FÖRSLAG TILL RESOLUTION om den europeiska strategin för ekonomisk och social utveckling i bergsregioner, öregioner och glesbefolkade regioner
14.9.2010
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Fiorello Provera, Nikolaos Salavrakos, Niki Tzavela för EFD-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0518/2010
B7‑0518
Europaparlamentets resolution om den europeiska strategin för ekonomisk och social utveckling i bergsregioner, öregioner och glesbefolkade regioner
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artikel 174 i Lissabonfördraget om den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen och av dess artikel 170 om transeuropeiska nät,
– med beaktande av protokoll 9 om tjänster av allmänt intresse,
– med beaktande av protokollet om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,
– med beaktande av Europaparlamentets resolution om strukturellt missgynnade regioner (öregioner, bergsregioner, glesbefolkade regioner) i samband med sammanhållningspolitiken och dess institutionella perspektiv (2002/2119(INI)),
– med beaktande av Europaparlamentets betänkande av den 16 oktober 1998 om en ny strategi för bergsområdena (A4-0368/98),
– med beaktande av Europaparlamentets betänkande av den 30 juli 2008 om situationen och utsikterna för jordbruket i bergsregioner (2008/2066(INI)),
– med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2007 om insulära, naturliga och ekonomiska begränsningar i samband med regionalpolitiken (2006/2106(INI)),
– med beaktande av punkterna 15, 16 och 46 i Europaparlamentets resolution om fjärde rapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen (2007/2148(INI)),
– med beaktande av Regionkommitténs rapport om gemenskapens program för bergsområdena (2003/C128/05),
– med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 19 juni 2008 ”En grönbok om en EU-politik för bergsområden och om den europeiska synen på dessa” (CdR 23/2008),
– med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 13 mars 2002 om problemen för Europeiska unionens öregioner och perspektiven inför utvidgningen (2002/C 192/10),
– med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om en bättre integration på den inre marknaden som avgörande faktor för ökad sammanhållning och tillväxt på gemenskapens öar (2009/C 27/26),
– med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om framtiden för Europeiska unionens bergsområden (CES 1025/2002),
– med beaktande av kommissionens uttalande av den 21 september 2010 om den europeiska strategin för ekonomisk och social utveckling i bergsregioner, öregioner och glesbefolkade regioner,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen och av följande skäl:
A. Den särskilda uppmärksamhet som bör ges bergsregioner, öregioner och glesbefolkade regioner erkänns uttryckligen i Lissabonfördraget, såväl i artikel 174, där målet om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning fastslås, som i artikel 170 om transeuropeiska nät.
B. Dessa regioner berörs särskilt av protokoll 9 som tar upp tjänster av allmänt intresse och den inre marknaden.
C. Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén såväl som Regionkommittén har vid upprepade tillfällen uppmärksammat gemenskapens myndigheter på behovet av att omvandla dessa bestämmelser till konkreta åtgärder i lagstiftningen och i Europeiska unionens politik i enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen.
D. Om Lissabonfördraget erkänner de allvarliga och permanenta geografiska och demografiska nackdelar som dessa regioner ofta har betyder det också att regionerna pga. deras geografiska läge, naturresurser, miljöer och kulturarv har goda möjligheter och stor potential.
E. Dessa möjligheter och denna potential bör utnyttjas för att åstadkomma en hållbar utveckling i enlighet med målen i EU:s 2020-strategi.
F. Man bör utnyttja gemenskapspolitikens samtliga instrument för att få dessa områden att bli mer attraktiva, utveckla deras ekonomi och erbjuda invånarna goda levnadsförhållanden. Detta kräver bättre samordning och en koppling mellan gemenskapens politik och den nationella och regionala politiken.
G. Många av dessa regioner ligger dessutom nära EU:s inre och yttre gränser och är därför särskilt utsatta för trycket från den inre marknaden eller för olika faror (olika former av illegal handel, miljöhot utifrån m.m.).
H. För att den inre marknaden ska återhämta sig på ett effektivt och balanserat sätt (Monti‑betänkandet) och EU:s grannskapspolitik ska bli framgångsrik måste man undvika att dessa områden avfolkas och att de sociala och ekonomiska klyftorna växer på ett oacceptabelt sätt.
I. Det behövs allmänna ramar som kan tillämpas på alla dessa regioner och all gemenskapspolitik, framför allt inom de politikområden som starkt påverkar regionerna (regionalpolitik, statligt stöd, jordbruk och landsbygdsutveckling, fiske, transport, energi och miljö).
1. Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att vid utarbetandet av den nya budgetplanen tillämpa de nya bestämmelserna i artikel 174 i Lissabonfördraget.
2. Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att utan dröjsmål genomföra en studie om merkostnaden för invånarna och företagen i dessa regioner i samband med anläggning och drift av infrastruktur eller vid behov av tillgång till varor eller tjänster.
3. Europaparlamentet rekommenderar makroregionala (multiregionala, transnationella eller gränsöverskridande) strategier för att få bukt med situationen i bergs- och havsområden såväl som i funktionella områden för att på infraregional nivå förstå de särskilda förhållandena som råder på öar och i dalar.
4. Europaparlamentet rekommenderar även att gränsöverskridande samarbetsstrategier med hållbar lokal utveckling som mål anpassas till regionernas förhållanden och att de geografiska, ekonomiska, kulturella och historiska aspekterna beaktas.
5. Europaparlamentet understryker att konsekvenserna av de olika geografiska och demografiska parametrarna måste studeras tillsammans för att man ska förstå situationen i regioner där problemen är flera (bergiga öar, glesbefolkade bergsområden osv.) eller större (mindre öregioner, skärgårdsförhållanden).
6. Eftersom det ser ut på så många olika sätt i de så kallade särskilda regionerna anser Europaparlamentet att EU inte bör agera på samma sätt överallt. Istället bör man utarbeta en ram i enlighet med subsidiaritetsprincipen som tillåter en viss flexibilitet och hanterar problemen från fall till fall.
7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ramar i den gällande lagstiftningen som gör det möjligt att agera i varje enskilt fall och med den flexibilitet som situationen i öregionen, bergsregionen eller den glesbefolkade regionen kräver.
8. Europaparlamentet påminner om att utarbetandet och genomförandet av de riktade åtgärderna kräver ett nära samarbete mellan de nationella myndigheterna och myndigheterna på gemenskapsnivå, och mellan regionala och lokala myndigheter för att garantera den dagliga förvaltningen av regionerna och för att tillvarata invånarnas intressen. Detta ska ske i ett flernivåstyre och med hänsyn till subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.