FÖRSLAG TILL RESOLUTION om obalanserna i distributionskedjan för livsmedel (2011/2904(RSP))
16.1.2012
i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen
Maria do Céu Patrão Neves, Albert Deß, Esther Herranz García för PPE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0006/2012
B7‑0006/2012
Europaparlamentets resolution om obalanserna i distributionskedjan för livsmedel (2011/2904(RSP))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina resolutioner av den 8 juli 2010 om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013[1], av den 18 januari 2011 om erkännande av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning[2] och av den 23 juni 2011 om den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans[3],
– med beaktande av kommissionens meddelande ”En bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa” (COM(2009)0591) och de olika arbetsdokument som bifogats meddelandet, liksom av sin resolution av den 7 september 2010 ”Skäliga inkomster för jordbrukare: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa”[4],
– med beaktande av kommissionens beslut av den 30 juli 2010 om inrättande av högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja (2010/C 210/03),
– med beaktande av slutrekommendationerna från högnivågruppen för livsmedelsindustrins konkurrenskraft av den 17 mars 2009 och rådets slutsatser av den 29 mars 2010 om en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa,
– med beaktande av sin förklaring av den 19 februari 2008 om behovet av utredning av och åtgärder mot maktmissbruk som stormarknader med verksamhet i Europeiska unionen kan utöva[5] och sin resolution av den 26 mars 2009 om livsmedelspriserna i Europa[6] ,
– med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. I kommissionens meddelande om en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa (COM(2009)0591) identifieras allvarliga obalanser i distributionskedjan för livsmedel, såsom missbruk av dominerande ställning som inköpare, oskäliga avtalsvillkor, försenade betalningar, ensidiga avtalsändringar, begränsat marknadstillträde, brist på uppgifter om prissättningen, ojämnt fördelade vinstmarginaler i livsmedelskedjan och ett antal problem som sammanhänger med den ökade koncentrationen inom detaljhandeln.
B. Graden av koncentration bland de mycket stora detaljhandlarna i Europeiska unionen är till skada för producenterna och andra leverantörer eftersom den leder till att avtalsparterna blir allt mindre jämnstarka. Jordbruksproducenterna och jordbruksindustrin får en allt sämre förhandlingsposition i förhållande till dessa stora grupperingar när det gäller prissättningen i förädlingskedjan – från primärproduktion och förädling till slutkonsumenten.
C. De ökade produktionskostnaderna och det faktum att dessa kostnader inte kan vinnas tillbaka i någon del av distributionskedjan för livsmedel kan på kort sikt äventyra jordbruksföretagens överlevnad och därigenom försvaga medlemsstaternas produktionspotential och skärpa problemen med handelsbalans, importnivåer, volatilitet och beroende av externa marknader.
D. Konkurrensmyndigheterna i ett antal medlemsstater har identifierat fyra nyckelområden där obalanserna i livsmedelskedjan är särskilt påtagliga, nämligen i fråga om avtalsvillkor som påtvingats ensidigt, nedsättning av priser, straffavgifter och betalningsvillkor.
E. Konsumenterna påverkas även negativt av sådana metoder som att låga priser för producenter och andra leverantörer inte resulterar i lägre priser för konsumenterna och dessutom att större detaljhandlare använder alternativa produkter från tredjeländer som bjuder under lokala producenter, vilket får till följd att konsumenterna köper produkter som omfattas av lägre krav än de som gäller för EU-producenter, framför allt i fråga om kvalitet, livsmedelssäkerhet, respekt för arbetsnormer, miljö och djurvälfärd.
1. Europaparlamentet framhåller att problemet med obalanser i distributionskedjan för livsmedel har en klar europeisk dimension som kräver en särskild europeisk lösning, med tanke på hur strategiskt viktig den jordbruksbaserade livsmedelskedjan är för Europeiska unionen. Parlamentet erinrar om att livsmedelsförsörjningskedjan, jordbruket samt den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin och livsmedelsdistributionen står för 7 procent av EU:s sammanlagda sysselsättning och har ett årsvärde på 1 400 miljarder euro, vilket är mer än någon annan tillverkningsindustri i EU.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, utan att snedvrida marknadernas funktionssätt, skapa rättvisare förbindelser mellan producenter, leverantörer och distributörer av livsmedel och att genomföra redan gällande bestämmelser ordentligt, inte minst med tanke på att Eurostats senaste siffror om jordbrukets inkomster visar att dessa har minskat med 11,6 % i EU sedan 2009.
3. Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på det aktuella arbetet inom högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja och dess fyra expertplattformar. Det är beklagligt att parlamentet inte är formellt involverat i forumets arbete, och detta är en fråga som måste tas upp snarast så att parlamentet kan bli fullt ut delaktigt.
4. Europaparlamentet vidhåller att medlemsstaterna bör inta en aktiv roll i arbetet med att inrätta samrådsforum, med ordentlig representation för livsmedelskedjans aktörer, för att främja dialogen och fastställa riktlinjer för rättvisare och mer balanserade förbindelser. Parlamentet erinrar om att sådana officiella samråd bidrar till att skydda producenter och leverantörer och till att undvika repressalier från distributionssektorn.
5. Europaparlamentet framhåller behovet av att först och främst enas om en tydlig, strikt och objektiv definition av otillbörlig och orättvis praxis, med stramare begreppsdefinitioner och tydligare avgränsningar, så att denna praxis kan underställas särskild reglering och övervakning och objektiva påföljder.
6. Europaparlamentet föreslår nedanstående som en icke uttömmande förteckning över metoder som föranlett producenter att uttrycka oro över livsmedelsförsörjningskedjans funktionssätt:
I) Tillträde till detaljhandeln:
i) Förhandsbetalning för deltagande i förhandlingar.
ii) Listningsavgifter.
iii) Deltagandeavgifter.
iv) Hyllavgifter.
v) Påtvingade förmånserbjudanden.
vi) Försenade betalningar.
vii) Prissättning.
viii) Mest gynnad kund-klausuler.
II) Oskäliga avtalsvillkor eller ensidiga avtalsändringar
i) Ensidiga och retroaktiva avtalsändringar.
ii) Ensidiga avtalsbrott.
iii) Exklusivitetsklausuler/-avgifter.
iv) Påtvingade ”obligatoriska” bidrag för privata märken.
v) Påtvingade standardavtal.
vi) Repressaliemetoder.
vii) Oskrivna avtal.
viii) Marginalförbättring.
ix) Allmänna rabatter.
x) Försenade betalningar.
xi) Påtvingade avgifter för behandling/bortskaffande av avfall.
xii) Gruppinköp/gemensamma förhandlingar.
xiii) Lägsta bud-auktioner (omvända auktioner).
xiii) Orealistiska leveransvillkor.
xiv) Påtvingat anlitande av (viss) förpackningsleverantör eller påtvingad. användning av visst förpackningsmaterial.
xv) Påtvingad användning av (viss) logistikplattform eller operatör.
xvi) Avgifter för finansiering av (icke förhandsöverenskomna) förmånserbjudanden.
xvii) Beställning av alltför stora mängder av varor avsedda att säljas på förmånserbjudande.
xviii) Avgifter om vissa säljnivåer inte nås.
xviv) Leverantörer påtvingas medge extra rabatt om försäljningen överstiger viss nivå.
xvv) Ensidigt tillbakadragande av varor från butikshyllorna.
xvi) Påtvingat ovillkorligt återtagande av (osålda) varor.
xvii) Leverantörer tvingas bära kostnaderna för svinn eller stöld.
xviii) Leverantörer påtvingas oskäliga kostnader i samband med kundklagomål.
7. Europaparlamentet begär att det inrättas en ram för effektiv kontroll av sådana metoder på administrativ eller rättslig väg genom ett utvärderings- och övervakningssystem som ska drivas av medlemsstaterna och samordnas av kommissionen, med avskräckande påföljder som tillämpas ordentligt och införs i rätt tid.
8. Europaparlamentet vill i frågan om avtalsvillkor och otillbörliga affärsmetoder se skärpta åtgärder för att betalningsfrister ska respekteras och, vid behov, nya styrmedel för att tiden från det att leveransen sker till dess att leverantören får betalt ska minimeras. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det råder ett akut behov av lösningar på de oacceptabla problem som drabbar producenter av färskvaror med korta hållbarhetstider, eftersom sådana produkter säljs snabbt i livsmedelsbutikerna samtidigt som producenterna får betalt först flera månader senare och därigenom upplever stora problem med kassaflödena.
9. Europaparlamentet konstaterar att kommissionen i sina preliminära förslag till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken tagit med åtgärder för att stärka jordbrukarnas ställning inom livsmedelskedjan med hjälp av stöd till producentorganisationer och branschövergripande organisationer och genom att verka för korta kedjor mellan producenter och konsumenter, såsom marknader för lokal produktion. Parlamentet anser att en starkare ställning för jordbrukarna kommer att hjälpa dem att få en rättvisare andel av förädlingsvärdet.
10. Europaparlamentet påpekar att produkter som finns att tillgå lokalt ibland importeras från andra regioner eller länder som en tvångsåtgärd. Parlamentet kräver att det vidtas åtgärder för att förhindra sådana ”repressalieimporter”, som på kort sikt försvagar nationella, regionala och lokala jordbruksleverantörer, eftersom dessa är så små att de inte kan överleva en situation där köpmönstren fluktuerar hejdlöst.
11. Europaparlamentet vill att det i frågan om detaljhandlares egna varumärken införs styrmedel och ny lagstiftning så att endast separata rättssubjekt tillåts förse en detaljhandlare med en produkt som ska säljas under detaljhandlarens eget varumärke, även om leverantören tillhör samma koncern. Parlamentet anser att detaljhandlare inte bör kunna dra fördel av att samtidigt vara både kund och konkurrent till sina leverantörer.
12. Europaparlamentet framhåller vidare att oberoende märken bör placeras bredvid detaljhandlarnas egna varumärken i butikshyllorna, så att konsumenterna erbjuds ett så stort urval som möjligt. Parlamentet tar avstånd från orättvisa marknadsföringsmetoder i butiker som gynnar sina egna varumärken på bekostnad av oberoende märken. Parlamentet efterlyser öppnare och rättvisare prissättning av egna och oberoende märken och håller fast vid att det behövs regler för att förhindra att stora detaljhandlare snyltar på oberoende märken för att skapa sina egna märken genom att kopiera dem.
13. Europaparlamentet vill att EU:s gällande konkurrenslagstiftning ändras för att ta större hänsyn till de negativa effekterna av vertikal koncentration i hela livsmedelskedjan i stället för att endast fokusera på de inbördes positionerna för olika företag på marknaden.
14. Europaparlamentet vill att pilotprojektet om inrättande av ett europeiskt observationsorgan för priser och marginaler inom jordbruket genomförs. Med tanke på de senaste årens prisvolatilitet kommer detta att bli ett viktigt verktyg för att förbättra insynen i livsmedelskedjan.
15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre samordna arbetet i sina olika tjänstegrenar för att kunna spela en mer verksam roll vid övervakningen av priserna utmed hela livsmedelskedjan samt av dynamiken inom detaljhandeln och de respektive marknadsandelarna inom hela EU. Parlamentet vill att det tillsätts en oberoende livsmedelsombudsman som ska stå i kontakt med berörda handels- och konkurrensmyndigheter och med nationella livsmedelsombudsmän i varje medlemsstat för att samordna och utbyta information. Parlamentet anser vidare att den europeiska ombudsmannen och de olika nationella ombudsmännen bör ha ansvaret för att se till att tillämplig lagstiftning följs och för att rekommendera lämpliga påföljder i rätt tid.
16. Europaparlamentet framhåller att det i situationer då otillbörliga metoder upptäckts bör finnas ett system med påföljder som står i proportion till den ekonomiska och kommersiella skada som åsamkats aktörerna i livsmedelskedjan och som utdöms tillräckligt snabbt för att vara rejält avskräckande.
17. Europaparlamentet anser att lösningen för att åtgärda obalanserna i distributionskedjan för livsmedel består i en ny ram som förenar reglering, ändringar i konkurrenslagstiftningen och en mer övergripande lagstiftning, tillsammans med befintliga och nya, frivilliga avtal om självreglering. Parlamentet framhåller att medlemsstaterna bör främja utveckling av bästa praxis och/eller etiska regler i samarbete med alla berörda parter, varvid producenter, industri, leverantörer, detaljhandlare och konsumentrepresentanter bör delta och befintliga synergier utnyttjas på bästa sätt.
18. Europaparlamentet anser att prioritet bör ges åt en EU-omfattande informationskampanj för att upplysa jordbrukarna om deras avtalsenliga rättigheter och om de vanligaste exemplen på olagliga, orättvisa och otillbörliga avtals- och affärsmetoder.
- [1] Antagna texter, P7-TA(2010)0286.
- [2] Antagna texter, P7-TA(2011)0006.
- [3] Antagna texter, P7-TA(2011)0297.
- [4] Antagna texter, P7-TA(2010)0302.
- [5] Antagna texter, P6-TA(2008)0054.
- [6] Antagna texter, P6-TA(2009)0191.