FÖRSLAG TILL RESOLUTION om aids/hiv inför den XVIII internationella aidskonferensen i Wien den 18‑23 juli 2010
5.7.2010
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Sophia in 't Veld, Charles Goerens, Ramon Tremosa i Balcells, Leonidas Donskis för ALDE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0412/2010
B7‑0421/2010
Europaparlamentets resolution om aids/hiv inför den XVIII internationella aidskonferensen i Wien den 18–23 juli 2010
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av den XVIII internationella aidskonferensen ”Right Here, Right Now” som kommer att hållas i Wien den 18–23 juli 2010,
– med beaktande av FN:s åtagandeförklaring om hiv/aids ”Global Crisis – Global Action”, som antogs av FN:s generalförsamling den 27 juni 2001 vid dess 26:e extra session,
– med beaktande av FN:s generalförsamlings extra session (UNGASS) och högnivåmöte om hiv/aids den 2 juni 2006 och den politiska förklaring som antogs vid mötet,
– med beaktande av Abujaförklaringen av den 27 april 2001 om hiv/aids, tuberkulos och andra relaterade smittsamma sjukdomar och Afrikas gemensamma ståndpunkt inför UNGASS-högnivåmötet 2006 samt det upprop om påskyndade insatser för universell tillgång till hiv/aids-, tuberkulos- och malariavård i Afrika, vilket undertecknades av Afrikanska unionen den 4 maj 2006 i Abuja,
– med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2006 om hiv/aids: dags att leverera, av den 24 april 2007 om bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2006–2009, av den 20 november 2008 om hiv/aids: tidig diagnos och behandling,
– med beaktande av rådets slutsatser om framstegen med det europeiska handlingsprogrammet mot hiv/aids, malaria och tuberkulos genom yttre åtgärder (2007‑2011), november 2009,
– med beaktande av Unaids rapport från 2009 om den globala aidsepidemin,
– med beaktande av Unaids resultatram 2009–2011,
– med beaktande av FN:s rapport 2010 om millennieutvecklingsmålen,
– med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2010 om framstegen i uppnåendet av millenieutvecklingsmålen: halvtidsöversyn inför FN:s högnivåmöte i september 2010,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl
A. Antalet personer som lever med hiv/aids fortsätter att växa. Det beräknas att 33,4 miljoner människor i världen lever med hiv/aids, och särskilt oroande är att 2,7 miljoner smittades under 2008.
B. Hiv/aids är fortfarande en av de största dödsorsakerna världen över, med 2 miljoner dödsfall under 2008, och väntas förbli en betydande orsak till förtida dödlighet globalt sett under de närmaste årtiondena.
C. I slutet av 2009 beräknades 5 miljoner människor i låg- och medelinkomstländer få antiretroviral behandling – en tiodubbling på fem år och den största expansionen någonsin i folkhälsohistorien.
D. Antalet nysmittade ökar fortfarande snabbare än antalet personer som behandlas, och två tredjedelar av de människor som var i behov av behandling under 2009 blev fortfarande utan, vilket innebär att 10 miljoner behövande inte hade tillgång till nödvändig och effektiv behandling.
E. Afrika söder om Sahara är alltjämt den hårdast drabbade regionen med 22,4 miljoner människor smittade av hiv/aids och 71 procent av alla nysmittade personer under 2008.
F. Det finns klara bevis för att förebyggandet av hiv/aids är ett effektivt sätt att minska antalet nysmittade.
G. Det finns en stor lucka i programplaneringen när det gäller att engagera människor som lever med hiv/aids i förebyggande åtgärder.
H. Kvinnor och flickor drabbas fortfarande oproportionerligt hårt av hiv/aids. Kvinnorna står för uppskattningsvis 60 procent av hiv/aids-infektionerna i Afrika söder om Sahara, och hiv/aids är fortfarande den största döds- och sjukdomsorsaken bland kvinnor i barnafödande ålder.
I. Det finns fler och fler belägg för förhöjda infektionsnivåer och större risker bland nyckelpopulationer[1], däribland sexarbetare, män som har sex med män, fängelseinterner, sprutnarkomaner, migrerande befolkningsgrupper, flyktingar och mobila arbetstagare i nästan alla regioner. Även i länder med utbredda epidemier får förebyggande program för dessa populationer inte tillräckligt hög prioritet och inte tillräckligt med ekonomiska resurser.
J. På grund av den stigmatisering som hiv/aids medför är cirka 30 procent av de personer som bär på hiv/aids omedvetna om att de är hiv/aids-positiva, och undersökningar visar att odiagnostiserade infektioner underlättar spridningen av hiv/aids och ökar risken för en tidig död hos personer som lever med hiv/aids.
K. Homosexualiteten är fortfarande kraftigt stigmatiserad, i synnerhet i Afrika söder om Sahara där frivilliga homosexuella förbindelser mellan vuxna är straffbara i 31 länder, belagda med dödsstraff i 4 länder och kan leda till över tio års fängelsestraff i en rad andra länder. En sådan här stigmatisering hindrar arbetet för att förebygga hiv/aids.
L. I och med att personer som använder illegala droger i många länder anses straffrättsligt ansvariga för detta hindras de att få tillgång till förebyggande åtgärder mot hiv/aids och inte heller får de behandling, vård och stöd och detta späder på riskerna för att sprutnarkomaner ska få hiv/aids.
M. Från 106 länder rapporteras det fortfarande lagar och politik som innebär betydande hinder för effektiva åtgärder mot hiv/aids.
N. Uppskattningsvis 17,5 miljoner barn förlorade endera föräldern eller vardera i aids under 2008. Det överväldigande flertalet sådana barn lever i Afrika söder om Sahara och får ofta utstå stigmatisering och diskriminering. Det händer att de nekas tillgång till grundläggande tjänster som utbildning och husrum, vilket också leder till att de löper en ökad risk för att smittas av hiv/aids.
O. Relationen mellan hiv/aids och funktionshinder har inte uppmärksammats tillräckligt, trots att man funnit att personer med funktionshinder finns med bland alla de nyckelpopulationer som löper högre risk än andra att smittas eller drabbas av hiv/aids.
P. En rättighetsbaserad strategi för åtgärderna mot hiv/aids är en förutsättning för insatser som bidrar till ett slut på epidemin.
1. Europaparlamentet ber kommissionen och rådet att leva upp till sina åtaganden och vidta mer energiska åtgärder mot det världsomfattande folkhälsoproblemet hiv/aids, varvid de mänskliga rättigheterna ska stå i centrum för förebyggandet, behandlingen och vården av hiv/aids samt för stödet till de sjukdomsdrabbade, också inom EU:s utvecklingssamarbete.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inom EU:s utvecklingssamarbete verka för att överföring av och utsättande av andra för hiv/aids [2], ska avkriminaliseras, bland annat genom att sporra till att hiv/aids inom nuvarande och kommande lagstiftning ska erkännas som ett funktionshinder.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inom den politiska dialogen både på global nivå och landsnivå främja den bästa politiken och de bästa tillvägagångssätten med avseende på rättighetsbaserade åtgärder mot hiv/aids, genom att
– garantera att de mänskliga rättigheterna hos personer som lever med hiv/aids och andra nyckelpopulationer främjas, skyddas och respekteras,
– stödja översyner och ändringar av sådan lagstiftning som hindrar effektiva, evidensbaserade program och tjänster mot hiv/aids, särskilt för nyckelpopulationer,
– låta de mänskliga rättigheterna stå i centrum för beslutsfattandet om anslagsfördelning i samband med åtgärderna mot hiv/aids både inom och utanför Europeiska unionen,
– planera programmen mot hiv/aids så, att de tar sikte på människor som lever med hiv/aids samt på andra nyckelpopulationer och ökar både de enskilda individernas och samhällenas förmåga att reagera på hiv/aids, tillsammans med att de minskar risken och utsattheten för hiv/aids och dämpar skadeverkningarna av hiv/aids,
– arbeta för att olika nyckelpopulationer på ett meningsfullt sätt ska kunna medverka med att utforma, genomföra, övervaka och utvärdera programmen för förebyggande, behandling och vård av aids samt stöd till de sjukdomsdrabbade samt underlätta denna medverkan,
– göra hälso- och sjukvården mera tillgänglig för alla, såväl i fråga om förebyggandet, behandlingen och vården av hiv/aids samt för stödet till de sjukdomsdrabbade som i fråga om tillhandahållandet av annan medicinsk vård som inte står i samband med hiv/aids,
– göra det lättare för människor som lever med hiv/aids samt för andra nyckelpopulationer att få utbildning och sysselsättning,
– garantera att det i fortsättningen, i arbetet med att övervaka framstegen i kampen mot hiv/aids, tas med indikatorer för direkt åtgärdande och bedömning av människorättsfrågor i anslutning till hiv/aids,
– respektera de tre principerna om informerat samtycke, konfidentialitet och rådgivning i samband med testning för hiv/aids och andra tjänster i anslutning till hiv/aids,
– bekämpa stigmatiseringen och diskrimineringen av människor som lever med hiv/aids samt av andra nyckelpopulationer och slå vakt om deras rättigheter till säkerhet och skydd mot smädelse och våld,
– göra det lättare för människor som lever med hiv/aids samt för andra nyckelpopulationer att i ökad utsträckning medverka vid åtgärderna mot hiv/aids och underlätta denna medverkan,
– tillhandahålla objektiv information om sjukdomen, utan nedsättande värdeomdömen,
– utrusta människor med den handlingskraft, de färdigheter, den kunskap och de resurser de behöver för att skydda dem mot att smittas av hiv/aids.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta sig an kvinnornas behov av förebyggande, behandling och vård av hiv/aids, eftersom detta är en förutsättning för att vi ska kunna få bukt med epidemin. Här behövs det framför allt utvidgad tillgång till program för hälso- och sjukvård inom området sexuell och reproduktiv hälsa. Programmen bör också, som en fullständigt integrerad beståndsdel, omfatta testning för hiv/aids tillsammans med rådgivning och förebyggande samt åtgärder mot samhällsekonomiska bakgrundsfaktorer som bidrar till risken för hiv/aids bland kvinnor, såsom bristande jämställdhet, fattigdom, bristande möjligheter inom ekonomi och utbildning samt bristande skydd av de lagliga och mänskliga rättigheterna.
5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja funktionshindrades medverkan i åtgärderna mot hiv/aids samt integreringen av deras mänskliga rättigheter i nationella strategiska planer och nationell politik mot hiv/aids för att garantera dem tillgång till sådana tjänster i samband med hiv/aids som är både anpassade efter deras behov och likvärdiga med de tjänster som erbjuds andra befolkningsgrupper.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja skademinskningsprogram till förmån för fängelseinterner och sprutnarkomaner.
7. Europaparlamentet ber kommissionen stödja de nationella regeringarna och engagera det civila samhället för att åtgärda problemet med att så få människor omfattas av de program som är avsedda att minska stigmatisering och diskriminering och utvidga rätten till rättslig prövning i anslutning till nationella åtgärder mot hiv/aids.
8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att arbeta med FN:s program mot aids (Unaids) och andra partner för att förbättra de indikatorer som används för framstegsmätning på global och nationell nivå samt på nivån av de program som är avsedda att minska stigmatisering och diskriminering med anknytning till aids, något som också bör gälla indikatorer enkom inriktade på nyckelpopulationer.
9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att stödja det arbete som utförs av den nyinrättade globala kommissionen för juridiska frågor i samband med hiv för att se till att lagstiftningen arbetar till förmån för effektiva åtgärder mot hiv/aids.
10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att engagera Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter i arbetet med att samla in ytterligare belägg för situationen för de mänskliga rättigheterna för personer som lever med hiv/aids samt för andra nyckelpopulationer i Europa och då ta hänsyn framför allt till hur utsatta de är för multipel och intersektionell diskriminering.
11. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och kommissionen att anslå minst 20 % av allt utvecklingsstöd till grundläggande hälso- och sjukvård och utbildning, att öka sina bidrag till den globala fonden mot aids, tuberkulos och malaria och sina anslag till andra program avsedda att förbättra hälso- och sjukvården och stärka lokalsamhället.
12. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och kommissionen att bryta den oroande trenden med att finansieringen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i utvecklingsländerna ständigt minskar och att stödja en politik för behandling av sexuellt överförbara infektionssjukdomar och tillhandahållande av produkter för reproduktiv hälsa såsom livräddande läkemedel och preventivmedel, inklusive kondomer.
13. Europaparlamentet uppmanar EU till fortsatt arbete på global nivå och landsnivå, via en kombination av finansieringsinstrument som ett tillägg till stödet ur budgeten samt via relevanta organisationer och mekanismer som visat sig fungera bra såsom medel att åtgärda människorättsdimensionen hos hiv/aids, framför allt organisationer inom det civila samhället och lokalsamhället.
14. Europaparlamentet uttrycker sitt gillande till att rådets arbetsgrupp för de mänskliga rättigheterna antagit dokumentet Toolkit to Promote and Protect the Enjoyment of all Human Rights by Lesbian, Gay, Bisexual and Transgender People och uppmanar rådet och kommissionen att omsätta dokumentets rekommendationer i praktiken.
15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s gemensamma program mot hiv/aids, Världshälsoorganisationen och den XVIII internationella aidskonferensens organisatörer.
- [1] Nyckelpopulationer är grupper som löper högre risk för att smittas med eller drabbas av hiv/aids och som spelar en nyckelroll för spridningen av hiv och vilkas medverkan är en grundförutsättning för effektiva och hållbara åtgärder mot hiv. Nyckelpopulationerna varierar beroende på de lokala förutsättningarna, men omfattar grupper som är utsatta eller marginaliserade som till exempel människor som lever med hiv, deras partner och familjer, personer som säljer eller köper sex, män som har sex med män, narkomaner, föräldralösa barn och andra utsatta barn, migrerande eller fördrivna personer samt fängelseinterner.
- [2] Enligt Unaids policydokument om kriminalisering av hiv-överföring bör regeringarna begränsa kriminalisering till fall av uppsåtlig överföring, det vill säga när en person känner till sin hiv-positiva status och handlar med uppsåt att smitta, och den andra personen verkligen blir smittad.