FÖRSLAG TILL RESOLUTION om utvisningen av romer från Frankrike
6.9.2010
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Renate Weber, Sophia in 't Veld, Marielle De Sarnez, Cecilia Wikström, Niccolò Rinaldi, Sonia Alfano, Ramon Tremosa i Balcells, Leonidas Donskis, Olle Schmidt, Metin Kazak, Luigi de Magistris, Alexander Alvaro, Nathalie Griesbeck för ALDE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0493/2010
B7‑0503/2010
Europaparlamentets resolution om utvisningen av romer från Frankrike
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, principerna om jämlikhet och icke-diskriminering, rätten till värdighet, privatliv och skydd av personuppgifter, barnens rättigheter, rättigheter för personer som tillhör minoriteter, enligt internationella och europeiska konventioner om skydd av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, särskilt FN:s konvention om barnens rättigheter, Europarådets ramkonvention från 1994 om skydd för nationella minoriteter, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt relaterad rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna,
– med beaktande av fördragen, särskilt artiklarna 2, 3, 6 och 21 i fördraget om Europeiska unionen, artiklarna 10, 18, 19, 45 och följande i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt samt artiklarna 8, 19, 21, 24, 45, 47 och 51 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung och framför allt av definitionerna av direkt och indirekt diskriminering, Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter samt rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen,
– med beaktande av kommissionens meddelande om integreringen av romerna i samhället och i näringslivet (KOM(2010)0133), rapporterna från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter samt rådets slutsatser av den 7 juni 2010 om främjande av romers integrering,
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om bland annat romer, rasism och främlingsfientlighet, åtgärder mot diskriminering samt om fri rörlighet, nämligen resolutionerna av den 28 april 2005 om romernas situation i Europeiska unionen, av den 1 juni 2006 om situationen för de romska kvinnorna i Europeiska unionen, av den 15 november 2007 om tillämpningen av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, av den 13 december 2007 om kampen mot ökande extremism i Europa, av den 31 januari 2008 om en europeisk strategi för romer, av den 10 juli 2008 om folkräkningen av romerna i Italien på grundval av etniskt ursprung samt av den 25 mars 2010 om det andra europeiska toppmötet om romer,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Frankrikes regering sammankom till ett krismöte den 28 juli 2010 för att diskutera ”de problem som vissa resande och romer förorsakat genom sitt uppförande” och de händelser som ledde till att en resande av fransk nationalitet dödades av en gendarm och som för närvarande utreds. Vid mötet beslutades det att inemot 300 läger som bebos av romer och resande och upprättats i strid med gällande bestämmelser skulle stängas inom tre månader och att romerna skulle utvisas till de länder de kom från, i huvudsak Rumänien och Bulgarien.
B. De franska myndigheterna har hävdat att återsändandena gjordes på ”frivillig” och ”humanitär” grundval i utbyte mot 300 EUR för varje vuxen och 100 EUR för varje barn som återvände. I tidningspressen stod det dock, och också FN:s kommitté mot rasdiskriminering konstaterade, att ”inte alla” av dem som återvänt gett sitt ”fria och odelade samtycke” till detta eller insett sina rättigheter, och vissa romer förklarade att de hotats med att frihetsberövas eller tvångsförvisas om de motsatte sig att återsändas. Myndigheterna tillvägagångssätt med att skilja männen från kvinnorna och barnen har också föranlett skarp kritik.
C. Av de nästan 400 000 romer som bor i Frankrike har 95 procent franskt medborgarskap och kan därför inte utvisas eller tvingas att lämna landet. Frankrike har flera år i följd utvisat romer, till exempel nästan 10 000 under 2009 och över 8 000 i år.
D. 128 läger har utrymts och 979 romer har återsänts från Frankrike till Bulgarien och Rumänien – 151 av dem med tvång och 828 frivilligt – under augusti 2010.
E. För att hindra romerna att återvända till Frankrike anmodades de som tog emot återresebidraget att skriva under en blankett och det togs fingeravtryck på dem, för att de inte ska kunna få pengar en andra gång om de återvänder till Frankrike.
F. Frankrikes regering har också påpekat att Rumänien och Bulgarien inte kunnat integrera sina romska minoriteter och därför inte bör få gå med i Schengenområdet, med mindre de ”tar på sig sitt ansvar” gentemot romerna. Detta strider mot den tekniska bedömning som gjorts av hur Rumänien och Bulgarien klarar av att uppfylla villkoren och som alla medlemsstaterna uttalat sig positivt om i Schengenarbetsgruppen. Kommissionen har också tillbakavisat de här uttalandena från Frankrikes regering.
G. Åtgärderna som Frankrikes regering vidtagit har kritiserats i vida kretsar på det nationella, europeiska och internationella planet. Kritiken har kommit från icke-statliga organisationer, regeringar, institutioner och religiösa ledare samt organisationer, framför allt FN (kommittén för avskaffande av rasdiskriminering), Europarådet (Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans, kommissarien för mänskliga rättigheter, talmannen i Europarådets parlamentariska församling) och EU:s organ. Trots allt detta har Frankrikes regering fortsatt med utvisningarna. Sitt enda stöd har regeringen fått från Italiens inrikesminister som tidigare föreslagit och genomfört liknande åtgärder.
H. Frankrikes myndigheter inbjöd inrikesministrarna från Italien, Tyskland, Storbritannien, Spanien, Grekland och sedermera också Belgien och Europeiska kommissionen, tillsammans med Kanada och Förenta staterna, för att vid en sammankomst i Paris den 6 september 2010 diskutera ”invandring” och frågor om fri rörlighet som faller inom EU:s behörighet. Några andra medlemsstater inbjöds inte och Italiens inrikesminister tillkännagav sin avsikt att försöka få till stånd striktare unionsbestämmelser för invandring och fri rörlighet, i synnerhet för romer.
I. Rätten till fri rörlighet är en grundläggande rätt som inskrivits i EU-fördragen och regleras genom bestämmelser i direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier. Denna rätt har både blivit föremål för en rapport från kommissionen och resulterat i riktlinjer för hur medlemsstaterna korrekt ska tillämpa direktivet.
J. Som fördragens väktare är kommissionen skyldig att se till att EU-fördragen och unionslagstiftningen, liksom de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, respekteras, främjas och skyddas i EU och kommissionen ska genast ingripa med kraft så fort det förekommer uppenbara överträdelser i detta hänseende.
K De här utvisningarna verkställs mot bakgrund av att personer i ledande ställning inom Frankrikes regering gjort gällande att det finns kopplingar mellan romer, invandrare och brottslighet. Till detta kommer att det framställts förslag om att var och en som är av utländsk härkomst och hotar en polis till livet ska fråntas sitt franska medborgarskap. Hatbrott och rasistiskt våld mot romer ökar över hela EU.
L. Förvaltningsdomstolen i Lille har bekräftat ett tidigare domstolsutslag av den 27 augusti genom att underkänna ett utvisningsbeslut gällande sju romer, eftersom myndigheterna inte kunde påvisa att de var ett ”hot mot den allmänna ordningen”.
M. Tyskland förbereder sig att återsända omkring 12 000 romer till Kosovo. Hälften av dem är barn och en del av dessa barn är födda i Tyskland. Detta trots att Unicef och Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter uppmanat de västeuropeiska staterna att stoppa tvångsåtersändandena av romer till Kosovo. Sverige har utvisat 50 romer för ”bettleri”, trots att detta inte är något brott i Sverige. Danmark har summariskt utvisat romer i juli 2010. Andra stater tillämpar en snarlik politik eller har tillkännagjort nya restriktiva åtgärder, exempelvis Italien.
1. Europaparlamentet uttrycker djup oro över de åtgärder som franska myndigheter och myndigheter i andra medlemsstater vidtagit mot romer och resande för att få dem att återvända till sina ursprungsländer. Parlamentet kräver att de kollektiva utvisningarna av romer omedelbart inställs. Det uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att ingripa och ställa samma krav.
2. Europaparlamentet understryker att dessa åtgärder strider mot EU:s fördrag och lagstiftning, eftersom de är liktydiga med diskriminering på grundval av ras och etnisk tillhörighet och står i strid med direktiv 2004/38/EG om fri rörlighet för medborgare och deras familjer i EU, och eftersom stadgan om de grundläggande rättigheterna och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna förbjuder massutvisning.
3. Europaparlamentet erinrar om att direktiv 2004/38/EG ställer upp mycket klart definierade gränser för när unionsmedborgare kan utvisas och att en person som utvisas enligt detta direktiv ska vara ett hot mot den allmänna ordningen och säkerheten eller utgöra en orimlig börda för det sociala biståndssystemet. Parlamentet påpekar att utvisningar ska bedömas och beslut om dem ska fattas på individuell basis med hänsyn till personliga omständigheter (artikel 28), att det ska finnas processrättsliga garantier (artikel 30), att den berörda personen ska kunna anlita domstol eller förvaltningsmyndighet för att få beslutets verkställighet uppskjuten eller beslutet omprövat (artikel 31), att det inte räcker med att en person är en orimlig börda för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem för att vederbörande automatiskt ska kunna utvisas (skäl 16 och artikel 14), att all begränsning av fri rörlighet och fri bosättning med hänvisning till allmän ordning, hälsa och säkerhet inte får göras så, att dessa överväganden åberopas bara för att tjäna ekonomiska syften (artikel 27), att medlemsstaternas sanktioner ska vara effektiva och proportionerliga (artikel 36) samt att en person måste få minst en månad på sig att lämna landet.
4. Europaparlamentet konstaterar att man i samband med dessa utvisningar har riktat in sig på romerna just för att denna befolkningsgrupp allmänt uppfattas som ett hot mot allmän ordning och säkerhet eller som en börda för det sociala biståndssystemet samt att utvisningarna verkställts inom en ytterst kort tid och under former som inbegripit offentlig stigmatisering och tvångs- och skrämselmetoder. Parlamentet framhåller att några materiella eller processrättsliga garantier varken tillämpats eller tillförsäkrats, eftersom det under sådana omständigheter inte rimligtvis går att göra någon ordentlig och exakt bedömning av enskilda individer från fall till fall, att villkoren om proportionalitet har kränkts samt att åtgärderna kan ha vidtagits för att tjäna ekonomiska eller allmänt förebyggande syften. Parlamentet påpekar att direktivet varken föreskriver eller tillåter något förfarande enligt vilket unionsmedborgare lättare eller frivilligt ska kunna återvända till sin ursprungsmedlemsstat på basis av något slags ekonomisk ”kompensation”, och att detta också är något som skulle strida mot fördragens bokstav och anda, eftersom fri rörlighet är en grundläggande rättighet som varken kan avyttras, köpas eller säljas, och att förfaranden av detta slag därför skulle innebära diskriminering mellan unionsmedborgarna. Enligt rumänska myndigheter har ingen av de personer som sänts tillbaka begått något brott vare sig i Frankrike eller i Rumänien, och vid domstolar i Frankrike har myndigheternas utvisningsbeslut som grundat sig på ”hot mot den allmänna ordningen” underkänts.
5. Europaparlamentet understryker vidare att det var olagligt att ta fingeravtryck på de utvisade romerna och att detta strider mot Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (artiklarna 21.1 och 21.2) samt mot fördragen och EU:s lagstiftning, framför allt mot direktiv 2004/38/EG samt direktiv 2000/43/EG och är liktydigt med diskriminering på grundval av etniskt eller nationellt ursprung.
6. Europaparlamentet välkomnar uttalandet från vice ordföranden för kommissionen med ansvar för rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap den 25 augusti 2010, i vilket denne uttryckte ”oro” över att romer utvisats från Frankrike och konstaterade att ingen bör utvisas bara för att han eller hon tillhör romerna, och samtidigt uppmanade alla medlemsstater att visa respekt för gemensamt överenskomna unionsbestämmelser om fri rörlighet och icke-diskriminering samt de gemensamma värderingarna i Europeiska unionen, som är en gemenskap av värderingar och grundläggande rättigheter, och i synnerhet visa respekt för de grundläggande rättigheterna, bland dem också rättigheterna för personer som tillhör någon minoritet. Parlamentet uppmanar kommissionen att agera omgående på grundval av fördragen för att säkerställa respekt för EU:s fördrag och lagstiftning.
7. Europaparlamentet välkomnar och begär att få bli involverat i den ”fullständiga analys” av situationen i Frankrike som kommissionären meddelade om, samt i utvärderingen av förenligheten av åtgärderna med EU:s lagstiftning. Parlamentet önskar också involveras i informationsutbytet mellan kommissionen och de franska myndigheterna och det seminarium som kommissionens ordförande och de franska myndigheterna föreslagit. Parlamentet kräver att denna övervakning ska omfatta alla medlemsstater
8. Europaparlamentet efterlyser en europeisk strategi för romer med ”konkreta och framsynta åtgärder för en bättre social integrering av romerna” samt ”åtgärder inriktade på bostäder, tillträde till arbetsmarknaden samt till undervisning och hälso- och sjukvård” som ett bidrag till att ”förbättra romernas situation”. Parlamentet uppmanar kommissionen, rådet, medlemsstaterna och deras nationella regeringar samt regionala och lokala myndigheter att axla sitt gemensamma ansvar för romerna, vidta lämpliga integrationsåtgärder och på sin respektive ansvarsnivå bidra till denna strategi, vilket särskilt gäller de medlemsstater som utgör ursprungs- och destinationsländer. Det understryker att förutsättningen för en framgångsrik integrering är att den bygger på en process i två riktningar, där både romer och samhället som helhet engageras och där man ömsesidigt erkänner och respekterar varandras rättigheter och skyldigheter.
9. Europaparlamentet instämmer med den syn som vice ordföranden för kommissionen med ansvar för rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap gett uttryck för, om att de uttalanden som under de gångna veckorna gjorts i vissa medlemsstater har varit liktydiga med öppen diskriminering och delvis också med hets mot folkgrupp, och med hennes krav om en väl genomtänkt och ansvarsfull behandling av frågan om romernas integrering från politiskt beslutsfattarhåll. Parlamentet tillbakavisar yttranden där minoriteter och invandrare kopplats samman med brottslighet eftersom sådana yttranden befäster negativa stereotyper och bidrar till att romerna stämplas och diskrimineras.
10. Europaparlamentet påminner om att den fria rörligheten för unionsmedborgare är en EU‑fråga och att sådana frågor följaktligen, utgående från principen om lojalt samarbete, ska diskuteras inom EU:s institutioner och inte vid slutna sammankomster dit bara några få medlemsstaters regeringar bjuds in. Det tycker följaktligen att det möte som Frankrike sammankallade var olämpligt, och att kommissionen, det belgiska ordförandeskapet och de medlemsstater som blev inbjudna inte borde ha deltagit i det, och kräver att ärenden som faller inom EU:s behörighet diskuteras i de institutionella fora som anges i fördragen. Parlamentet välkomnar den uppmaning som vice ordföranden för Europeiska kommissionen med ansvar för rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap riktade till de franska myndigheterna, om att de bör engagera sig i en dialog med EU:s samtliga medlemsstater om att vi med utgångspunkt i fördragen och stadgan om de grundläggande rättigheterna bör ta gemensamt ansvar för romerna, samt kommissionens erbjudande om att fungera som medlemsstaternas mellanhand och övervaka och utvärdera de framsteg som görs.
11. Europaparlamentet uppmanar de franska myndigheterna att följa landets lag om att alla kommuner med över 5 000 invånare ska inrätta auktoriserade rastplatser på vilka de resande kan slå sig ned, detta samtidigt som Frankrikes kommission för lika möjligheter och kamp mot diskriminering (Halde) kommit fram till att endast 25 procent av de kommuner som är skyldiga att inrätta sådana rastplatser faktiskt hade gjort det, vilket lett till att allt flera resande har uppehållit sig på icke-auktoriserade rastplatser.
12. Europaparlamentet påminner de franska myndigheterna om att de enligt internationell humanitär rätt är skyldiga att garantera alla människor rättigheter, inbegripet romer och resande, vilket bland annat innefattar rätten till skälig bostad. Parlamentet understryker att skälig alternativ inkvartering måste ställas till förfogande och att detta dessutom uppmuntrar dessa personer till bofasthet och integrering. Det kräver att Frankrike avskaffar alla stadganden i fransk lagstiftning som innebär diskriminering av resande, till exempel kravet på att de ska ha resetillstånd eller inskränkningarna av deras rösträtt.
13. Europaparlamentet upprepar vad det tidigare framfört om att medlemsstaterna bör se över och avskaffa lagar och politik som innebär diskriminering av romer på grundval av ras eller etnisk tillhörighet, direkt eller indirekt. Parlamentet uppmanar också rådet och kommissionen att övervaka hur medlemsstaterna tillämpar fördragen och direktiven om åtgärder mot diskriminering och fri rörlighet, särskilt i förbindelse med romer, och att vidta nödvändiga åtgärder om så inte är fallet, i synnerhet med hjälp av överträdelseförfaranden.
14. Europaparlamentet kräver att EU och medlemsstaterna uppbådar tillräcklig finansiering av projekt om integrering av romer och för övervakning av hur dessa medel distribueras och används i medlemsstaterna samt för att se till att projekten genomförs korrekt och att deras genomslagskraft utvärderas. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att lägga fram en rapport och lämpliga förslag om detta.
15. Europaparlamentet uppdrar åt sitt ansvariga utskott att, efter samråd med byrån för grundläggande rättigheter, icke-statliga organisationer och organ som arbetar med mänskliga rättigheter och frågor i anslutning till romerna, följa upp denna fråga och, utgående från parlamentets tidigare resolutioner och betänkanden, utarbeta en rapport om romernas situation i Europa.
16. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet och Förenta nationerna.