FÖRSLAG TILL RESOLUTION om kärnkraftssäkerheten i Europa och de lärdomar som kan dras av kärnkraftsolyckan i Japan
4.4.2011
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Lena Ek och Fiona Hall för ALDE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0236/2011
B7‑0241/2011
Europaparlamentets resolution om kärnkraftssäkerheten i Europa och de lärdomar som kan dras av kärnkraftsolyckan i Japan
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av fördraget om upprättande av Europeiska atomenergigemenskapen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 194,
– med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2007 om utvärdering av Euratom – femtio år av gemensam kärnkraftspolitik,
– med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 24 mars 2011 om situationen i Japan, och sin resolution av den 7 oktober 1999 om kärnkraftsolyckan i Japan (Tokaimura),
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om tioårsdagen och femtonårsdagen av Tjernobylolyckan,
– med beaktande av den förödande jordbävning och den tsunami som drabbade Japan och Stillahavsområdet den 11 mars 2011, med tusentals dödade eller saknade som följd och betydande materiella skador,
– med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2010 om Östersjöområdet, särskilt punkt 38,
– med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 15 december 2010 om översynen av handlingsplanen för energieffektivitet,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Denna kärnkraftsolycka liksom tidigare sådana olyckor i Japan och i andra delar av världen uppmärksammar mer än tidigare behovet att se över strategin för kärnkraftssäkerhet i Europeiska unionen och i världen.
B. Den 26 april 2011 uppmärksammar vi 25-årsdagen av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, vars konsekvenser fortfarande i dag är synliga.
C. Euratomfördraget har funnits i över femtio år utan att någon betydande översyn gjorts.
D. Internationella atomenergiorganet (IAEA) varnade i slutet av 2008 för att säkerhetsföreskrifterna för kärnkraftverken i Japan var föråldrade och att en jordbävning som mäter över 7,0 på Richterskalan skulle kunna utgöra ett allvarligt problem.
E. Kärnkraftssäkerhetsdirektivet ger endast en begränsad ram för EU:s insatser på detta område.
F. Utvecklandet av nya kärnkraftsprojekt i Vitryssland och Ryssland (Kalingradregionen) väcker allvarliga farhågor angående kärnsäkerhetsstandarder och efterlevnad av relevanta åtaganden enligt internationella konventioner (såsom Esbo- och Århuskonventionerna). Dessa farhågor är inte bara relevanta för medlemsstater som gränsar till Vitryssland och Kalingradregionen, utan även för hela Europa. EU och relevanta aktörer inom Europeiska kommissionen måste därför samarbeta enligt principen om solidaritet.
G. I Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2010 om Östersjöområdet och makroregionernas roll i den framtida sammanhållningspolitiken fastställs följande: ”Mot bakgrund av den planerade utbyggnaden av kärnkraften i Östersjöområdet framhåller Europaparlamentet att EU-länderna måste följa de strängaste säkerhets- och miljönormerna, och kommissionen måste bevaka att samma strategi och internationella konventioner följs i grannländerna, särskilt i de länder som planerar att bygga kärnkraftverk i närheten av EU:s yttre gränser”.
1. Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med dem som drabbats av naturkatastrofen och den påföljande kärnkraftsolyckan, och sin beundran för alla som riskerar sitt eget liv för att hindra en kärnkatastrof samt för det japanska folkets och myndigheternas insatser, mod och beslutsamhet i agerandet mot denna katastrof. Parlamentet uppmanar unionen och dess medlemsstater att även i fortsättningen tillhandahålla Japan och katastrofregionerna nödvändigt humanitärt, tekniskt och finansiellt stöd och bistånd.
2. Europaparlamentet uppmanar de japanska myndigheterna och kärnkraftsverkets ägare, Tepco, att agera öppet och ge aktuell information om utvecklingen i Fukushima, särskilt när det gäller radioaktivitetsnivåerna inom och utanför det avspärrade området.
3. Europaparlamentet välkomnar kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 297/2011 av den 25 mars 2011 om särskilda villkor för import av foder och livsmedel med ursprung i eller avsända från Japan efter olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima. Fastställandet av gränsvärden för radionukliderna jod och cesium ska emellertid grundas på rådets förordning (EG) nr 733/2008 av den 15 juli 2008, i stället för rådets förordning (Euratom) nr 3954/87 av den 22 december 1987, kommissionens förordning (Euratom) nr 944/89 av den 12 april 1989 och kommissionens förordning (Euratom) nr 770/90 av den 29 mars 1990. För att undvika hälsorisker skulle det faktiskt vara lämpligt att hänvisa till de lägre gränsvärden för cesium som fastställs i förordning (EG) nr 733/2008, i vilken mer strikta och uppdaterade skyddsstandarder föreskrivs.
4. Europaparlamentet anser att Europeiska unionen grundligt måste se över sin kärnsäkerhetsstrategi med hänsyn till att kärnkraftsenergi även i fortsättningen under många år kommer att vara en del av energimixen i flera medlemsstater och att nya reaktorer planerar eller håller redan på att byggas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att under tiden införa ett moratorium för utvecklande och idrifttagande av nya kärnreaktorer, åtminstone under den period som stresstest utförs och utvärderas.
5. Europaparlamentet anser att stresstesterna för att vara trovärdiga måste vara obligatoriska och bygga på gemensamma och transparenta gemenskapskriterier. Parlamentet menar att de måste utföras under kommissionens kontroll och övervakas av oberoende experter och att resultaten måste offentliggöras.
6. Europaparlamentet anser att sådana stresstest bör omfatta följande:
– Både kärnkraftverk och kärnavfallsanläggningar.
– En översyn av den allmänna ”kärnsäkerhetskulturen” (t.ex. utvidgning av säkerhetsområdet, årlig säkerhetsrapportering och information till allmänheten).
– Risker relaterade till människors agerande (t.ex. terrorattacker och flygplansolyckor).
– Konsekvenser av extraordinära naturkatastrofer (jordbävningar, översvämningar, torka eller regionspecifika risker), inbegripet klimatkonsekvensbedömningar för att ta hänsyn till ökad förekomst av allvarliga extrema klimathändelser.
– Allmänna följder av en större och eventuellt oväntad katastrof, såsom avbrott i el- och vattenförsörjningen och i telekommunikationerna, hindrat tillträde till anläggningen, brist på arbetskraft och reservsystemens minskade tillförlitlighet.
– Säkerhet i bränsletillförsel.
– Beredskap att reagera på en kombination av sådana händelser i ett eventuellt komplext och mångfacetterat scenario.
7. Europaparlamentet anser att man på EU-nivå måste utarbeta en förteckning över kärnkraftverk som av naturen är farligare på grund av sitt geografiska läge (t.ex. byggda i jordskalvsområden) och som antingen omgående bör övervakas och åtminstone genomgå strukturella förbättringar eller avvecklas i enlighet med en förutsägbar tidsplan.
8. Europaparlamentet framhåller att ett negativt resultat av ett stresstest på ett särskilt kärnkraftverk bör leda till att anläggningen omedelbart stängs.
9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att grundligt se över EU:s lagstiftning om kärnkraftssäkerhet, och före utgången av 2011 lägga fram ett lagstiftningsförslag som på EU-nivå införlivar IAEA:s grundläggande säkerhetsprinciper, med mer detaljerade eller strikta krav om så behövs, samt en obligatorisk mekanism för en regelbunden översyn av tillämpningen av säkerhetsstandarderna i medlemsstaterna, genom peer review‑granskningar och en oberoende kommitté av kärnkraftsexperter som leds av kommissionen.
10. Europaparlamentet anser att kärnkraftssäkerhet är en angelägen fråga för hela Europeiska unionen och att subsidiaritetsprincipen endast delvis gäller. Parlamentet efterlyser en översyn av Euratomfördraget i syfte att stärka EU:s befogenheter på detta område, involvera Europaparlamentet via det ordinarie lagstiftningsförfarandet för att öka insynen och uppdatera fördraget i ljuset av de gemensamma målen för energipolitiken som fastställs i Lissabonfördraget.
11. Europaparlamentet understryker att EU måste utveckla en strategi som går utanför EU:s gränser med konsekventa åtgärder på högsta politiska nivå i syfte att trygga kärnkraftssäkerhet och försörjning, och definiera kärnenergi som en övergångsteknik samt inom G8 och G20 verka för ett världsomfattande förbud mot kärnkraftverk i områden som är utsatta för jordbävningar, vilket bör leda till en bindande FN-konvention.
12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt engagera sig i och ta ett gemensamt ansvar för att förbättra internationella kärnsäkerhetsstandarder och deras korrekta tillämpning i tredjeländer, i nära samarbete med Internationella atomenergiorganet, Esbokonventionen och andra relevanta organisationer och konventioner, vilket även inbegriper att man utför sina egna stresstest. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast i juni 2011 lägga fram en heltäckande handlingsplan med konkreta åtgärder för hur detta ska uppnås. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med IAEA utöva konstruktiva påtryckningar på Vitryssland och Ryssland för att få dem att ansluta sig till internationella säkerhetsstandarder och samarbeta med internationella experter under alla etapper vid planering, byggande och drift av kärnkraftverk.
13. Europaparlamentet begär att Europeiska unionen ska ges möjlighet att aktivt delta i arbetet med att stärka kärnsäkerhetsavtal och den institutionella ramen på internationell nivå genom att stärka IAEA och tillhandahålla ytterligare resurser, särskilt i dess program för kärnkraftssäkerhet och försörjningstrygghet, genom att göra peer review-granskningar obligatoriska, särskilt för nya anläggningar, och genom att se till att regelbundna peer‑review-granskningar ställs som villkor för byggandet av nya reaktorer.
14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en undersökning av de övergripande ekonomiska aspekterna av byggande, drift och avveckling av kärnkraftverk i Europa, inbegripet aspekter relaterade till statliga interventioner i fall av olyckor/nödsituationer, försäkringsaspekter och aspekter relaterade till statligt stöd och konkurrens, mot bakgrund av den gemensamma europeiska energimarknaden.
15. Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om den ökade betydelsen av energieffektivitet och energisparande, behovet att inrätta ett lämpligt rättsligt ramverk och tillhandahålla nödvändigt stöd för investeringar i förnybar och hållbar energi, energilagring och ett EU-omfattande elnätverk. För att minska riskerna för avbrott i försörjningen är det viktigt att förfoga över ett moderniserat och smart elnät som möjliggör tillförsel från decentraliserade energiproduktionsanläggningar.
16. Europaparlamentet betonar särskilt att internationella händelser nyligen visat att det är viktigare än någonsin att nå energieffektivitetsmålet på 20 procent senast 2020, även med tanke på målet att minska koldioxidutsläppen. Parlamentet yrkar på att målet på 20 procent så snart som möjligt ska omsättas till mål för medlemsstaterna, och att dessa mål görs rättsligt bindande samtidigt som medlemsstaterna ges tillräckligt flexibla villkor för att uppnå dem. Parlamentet påpekar att de långsiktiga målen för energieffektivitet och förnybar energi även är av avgörande vikt för ekonomiska aktörer, och begär att färdplanen för 2050 ska inkludera ambitiösa mål för energieffektivitet och förnybar energi för både 2030 och 2050.
17. Europaparlamentet anser att EU:s energistrategi bör kopplas till de nordafrikanska staternas strategi, eftersom framgångsrika frihetssträvanden i sådana länder kan skapa förutsättningar för ytterligare ekonomisk utveckling, bl.a. genom investeringar i solenergiprojekt, en energiform som med adekvat infrastruktur skulle tillhandahålla hållbar energi för Europa.
18. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och de japanska myndigheterna.