FÖRSLAG TILL RESOLUTION om tioårsdagen för FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet
22.11.2010
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Barbara Lochbihler, Franziska Katharina Brantner, Ulrike Lunacek, Raül Romeva i Rueda, Nicole Kiil-Nielsen, Heidi Hautala, Judith Sargentini, Reinhard Bütikofer, Marije Cornelissen, Frieda Brepoels, Bart Staes, Jan Philipp Albrecht, Keith Taylor, Jill Evans, Indrek Tarand, Oriol Junqueras Vies, Malika Benarab-Attou, Michèle Rivasi, Catherine Grèze för Verts/ALE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0624/2010
B7‑0649/2010
Europaparlamentets resolution om tioårsdagen för FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 (2000) och 1820 (2008) om kvinnor, fred och säkerhet samt FN:s säkerhetsråds resolution 1888 (2009) om sexuellt våld mot kvinnor och barn i samband med väpnade konflikter, i vilken det betonas att alla stater är skyldiga att få slut på straffriheten och att åtala de som är ansvariga för brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, bland annat sådana brott som avser sexuellt eller annat våld mot kvinnor och flickor,
– med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet i utvecklingssamarbetet som antagits av rådet och som bör säkerställa att jämställdhetsperspektivet integreras i allt EU‑arbete med partnerländer på samtliga nivåer,
– med beaktande av utnämningen i mars 2010 av en särskild representant till FN:s generalsekreterare för frågor som rör sexuellt våld i väpnade konflikter,
– med beaktande av rådets dokument om en övergripande strategi för EU:s genomförande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 och det operativa dokumentet om genomförandet av säkerhetsrådets resolution 1325 förstärkt genom säkerhetsrådets resolution 1820 inom ramen för ESFP, vilka antogs i december 2008, och rådets dokument om integreringen av de mänskliga rättigheterna i ESFP-insatser, vilket antogs i september 2006,
– med beaktande av EU:s riktlinjer om våld mot och diskriminering av kvinnor samt EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt,
– med beaktande av sin resolution från 2009 om jämställdhetsperspektivet i EU:s yttre förbindelser samt freds- och nationsuppbyggnad,
– med beaktande av sin resolution från 2006 om kvinnor i väpnade konflikter och deras roll i återuppbyggnaden efter konflikter,
– med beaktande av sin resolution från 2006 om kvinnors deltagande i politiken,
– med beaktande av den handlingsplan för integrering av jämställdhetsperspektivet som utarbetades 2007 av parlamentets underutskott för säkerhet och försvar,
– med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2010 om brister i skyddet av de mänskliga rättigheterna och rättsskipningen i Demokratiska republiken Kongo,
– med beaktande av FN:s nya enhet för jämställdhetsfrågor (UN Women),
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. I år firas tioårsdagen för FN:s säkerhetsråds resolution 1325, som var den första resolution som tog upp väpnade konflikters oproportionerliga och specifika följder för kvinnor och som gjorde en koppling mellan kvinnors erfarenheter från konflikter och upprätthållandet av internationell fred och säkerhet inom de sinsemellan sammanhängande områdena deltagande, skydd, förebyggande, undsättning och återhämtning.
B. Den 25 november firas Internationella dagen mot våld mot kvinnor.
C. Säkerhetsrådets resolutioner 1820, 1888 och 1889 stöder och kompletterar resolution 1325, och de fyra resolutionerna måste betraktas som en uppsättning åtaganden om kvinnor, fred och säkerhet.
D. Fullgörandet av dessa åtaganden är en gemensam angelägenhet och förpliktelse för FN:s alla medlemsstater, oavsett om det rör sig om konfliktdrabbade länder, givarländer eller andra. I december 2008 antogs EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt och kampen mot alla former av diskriminering av dem. Dessa riktlinjer ger en tydlig politisk signal om att detta är frågor som prioriteras av EU.
E. Genomförandet av säkerhetsrådets resolutioner 1820 och 1325 bör prioriteras bland EU:s externa instrument för ett lämpligt stöd till de organisationer inom det civila samhället som arbetar i väpnade konflikter och i konfliktdrabbade länder och regioner.
F. Europaparlamentet bör övervaka genomförandet av denna breda strategi och av EU:s kommande handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i samband med EU:s utrikespolitiska åtgärder, liksom genomförandet av riktlinjerna om våld mot kvinnor och barn.
G. Jämställdhetsperspektiv i civila och militära uppdrag ökar den operativa effektiviteten avsevärt, och EU kan bidra med ett avsevärt mervärde i egenskap av en positiv aktör som är lyhörd för frågor relaterade till kvinnor och väpnade konflikter.
H. EU bör göra det möjligt för kvinnor att på lika grund delta i konfliktförebyggande verksamhet, krishantering, fredssamtal och skeden efter konflikter, såsom återuppbyggnadsplanering.
I. När våldtäkter och sexuellt slaveri sker systematiskt och i stor omfattning klassificeras dessa företeelser enligt Genèvekonventionen som brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Våldtäkt ses numera dessutom som ett inslag i brottet folkmord när den utförs i syfte att helt eller delvis krossa en särskild grupp. EU bör stödja åtgärder som syftar till att få ett slut på straffriheten för dem som utövar sexuellt våld mot kvinnor och barn.
J. Den nyligen inrättade Europeiska utrikestjänsten bör genom sin interna struktur samt sina externa åtgärder och sin policy på ett betydande sätt bidra till ett fortsatt genomförande av säkerhetsrådets resolutioner 1325 och 1820.
K. EU har antagit en rad viktiga dokument om hur säkerhetsrådets resolutioner 1325 och 1820 ska genomföras, men har endast visat ett begränsat intresse för att tillämpa riktlinjerna på ett systematiskt och följdriktigt sätt.
L. 2010 är det år då millennieutvecklingsmålen ska ses över efter 10 år.
M. Endast en minoritet av EU:s medlemsstater har lagt fram förslag till nationella handlingsplaner i syfte att genomföra säkerhetsrådets resolution 1325. Belgien, Danmark, Spanien, Nederländerna, Österrike, Portugal, Finland, Sverige och Storbritannien har antagit nationella handlingsplaner.
1. Europaparlamentet understryker att tioårsdagen för säkerhetsrådets resolution 1325 bör markera början på en förnyad dagordning för genomförandet av resolution 1325, något som förutsätter politiskt ledarskap på högsta nivå och utökade resurser. Parlamentet rekommenderar starkt att denna fråga behandlas ordentligt under den pågående översynen av EU:s politik för mänskliga rättigheter i samband med utarbetandet av en omfattande landsstrategi om mänskliga rättigheter och utvärderingen av EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt och kampen mot alla former av diskriminering av dem.
2. Europaparlamentet begär att separata och betydande finansiella, mänskliga och organisatoriska resurser ska tilldelas när det gäller såväl kvinnors deltagande som införlivandet av jämställdhetsperspektivet i utrikes- och säkerhetspolitiken. Parlamentet efterlyser fler kvinnor i polis-, militär-, domstols- och rättsuppdrag och i fredsbevarande insatser. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att aktivt främja kvinnors deltagande i sina bilaterala och multilaterala förbindelser med stater och organisationer utanför EU.
3. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Ashton att utse en särskild EU‑representant för frågor som rör kvinnor, fred och säkerhet med uppdrag att samordna EU:s politik och åtgärder samt se till att dessa är samstämda, övervaka att åtaganden fullgörs samt främja utbytet av goda metoder. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att se till att den särskilda representanten för frågor som rör kvinnor, fred och säkerhet ges tillräckliga finansiella resurser och personal, och är direkt knuten till vice ordföranden/den höga representanten.
4. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att även stärka EU-arbetsgruppen för frågor som rör kvinnor, fred och säkerhet, vars ordförande bör vara den nya särskilda representanten, och vilken bör göra en kollegial granskning av arbetet med att anta och genomföra nationella handlingsplaner för säkerhetsrådets resolutioner 1325 och 1820, göra systematiska jämställdhetsanalyser av uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) samt övervaka EU‑delegationer i konfliktdrabbade länder och regioner och bistå dessa delegationer med råd.
5. Europaparlamentet anser att inrättandet av Europeiska utrikestjänsten (EEAS) är ett unikt tillfälle att stärka EU:s roll i arbetet med att genomföra säkerhetsrådets resolutioner 1820 och 1325.
6. Europaparlamentet uppmanar därför vice ordföranden/den höga representanten att gå längre än införlivande av ett jämställdhetsperspektiv och ingå omfattande och väl synliga åtaganden när det gäller bemanning, finansiella resurser och organisationsstruktur. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att utse minst fem kvinnor till de tio högsta befattningarna i utrikestjänsten och tillämpa en kvot på 50 procent för höga befattningar. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att skapa en organisatorisk enhet inom EEAS för frågor som rör kvinnor, fred och säkerhet inom utredningsavdelningen, och att se till att man inom varje geografisk avdelning och EU-delegation avsätter åtminstone en heltidstjänst för frågor som rör kvinnor, fred och säkerhet samt att dessa personer ingår i eller är nära knutna till EU-arbetsgruppen.
7. Europaparlamentet välkomnar de olika evenemang såsom öppet hus, mottagningar och andra former av offentliga evenemang som anordnats av åtminstone tre GSFP-uppdrag (EUPM, EULEX och EUMM) för att fira tioårsdagen för säkerhetsrådets resolution 1325. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang bidraget från EU:s civila planerings- och ledningskapacitet. Parlamentet påminner om att GSFP-uppdragen är ett av EU:s viktigaste instrument när det gäller att framhäva åtagandet att uppfylla målen i säkerhetsrådets resolutioner 1820 och 1325 i krisdrabbade länder och regioner.
8. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att införa referenser till säkerhetsrådets resolutioner 1325 och 1820 i rådsbeslut och uppdragsbeskrivningar som avser GSFP-uppdrag, och se till att det finns åtminstone en jämställdhetsrådgivare för varje GSFP-uppdrag och en handlingsplan för genomförandet av resolutionerna 1325 och 1820. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, EU:s medlemsstater och uppdragschefer att se till att samarbete och samråd med lokala kvinnoorganisationer ingår som ett standarinslag i varje uppdrag.
9. Europaparlamentet begär att lämpliga klagomålsförfaranden inrättas, något som främst skulle göra det lättare att rapportera sexuellt och könsbaserat våld. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att i sexmånadersutvärderingen av GSFP‑uppdragen inkludera en ingående rapportering om kvinnor, fred och säkerhet.
10. Europaparlamentet påminner om massvåldtäkten som ägde rum den 30 juli–4 augusti 2010 i östra Kongos gruvdistrikt, att minst 8 300 våldtäkter rapporterades förra året i östra Kongo och att minst 1 244 kvinnor rapporterats ha blivit våldtagna under det första kvartalet av 2010, vilket är i genomsnitt 14 våldtäkter per dag. Parlamentet uppmanar med kraft EU:s båda uppdrag i Demokratiska republiken Kongo, Eupol RD Congo och Eusec RD Congo, att inom ramen för insatserna för att reformera den kongolesiska säkerhetssektorn högprioritera såväl kampen mot sexuellt våld som kvinnors deltagande.
11. Europaparlamentet framhåller vikten av att EU i högre utsträckning sätter in kvinnliga polisstyrkor och soldater i GSFP-uppdrag. I detta sammanhang kan de kvinnliga poliserna i FN:s fredsbevarande styrka i Liberia fungera som förebild.
12. Europaparlamentet framhåller behovet av att upprätta en uppförandekod för EU:s personal som deltar i militära och civila uppdrag, där man förtydligar att sexuellt utnyttjande är oförsvarligt och brottsligt.
13. Europaparlamentet efterfrågar ett införlivande av säkerhetsrådets resolutioner 1325 och 1820 i EU:s landstrategidokument och att ett större ekonomiskt stöd ges för att kvinnor från konfliktdrabbade länder ska kunna delta i europeiska processer. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och kommissionsledamöterna med ansvar för utveckling, utvidgning och humanitärt bistånd att se till att aspekter som berör kvinnor, fred och säkerhet ingår som en integrerad del i planeringen och programplaneringen av instrumenten för extern finansiering, såsom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, instrumentet för samarbete med industriländer och instrumentet för stöd inför anslutningen, men särskilt finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och stabilitetsinstrumentet.
14. Europaparlamentet framhåller att kommissionen bör göra det lättare för små icke-statliga organisationer att få bidrag från det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter. För närvarande är det många små kvinnoorganisationer som inte klarar av det byråkratiska hinder som bidragsansökan utgör.
15. Europaparlamentet uppmanar kommissionsledamoten med ansvar för utveckling att prioritera stöd till kvinnoorganisationers arbete i konfliktdrabbade områden. Parlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten att dra nytta av stabilitetsinstrumentets långsiktiga karaktär vid fördelning av finansiella medel till stöd för kvinnors deltagande i freds-, säkerhets- och försoningsprocesser, och att systematiskt öronmärka medel för alla kortfristiga åtgärder till förmån för kvinnor, fred och säkerhet som finansieras enligt artikel 3 i stabilitetsinstrumentet.
16. Europaparlamentet anser att EU:s delegationer bör informera organisationer inom det civila samhället, exempelvis lokala kvinnoorganisationer, om sitt engagemang i konfliktdrabbade regioner, och samråda med organisationer inom det civila samhället i samband med den politiska planeringen.
17. Europaparlamentet föreslår att kvoten för kvinnor höjs till 50 procent inom samtliga verksamhetsområden, däribland försonings- och fredsarbete samt fredsframtvingande, fredsbevarande och konfliktförebyggande verksamhet.
18. Europaparlamentet kräver att fler kvinnor omedelbart involveras i alla initiativ som syftar till att finna lösningar på konflikter, bland annat som medlare och förhandlare samt i genomförandet av konfliktlösningsåtgärder.
19. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att ta initiativ till att det en gång om året avsätts en vecka för samråd med kvinnliga ledare. Denna vecka skulle kunna komplettera FN:s internationella dag med öppet hus på temat kvinnor och fred, och bland annat följas upp med rapporter från Europaparlamentets delegationer.
20. Europaparlamentet framhåller behovet av nationella handlingsplaner med detaljerad information om tidsramen för den nationella strategin, realistiska mål, övervakningsmekanismer samt kvoter för kvinnors deltagande i kontroll-, utvärderings och övervakningsmekanismer.
21. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s särskilde representant för frågor som rör sexuellt våld i väpnade konflikter och den nyutnämnde chefen för FN:s enhet för jämställdhetsfrågor (UN Women).