser att EU 2020-strategin bör sätta upp bindande mål och efterlevnadsmekanismer som kombinerar harmonisering uppåt och flexibilitet.

    22. Europaparlamentet uppmanar i detta perspektiv Europeiska rådet och kommissionen att anta ekonomiska stimulansåtgärder, såsom extra EU-medel, men även sanktioner, såsom extra avgifter, som effektivt stöder EU 2020-målen.

    23. Europaparlamentet anser att varje medlemsstat bör överlämna till kommissionen sitt nationella 2020-program som ska baseras på landets specifika ursprungssituation och vara förenligt med EU 2020-målen.

    24. Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet och kommissionen att i EU 2020-strategin inkludera en långtgående EU-omfattande ekonomisk styrning som inkluderar ett gemensamt lanserande av stabilitets- och konvergensprogrammen och nationella reformprogram inom en gemensam ram.

    25. Europaparlamentet betonar att vissa brister i uppbyggnaden av EMU och till viss del den ekonomiska politiken i vissa partnerländer gör det svårt för en del medlemsstater att få finansiell ordning i sina hus. Parlamentet beklagar i synnerhet att samordningen av finanspolitiken begränsas till de regler som fastställts i stabilitets- och tillväxtpakten, vilken bara hänvisar till offentliga underskott och statsskuld.

    26. Europaparlamentet påpekar att den nuvarande mekanismen för strategisk samordning inom euroområdet behöver utvecklas så att den särskilt kan hantera aktuella och framtida ekonomiska obalanser och skillnader inom euroområdet. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att det inte finns några bindande åtaganden bland regeringarna att förstärka samordningen inom EMU och mer generellt inom EU.

    27. Europaparlamentet anser att kommissionen bör lämna rekommendationer när det gäller genomförbarheten för nationella mål och bedöma önskvärdheten av att tilldela extra medel på treårsbasis. Vid bedömningen av nationella program uppmanas kommissionen att använda sig av förfaranden där man namnger och pekar ut medlemsstater.

    28. Europaparlamentet betonar att parlamentet bör bedöma genomförandet av EU 2020‑strategin på årlig basis och som en gren av budgetmyndigheten därför uttryckligen knyta dessa bedömningar till extra EU-finansiering.

    29. Europaparlamentet anser att demokratiskt stöd är en avgörande förutsättning för framgång och att nationella parlament därför aktivt bör involveras i fastställandet och genomförandet av 2020-strategin. I samma anda bör även regioner, kommuner, arbetsmarknadens parter och icke-statliga organisationer aktivt involveras i fastställandet och genomförandet av strategin.

    30. Europaparlamentet anser att EU 2020-strategin bör förbättra sina strategiska och operativa band med den övergripande strategin för hållbar utveckling samt också med energi/klimat-paketet, den sociala agendan, EU 2020-strategin för biologisk mångfald och den gemensamma jordbrukspolitiken. Kommissionen uppmanas i detta sammanhang att årligen överlämna ett meddelande om samspelet och samstämmigheten mellan dessa strategier.

    31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och landsbygdsåtgärderna i EU 2020-strategin så att målen för sammanhållning, konkurrenskraft och hållbarhet behandlas som tre separata mål, såsom det redan föreskrevs i unionens Lissabon- och Göteborgsagendor.

    III. Garantera grundläggande medel och verktyg för att den nya strategin ska bli en framgång

    32. Europaparlamentet uppmanar länder med överskott i bytesbalansen att stimulera sysselsättningen och den inhemska efterfrågan bl.a. genom att avbryta den strama löneutvecklingen, införa minimilöner om sådana saknas och göra ytterligare investeringar för hållbarhet, samtidigt som hänsyn tas till bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten. Parlamentet uppmanar länder med underskott i bytesbalansen att dämpa överkonsumtion och öka hållbara investeringar.

    33. Europaparlamentet betonar att en måttlig löneutveckling även inverkar bromsande på hushållens inkomstökning och följaktligen även på den privata konsumtionen. Parlamentet varnar därför för en huvudsaklig fokusering på måttlig löneutveckling som ett sätt att uppnå prisstabilitet. Parlamentet påminner om att en ökad internationell konkurrens redan har lett till att lönerna pressats nedåt, samtidigt som de ökade råvarupriserna har minskat konsumenternas köpkraft inom EU.

    34. Europaparlamentet anser att EU:s budget inte är tillräckligt stor för att på ett effektivt sätt begränsa obalanserna mellan medlemsstaterna och för att ha en tillräckligt anticyklisk effekt. Parlamentet föreslår därför att man anpassar storleken och ökar budgeten. Den kommande debatten om budgetramen erbjuder ett tillfälle att inleda en diskussion i syfte att öka storleken på EU-budgeten, som tydligt bör ingå i översynsprocessen för EU 2020.

    35. Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att man ytterligare utvecklar solidaritetsmekanismerna inom EU för att kunna hantera asymmetriska chocker. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att inrätta en solidaritetsfond till vilken länderna skulle bidra i goda tider för att bättre kunna hantera asymmetriska chocker.

    36. Europaparlamentet håller med kommissionen om att tillsyn och reglering av finansmarknaderna som syftar till att bevara finansiell stabilitet, undvika spekulativa bubblor samt begränsa interna och externa obalanser är av avgörande betydelse för en framgångsrik utveckling av EU.

    37. Europaparlamentet anser att det krävs en gränsöverskridande grund för alla (europeiska och icke-europeiska) gränsöverskridande och sektorsöverskridande företag och aktörer som verkar i EU på en jämbördig grund.

    38. Europaparlamentet anser att alla finansmarknader, aktörer och instrument måste regleras liksom alla systemviktiga finansiella strukturer som betalningar, system för clearing och avveckling, mekanismer och plattformar samt tillhandahållandet av förvaringstjänster i samband med dessa.

    39. Europaparlamentet bedömer att en effektiv och förstärkt finansiell reglering är av avgörande betydelse för att leda insättningar och besparingar mot hållbara och gröna investeringar och anskaffande av arbetstillfällen. Parlamentet betonar behovet av en enda EU-tillsynsmyndighet för alla gränsöverskridande och sektorsöverskridande institut. Parlamentet begär lämpliga verktyg för att ta itu med spekulation i tillgångar och råvaror och för att övervaka finansiella innovationer.

    40. Europaparlamentet anser att tillsynsreglering måste förstärkas avsevärt och bör omfatta högre och mer kvalitativa kapitalkrav som kontracykliskt kapital och likviditetskrav, förhållandet mellan eget och främmande kapital samt progressiva kapital- och likviditetskrav beroende på företagets storlek.

    41. Europaparlamentet anser att bankverksamheten åter bör inriktas på traditionell kommersiell bankverksamhet (insättningar och lån). Den bör kraftigt regleras och noga övervakas och skulle i utbyte dra nytta av långivare i sista hand och få stöd från marknadsgaranter i sista hand. Å andra sidan bör annan bankverksamhet regleras och övervakas på ett annat sätt och enligt samma principer som andra systemviktiga marknader och institut som inte är banker och har en stor andel främmande kapital, exempelvis hedgefonder och private equity.

    42. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den ohållbara statsskuldsnivån och den förutspådda snabba ökningen 2010 och 2011, orsakad av den nödvändigt expansiva finanspolitiken såsom svar på krisen, som till och med är en större börda med tanke på att framtida generationer ärver både en växande ekologisk skuld och en växande statsskuld. Parlamentet påminner om att den privata upplåningen har ökat på ett ohållbart sätt i många medlemsstater under den period som föregick krisen.

    43. Europaparlamentet understryker att överdriven långivning ökar risken för prisbubblor på tillgångar. ECB och Europeiska centralbankssystemet uppmanas att bedöma lämpliga åtgärder, som att justera kassakraven, för att skydda den finansiella stabiliteten genom att undvika överdriven tillväxt av privat skuldsättning.

    44. Europaparlamentet anser att man måste se över bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtspakten, eftersom dessa inte utformats med tanke på den höga skuldnivå som förväntas uppstå i många medlemsstater efter krisen och inte heller för att övervaka utvecklingen av den privata skuldsättningen. Parlamentet föreslår i detta perspektiv att det förfarande som utarbetats för alltför stora underskott inom stabilitets- och tillväxtpakten även ska omfatta medlemsstater med alltför stora överskott i bytesbalansen och överdrivet stor privat skuldsättning.

    45. Europaparlamentet påminner om att offentliga underskott ger upphov till stor oro och att medlemsstaterna måste vidta lämpliga åtgärder för att minska dessa underskott samtidigt som hänsyn tas till konjunkturen samt nivån på privat skuldsättning och bytesbalansen. Parlamentet betonar farorna med att gå in i en deflationsfälla om underskotten i de offentliga finanserna och lönerna skärs ned utan hänsyn till den allmänna finansiella situationen i medlemsstaterna och mer specifikt utan hänsyn till produktionsgapet.

    46. Europaparlamentet anser i detta sammanhang att lönerna bör utvecklas i åtminstone samma takt som produktiviteten plus inflationsmålet.

    47. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en uppsättning åtgärder för att hjälpa medlemsstaterna att skapa balans i de offentliga finanserna och att finansiera offentliga investeringar enligt följande:

    a)  Euroobligationer eller liknande åtgärder i syfte att minska räntekostnaderna i samband med skuldbetalning med hänsyn till att räntenivåskillnaderna mellan medlemsstaterna inte har minskat till en lägre nivå än den som rådde före krisen.

    b)  Övergång till samarbete mellan medlemsstaterna i stället för konkurrens i skattefrågor, inbegripet en tidsplan för att införa en gemensam konsoliderad bas för beskattning av företagsvinster och en mekanism för att garantera en miniminivå för samordningen av bolagsbeskattningen på liknande grund som den som för närvarande gäller för momsen.

    c)  Ett samordnat införande av miljöskatter för att minska skatten på arbete och i stället lägga den på ohållbara verksamheter och produkter.

    d)  Skatter på finansiella transaktioner över hela EU, exempelvis Tobin-Spahn-skatt.

    e)  Rapporteringskrav för varje enskilt land när det gäller bolagens inkomster och den bolagsskatt de betalar samt automatiskt informationsutbyte.

    f)   Stängning av skatteparadis, allra först dem inom EU.

    48. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Eurostat och medlemsstaterna att arbeta mot ett fastställande av metoder för att förbättra jämförbarheten mellan de nationella budgetarna när det gäller utgifter inom olika kategorier och att ge kommissionen rätt att offentligt kontrollera nationell statistik.

    49. Europaparlamentet påminner också om att globala obalanser knutna till växelkursfluktuationer mellan t.ex. dollarn, renminbin och euron också måste tas itu med för att undvika finansiella kriser i framtiden. Eurogruppen, rådet och ECB uppmanas därför att utöka samordningen av sin verksamhet inom växelkurspolitikens område.

    50. Europaparlamentet understryker att euroområdet till slut måste få en gemensam plats i relevanta internationella finansiella institutioner och en gemensam röst om växelkurspolitiken.

    51. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i framtiden respektera lagstiftningsbestämmelser med allmän tillämpning som ingår i Lissabonfördraget, exempelvis den nya övergripande sociala klausulen (artikel 9) och de om icke‑diskriminering (artiklarna 8 och 10), hållbar utveckling (artikel 11) och konsumentskydd (artikel 12). Parlamentet anser att förfarandet för konsekvensbedömning bör anpassas i enlighet med detta.

    52. Europaparlamentet anser att en adekvat kärninkomst bör garanteras genom ett EU‑ramdirektiv, som genomförs och tillämpas av medlemsstaterna, för att man ska uppnå målet om ett samhälle för alla samt att de offentliga finanserna ska förstärkas på grundval av progressiv beskattning och en effektiv skatteuppbörd.

    53. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en heltäckande analys av liberaliseringens effekter fram till nu och se över framstegen i fråga om tillämpningen av det nya protokollet om tjänster av allmänt intresse.

    54. Europaparlamentet påminner om att man måste garantera alla människor tillgång till högkvalitativa tjänster till överkomliga priser och för att uppnå detta mål begär parlamentet ett EU-ramdirektiv, där den speciella rollen för tjänster av allmänt intresse erkänns, och ett EU-direktiv om sociala tjänster och hälsovårdstjänster.

    55. Europaparlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att i samarbete med kommissionen inleda gemensamma EU-initiativ för att bekämpa social dumpning och minska antalet arbetande fattiga. Kommissionen uppmanas att årligen offentliggöra indikatorer knutna till jobbkvalitet, vilket rådet beslutat om.

    56. Europaparlamentet anser att EU behöver en strategi för gröna jobb som inriktas på färdigheter, anpassning av arbetsplatsen och omvandling av samhället för att åstadkomma en smartare, hållbarare och mer allomfattande ekonomi. En sådan strategi bör innehålla smarta investeringar för att skapa nya gröna jobb, stimulansåtgärder för att omvandla befintliga jobb till gröna jobb, investeringar i utbildning och livslångt lärande för att hjälpa arbetstagare att utvecklas och göra det möjligt för arbetstagare att gå till nya jobb om det är nödvändigt, ett ramavtal om övergångstrygghet, inbegripet rätten till utbildning och tillräcklig social trygghet vid övergång mellan arbetsplatser, ett avtal mellan arbetsmarknadens parter om rätten till livslångt lärande och utbildning på arbetsplatsen samt stöd till anpassning av färdigheter och arbetsplatsorganisationen över hela linjen.

    57. Europaparlamentet betonar att EU 2020-strategin bör innehålla en tydlig agenda för socialpolitiken, inbegripet en lämplig inriktning för Europeiska socialfonden och Progress, en agenda för aktiv integrering som backas upp av finansiering och styrinstrument, en stark inriktning mot att ge människor trygghet i alla livssituationer, även utanför arbetet (en EU-ram för övergångstrygghet) och målsättningar för medlemsstaterna knutna till finansiella stimulansåtgärder.

    58. Europaparlamentet efterfrågar ett fullständigt erkännande och främjande av den sociala ekonomin som en alternativ ekonomisk modell, där ekonomiska verksamheter sammanlänkas med förverkligandet av sociala, hälsomässiga, sysselsättningsmässiga och bostadsmässiga mål, vilka svarar upp mot behoven på lokal nivå och syftet att skapa sysselsättning.

    59. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU:s strukturfonder kopplas till starka sociala och miljömässiga villkor och därmed bidrar till EU:s klimatmål genom att det inrättas klimatkontroller för alla strukturfondernas interventioner, med omedelbar start när det gäller större projekt.

    60. Europaparlamentet begär att innovation främjas genom patentpooler, patentplattformar, innovationsstimulanspriser, fullständiga licensrättigheter och kunskapskluster, obligatoriska licenser samt även andra verktyg för immateriella rättigheter avsedda att förena tillgång och innovation.

    61. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet och kommissionen.