FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Egypten och Syrien, särskilt för de kristna samfunden
24.10.2011
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Marietje Schaake, Marielle De Sarnez, Kristiina Ojuland, Ramon Tremosa i Balcells, Ivo Vajgl, Edward McMillan-Scott, Frédérique Ries, Alexandra Thein, Izaskun Bilbao Barandica för ALDE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0542/2011
B7‑0549/2011
Europaparlamentets resolution om situationen i Egypten och Syrien, särskilt för de kristna samfunden
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Egypten, särskilt resolutionen av den 17 februari 2011 om situationen i Egypten,
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Syrien, särskilt resolutionen av den 7 juli 2011 om situationen i Syrien, Jemen och Bahrain mot bakgrund av situationen i arabvärlden och Nordafrika och resolutionen av den 13 september 2011 om situationen i Syrien,
– med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt resolutionen av den 15 november 2007 om allvarliga händelser som äventyrar kristna samfunds och andra religiösa samfunds existens och resolutionen av den 21 januari 2010 om attacker mot kristna samfund liksom resolutionen av den 20 januari 2011,
– med beaktande av sina årliga rapporter om situationen för de mänskliga rättigheterna i världen och särskilt sin resolution av den 16 december 2010 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2009,
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, särskilt artikel 18, och av artikel 18 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966 som Egypten och Syrien har undertecknat,
– med beaktande av FN:s förklaring om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering grundad på religion eller övertygelse från 1981,
– med beaktande av rapporterna från FN:s särskilda rapportör för religions- och trosfrihet och i synnerhet dennes rapporter av den 15 december 2010 och 18 juli 2011,
– med beaktande av uttalandena av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Egypten, framför allt uttalandena den 10 oktober 2011 om våldet i Egypten och uttalandena i Europaparlamentet den 12 oktober 2011 om situationen i Egypten, Syrien, Jemen, Bahrain,
– med beaktande av de uttalanden som vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik gjorde om Syrien den 8 och 31 juli, den 1, 4, 18, 19, 23 och 30 augusti, den 2 och 23 september samt den 8 och 13 oktober 2011,
– med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 10 oktober 2011 och slutsatserna från Europeiska rådet den 23 oktober 2011 om Egypten och Syrien,
– med beaktande av kommissionens beslut av den 17 augusti 2011 att godkänna 100 miljoner euro i stöd till Egypten, som ska bidra till att förbättra levnadsvillkoren för de fattiga i Kairo, skapa fler arbetstillfällen och göra hållbar energi mer allmänt tillgänglig samt hjälpa kvinnor och ungdomar att engagera sig i utvecklingen av de egna områdena,
– med beaktande av 2004 års associeringsavtal mellan EU och Egypten och den handlingsplan som man kom överens om 2007,
– med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 10 oktober 2011 om Syrien,
– med beaktande av det uttalande som ordföranden i FN:s säkerhetsråd gjorde om Syrien den 3 augusti 2011,
– med beaktande av Araförbundets uttalande av den 27 augusti 2011 om situationen i Syrien,
– med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 25 maj 2011 om en ny respons på ett grannskap i förändring från kommissionen och den höga representanten till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén,
– med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare från 2004, som ändrades 2008,
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Syrien har anslutit sig till,
– med beaktande av Amnesty Internationals rapport ”The long reach of the Mukhabaraat” från oktober 2011,
– med beaktande av den resolution som FN:s råd för mänskliga rättigheter antog den 23 augusti 2011 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Arabrepubliken Syrien,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. EU har upprepade gånger uttryckt sitt stöd för religionsfrihet, samvetsfrihet och tankefrihet samt betonat att regeringarna är skyldiga att garantera dessa friheter överallt i världen. Utveckling av mänskliga rättigheter, demokrati och medborgerliga fri- och rättigheter utgör gemensam grund för unionens förbindelser med tredjeländer och stadgas i demokratiklausulen i avtal mellan EU och tredjeländer.
B. Enligt artikel 18 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter har var och en rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att bekänna sig till eller anta en religion eller en trosuppfattning efter eget val och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom gudstjänst, iakttagande av religiösa sedvänjor, andaktsutövning eller undervisning.
C. Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet gäller för religionsutövare, men även för ateister, agnostiker och icke-troende.
D. Politiska och religiösa ledare på alla nivåer är skyldiga att bekämpa extremism och verka för ömsesidig respekt bland individer och religiösa grupper.
E. Den nya strategi som föreslås av kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten som respons på EU:s föränderliga grannskap bygger på ömsesidig ansvarsskyldighet och ett gemensamt åtagande kring de universella värdena mänskliga rättigheter, demokrati och rättstatliga principer. Dessa reformer är en förutsättning för ökad marknadsintegration, fler handelsavtal och utökat samarbete med EU.
Om Egypten
F. De senaste månaderna har hotet och våldet mot kopter ökat och upplopp har brutit ut i kyrkor, framför allt i södra Egypten, där människor visat sitt missnöje mot kyrkbyggen och kyrkans rättsliga ställning, vilket har lett till att flera kyrkobyggnader förstörts.
G. Den 9 oktober 2011 demonstrerade egyptier för kopters rättigheter i centrala Kairo och mot att en kyrka i den sydliga provinsen Assuan bränts ner. Demonstrationerna startade i stadsområdet Shubra i norra Kairo och spred sig senare till det statliga tv-huset Maspero. Demonstranterna utsattes för övergrepp.
H. De egyptiska säkerhetsstyrkorna skingrade demonstranterna med hjälp av överdrivet våld, tårgas, skarp ammunition och stridsvagnar som de körde över demonstranterna med, vilket ledde till att 25 personer miste livet och hundratals demonstranter skadades. Våldet i Maspero var första gången som militären använde sig av skarp ammunition mot civila och den värsta våldsyttringen i Egypten sedan upproret som fällde Hosni Mubarak i februari.
I. Militärens användning av övervåld upprörde många egyptier som intog gatorna för att skydda de koptiska demonstranterna och visa sitt missnöje mot militärens agerande.
J. Det styrande militärrådet gav den statliga televisionen order att rapportera om demonstrationerna på ett ”smart” sätt och att ge en bild av sekteristiskt våld samt hotade anställda vid den statliga televisionen som offentligt kritiserade täckningen av demonstrationerna på Twitter. Militärrådet har dessutom stängt ner ickestatliga medier som Alhurra och kanal 25 som rapporterade om säkerhetsstyrkornas övervåld.
K. Egyptens finansminister Hazem el-Beblawi lämnade in sin avskedsansökan i protest mot hur regeringen hanterade kravallerna, men ansökan avslogs av det styrande militärrådet.
L. Det styrande militärrådet uppmanade regeringen att tillsätta en undersökningskommitté för att utreda våldet i Maspero och vidta rättsliga åtgärder mot alla bevisligen inblandade.
M. Det styrande militärrådet bekräftade i ett offentligt uttalande den 12 oktober 2011 sitt åtagande att skydda samtliga invånares rätt att delta i fredliga demonstationer och deras rätt till mötes-, tros- och yttrandefrihet, vilka är grundlagsskyddade rättigheter, liksom sitt åtagande att upprätthålla rättsstaten, oberoende av vilka de skyldiga är.
N. Det styrande militärrådet utvidgade nyligen räckvidden för Mubarak-erans undantagslag från 1981 – som 2010 begränsandes till att endast omfatta narkotika- och terrorbrott – till att även omfatta arbetsstrejker, trafikstörningar och spridning av falsk information.
O. I Egypten har över 12 000 civila ställts inför militärdomstol efter 25 januari‑revolutionen, och de har nekats besök av en advokat och anhöriga. Militära rättegångar uppfyller inte internationella bestämmelser om rättvisa rättegångar.
P. Maikel Nabil Sanad greps i sitt hem i Kairo den 28 mars 2011 av militärpolisen efter det att han framfört sina åsikter på nätet där han bland annat kritiserat den egyptiska militärens roll under och efter den folkliga revolutionen. Den 10 april 2011 dömdes han till tre års fängelse för att ha ”förolämpat militären” efter en orättvis och summarisk rättegång i militärdomstol, utan sin advokat, sin familj eller sina vänner närvarande.
Q. Den välkände och respekterade bloggaren Alaa Abd El Fattah står under utredning av den egyptiska armén och riskerar att häktas.
R. Maikel Nabil Sanad sitter än i dag häktad för att fredligt ha utövat sin rätt till yttrandefrihet. Den 23 augusti 2011 inledde han en hungerstrejk och hans hälsotillstånd är mycket kritiskt och han riskerar att dö.
S. Den 11 oktober 2011 beordrade en militärisk appellationsdomstol att Maikel Nabil Sanads dom skulle omprövas i en militärdomstol. I ett personligt uttalande meddelade Maikel Nabil Sanad att han tänkte bojkotta den förnyade rättegången den 18 oktober 2011, som han kallade en såpopera, och att han var redo att dö.
T. Principen om att främja och skydda de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är förankrad i den egyptiska konstitutionen, där det klart och tydligt slås fast att alla medborgare har lika rättigheter och skyldigheter inför lagen, och att det inte får förekomma någon som helst diskriminering.
Om Syrien
U. Efter det att de våldsamma attackerna mot fredliga demonstranter började i mars 2011, och trots att regeringen hävt det undantagstillstånd den utlyste den 21 april, har det systematiska dödandet, våldet och tortyren trappats upp på ett dramatiskt sätt, och den syriska armén och landets säkerhetsstyrkor fortsätter att reagera med riktade mord, tortyr (bland annat mot barn) och massgripanden. Enligt FN:s uppskattningar har över 3 000 människor mist livet, många fler har sårats och tusentals har fängslats.
V. Den 2 oktober 2011 inrättade syriska dissidenter det övergripande syriska nationella rådet i ett försök att organisera och strukturera oppositionsrörelsen i landet, vars mål är att störta president Bashar al-Assads regering. Vice ordföranden/den höga representanten välkomnade inrättandet av det övergripande syriska nationella rådet som ett steg i rätt riktning.
W. Ledamöter av Europaparlamentet har fört diskussioner med företrädare för den syriska oppositionen i exil vid ett flertal tillfällen under de senaste månaderna.
X. Den 16 oktober 2011 beslutade Arabförbundet att inte upphäva Syriens medlemskap utan efterlyste i stället en nationell dialog under ledning av Arabförbundet inom 15 dagar.
Y. Det syriska nationella rådet förklarade att det inte tänkte delta i några samtal så länge dödandet och våldet fortsätter.
Z. Den 5 oktober 2011 lade Kina och Ryssland sitt veto mot en resolution från FN:s säkerhetsråd som fördömde Syriens brutala och dödliga våld mot demonstranterna.
AA. FN:s råd för mänskliga rättigheter antog den 23 augusti 2011 en resolution med krav på att en oberoende internationell undersökningsdelegation skickas till Syrien för att undersöka brott mot de mänskliga rättigheterna vilka troligen utgör brott mot mänskligheten.
AB. Fortfarande tillåts inga internationella journalister och observatörer resa in i landet. Rapporter från syriska människorättsaktivister och bilder från mobiltelefoner är det enda sättet att få kännedom om de omfattande människorättsbrotten och systematiska angreppen, som ibland är målinriktade och ibland helt slumpmässiga, mot de fredliga demonstranterna och allmänheten i Syrien.
AC. Trots upprepade utfästelser och löften om politiska och demokratiska reformer i Syrien har myndigheterna inte vidtagit några trovärdiga åtgärder för att infria dem, och regeringen har förlorat sin legitimitet.
AD. Amnesty International har rapporterat om att fredliga demonstranter utanför Syriens ambassader i flera EU-medlemsstater har hotats, trakasserats och attackerats av personer kopplade till den syriska regimen. Anhöriga till syrier som är bosatta i EU har utsatts för våld och häktats i Syrien, vilket visar att Syriens ambassader i EU och den syriska regimen samarbetar för att tysta oppositionen.
AE. Storbritannien har tillkallat sig Syriens ambassadör till Storbritannien att framföra ett formellt klagomål mot ambassadpersonalens överträdelser och hotelser, och Förenta staternas regering har gripit personer med koppling till den syriska ambassaden i Förenta staterna som har trakasserat personer av syrisk härkomst.
AF. EU har inte lyckats komma med en snabb och kraftfull reaktion mot det pågående dödandet och våldsanvändningen mot civila i Syrien, och beslut om oljesanktioner av EU förhalades på grund av medlemsstaters affärsintressen.
Om Egypten
1. Europaparlamentet fördömer den egyptiska arméns användning av brutala angrepp, skarp ammunition och övervåld mot fredliga demonstranter, inklusive kopter, som resulterat i 25 dödsfall och hundratals skadade, och uttrycker sitt deltagande med offrens anhöriga. Parlamentet är djupt oroat över den alltmer fientliga inställningen till det kristna samfundet.
2. Europaparlamentet är djupt oroat över det styrande militärrådets centrala roll i övervåldet, och uppmanar enträget militärrådet att leva upp till sina löften och åtaganden om att värna om revolutionens värden. Parlamentet upprepar dessutom att det styrande militärrådets främsta uppgift är att värna om det egyptiska folkets välbefinnande, att upprätthålla den allmänna ordningen och att garantera rätten att demonstrera fredligt.
3. Europaparlamentet välkomnar de egyptiska myndigheternas insatser för att identifiera de personer som planerade och genomförde attackerna mot kristna församlingar. Parlamentet uppmanar eftertryckligen det styrande militärrådet att tillsätta en oberoende utredning för att sörja för att alla som gjort sig skyldiga till dessa brott, attacker och andra våldsdåd ställs inför rätta och att deras fall prövas vederbörligt i domstol.
4. Europaparlamentet uppmanar det styrande militärrådet att omedelbart avskaffa undantagslagen, eftersom den kränker rätten till yttrande-, förenings- och mötesfrihet, för att förhindra att parlamentsvalet som är tänkt att äga rum innan årets slut genomförs under undantagstillståndet.
5. Europaparlamentet uppmuntrar de egyptiska myndigheterna att göra vad som krävs för att det kommande valet ska ske under demokratiska och öppna former på de tillkännagivna datumen och utan förseningar, och uppmanar det styrande militärrådet att så snart som möjligt överlåta makten till en vald civil president.
6. Europaparlamentet uppmanar det styrande militärrådet att värna om och skydda det egyptiska folkets grundläggande rättigheter och friheter, i synnerhet yttrandefriheten (både på och utanför internet) och mötesfriheten.
7. Europaparlamentet stöder fortsatt och med eftertryck det egyptiska folkets uppror och övergången till demokrati för att bygga ett fritt och demokratiskt samhälle.
8. Europaparlamentet upprepar sitt stöd för alla initiativ som syftar till att främja dialog och ömsesidig respekt mellan religiösa samfund och andra samhällsgrupper. Parlamentet uppmanar samtliga religiösa auktoriteter att främja tolerans och ta initiativ mot hat och våldsam och extrem radikalisering.
9. Europaparlamentet kräver ett omedelbart stopp för de oberättigade och hemska förföljelserna av Maikel Nabil Sanad och att han, liksom alla andra politiska fångar i Egypten, ska friges omedelbart och utan villkor.
10. Europaparlamentet motsätter sig kraftfullt användningen av militärdomstolar mot civila och kräver ett stopp för dessa militära rättegångar.
11. Europaparlamentet är djupt oroat över situationen för den välkände och respekterade bloggaren Alaa Abd El Fattah som står under utredning av den egyptiska armén och riskerar att häktas.
12. Europaparlamentet ger sitt starka stöd till det civila samhället i Egypten och en verklig demokratisk övergång som förutsätter en omedelbar, seriös och öppen dialog där alla politiska krafter som respekterar demokratiska normer och de olika religionerna deltar. Parlamentet påminner om vikten av att respektera vissa principer, t.ex. principen om att separera kyrka och stat och föra en jämställdhetspolitik som undviker alla försök att marginalisera kvinnor.
13. Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts när det gäller lagen om fackföreningar, lagen och politiska partier och lagen mot diskriminering på grundval av religion.
14. Europaparlamentet upprepar EU:s fulla stöd för ett långtgående partnerskap, på villkor att det görs klara politiska framsteg.
Om Syrien
15. Europaparlamentet fördömer den upptrappade användningen av våld mot fredliga demonstranter och den brutala och systematiska förföljelsen av demokratiaktivister, människorättsaktivister och journalister. Parlamentet uttrycker sin djupaste oro över de allvarliga människorättskränkningar som begåtts av de syriska myndigheterna, däribland massarresteringar, utomrättsliga avrättningar, godtyckliga frihetsberövanden, försvinnanden och tortyr.
16. Europaparlamentet uttrycker sitt djupa deltagande med offrens familjer och sin solidaritet med det syriska folket i dess kamp för sina rättigheter. Parlamentet berömmer det syriska folket för dess mod och beslutsamhet, och stöder helhjärtat dess strävan att uppnå respekt för rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna liksom garantier för bättre ekonomiska och sociala villkor.
17. Europaparlamentet ställer sig bakom rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 10 oktober 2011 där det ber de syriska myndigheterna att omedelbart lindra lidandet för de folkgrupper som bor i krisdrabbade områden, bland annat genom att ge humanitära organisationer och hjälparbetare oinskränkt och varaktigt tillträde och genom att återupprätta grundläggande tjänster som obehindrat tillträde till sjukhusvård. Parlamentet upprepar sin uppmaning till de syriska myndigheterna att bevilja tillträde för en undersökningsdelegation från FN:s råd för mänskliga rättigheter och att tillåta oberoende internationella medier att arbeta i Syrien utan otillbörliga restriktioner. Syrien måste leva upp till sina internationella åtaganden, särskilt dess skyldigheter enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
18. Europaparlamentet kräver att dödandet, de godtyckliga frihetsberövandena samt tortyren mot och avrättningarna av barn upphör samt att politiska fångar friges. Parlamentet understryker dessutom att oppositionsledare och aktivister måste ha rätt att träffas under fredliga förhållanden och att organisera sig fritt och under trygga förhållanden. Parlamentet upprepar att president Bashar al-Assad har förlorat all sin legitimitet och omedelbart bör avsäga sig makten. Parlamentet ställer sig starkt emot straffrihet och kräver att president al-Assad och hans regering ställs inför rätta.
19. Europaparlamentet välkomnar alla de ansträngningar som den syriska oppositionen har gjort för att organisera sig och lovordar inrättandet av det syriska nationella rådet som ett organ grundat på principerna om delaktighet – där olika grupper och minoriteter finns representerade – och icke-våld samt de mänskliga rättigheterna och demokratiska värderingar. Parlamentet vill att det knyts närmare kontakter mellan EU och det syriska nationella rådet och andra oppositionsledare, och önskar att det nationella rådet ska fungera som en politisk plattform för det syriska folkets revolution. Parlamentet gläder sig åt att Libyen och Egypten den 19 oktober 2011 erkände det syriska nationella rådet.
20. Europaparlamentet efterlyser samtidigt en omedelbar, genuin och inkluderande politisk process där alla demokratiska politiska aktörer, bland annat det kristna samfundet och det civila samhällets organisationer, deltar. Denna process skulle kunna utgöra grunden för en fredlig och permanent övergång till demokrati i Syrien efter al-Assad.
21. Europaparlamentet uppmanar EU att som ett svar på den förvärrade situationen i Syrien vidta ytterligare åtgärder mot den syriska regimen och dess medlöpare genom att spärra direktinvesteringar från EU i nyckelsektorer i den syriska ekonomin. Parlamentet efterlyser fler riktade ekonomiska och diplomatiska sanktioner mot regimen och dem som finansierar den, dock med minsta möjliga negativa konsekvenser för det syriska folkets levnadsvillkor. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta samarbetet med Turkiet och andra regionala aktörer, inklusive Arabförbundet.
22. Europaparlamentet beklagar djupt den hållning som Ryssland och Kina visat genom att blockera antagandet av FN:s säkerhetsråds resolution mot regimen i Syrien trots att de brutala övergreppen från president al-Assad och hans regim har pågått i månader, och kräver att EU:s medlemsstater fortsätter att trycka på vikten av kraftfulla FN-åtgärder för att öka den internationella pressen.
23. Europaparlamentet fördömer å det bestämdaste de våldshandlingar, trakasserier och hot som ägt rum på EU:s territorium och påminner om att rätten att demonstrera fritt och fredligt under lämpligt skydd är garanterad i alla EU:s medlemsstater, så även för de som protesterar mot president Bashar al-Assads styre.
24. Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att överväga möjligheten att utvisa eller vidta andra lämpliga åtgärder mot syriska diplomater som är stationerade i EU i fall av trakasserier eller hot mot personer i EU.
25. Europaparlamentet kräver att det införs en flygförbudszon för den reguljära syriska armén, så att de militärer som lämnat armén kan ta skydd.
26. Europaparlamentet vill att det inrättas ett skyddsområde nära den turkiska gränsen för att de som förföljs av regimen ska kunna erbjudas en tillflyktsort och skydd.
27. Europaparlamentet beklagar de trovärdiga hoten mot Förenta staternas ambassadör till Syrien, Robert Ford, som ledde till att man kallade hem honom.
28. Europaparlamentet fördömer alla former av diskriminering och intolerans mot troende, apostater och icke-troende på grundval av religion och trosbekännelse eller på grundval av kön, etniskt ursprung eller språk. Parlamentet betonar åter att rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet.
29. Europaparlamentet efterlyser fler riktade sanktioner mot personer som gjort sig skyldiga till systematiska människorättskränkningar.
30. Europarlamentet uppmanar EU att som Syriens främsta handelspartner ge den ekonomiska elit som stöder al-Assads regim ett tydligt val: om man vill göra affärer med EU så måste man bryta alla band med regimen.
31. Europaparlamentet efterlyser ett närmare samarbete och stöd för kapacitetsuppbyggnad med Turkiet och FN:s flyktingkommissariat med avseende på skydd åt syriska flyktingar.
32. Europaparlamentet fördömer de riktade attackerna mot läkare och sjukvårdare liksom alla försök att förvägra invånarna medicinsk behandling.
33. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Egyptens regering och parlament samt Arabrepubliken Syriens regering och parlament.