Förfarande : 2011/2599(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B7-0230/2011

Ingivna texter :

B7-0230/2011

Debatter :

PV 06/04/2011 - 14
CRE 06/04/2011 - 14

Omröstningar :

PV 07/04/2011 - 6.4
CRE 07/04/2011 - 6.4

Antagna texter :

P7_TA(2011)0149

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 121kWORD 67k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0228/2011
30.3.2011
PE459.765v01-00
 
B7-0230/2011

till följd av uttalandena av rådet och kommissionen

i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen


om FN:s fjärde konferens om de minst utvecklade länderna


Judith Sargentini för Verts/ALE-gruppen

Europaparlamentets resolution om FN:s fjärde konferens om de minst utvecklade länderna  
B7‑0230/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av FN:s fyra utvecklingsdecennier där man uppmärksammat följande områden: självunderhållande ekonomisk tillväxt och sociala framsteg (1961–1970), att minska klyftan mellan utvecklade länder och utvecklingsländer (1970–1980), att upprätta en ny ekonomisk världsordning baserad på rättvisa (1980–1990), att genomföra en konsekvent uppsättning sammanhängande, konkreta och effektiva politiska åtgärder inom alla utvecklingssektorer och nya prioriteringar för att påskynda den ekonomiska tillväxten, minska den extrema fattigdomen, förbättra det internationella finans- och handelssystemet, inrätta en sund makroekonomisk styrning samt stärka det internationella utvecklingssamarbetet, särskilt insatserna för de minst utvecklade länderna (1990–2000),

–   med beaktande av FN:s förklaring från 1986 om rätt till utveckling,

–   med beaktande av millennieutvecklingsmålen (2000–2015), där man fastställde målet att halvera fattigdomen senast 2015,

–   med beaktande av FN:s tidigare konferenser om de minst utvecklade länderna,

–   med beaktande av FN:s fjärde konferens om de minst utvecklade länderna, som kommer att hållas i Istanbul (Turkiet) den 9–13 maj 2011,

–   med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  För närvarande betecknas 48 länder som minst utvecklade länder, varav 33 i Afrika, 14 i Asien och ett i Sydamerika. Av länderna har 16 inte någon kust och 12 länder är små östater.

B.  Antalet minst utvecklade länder har sedan denna kategori infördes av FN 1971, stigit från 25 till 49 länder (2011), och endast tre länder har lyckats lämna kategorin minst utvecklade länder: Botswana 1994, Kap Verde 2007 och Maldiverna i januari 2011.

C. Även olje- och mineralrika länder i Afrika klassificeras som minst utvecklade länder.

D. FN:s medlemsstater har vid de tidigare konferenserna om de minst utvecklade länderna förbundit sig att genomföra konferensernas rekommendationer, utan att sedan leva upp till sina åtaganden. Rekommendationerna från FN:s konferens kan uppfyllas endast om de frågor som står i centrum för de minst utvecklade länderna, såsom samordning av handels‑, jordbruks-, fiske-, investerings- och klimatpolitiken, får en lösning.

E.  Ansträngningarna för att nå millennieutvecklingsmålet att utrota fattigdomen måste ses som en del av en mer omfattande agenda för FN:s konferens.

F.  Avsaknaden av en konsekvent utvecklingspolitik på nationell och internationell nivå mellan handel, investeringar, jordbruk och råvaruprisspekulationer har negativt påverkat de minst utvecklade ländernas möjligheter till en hållbar utveckling och ytterligare förvärrat fattigdomen i dessa länder.

G. Situationen i de minst utvecklade länderna har förvärrats ytterligare på grund av den senaste mångfasetterade globala krisen, då de utöver de befintliga strukturella problemen som skulder, bundet bistånd och orättvisa handelsregler också drabbats av problem till följd av klimatförändringar, finanskris samt livsmedels- och energikris.

H. Den finansiella liberaliseringen, inbegripet spekulativa och flyktiga finansiella flöden över vilka de minst utvecklade länderna har liten kontroll, har internationellt gett upphov till en betydande instabilitet med katastrofala följder för utvecklingsländernas ekonomier.

I.   Trots att jordbruket är grunden för många minst utvecklade länders ekonomier och utgör upp till 90 procent av arbetskraften, hotas livsmedelsförsörjningen av utländska investerares förvärv av jordbruksmark, och dessa prioriteringar bör respekteras och stödjas av givarna.

J.   Varje enskilt land som ingår i kategorin minst utvecklade länder måste fastställa prioriteringar och finna lösningar som lämpar sig bäst för det egna landet, varvid befolkningen bör göras demokratiskt delaktig i beslutsfattandet.

1.  Europaparlamentet anser att man måste dra lärdom av att tidigare rekommendationer från FN:s konferenser om de minst utvecklade länderna inte genomförts, vilket kräver ett paradigmskifte inom utvecklingspolitiken mot en politik för social rättvisa och välståndsomfördelning inom de minst utvecklade länderna och mellan länderna, i syfte att främja social sammanhållning och förebygga konflikter.

2.  Europaparlamentet uppmanar industriländerna i allmänhet och EU:s medlemsstater i synnerhet, vilka fortfarande inte lever upp till sina åtaganden om att avsätta 0,7 procent av budgeten före 2015 att göra detta.

3.  Europaparlamentet menar att den fjärde konferensen om de minst utvecklade länderna bör fokusera på en konsekvent utvecklingspolitik som är en viktig faktor för en politisk förändring på såväl nationell som internationell nivå. Därför bör all politik – exempelvis rörande handel, fiske, miljö, jordbruk, klimatförändringar, energi, investeringar och finanser – utformas så att den stöder de minst utvecklade ländernas behov av en hållbar utveckling, för att på så sätt bekämpa fattigdom och garantera en anständig inkomst och försörjning.

4.  Europaparlamentet uppmanar EU att se till att den gemensamma jordbrukspolitiken överensstämmer med politiken för en hållbar utveckling i de minst utvecklade länderna och att stoppa dumpningsmetoder som exportsubventioner eftersom de undergräver livsmedelsförsörjningen och hållbara jordbrukssystem i de minst utvecklade länderna.

5.  Europaparlamentet begär att regleringsåtgärder, däribland priskontroller, ska införas på nationell, regional och internationell nivå för att förhindra överdriven spekulation på råvaror. Detta är ett viktigt steg för att ta itu med råvaruprisspekulationen, särskilt den på livsmedel och energi.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU och andra utvecklade länder att genom reformer av den internationella ekonomiska politiken avlägsna de strukturella hinder som hämmar de minst utvecklade länderna att förverkliga sin grundläggande rätt till hållbar utveckling, bland annat en reformering av WTO, internationell reglering av handeln, inrättande av bindande mekanismer för att hindra olaglig kapital- och skatteflykt från de minst utvecklade länderna och genom inrättande av en politik för att garantera full transparens i internationella finansiella transaktioner.

7.  Europaparlamentet anser att skatteinkomster är en central förutsättning för att de minst utvecklade länderna ska kunna tillgodose de grundläggande behoven hos sina medborgare och bli mindre beroende av utländskt bistånd. Parlamentet anser att den skatterelaterade utvecklingsaspekten bör prioriteras genom att man inför effektiva och bärkraftiga skattesystem för att säkerställa en varaktig källa för utvecklingsfinansieringsbehoven.

8.  Europaparlamentet understryker att det internationella samarbetet bör ha som målsättning att skapa en internationell miljö som främjar uppnåendet av sociala och ekonomiska rättigheter för befolkningen i de minst utvecklade länderna; säkra livsmedel, vatten, bostäder och en hållbar försörjning, tillgång till sjukvård och utbildning för att de ska ta sig ur den djupa fattigdomen.

9.  Europaparlamentet begär att FN:s deklaration från 1986 om rätt till utveckling, enligt vilken stater är skyldiga att samarbeta med varandra för att säkra utveckling och avlägsna hindren för utveckling, att utöva sina rättigheter och att uppfylla sina skyldigheter på ett sådant sätt att de främjar en ny internationell ekonomisk ordning baserad på suverän likställdhet, ömsesidigt beroende och gemensamma intressen, ska tillämpas.

10. Europaparlamentet uppmanar de länder i kategorin minst utvecklade länder som arrenderat mark till utländska investerare, på bekostnad av den lokala livsmedelstryggheten, att ompröva denna politik och trygga tillgången till mark, vatten och andra centrala resurser för befolkningen.

11. Europaparlamentet uppmanar FN och EU att verkligen gripa sig an frågan om förvärv av jordbruksmark, såsom expropriering av småskaliga jordbruk och ohållbar användning av mark och vatten, i samband med FN:s fjärde konferens om de minst utvecklade länderna.

12. Europaparlamentet anser att Förenta staternas nya lag om så kallade konfliktmineraler är ett stort steg framåt i kampen mot olaglig exploatering av mineraler i Afrika, som är en hantering som underblåser inbördeskrig och konflikter. FN bör lägga fram ett liknande förslag för att säkerställa spårbarheten hos importerade mineraler på världsmarknaden.

13. Europaparlamentet begär att man skriver av skulderna åtminstone för de minst utvecklade länderna, eftersom dessa är moraliskt förkastliga skulder som ådragits av diktatorer i strid med befolkningens intresse. Parlamentet insisterar på att avskrivning av skulder aldrig får räknas som offentligt utvecklingsbistånd.

14. Europaparlamentet begär att det görs en systematisk riskbedömning beträffande klimatförändringarna i alla aspekter av den politiska planeringen och beslutsfattandet inklusive handel, jordbruk, livsmedelstrygghet etc. Parlamentet begär att resultaten av denna bedömning används för att utarbeta tydliga riktlinjer för politiskt samarbete kring en hållbar utveckling.

15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till FN:s generalsekreterare samt till rådet och kommissionen.

 

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy