FÖRSLAG TILL RESOLUTION om restriktioner i den fria rörligheten för arbetstagare i Europeiska unionen (2011/2958(RSP))
13.12.2011
i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen
Rovana Plumb, Stephen Hughes för S&D-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0727/2011
B7‑0728/2011
Europaparlamentets resolution om restriktioner i den fria rörligheten för arbetstagare i Europeiska unionen (2011/2958(RSP))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7‑0258/2011),
– med beaktande av artiklarna 21, 45 och 47 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artiklarna 15, 21, 29, 34 och 45 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av artikel 151 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen,
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 december 2007 med titeln ”Rörlighet som ett verktyg för fler och bättre jobb – EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna (2007–2010)” (KOM(2007)0773),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 november 2008 om konsekvenserna av den fria rörligheten för arbetstagare efter EU:s utvidgningar (KOM(2008)0765),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 juli 2010 med titeln ”Arbetskraftens fria rörlighet bekräftas: rättigheter och viktiga utvecklingar” (KOM(2010)0373),
– med beaktande av sitt förslag till resolution om den övergångsordning som begränsar den fria rörligheten för arbetstagare på EU:s arbetsmarknader,
– med beaktande av kommissionens rapport till rådet om tillämpningen av övergångsbestämmelserna om fri rörlighet för arbetstagare från Bulgarien och Rumänien (KOM(2011)0729),
– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om fastställande av kvarvarande hinder för rörlighet på den inre arbetsmarknaden,
– med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Rätten att bo och arbeta i ett annat EU-land är en av EU:s grundläggande rättigheter, som garanterar lika behandling och skydd mot diskriminering på grund av nationalitet, vilket är en grundläggande beståndsdel av unionsmedborgarskapet och erkänns som sådan i fördraget. Trots detta stöter två av medlemsstaterna fortfarande på hinder avseende rätten att jobba inom en annan medlemsstats territorium.
B. Enligt kommissionens meddelande av den 11 november 2011 har mobila arbetstagare från Rumänien och Bulgarien haft en positiv effekt på ekonomin i de medlemsstater som tar emot mobila arbetstagare.
C. Inga negativa effekter har rapporterats från de medlemsstater som har avstått från att tillämpa övergångsordningar för den fria rörligheten för arbetstagare från medlemsstater som anslöt sig till EU 2004 och 2007. Ett antal medlemsstater har ändå valt att fortsätta att tillämpa restriktioner på sina arbetsmarknader med avseende på medborgare från Rumänien och Bulgarien, mer på grund av politiska påtryckningar än på grund av eventuella negativa effekter på ekonomin och arbetsmarknaden.
D. Enligt färsk statistik uppgick vid utgången av 2010 antalet mobila arbetstagare från Rumänien och Bulgarien som var bosatta i en annan medlemsstat till 0,6 procent av hela EU:s befolkning.
E. Inflödet av rumänska och bulgariska arbetstagare har haft en positiv inverkan på mottagarländernas marknader, eftersom de arbetar inom yrken och sektorer där det råder brist på arbetskraft.
F. Kommissionen uppgav i sitt senaste meddelande att det är mer sannolikt att rumänska och bulgariska mobila arbetstagare befinner sig i sin ekonomiskt produktiva livsfas än medborgarna i mottagarlandet, eftersom bulgariska och rumänska mobila arbetstagare som är yngre än 35 år utgör 65 procent av alla personer i arbetsför ålder som är villiga att flytta till ett annat land för att få en anställning, jämfört med 34 procent i de 15 länder som ingick i EU före utvidgningen 2004.
G. Aktuella uppgifter från Eurostat visar att inflödet av mobila arbetstagare från Rumänien och Bulgarien inte har någon betydande inverkan på lönerna eller arbetslösheten i mottagarländerna.
H. Rörligheten drivs främst av efterfrågan på arbetskraft, och då det råder obalans i fråga om arbetskraften i EU kan tillfälliga hinder hämma de europeiska företagens ekonomiska utveckling och undergräva rätten att arbeta och uppehålla sig i en annan medlemsstat.
I. Rumänska och bulgariska arbetstagare omfattas helt eller delvis av restriktioner i sin grundläggande rätt till fri rörlighet, som baseras på lika behandling enligt vad som erkänns i fördraget. Samtidigt ersätter gränsöverskridande rörlighet för arbetstagare inom ramen för ”tjänster” (via underleverantörer och mellanhänder) i allt högre grad arbetstagares fria rörlighet, vilket leder till illojal konkurrens i fråga om löne- och anställningsvillkor.
J. Den fria rörligheten för arbetstagare är ett positivt socioekonomiskt exempel för både EU och medlemsstaterna och en milstolpe för EU:s integration, ekonomiska utveckling, sociala sammanhållning och individuella kompetenshöjning, som kan motverka de negativa effekterna av den ekonomiska krisen och skapa en starkare ekonomisk slagkraft som kan ta itu med de utmaningar som de globala förändringarna medför.
K. Den senaste utvecklingen i vårt samhälle kräver större rörlighet bland arbetstagarna, framför allt på grund av förändringar i näringslivet, globalisering, nya arbetsmönster, demografiska förändringar och utvecklingen av transportsätt.
L. Rörlighet inom EU är av vital betydelse för att alla unionsmedborgare ska ges samma rättigheter och skyldigheter.
M. I kommissionens senaste meddelande fastställs att störningarna på de nationella arbetsmarknaderna beror på en rad faktorer, såsom den ekonomiska och finansiella krisen och strukturella arbetsmarknadsproblem, och inte på inflödet av rumänska och bulgariska arbetstagare.
N. År 2010 utgjorde rumänska och bulgariska arbetstagare bara 1 procent av alla arbetslösa (i åldrarna 15–64) i EU, jämfört med 4,1 procent för tredjelandsmedborgare. Därför hade de ingen inverkan på arbetsmarknadskrisen i enskilda länder.
O. Under den nuvarande konjunkturnedgången i Europa kan de penningförsändelser som mobila arbetstagare skickar till sina hemländer ha en positiv nettoeffekt på ursprungsländernas betalningsbalans.
P. Vissa medlemsstater har meddelat att de tänker behålla restriktionerna för bulgariska och rumänska arbetstagare fram till 2014. Andra har meddelat att de kommer att öppna sina arbetsmarknader för alla EU:s arbetstagare.
1. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att upphäva alla gällande övergångsordningar, eftersom det inte finns några verkliga ekonomiska skäl till att begränsa rumäners och bulgarers rätt att arbeta och bosätta sig inom en annan medlemsstats territorium. Parlamentet anser att dessa hinder är kontraproduktiva och utgör diskriminerande åtgärder riktade mot EU-medborgare, och kräver att klausulen om företräde tillämpas med full verkan i hela unionen.
2. Europaparlamentet uppmanar rådet att rakt igenom godta kommissionens senaste meddelande och följa den föreslagna linjen när det bedömer om de tillfälliga hindren är en fördelaktig och nödvändig åtgärd.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en tydlig definition av ”allvarliga störningar på arbetsmarknaden” eller ”hot därom”.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en uppsättning tydliga indikatorer och en bättre metod som baserar sig på ekonomiska och sociala indikatorer och som kan användas för att bedöma om det finns ett tydligt behov av att förlänga de fullständiga eller partiella restriktioner som införts av medlemsstater med hänvisning till att inflödet av rumänska och bulgariska arbetstagare skulle kunna orsaka negativa störningar på deras nationella arbetsmarknader. Kommissionen uppmanas vidare att tillämpa detta tillvägagångssätt även när en medlemsstat begär skyddsklausulen.
5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett sätt som ger maximal insyn offentliggöra de kriterier enligt vilka en medlemsstat får fortsätta att tillämpa tillfälliga hinder, med beaktande av vilka följder ett sådant beslut får för EU:s ekonomi samt vilka tolkningar domstolen accepterar i fråga om restriktiv tolkning av undantag från grundläggande friheter.
6. Europaparlamentet påpekar att de medlemsstater som fortsätter att tillämpa restriktioner, utan att på ett tydligt och öppet sätt kunna motivera detta beslut med allvarliga störningar på arbetsmarknaden i linje med domstolens domar, bryter mot anslutningsfördragen. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin egenskap som fördragens väktare övervaka att anslutningsfördragen följs.
7. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa definitionen, metoden, indikatorerna och kriterierna när de sammanställer meddelanden till kommissionen med en begäran om införande eller förlängning av tillfälliga hinder.
8. Europaparlamentet konstaterar att restriktionerna för bulgariska och rumänska medborgare att lagligt komma in på övriga 25 medlemsstaters arbetsmarknader leder till att allt fler arbetstagare hamnar i svart arbete, vilket i slutändan resulterar i missbruk av arbetstagares rättigheter och i en allt större svart ekonomi.
9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att upphäva de restriktiva övergångsperioderna, så att bulgariska och rumänska medborgare kan åtnjuta lika behandling såsom den erkänns i fördragen, och på så sätt säkerställa en sund konkurrens mellan företag samt förebygga social och ekonomisk dumpning.
10. Europaparlamentet konstaterar att övergångsordningarna motverkar bekämpandet av falskt egenföretagande och olagligt arbete, eftersom arbetstagare som inte har rätt att fritt komma in på den reguljära arbetsmarknaden ibland väljer att arbeta som falska egenföretagare eller svartarbetare utan anständig lön och anständiga arbetsvillkor.
11. Europaparlamentet uppmanar övriga 25 medlemsstater att samråda med arbetsmarknadens parter innan de fattar beslut om att avsluta eller förlänga de fullständiga eller partiella restriktionerna i den fria rörligheten för arbetstagare från Rumänien och Bulgarien.
12. Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som har för avsikt att bevara arbetsmarknadsrestriktionerna för rumänska och bulgariska arbetstagare att på ett öppet och tydligt sätt lägga fram en fulltständig motivering med övertygande argument och uppgifter, bland annat alla socioekonomiska indikatorer som lett fram till slutsatsen att geografisk rörlighet skapar allvarliga störningar på deras arbetsmarknader.
13. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.