Förslag till resolution - B7-0588/2011Förslag till resolution
B7-0588/2011

FÖRSLAG TILL RESOLUTION om förbud mot klusterammunition

14.11.2011

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen

Ulrike Lunacek, Reinhard Bütikofer, Tarja Cronberg, Barbara Lochbihler, Raül Romeva i Rueda, Carl Schlyter, Keith Taylor, Malika Benarab-Attou för Verts/ALE-gruppen

Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0588/2011

Förfarande : 2011/2913(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
B7-0588/2011
Ingivna texter :
B7-0588/2011
Antagna texter :

B7‑0588/2011

Europaparlamentets resolution om förbud mot klusterammunition

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av konventionen om klusterammunition, som trädde i kraft den 1 augusti 2010 och som fått stöd av 111 stater den 8 november 2011 (undertecknats av 108, bland dem 3 EU-medlemsstater, ratificerats av 63, bland dem 19 EU-medlemsstater, och biträtts av 3),

–   med beaktande av konventionen om förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar, vilken trädde i kraft den 2 december 1983 och med beaktande av de ytterligare ändringar som gjorts i den och protokollen (I–V) som tillagts till den, samt av att 50 stater hade undertecknat denna konvention den 8 november 2011 och 114 stater var statsparter i den,

–   med beaktande av förslaget till protokoll (VI) om klusterammunition av den 26 augusti 2011,

–   med beaktande av sin resolution av den 20 november 2008 om konventionen om multipelbomber[1],

–   med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2010 om ikraftträdandet av konventionen mot klustervapen och EU:s roll[2] ,

–   med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2010 om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken[3], sin resolution av den 11 maj 2011 om utvecklingen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken efter Lissabonfördragets ikraftträdande[4], och sin resolution av den 7 juli 2011 om framsteg vid åtgärder mot minor[5],

–   med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Klusterammunition utgör en allvarlig risk för civila eftersom det område som drabbas med dödliga effekter typiskt sett är stort. Användning av sådan ammunition har efter det att en konflikt ägt rum orsakat många tragiska skador och dödsfall bland civila i omgivningen eftersom oexploderade substridsdelar som lämnats kvar ofta hittas av barn och andra intet ont anande oskyldiga.

B.  Stödet från flertalet EU-medlemsstater har, tillsammans med initiativ från parlamentshåll och organisationer i det civila samhället, avgörande bidragit till att Osloprocessen kunnat utmynna i att konventionen om klusterammunition ingicks. Konventionen har i dag 66 statsparter, bland dem 17 EU-medlemsstater och 5 anslutningsländer.

C. Enligt konventionen är det förbjudet att använda, utveckla, tillverka, på annat sätt förvärva, lagra, behålla eller till någon direkt eller indirekt överföra klusterammunition, samt att hjälpa, uppmuntra eller förmå någon att ägna sig åt verksamhet som enligt denna konvention är förbjuden för en statspart.

D. I konventionen definieras klusterammunitionsoffer såsom alla personer som dödats eller lidit fysisk eller psykisk skada eller ekonomisk förlust, som marginaliserats socialt eller som i väsentligt lägre grad kunnat förverkliga sina rättigheter på grund av användningen av klusterammunition. Här inbegrips såväl personer som drabbats direkt av klusterammunition som deras berörda familjer och samhällen.

E.  I konventionen om klusterammunition definieras klusterammunition som konventionell ammunition som är konstruerad för att sprida eller frigöra explosiva substridsdelar som var och en väger mindre än 20 kilogram.

F.  Konventionen innefattar krav på att all klusterammunition ska förstöras så snart som möjligt, dock senast åtta år efter konventionens ikraftträdande för statsparten i fråga. En statspart får under särskilda omständigheter begära ytterligare förlängningar med högst fyra år.

G. I konventionen fastställs en ny humanitär standard för stöd till klusterammunitionsoffer, bland vilka inräknas de personer som direkt drabbats av klusterammunition, liksom också deras berörda familjer och samhällen.

H.  I förslaget till protokoll om klusterammunition (protokoll VI) till konventionen om vissa konventionella vapen är det förbjudet endast att använda, förvärva, lagra eller behålla klusterammunition som tillverkats före den 1 januari 1980 och efter ett långt uppskov på inemot 12 år förbjuds viss annan klusterammunition som tillverkats den 1 januari 1980 eller efteråt. Då görs det dock undantag för sådan klusterammunition som försetts med åtminstone en av följande mekanismer: a) En självförstöringsmekanism eller en självneutraliseringsmekanism. b) En självdeaktiveringsfunktion. c) Två eller fler tändmekanismer, av vilka åtminstone den ena fungerar som självförstöringsmekanism. I förslaget till protokoll (VI) om klusterammunition ingår även undantag för all klusterammunition som har en mekanism eller utformning som, efter utlösning, ger högst 1 procent odetonerat material inom hela det område där ammunitionen är avsedd för insats.

I.   Klusterammunition med endast en säkerhetsmekanism har visat sig vara opålitliga genom att stora mängder oexploderade substridsdelar har legat kvar på marken och orsakat många skador och dödsfall under de senaste åren.

J.   Förslaget till protokoll (VI) om klusterammunition innehåller inte någon överenskommen transparent och kontrollerbar teknisk standard för antalet fel.

K. Nästan ingen av den klusterammunition som har använts i konflikter nyligen och som har visat sig ha allvarliga humanitära följder för civilbefolkningen är förbjuden enligt förslaget till protokoll (VI) om klusterammunition.

L.  Förslaget till protokoll (VI) om klusterammunition är varken förenligt med konventionen om klusterammunition eller ett komplement till den.

M. I förslaget till protokoll (VI) om klusterammunition fastställs skyldigheter som i vissa fall är mindre strikta än vad som redan antagits i vissa nationella bestämmelser.

N. Förslaget till protokoll (VI) om klusterammunition skulle kunna öka användningen av sådan klusterammunition som är känd för att orsaka oacceptabel skada för civila genom att skapa en specifik, internationell rättslig ram för användningen.

O. Förslaget till protokoll (VI) om klusterammunition kommer att skapa ett farligt prejudikat ur synvinkel av folkrättens humanitära bestämmelser, eftersom det ger upphov till en situation av ett slag som inte funnits tidigare, nämligen en uppmjukning av internationella normer trots att flertalet länder i världen redan kommit överens om striktare normer och fastän folkrättens humanitära bestämmelser bör vara kumulativa och erbjuda civilbefolkningen ett alltmer omfattande skydd.

P.  Förslaget till protokoll (VI) om klusterammunition kan försämra trovärdigheten och statusen på konventionen genom att skapa alternativa humanitära bestämmelser och slappare normer.

Q. Man kan verkligen fråga sig hur pass konsekvent och rentav lagenligt de statsparter i konventionen om klusterammunition handlar som går med i dessa förhandlingar som syftar till att klusterammunition fortsatt ska få användas, medan konventionen innehåller krav på att parterna ska avråda från all användning av klusterammunition och uppmuntra andra att ansluta sig till konventionen.

R.  Förslaget till protokoll (VI) om klusterammunition kan hindra arbetet med att få till stånd en allomfattande anslutning till konventionen om klusterammunition.

1.  Europaparlamentet uppmanar alla EU-medlemsstater att inte anta, stödja eller i ett senare skede ratificera något som helst protokoll till konventionen om vissa konventionella vapen, där användningen av klustervapen tillåts, fastän den är förbjuden i konventionen om klusterammunition, samt uppmanar rådet och EU:s medlemsstater att verka i enlighet med detta i Genève den 14–25 november 2011 vid den fjärde översynskonferensen för konventionen om vissa konventionella vapen.

2.  Europaparlamentet uppmanar alla de EU-medlemsstater och EU-kandidatländer som inte är parter i konventionen om klusterammunition att skyndsamt tillträda den, och uppmanar konventionens signatärstater att så snart som möjligt ratificera den.

3.  Europaparlamentet uppmanar alla de EU-medlemsstater som ännu inte anslutit sig till konventionen om klusterammunition, men önskar minska klusterammunitionens konsekvenser ur humanitär synvinkel, att handla kraftfullt och med insyn på nationell nivå i avvaktan på anslutningen. I detta ska också ingå att det antas ett moratorium för användning, tillverkning och överföring av klusterammunition och att man i brådskande ordning börjar förstöra lagren av klusterammunition.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla de EU-medlemsstater som har undertecknat konventionen om klusterammunition att utnyttja varje tillfälle att uppmuntra stater som inte är konventionsparter att så fort som möjligt ansluta sig till den. Denna uppmuntran kan ges bl.a. på bilaterala möten, i den militära dialogen och i multilaterala forum, i enlighet med den skyldighet som ingår i artikel 21 i konventionen och handlar om att statsparterna ska göra sitt yttersta för att förmå stater som inte är parter i konventionen att inte använda klusterammunition.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla stater att delta i de extramöten om konventionen om klusterammunition, som ska hållas i Genève den 16–19 april 2012 samt i det tredje mötet för statsparterna, vilket ska hållas i Oslo den 10–14 september 2012.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s medlemsstater att vidta åtgärder för att börja genomföra konventionen, bl.a. genom att förstöra lager, röja klusterammunition och ge stöd till klusterammunitionsoffer, och att bidra till finansiering eller andra former av stöd till andra stater så att dessa kan genomföra konventionen.

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inkludera förbudet mot klusterammunition som en standardklausul i avtal med tredjeländer, vid sidan om standardklausulen om icke-spridning av massförstörelsevapen.

8.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att göra kampen mot klusterammunition till en integrerad del av unionens program för externt bistånd, för att hjälpa tredjeländer med att förstöra lagren och ge humanitärt bistånd.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater, rådet och kommissionen att vidta åtgärder för att hindra tredjeländer att förse icke-statliga aktörer med klustervapen.

10. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s medlemsstater att öppet redovisa för sina insatser som gensvar på denna resolution och att offentligen rapportera om sin verksamhet med stöd av konventionen.

11. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU-medlemsstaternas och EU-kandidatländernas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare samt Koalitionen mot klusterammunition.