FÖRSLAG TILL RESOLUTION om EU:s åtgärder för hiv/aids i EU och angränsande länder, halvtidsöversyn av kommissionens meddelande KOM(2009)0569
23.11.2011
i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen
Françoise Grossetête för PPE-gruppen
Nessa Childers för S&D-gruppen
Antonyia Parvanova, Sophia in 't Veld för ALDE-gruppen
Satu Hassi för Verts/ALE-gruppen
Marina Yannakoudakis för ECR-gruppen
Marisa Matias för GUE/NGL-gruppen
Oreste Rossi för EFD-gruppen
B7‑0615/2011
Europaparlamentets resolution om EU:s åtgärder för hiv/aids i EU och angränsande länder, halvtidsöversyn av kommissionens meddelande KOM(2009)0569
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2009–2013 (KOM(2009)0569),
– med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2010 om en rättighetsbaserad strategi för EU:s åtgärder mot hiv/aids[1],
– med beaktande av sin resolution av den 20 november 2008 om hiv/aids: tidig diagnos och behandling[2],
– med beaktande av den politiska förklaringen om hiv/aids som antogs vid FN:s generalförsamlings högnivåmöte 2011 om hiv/aids,
– med beaktande av Romförklaringen från International Aids Societys konferens 2011, i vilken det krävs mer medel till utvecklingen av ett funktionellt botemedel mot hiv,
– med beaktande av Unaids strategi för 2011–2015 och Världshälsoförsamlingens globala strategi för hälsosektorn för bekämpning av hiv/aids 2011–2015, som fastställer befintliga och överenskomna globala mål som ska motivera länder att planera för åtgärder mot hiv/aids fram till 2015,
– med beaktande av WHO:s handlingsplan för hiv/aids 2012–2015, som behandlar den nuvarande situationen för hiv/aids-epidemin i den europeiska regionen och utformar en effektiv insats mot den,
– med beaktande av Dublinförklaringen om partnerskap för att bekämpa hiv/aids i Europa och Centralasien, som antogs vid ministerkonferensen ”Att bryta barriärerna – Partnerskap för kamp mot hiv/aids i Europa och Centralasien”, och som hölls inom ramen för det irländska ordförandeskapet den 23–24 februari 2004,
– med beaktande av Unaids/WHO:s Europarapport ”Progress on implementing the Dublin Declaration on Partnership to Fight HIV/AIDS in Europe and Central Asia” från 2010,
– med beaktande av vägledningen för hiv-tester från 2010 från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar, i vilken det fastställs hur hiv-tester skulle kunna genomföras i medlemsstaterna,
– med beaktande av WHO:s övergripande ram för Europa om utökade hiv-tester och utökad rådgivning om hiv i WHO:s europeiska region (Scaling up HIV testing and counselling in the WHO European Region) från 2010,
– med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
– med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Enligt 2010 års rapport om övervakning av hiv från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar, rapporterade länderna i Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet 25 917 nydiagnostiserade fall av hiv-infektion 2009.
B. År 2009 smittades 161 000 människor av hiv i EU och grannländerna. Därmed uppgår antalet människor som lever med hiv till över 2,2 miljoner enligt beräkningar från Unaids och WHO.
C. Antalet hiv-infektioner ökar i oroväckande takt, framför allt i Östeuropa.
D. Trots förbättrade långsiktiga behandlingar och prognoser ställer komplexiteten kring hiv alltjämt kvinnor inför särskilda utmaningar som det inte är säkert att den konventionella vården klarar av och som skapar ett förbisett glapp mellan diagnos och en effektiv, väl underbyggd hälso- och sjukvård[3].
E. Aids är en sjukdom som kan förebyggas helt, och primära förebyggande åtgärder i syfte att tillhandahålla information och kunskaper samt de tjänster och produkter som krävs för att skydda människor mot hiv-smitta och främja säkrare beteenden är hörnstenar i arbetet med att förhindra spridningen av hiv.
F. Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar uppskattar att 30 procent av de hiv-smittade i EU inte vet om att de bär på viruset. Av dem som diagnostiseras söker hälften vård först i ett sent skede av infektionen och kan därför inte dra full nytta av behandlingen, vilket ökar sjukdoms-, dödlighets- och smittorisken på ett onödigt sätt.
G. Odiagnostiserade patienter löper 3,5 gånger högre risk att överföra hiv än de patienter som är diagnostiserade.
H. En stor andel av hiv-infektionerna diagnostiseras aldrig. Många vet inte om att de är smittade och kommer antagligen att upptäcka det först när de drabbas av hiv/aids‑relaterade sjukdomar.
I. Uppmärksamhet bör också ägnas åt frågan om samtidiga infektioner, särskilt tuberkulos och virushepatit B och C och tillhörande komplikationer. Tuberkulos och virushepatit är mycket vanliga, sprider sig snabbare och leder ofta till sjukdom och död bland hiv‑positiva. I Västeuropa beräknas 30 procent av de hiv-positiva också vara smittade med hepatit C och i östra Europa till och med ännu fler.
J. I sin skriftliga förklaring från mars 2007 slog Europaparlamentet fast att den omfattande underdiagnostiseringen av hepatit C är ett allvarligt hälsoproblem i EU och att hepatit C utvecklas snabbare hos människor som redan är hiv-smittade, vilket gör det viktigt med heltäckande och tidiga diagnoser.
K. Infektiviteten för hiv ökar avsevärt om andra sexuellt överförbara sjukdomar (t.ex. gonorré, klamydia, herpes och syfilis) uppträder samtidigt.
L. Försök på senare tid har visat att tidig behandling har minskat både patienternas smittsamhet och hiv-överföringstalen med upp till 96 procent.
M. Tillgången till förebyggande åtgärder, behandling, vård och stöd i samband med hiv/aids skiljer sig avsevärt mellan medlemsstaterna.
N. Användningen av smittad injektionsutrustning bland människor som injicerar droger underblåser den snabba spridningen av hiv i många östeuropeiska länder.
O. Det finns ett skriande behov av gränsöverskridande och tvärvetenskapligt samarbete för att komma till rätta med epidemin.
P. Att civilsamhället deltar fullt ut är avgörande för att riskutsatta och marginaliserade grupper ska få tillgång till hiv-behandling och hiv-tjänster.
Q. Frågor som rör EU:s grannländer bör ägnas särskild uppmärksamhet, med tanke på att hiv/aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar inte känner några gränser, vilket även framhävs i den tekniska rapporten om utbredningar, sjukdomsbörda och screeningstrategi för hepatit B och C i EU:s grannskap från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar.
R. Fullständigt skydd för de hiv-drabbades mänskliga rättigheter är absolut nödvändigt för alla aspekter av kampen mot hiv.
S. Social utestängning, stigmatisering och diskriminering på grund av hiv-smitta, liksom tystnaden och förnekandet som omger sjukdomen och den bristande respekten för grundläggande mänskliga rättigheter för personer med hiv i allmänhet, och de som tillhör utsatta grupper i synnerhet (exempelvis män som har sex med män och människor som injicerar droger), förekommer fortfarande och undergräver förebyggande insatser, vård och behandling på hiv-området samt förstärker epidemins inverkan på enskilda människor, familjer, samhällen och länder.
T. Hiv-program för förebyggande, behandling, vård och stöd har inte varit tillräckligt välriktade eller tillgängliga för personer med funktionshinder.
U. Det är nödvändigt att omedelbart intensifiera arbetet med att utveckla och genomföra heltäckande förebyggande strategier tillsammans med fortsatta investeringar i forskning och utveckling av ny förebyggande teknik.
V. Den ekonomiska och finansiella krisen får inte medföra några negativa konsekvenser för vårdsektorn, exempelvis genom minskade investeringar på områden som är av stor betydelse för kampen mot hiv/aids.
W. Den svåra ekonomiska situationen äventyrar stödet till hiv/aids-program.
X. Den vanligaste smittvägen för hiv i EU är sex mellan män följt av heterosexuella kontakter, särskilt bland personer från länder där hiv-epidemier är utbredda.
Y. Bristande jämställdhet är en av de faktorer som driver på hiv-epidemin, och kvinnor svarar nu för nästan hälften av alla nya rapporterade infektionsfall i EU:s grannländer.
Z. Unga kvinnor är alltmer utsatta för hiv, och runt 45 % av alla nya infektionsfall drabbar kvinnor mellan 15–24 år.
AA. Det är oerhört viktigt att verka för att förstärka och bygga ut de politiska åtgärderna och programplaneringen när det gäller kopplingarna mellan å ena sidan sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) och å andra sidan hiv, så att program för förebyggande av hiv/aids integreras i SRHR-program och så att förebyggande av hiv/aids blir en integrerad del av den sexuella och reproduktiva hälso- och sjukvården.
AB. Kvinnors begränsade beslutsmakt, bristande kontroll över de ekonomiska resurserna, begränsade rörlighet och stora ansvar för barnuppfostran gör att de löper större risk att stängas ute från hiv-förebyggande tjänster, behandling och vård.
1. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att genomföra meddelandet ”Bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2009–2013” och den åtföljande handlingsplanen genom att
– trappa upp genomförandet av preventiva strategier som effektivt tar sikte på regionala eller lokala epidemiologiska trender och behov, och arbeta för allmän tillgång till förebyggande åtgärder, testning, rådgivning, behandling, vård och stöd,
– stödja en effektiv insats mot hiv/aids i prioriterade områden, såsom EU:s mest drabbade medlemsstater, EU:s mest drabbade grannländer samt Ryssland och andra OSS-länder,
– utveckla hjälpmedel för att nå och stödja de grupper som är mest riskutsatta och sårbara för hiv/aids i hela EU.
2. Europaparlamentet påminner om att fienden är hiv och inte de hiv-smittade.
3. Europaparlamentet uppmanar rådet att visa politiskt ledarskap i hanteringen av den fortsatta hiv-epidemin i EU, att utveckla länderspecifika handlingsplaner mot hiv och stödja effektiva åtgärder mot hiv i grannländerna genom politisk dialog, teknisk kapacitetsuppbyggnad och stöd till det civila samhällets deltagande.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att tillhandahålla nödvändiga resurser för att garantera rättvis tillgång till förebyggande åtgärder, testning, behandling, vård och stöd i fråga om hiv, att motverka stigmatisering och andra hinder för snabb tillgång till rådgivning, testning och tidig behandling, att öka investeringarna i forskning om ett verksamt botemedel och att förbättra instrumenten och åtgärderna mot samtidiga infektioner som exempelvis tuberkulos eller hepatit B och C genom förbättrad tillgång till screening och till effektiv behandling.
5. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att minska riskerna för samtidiga infektioner genom att förbättra diagnoserna och tillgången till behandling av hepatit C, tuberkulos och andra samtidiga infektioner och att samtidigt ta fasta på kvinnors behov av behandling och vård i samband med hiv/aids, eftersom detta är en avgörande åtgärd för att hejda epidemin.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att främja tidig diagnostisering och vård genom tillämpning av evidensbaserade tester och sammankopplade behandlingsstrategier.
7. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja och stödja fortsatta investeringar i forskning om ny förebyggande teknik som sköts och hanteras av kvinnor, däribland mikrobicider.
8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att civilsamhället och det akademiska forskarsamhället involveras i alla stadier av genomförandet av meddelandet om bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och den åtföljande handlingsplanen.
9. Europaparlamentet upprepar att alla som lever med hiv/aids bör komma i åtnjutande av bästa tillgängliga standarder för vård och behandling, oberoende av ursprung, nationalitet, åsikter, ålder, kön, sexuell läggning, religion eller annan ställning, samtidigt som principerna om skydd för privatlivet och konfidentialitet måste respekteras.
10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma gemensamma EU-insatser och EU-strategier för att verka för att modeller grundade på de mänskliga rättigheterna följs fullt ut i utarbetandet av hiv/aids-politiken, vilket inbegriper informationskampanjer mot stigmatisering och diskriminering av personer som drabbats av hiv/aids.
11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att sätta stopp för diskriminering av personer med hiv/aids, främja och värna alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, med särskild hänsyn till alla människor som är utsatta för eller smittade av hiv, samt se över lagar och strategier som inverkar negativt på tillhandahållandet av verksamma hiv-program och se till att personer som lever med hiv/aids deltar och representeras när strategier mot diskriminering utarbetas. Parlamentet betonar att jämställdhetsperspektivet måste beaktas i samband med kampen mot diskriminering i syfte att utforma en heltäckande hiv/aids-strategi.
12. Europaparlamentet bekräftar det potentiellt enorma bidrag som arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer kan göra i samarbete med regeringarna för att förhindra spridningen av hiv/aids och stödja arbetstagare med hiv/aids.
13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla åtgärder som behövs för att sätta stopp för varje slags diskriminering i fråga om tillgång till samt villkor och priser för försäkringsplaner för personer som lever med hiv/aids.
14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla nationella aids-program och strategier utvecklar starka kopplingar mellan sexuell och reproduktiv hälsa och hiv‑tjänster, vilket betonades i Cochrane Review[4] och bekräftades vid det 42:a mötet i FN:s kommission för befolkning och utveckling, som övervakar genomförandet av handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling.
15. Europaparlamentet noterar att förebyggande åtgärder uttryckligen bör omfatta relevant information och sexualundervisning, tillgång till skydd, såsom kondomer för män och kvinnor, och en förstärkning av kvinnors rättigheter och självständighet på området för sexuella förbindelser.
16. Europaparlamentet påpekar att stigmatisering och diskriminering avsevärt försvårar kampen mot spridningen av hiv/aids.
17. Europaparlamentet välkomnar de åtaganden som gjordes under FN:s generalförsamlings högnivåmöte om hiv/aids 2011, i synnerhet målen att fram till 2015 garantera 15 miljoner hiv-positiva över hela världen behandling och att minska nya hiv‑infektioner med hälften.
18. Europaparlamentet välkomnar FN:s uppmaning till fortsatta åtaganden att finansiera hiv-program.
19. Europaparlamentet välkomnar FN:s uppmaning till läkemedelsbolagen att snabbt leverera effektiv antiretroviral behandling av hög kvalitet och till överkomliga priser, med särskild fokus på kostnadseffektiva strategier, i synnerhet användningen av generiska läkemedelsprodukter.
20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att göra de ändringar som krävs för att de ska kunna uppfylla sina skyldigheter enligt den politiska förklaringen om hiv/aids från FN:s generalförsamlings extra session (UNGASS).
21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att uppfylla sina skyldigheter till den globala fonden för bekämpning av aids, tuberkulos och malaria och att fortsätta att stödja dess arbete i utvecklingsländerna.
22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i fråga om sexuell och reproduktiv hälsa säkra tillgång till tjänster, information och utrustning som är heltäckande och av hög kvalitet. Parlamentet anser att detta bland annat bör omfatta konfidentiell och frivillig rådgivning, testning och behandling av hiv och alla sexuellt överförbara sjukdomar, förebyggande av oplanerad graviditet, rättvis och prismässigt överkomlig tillgång till preventivmedel, inklusive akuta preventivmedel, säker och laglig abort, inklusive vård efter abort, samt vård och behandling för att förebygga vertikal överföring av hiv, bland annat till partner och barn.
23. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, FN:s generalsekreterare, Unaids, WHO och medlemsstaternas regeringar.
- [1] Antagna texter, P7_TA(2010)0284.
- [2] EUT C 16 E, 22.1.2010, s. 62.
- [3] WHO: ”Gender inequalities and HIV”, http://www.who.int/gender/hiv_aids/en/
- [4] http://www.unfpa.org/webday/site/global/shared/documents/publications/2008/linkages_evidence.PDF.