FÖRSLAG TILL RESOLUTION om tioårsdagen för FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) om kvinnor, fred och säkerhet
22.11.2010
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Charles Tannock för ECR-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0624/2010
B7‑0627/2010
Europaparlamentets resolution om tioårsdagen för FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) om kvinnor, fred och säkerhet
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 (2000) och 1820 (2008) om kvinnor, fred och säkerhet samt FN:s säkerhetsråds resolution 1888 (2009) om sexuellt våld mot kvinnor och barn i samband med väpnade konflikter, i vilken det betonas att alla stater är skyldiga att få slut på straffriheten och att åtala dem som är ansvariga för brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, bland annat sådana brott som utgörs av sexuellt eller annat våld mot kvinnor och flickor,
– med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet i utvecklingssamarbetet, som har antagits av rådet och i vilken det bör säkerställas att jämställdhetsperspektivet integreras i allt EU-arbete med partnerländer på samtliga nivåer,
– med beaktande av utnämningen i mars 2010 av en särskild representant för FN:s generalsekreterare mot sexuellt våld i väpnade konflikter,
– med beaktande av rådets dokument om en övergripande strategi för EU:s genomförande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 och det operativa dokumentet om genomförandet av säkerhetsrådets resolution 1325 förstärkt genom säkerhetsrådets resolution 1820 inom ramen för ESFP, vilka antogs i december 2008, samt rådets dokument om integreringen av de mänskliga rättigheterna i ESFP-insatser, vilket antogs i september 2006,
– med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2010 om brister i skyddet av de mänskliga rättigheterna och rättsskipningen i Demokratiska republiken Kongo,
– med beaktande av FN:s nya enhet för jämställdhetsfrågor (UN Women),
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. I år firas tioårsdagen för FN:s säkerhetsråds resolution 1325, som är den första resolution som tog upp väpnade konflikters oproportionerliga och specifika följder för kvinnor och där det gjordes en koppling mellan kvinnors erfarenheter av konflikter och upprätthållandet av internationell fred och säkerhet inom de sinsemellan sammanhängande områdena deltagande, skydd, förebyggande, undsättning och återhämtning.
B. Den 25 november firas Internationella dagen mot våld mot kvinnor.
C. Säkerhetsrådets resolutioner 1820, 1888 och 1889 stöder och kompletterar resolution 1325, och de fyra resolutionerna måste betraktas som en uppsättning åtaganden om kvinnor, fred och säkerhet.
D. Fullgörandet av dessa åtaganden är en gemensam angelägenhet och förpliktelse för FN:s alla medlemsstater, oavsett om det rör sig om konfliktdrabbade länder, givarländer eller andra. I december 2008 antog EU riktlinjer om våld mot kvinnor och riktlinjer om barn och väpnad konflikt och bekämpning av alla former av diskriminering av dem. Dessa riktlinjer ger en tydlig politisk signal om att detta är prioriterade frågor för EU.
E. Europaparlamentet bör övervaka genomförandet av denna breda strategi och av EU:s kommande handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i samband med EU:s utrikespolitiska åtgärder, liksom genomförandet av riktlinjerna om våld mot kvinnor och barn.
F. EU bör göra det möjligt för kvinnor att delta i konfliktförebyggande åtgärder, krishantering och fredssamtal samt i skeden efter konflikter, såsom vid återuppbyggnadsplanering.
G. Det är viktigt att involvera kvinnor och personer som utsatts för könsrelaterat våld och diskriminering i konfliktområden i diskussioner för att finna lösningar för hur kvinnor som lever i konfliktsituationer kan få bättre tillträde till sysselsättning, utbildning och information och för hur sådana uppdrag kan stödja kvinnors frigörelse i syfte att bidra till deras långsiktiga skydd.
H. När våldtäkt och sexuellt slaveri sker systematiskt och i stor omfattning klassificeras dessa företeelser enligt Genèvekonventionen som brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Våldtäkt ses numera dessutom som ett inslag i brottet folkmord när den utförs i syfte att helt eller delvis krossa en särskild grupp. EU bör stödja åtgärder som syftar till att få ett slut på straffriheten för förövare av sexuellt våld mot kvinnor och barn.
I. Den nyligen inrättade Europeiska utrikestjänsten bör både med sin interna struktur och sina utrikespolitiska åtgärder och politikprogram kunna bidra till ett fortsatt genomförande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820.
J. EU har antagit en rad viktiga dokument om hur FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 ska genomföras.
K. Det är under 2010 som 10-årsöversynen av millennieutvecklingsmålen ska genomföras.
L. Endast en minoritet av EU:s medlemsstater har lagt fram förslag till nationella handlingsplaner i syfte att genomföra säkerhetsrådets resolution 1325.
1. Europaparlamentet understryker att tioårsdagen för säkerhetsrådets resolution 1325 bör markera början på en förnyad dagordning för genomförandet av resolution 1325, något som förutsätter politiskt ledarskap på högsta nivå och utökade resurser. Parlamentet rekommenderar starkt att denna fråga behandlas ordentligt under den pågående översynen av EU:s politik för mänskliga rättigheter i samband med utarbetandet av en omfattande landsstrategi om mänskliga rättigheter och utvärderingen av EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt och kampen mot alla former av diskriminering av dem.
2. Europaparlamentet begär att separata ekonomiska, mänskliga och administrativa resurser anslås för kvinnors deltagande och införlivandet av ett jämställdhetsperspektiv inom utrikes- och säkerhetspolitiken. Parlamentet efterlyser fler kvinnor i polis-, militär- och domstols- och rättsuppdrag samt i fredsbevarande insatser. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att aktivt främja kvinnors deltagande i sina bilaterala och multilaterala förbindelser med stater och organisationer utanför EU.
3. Europaparlamentet anser att inrättandet av Europeiska utrikestjänsten är ett unikt tillfälle att stärka EU:s roll i arbetet med att genomföra FN:s säkerhetsråds resolutioner 1820 och 1325.
4. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att inbegripa en hänvisning till FN:s säkerhetsråds resolutioner 1820 och 1325 i varje beslut av rådet (GSFP) och GSFP-uppdrag samt att utarbeta en handlingsplan för tillämpningen av kvinno-, freds- och säkerhetsaspekter. Parlamentet begär eftertryckligen att vice ordföranden/den höga representanten samt EU:s medlemsstater och uppdragschefer gör samarbete och samråd med lokala kvinnoorganisationer till ett standardinslag i varje uppdrag.
5. Europaparlamentet efterlyser offentliga anmälningsförfaranden som i synnerhet skulle göra det lättare att anmäla sexuellt och könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att i sexmånadersutvärderingen av GSFP-uppdragen inkludera ingående rapportering om kvinnor, fred och säkerhet.
6. Europaparlamentet påminner om att ett antal massvåldtäkter ägde rum mellan den 30 juli och den 4 augusti 2010 i östra Kongos gruvdistrikt, att minst 8 300 våldtäkter rapporterades förra året i östra Kongo och att minst 1 244 kvinnor rapporterades ha blivit våldtagna under första kvartalet 2010, vilket innebär ett genomsnitt på 14 våldtäkter per dag. Parlamentet uppmanar EU:s båda uppdrag i Demokratiska republiken Kongo (Eupol RD Congo och Eusec RD Congo) eftertryckligen att inom ramen för insatserna för att reformera den kongolesiska säkerhetssektorn ge såväl kampen mot sexuellt våld som kvinnors deltagande högsta prioritet.
7. Europaparlamentet betonar att våldtäkter och sexuella övergrepp tragiskt nog används som vapen i krig för att förödmjuka och försvaga fienden psykologiskt. Det händer ofta att offren sedan stigmatiseras, förkastas och behandlas illa som en följd av detta. De kan sällan få skydd eller psykisk och medicinsk vård, och det behövs rättslig gottgörelse för att de lätt ska kunna återintegreras i det civila samhället efter konflikten. Detta brott är därför särskilt avskyvärt.
8. Europaparlamentet understryker vikten av att EU utser fler kvinnliga poliser och soldater till GSFP-uppdrag. Här kan de kvinnliga poliserna i FN:s fredsstyrka i Liberia fungera som förebild.
9. Europaparlamentet framhåller att man måste upprätta en uppförandekod för EU:s personal som deltar i militära och civila uppdrag, där det förtydligas att sexuellt utnyttjande är oförsvarligt och brottsligt och således förbjudet.
10. Europaparlamentet begär att FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 genomförs genom EU:s landstrategidokument. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och kommissionsledamöterna med ansvar för utveckling, utvidgning och humanitärt bistånd att se till att aspekter som rör kvinnor, fred och säkerhet görs till en integrerad del av planeringen för instrumenten för extern finansiering, till exempel det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, instrumentet för samarbete med industriländer och föranslutningsinstrumentet, och i synnerhet finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och stabilitetsinstrumentet.
11. Europaparlamentet framhåller att kommissionen bör göra det lättare för de små icke‑statliga organisationerna att få bidrag från det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter. För närvarande klarar många små kvinnoorganisationer inte av det byråkratiska hinder som bidragsansökan utgör.
12. Europaparlamentet uppmanar kommissionsledamoten med ansvar för utveckling att stödja det arbete som kvinnoorganisationer utför i konfliktdrabbade områden. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten eftertryckligen att dra nytta av stabilitetsinstrumentets långsiktiga karaktär vid fördelningen av ekonomiska medel till stöd för kvinnors deltagande i freds-, säkerhets- och försoningsprocesser och att systematiskt öronmärka medel för alla kortvariga åtgärder för kvinnor, fred och säkerhet som finansieras i enlighet med artikel 3 i stabilitetsinstrumentet.
13. Europaparlamentet anser att EU:s delegationer bör informera organisationer i det civila samhället, exempelvis lokala kvinnoorganisationer, om sitt engagemang i konfliktdrabbade regioner och samråda med organisationer i det civila samhället i samband med den politiska planeringen.
14. Europaparlamentet kräver att fler kvinnor omedelbart involveras i alla initiativ som syftar till att finna lösningar på konflikter, bland annat som medlare och förhandlare samt i genomförandet av konfliktlösningsåtgärder.
15. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att ta initiativ till att avsätta en vecka om året till samråd med kvinnliga ledare. Denna vecka skulle kunna komplettera FN:s internationella dag med öppet hus på temat kvinnor och fred och åtföljas av rapporter från och uppföljning av Europaparlamentets delegationer.
16. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s särskilda representant för frågor som rör sexuellt våld i väpnade konflikter och den nyutnämnda chefen för FN:s enhet för jämställdhetsfrågor (UN Women).