FÖRSLAG TILL RESOLUTION om fri rörlighet för arbetstagare i Europeiska unionen (2011/2958(RSP))
13.12.2011
i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen
Marije Cornelissen för Verts/ALE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0727/2011
B7‑0729/2011
Europaparlamentets resolution om fri rörlighet för arbetstagare i Europeiska unionen (2011/2958(RSP))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7‑0258/2011),
– med beaktande av artiklarna 21, 45 och 47 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artiklarna 15, 21, 29, 34 och 45 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av artikel 151 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen,
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 december 2007 ”Rörlighet som ett verktyg för fler och bättre jobb – EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna (2007–2010)” (KOM(2007)0773),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 november 2008 om konsekvenserna av den fria rörligheten för arbetstagare efter EU:s utvidgningar (KOM(2008)0765),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 juli 2010 ”Arbetskraftens fria rörlighet bekräftas: rättigheter och viktiga utvecklingar” (KOM(2010)0373),
– med beaktande av Europaparlamentets förslag till resolution om den övergångsordning som begränsar den fria rörligheten för arbetstagare på EU:s arbetsmarknader,
– med beaktande av kommissionens rapport till rådet om tillämpningen av övergångsbestämmelserna om fri rörlighet för arbetstagare från Bulgarien och Rumänien (KOM(2011)0729),
– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om fastställande av kvarvarande hinder för rörlighet på den inre arbetsmarknaden,
– med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Rätten att bo och arbeta i ett annat EU-land är en av EU:s grundläggande rättigheter, som garanterar lika behandling och skydd mot diskriminering på grund av nationalitet, och en grundläggande beståndsdel av unionsmedborgarskapet och erkänd som sådan i fördraget. Trots detta stöter två av medlemsstaterna fortfarande på hinder avseende rätten att jobba inom en annan medlemsstats territorium.
B. Enligt kommissionens meddelande av den 11 november 2011 har migrerande arbetstagare från Rumänien och Bulgarien haft en positiv effekt på ekonomin i de medlemsstater som tar emot migrerande arbetstagare.
C. Inga negativa effekter har rapporterats från de medlemsstater som har avstått från att tillämpa övergångsordningar för den fria rörligheten för arbetstagare från medlemsstater som anslöt sig till EU 2004 och 2007. Ett antal medlemsstater har ändå valt att fortsätta att tillämpa restriktioner på sina arbetsmarknader med avseende på medborgare från Rumänien och Bulgarien, mer på grund av politiska påtryckningar än av eventuella negativa effekter på ekonomin och arbetsmarknaden.
D. Enligt nyligen framlagd statistik uppgick vid utgången av 2010 antalet migrerande arbetstagare från Rumänien och Bulgarien som var bosatta i en annan medlemsstat till 0,6 procent av hela EU:s befolkning.
E. Inflödet av rumänska och bulgariska arbetstagare har haft en positiv inverkan på mottagarländernas marknader, eftersom de arbetar inom yrken och sektorer där det råder brist på arbetskraft.
F. Kommissionen uppgav i sitt senaste meddelande att det är mer sannolikt att rumänska och bulgariska migrerande arbetstagare befinner sig i sin ekonomiskt produktiva livsfas än att medborgarna i mottagarlandet gör det, eftersom bulgariska och rumänska migrerande arbetstagare som är yngre än 35 år utgör 65 procent av alla personer i arbetsför ålder som är villiga att flytta till ett annat land för att få en anställning, jämfört med 34 procent i de 15 länder som ingick i EU före utvidgningen 2004.
G. Aktuella uppgifter från Eurostat visar att inflödet av migrerande arbetstagare från Rumänien och Bulgarien inte har någon betydande inverkan på lönerna eller arbetslösheten i mottagarländerna.
H. Rumänska och bulgariska arbetstagare står inför en fullständig eller partiell begränsning av sin grundläggande rätt till fri rörlighet, vilken baseras på lika behandling enligt vad som erkänns i fördraget, samtidigt som den gränsöverskridande rörligheten för arbetstagare inom ramen för ”tjänster” (genom underleverantörer, mellanhänder och ”falskt” egenföretagande) i allt högre grad ersätter arbetstagares fria rörlighet, vilket leder till illojal konkurrens i fråga om löne- och anställningsvillkor.
I. Den fria rörligheten för arbetstagare är ett positivt socioekonomiskt exempel för både EU och medlemsstaterna och en milstolpe för EU:s integration, ekonomiska utveckling och sociala sammanhållning samt för enskildas kompetenshöjning, vilken motverkar de negativa effekterna av den ekonomiska krisen och skapar en starkare ekonomi som kan ta itu med de utmatningar som globala förändringar medför.
J. I kommissionens senaste meddelande fastställs att störningarna på medlemsstaternas arbetsmarknader beror på en rad sådana faktorer som den ekonomiska och finansiella krisen och strukturella arbetsmarknadsproblem snarare än på inflödet av rumänska och bulgariska arbetstagare.
K. Domstolen har konsekvent vidhållit att undantag från grundläggande friheter måste ges en restriktiv tolkning.
L. Vissa medlemsstater har meddelat att de avser att fortsätta tillämpa övergångsordningen för bulgariska och rumänska arbetstagare fram till 2014. Andra har meddelat att de kommer att öppna sina arbetsmarknader för alla EU:s arbetstagare.
1. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att upphäva alla gällande övergångsordningar, eftersom det inte finns några verkliga ekonomiska skäl till att begränsa rumäners och bulgarers rätt att arbeta och bosätta sig inom en annan medlemsstats territorium. Parlamentet anser att dessa begränsningar är kontraproduktiva och utgör diskriminerande åtgärder riktade mot EU-medborgare, och att de skapar ett EU där inte alla har samma rättigheter.
2. Europaparlamentet uppmanar rådet att till fullo beakta kommissionens meddelande och följa den föreslagna linjen när det bedömer om övergångsordningarna är en fördelaktig och nödvändig åtgärd.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en klar och tydlig definition av ”allvarliga störningar på arbetsmarknaden eller hot därom”.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en uppsättning tydliga indikatorer och en metodik som baserar sig på ekonomiska och sociala indikatorer och som kan användas för att bedöma om det är motiverat att förlänga de fullständiga eller partiella begränsningar som införts av de medlemsstater som har bevisat att inflödet av rumänska och bulgariska arbetstagare orsakar negativa störningar på ländernas arbetsmarknader, och att tillämpa detta förfarande även när en medlemsstat åberopar skyddsklausulen.
5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett sätt som ger maximal insyn offentliggöra de kriterier enligt vilka en medlemsstat får fortsätta att tillämpa övergångsbestämmelserna med beaktande av effekterna av ett sådant beslut på EU:s ekonomi samt de tolkningar som domstolen accepterar avseende den restriktiva tolkningen av undantag från grundläggande friheter.
6. Europaparlamentet påpekar att de medlemsstater som fortsätter att tillämpa övergångsbestämmelserna utan att på ett tydligt och öppet sätt kunna motivera detta beslut med allvarliga störningar på arbetsmarknaden i linje med domstolens utslag, bryter mot fördraget. Parlamentet uppmanar kommissionen att i egenskap av väktare av fördragen övervaka att fördragen följs.
7. Europaparlamentet konstaterar att begränsningarna för bulgariska och rumänska medborgare att lagligt komma in på övriga medlemsstaters arbetsmarknader kan leda till att allt fler arbetstagare hamnar i svart arbete, vilket i slutändan resulterar i missbruk av arbetstagares rättigheter, minskade skatteintäkter och en allt större svart ekonomi.
8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att upphäva de begränsande övergångsperioderna, så att bulgariska och rumänska medborgare kan åtnjuta lika behandling såsom den erkänns i fördragen, och på så sätt säkerställa medborgarnas rättigheter och en sund konkurrens mellan företag samt förebygga social och ekonomisk dumpning.
9. Europaparlamentet konstaterar att övergångsordningarna motverkar bekämpandet av falskt egenföretagande och olagligt arbete, eftersom arbetstagare som inte har rätt att fritt komma in på den ordinarie arbetsmarknaden ibland väljer att arbeta som falska egenföretagare eller svartarbetare utan anständig lön och anständiga arbetsvillkor.
10. Europaparlamentet framhåller att en förlängning av övergångsordningarna avsevärt kan försena anpassningsprocessen för arbetsmarknader som tar emot migrerande arbetstagare.
11. Europaparlamentet uppmanar övriga medlemsstater att genomföra samråd med arbetsmarknadens parter innan man fattar beslut om att avsluta eller förlänga en total eller partiell begränsning av den fria rörligheten för arbetstagare från Rumänien och Bulgarien.
12. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.