FÖRSLAG TILL RESOLUTION om obalanserna i livsmedelskedjan (2011/2904(RSP))
16.1.2012
i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen
George Lyon, Britta Reimers, Liam Aylward, Marit Paulsen, Sylvie Goulard, Riikka Manner för ALDE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0006/2012
B7‑0008/2012
Europaparlamentets resolution om obalanserna i livsmedelskedjan (2011/2904(RSP))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina resolutioner av den 8 juli 2010 om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013, den 18 januari 2011 om erkännande av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning och den 23 juni 2011 om den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans,
– med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”En bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa” (COM(2009)0591) och de olika arbetsdokument som bifogats meddelandet, liksom av sin resolution av den 7 september 2010 om skäliga inkomster för jordbrukare,
– med beaktande av kommissionens beslut av den 30 juli 2010 om inrättande av högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja (2010/C 210/03),
– med beaktande av slutrekommendationerna från högnivågruppen för livsmedelsindustrins konkurrenskraft av den 17 mars 2009 och rådets slutsatser av den 29 mars 2010 om en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa,
– med beaktande av sin förklaring av den 19 februari 2008 om behovet av utredning av och åtgärder mot maktmissbruk som stormarknader med verksamhet i Europeiska unionen kan utöva och sin resolution av den 26 mars 2009 om livsmedelspriserna i Europa,
– med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. I kommissionens meddelande om en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa (COM(2009)0591) identifieras allvarliga obalanser i livsmedelskedjan, såsom missbruk av dominerande ställning som inköpare, oskäliga avtalsvillkor, försenade betalningar, ensidiga avtalsändringar, begränsat marknadstillträde, brist på uppgifter om prissättningen, ojämnt fördelade vinstmarginaler i hela livsmedelskedjan och ett antal problem som sammanhänger med den ökade koncentrationen inom detaljhandeln.
B. Graden av koncentration bland de mycket stora detaljhandlarna i Europeiska unionen är till skada för producenterna eftersom den leder till att avtalsparterna blir allt mindre jämnstarka, så att jordbruksproducenterna gradvis får en allt sämre förhandlingsposition när det gäller att fastställa prisnivån utmed förädlingskedjan, alltifrån primärproduktionen via bearbetningen och till slutkonsumenten.
C. Den försämrade förhandlingspositionen och de ökade produktionskostnaderna försätter jordbruksföretagen i en ofördelaktig situation så att medlemsstaternas produktionspotential på lång sikt kan komma att försvagas och de blir alltmer beroende av externa marknader.
D. Låga priser som betalas till producenter och andra leverantörer leder inte alltid till lägre priser för konsumenterna och det minskade antalet distributionskanaler kan också bli till skada för konsumenternas valfrihet i fråga om varuutbudet.
1. Europaparlamentet framhåller att problemet med obalanser i livsmedelskedjan har en klar europeisk dimension med tanke på hur strategiskt viktig den jordbruksbaserade livsmedelskedjan är för Europeiska unionen. Parlamentet erinrar om att livsmedelskedjan, jordbruket, den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin samt distributionen av livsmedel står för 7 procent av EU:s sammanlagda sysselsättning och har ett årsvärde på 1 400 miljarder euro.
2. Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på det aktuella arbetet inom högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja, framför allt dess företagsplattform. Parlamentet begär att formellt och regelbundet underrättas om arbetets fortgång och om de beslut som fattats.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid behov föreslå lagstiftning – utan att snedvrida marknadernas korrekta funktion – och uppmuntra till självreglering inom sektorn för att skapa ökad rättvisa och insyn i förbindelserna mellan producenter, leverantörer, livsmedelsberedningsföretag och distributörer av livsmedel och se till att redan gällande bestämmelser genomförs korrekt.
4. Europaparlamentet håller fast vid att medlemsstaterna aktivt bör arbeta för att inrätta forum för samråd, för att främja dialogen och fastställa riktlinjer för rättvisare och mera balanserade förbindelser mellan livsmedelskedjans aktörer.
5. Europaparlamentet håller fast vid att begreppen otillbörliga och orättvisa tillvägagångssätt bör definieras tydligare, så att lämpliga åtgärder kan vidtas, övervakning kan äga rum och påföljder vid behov kan tillämpas enligt situationens krav.
6. Europaparlamentet önskar framhålla nedanstående som en icke uttömmande förteckning över tillvägagångssätt som ingett oro hos producenterna:
I) Tillträde till detaljhandeln:
i) Förhandsbetalning för rätten att delta i förhandlingar
ii) Listningsavgifter
iii) Deltagandeavgifter
iv) Hyllavgifter
v) Påtvingade förmånserbjudanden
vi) Försenade betalningar
vii) Prissättning
viii) Mest gynnad kund-klausuler
II) Oskäliga avtalsvillkor eller ensidiga avtalsändringar:
i) Ensidiga och retroaktiva avtalsändringar
ii) Ensidiga avtalsbrott
iii) Exklusivitetsklausuler/-avgifter
iv) Påtvingade ”obligatoriska” bidrag för privata märken
v) Påtvingade standardavtal
vi) Repressaliemetoder
vii) Oskrivna avtal
viii) Marginalförbättring
ix) Allmänna rabatter
x) Försenade betalningar
xi) Påtvingade avgifter för behandling/bortskaffande av avfall
xii) Gruppinköp/gemensamma förhandlingar
xiii) Lägsta bud-auktioner (omvända auktioner)
xiv) Verklighetsfrämmande leveransvillkor
xv) Påtvingat anlitande av (viss) förpackningsleverantör eller påtvingad användning av förpackningsmaterial
xvi) Påtvingad användning av (viss) logistikplattform eller -operatör
xvii) Avgifter för täckande av (icke förhandsöverenskomna) förmånserbjudanden
xviii) Beställning av alltför stora mängder av varor avsedda att säljas som förmånserbjudande
xix) Avgifter om vissa säljnivåer inte nås
xx) Leverantörer tvingas medge extra rabatt om försäljningen överstiger viss nivå
xxi) Ensidigt tillbakadragande av varor från butikshyllorna
xxii) Påtvingat ovillkorligt återtagande av (osålda) varor
xxiii) Leverantörer påtvingas kostnaderna för svinn eller stöld
xxiv) Leverantörer påtvingas oskäliga kostnader i samband med kundklagomål.
7. Europaparlamentet begär att det inrättas en ram för effektiv kontroll av sådana tillvägagångssätt, först och främst genom att det igångsätts en utredning av hela sektorn och inrättas ett system för utvärdering och övervakning, som ska drivas av medlemsstaterna och samordnas av kommissionen.
8. Europaparlamentet efterlyser skärpta åtgärder för att betalningsfrister ska respekteras och, vid behov, nya styrmedel för att tiderna mellan att leveranser sker och leverantörerna får betalt ska nedbringas till minsta möjliga. Parlamentet betonar i detta sammanhang att de allvarliga kassaflödesproblemen hos producenter av färskvaror med korta hållbarhetstider ofrånkomligen måste lösas.
9. Europaparlamentet konstaterar att kommissionen i sina preliminära förslag till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken tagit med åtgärder för att stärka jordbrukarnas ställning inom livsmedelskedjan genom stöd till producentorganisationer och branschövergripande organisationer och genom att verka för korta kedjor mellan producenter och konsumenter, såsom marknader för lokal produktion. Parlamentet anser att en starkare ställning för jordbrukarna kommer att hjälpa dem få en rättvisare andel av förädlingsvärdet.
10. Europaparlamentet håller fast vid att oberoende märken bör ställas bredvid detaljhandlarnas egna märken på butikshyllorna, så att konsumenterna får ett så brett urval som möjligt. Parlamentet efterlyser en öppnare och rättvisare prissättning av egna och oberoende märken och håller fast vid att det behövs regler för att förhindra att stora detaljhandlare snyltar på oberoende märken för att skapa sina egna märken genom kopiering av dem.
11. Europaparlamentet efterlyser en tillnärmning av hur EU:s konkurrenslagstiftning tolkas på nationell nivå, så att konkurrensfientliga beteenden kan utpekas och tolkas på samma sätt i hela unionen, och ber kommissionen att utfärda riktlinjer för de nationella konkurrensmyndigheterna så de kan ta en mera helhetsbetonad syn på vertikal koncentration inom hela livsmedelskedjan.
12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ingående analysera skillnaderna i tillvägagångssätt mellan de 27 olika medlemsländernas nationella konkurrenspolitik och uppmuntra till lösningar som låter alla parter i livsmedelskedjan medverka och förhindrar missbruk av dominerande ställning, något som ofta inträffar på jordbruksproducenternas bekostnad.
13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna det arbete som utförs av dess olika tjänstegrenar för att spela en effektivare roll vid övervakningen av priserna utmed hela livsmedelskedjan samt av dynamiken inom detaljhandeln och de respektive marknadsandelarna inom hela EU.
14. Europaparlamentet efterlyser inrättande av nationella oberoende ombudsmän för livsmedelshandeln, vilka står i kontakt med de relevanta handels- och konkurrensmyndigheterna och bör dela med sig av information och bra lösningar, ge råd om gällande lagstiftning och andra bestämmelser och rekommendera lämpliga påföljder i rätt tid.
15. Europaparlamentet håller fast vid att avskräckande påföljder måste tillämpas i de fall då missbruk konstateras och att påföljderna måste motsvara den ekonomiska och kommersiella skada som vållats livsmedelskedjans aktörer.
16. Europaparlamentet anser att lösningarna för att åtgärda obalanserna i livsmedelskedjan består i en anpassad ram, som förenar lagstiftning, anpassningar av konkurrenslagstiftning och ett mera övergripande tillvägagångssätt, tillsammans med självregleringsavtal. Parlamentet håller fast vid att medlemsstaterna bör arbeta för att det i partnerskap med alla berörda parter utvecklas bästa praxis och/eller uppförandekoder.
17. Europaparlamentet anser att det bör lanseras en EU-omfattande kampanj för att upplysa jordbrukarna om deras avtalsenliga rättigheter, liksom också om de vanligaste exemplen på orättvisa och otillbörliga tillvägagångssätt inom avtals- och handelspraxis.
18. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.