FÖRSLAG TILL RESOLUTION om fri rörlighet för arbetstagare i Europeiska unionen (2011/2958(RSP))
13.12.2011
i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen
Marian Harkin, Renate Weber, Filiz Hakaeva Hyusmenova för ALDE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0727/2011
B7‑0730/2011
Europaparlamentets resolution om fri rörlighet för arbetstagare i Europeiska unionen (2011/2958(RSP))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011[1] om att främja arbetskraftens rörlighet inom Europeiska unionen,
– med beaktande av artiklarna 21, 45 och 47 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artiklarna 15, 21, 29, 34 och 45 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av artikel 151 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen, som kodifierats genom förordning (EU) nr 492/2011[2],
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 december 2007 med titeln ”Rörlighet som ett verktyg för fler och bättre jobb – EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna (2007–2010)” (KOM(2007)0773),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 november 2008 om konsekvenserna av den fria rörligheten för arbetstagare efter EU:s utvidgningar (KOM(2008)0765),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 juli 2010 med titeln ”Arbetskraftens fria rörlighet bekräftas: rättigheter och viktiga utvecklingar” (KOM(2010)0373),
– med beaktande av Europaparlamentets förslag till resolution om den övergångsordning som begränsar den fria rörligheten för arbetstagare på EU:s arbetsmarknader,
– med beaktande av kommissionens rapport till rådet om tillämpningen av övergångsbestämmelserna om fri rörlighet för arbetstagare från Bulgarien och Rumänien (KOM(2011)0729),
– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om fastställande av kvarvarande hinder för rörlighet på inre arbetsmarknaden,
– med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Rätten att bo och arbeta i en annan EU-medlemsstat är en av unionens grundläggande friheter. Det är en grundläggande beståndsdel i unionsmedborgarskapet och en rättighet som erkänns i fördragen. Trots detta berörs två medlemsstater fortfarande av restriktioner i fråga om rätten att arbeta i en annan medlemsstat.
B. Enligt nyligen framlagd statistik uppgick vid utgången av 2010 antalet mobila arbetstagare från Rumänien och Bulgarien som var bosatta i en annan medlemsstat till 0,6 procent av hela EU:s befolkning.
C. I slutet av 2010 hade de rumänska och bulgariska arbetstagarna bidragit med en långsiktig BNP-tillväxt på 0,3 procent för EU-25 och, mer specifikt, 1,7 procent i Spanien och 1,3 procent i Italien.
D. Inflödet av rumänska och bulgariska arbetstagare har haft en positiv inverkan på mottagarländernas marknader, eftersom de arbetar inom yrken och sektorer där det råder brist på arbetskraft.
E. I sitt senaste meddelande fastställde kommissionen att mobila arbetstagare från Rumänien och Bulgarien i större utsträckning är i sin ekonomiskt produktiva livsfas än den övriga befolkningen i mottagarländerna, eftersom 65 procent av de mobila arbetstagarna i arbetsför ålder från Rumänien och Bulgarien är yngre än 35 år, medan bara 34 procent av alla arbetstagare i arbetsför ålder yngre än 35 år i EU-15.
F. Aktuella uppgifter från Eurostat visar att migrerande arbetstagare från Rumänien och Bulgarien inte har någon betydande inverkan på lönerna eller arbetslösheten i mottagarländerna.
G. Rörligheten drivs främst av efterfrågan på arbetskraft, och då det råder obalans mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft i EU kan tillfälliga restriktioner hämma de europeiska företagens ekonomiska utveckling och begränsa rätten att arbeta och uppehålla sig i en annan medlemsstat.
H. Den fria rörligheten för arbetstagare är ett positivt socioekonomiskt exempel för både EU och medlemsstaterna och en milstolpe för EU:s integration, ekonomiska utveckling, sociala sammanhållning och kompetenshöjning för enskilda personer som kan motverka de negativa effekterna av den ekonomiska krisen och skapa en starkare ekonomi som kan möta de utmaningar som de globala förändringarna medför.
I. Den senaste utvecklingen i vårt samhälle kräver större rörlighet bland arbetstagarna, framför allt på grund av förändringar i näringslivet, globalisering, nya arbetsmönster, demografiska förändringar och utvecklingen av transportsätt.
J. Enligt kommissionens meddelande av den 11 november 2011 har mobila arbetstagare från Rumänien och Bulgarien haft en positiv effekt på ekonomin i de medlemsstater som tar emot mobila arbetstagare.
K. Migration är en politiskt mycket känslig fråga inom EU, och det är nödvändigt att se till att alla unionsmedborgare ges samma rättigheter och skyldigheter.
L. I kommissionens senaste meddelande fastställs att störningarna på medlemsstaternas arbetsmarknader beror på en rad faktorer, såsom den ekonomiska och finansiella krisen och strukturella arbetsmarknadsproblem, och inte på inflödet av rumänska och bulgariska arbetstagare.
M. Rumänska och bulgariska arbetstagare utgör bara 1 procent av alla arbetslösa (i åldrarna 15–64) i EU, jämfört med 4,1 procent för tredjelandsmedborgare.
N. Under den nuvarande konjunkturnedgången i Europa kan de penningförsändelser som mobila arbetstagare skickar till sina hemländer ha en positiv nettoeffekt på ursprungsländernas betalningsbalans.
1. Europaparlamentet anser att arbetstagarnas rörlighet i EU aldrig kan ses som ett hot mot de nationella arbetsmarknaderna.
2. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att upphäva de gällande övergångsbestämmelserna, eftersom det inte finns några verkliga ekonomiska skäl till att begränsa rumäners och bulgarers rätt att arbeta och uppehålla sig i en annan medlemsstat.
3. Europaparlamentet uppmanar rådet att ingående beakta kommissionens senaste meddelande när man ska avgöra om de tillfälliga restriktionerna är positiva och nödvändiga åtgärder.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en tydlig definition av ”allvarliga störningar på arbetsmarknaden”.
5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga indikatorerna och metoden utifrån ekonomiska och sociala indikatorer som visar att det finns ett uppenbart behov av att förlänga de tillfälliga restriktioner som har införts av medlemsstaterna, på grund av de negativa effekterna på deras arbetsmarknader som har orsakats av rumänska och bulgariska arbetstagare.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, på ett sätt som ger största möjliga insyn, offentliggöra de kriterier enligt vilka en medlemsstat kan fortsätta att tillämpa de tillfälliga restriktionerna med beaktande av de effekter som ett sådant beslut skulle ha på EU:s ekonomi samt de tolkningar som domstolen accepterar avseende undantag från grundläggande friheter.
7. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa definitionen, metodiken, indikatorerna och kriterierna när de sammanställer meddelanden till kommissionen med en begäran om införande eller förlängning av tillfälliga restriktioner.
8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att det arbetsrättsliga regelverket tillämpas strikt, för att garantera att samtliga arbetstagare i EU behandlas likvärdigt, att det råder rättvis konkurrens mellan företag och att social dumpning förebyggs.
9. Europaparlamentet uppmanar EU-25-länderna att genomföra samråd med arbetsmarknadens båda parter innan man fattar beslut om att avsluta eller förlänga övergångsordningen om den fria rörligheten för arbetstagare från Rumänien och Bulgarien.
10. Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som har för avsikt att bevara arbetsmarknadsbegränsningarna för rumänska och bulgariska arbetstagare att på ett öppet och tydligt sätt redogöra för alla socio-ekonomiska indikatorer som lett fram till slutsatsen att geografisk rörlighet skapar allvarliga störningar på deras nationella arbetsmarknader.
11. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.
- [1] Antagna texter, P7_TA-PROV(2011)0455.
- [2] EUT L 141, 27.5.2011, s. 1.