Förslag till resolution - B7-0224/2012Förslag till resolution
B7-0224/2012

    FÖRSLAG TILL RESOLUTION om sjöröveri

    2.5.2012 - (2011/2962(RSP))

    till följd av ett uttalande av kommissionen
    i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen

    Roberts Zīle, Charles Tannock, Geoffrey Van Orden, Peter van Dalen, Oldřich Vlasák, Paweł Robert Kowal, Jacqueline Foster för ECR-gruppen

    Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0223/2012

    Förfarande : 2011/2962(RSP)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    B7-0224/2012
    Ingivna texter :
    B7-0224/2012
    Debatter :
    Antagna texter :

    B7‑0224/2012

    Europaparlamentets resolution om sjöröveri

    (2011/2962(RSP))

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution

    –   med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2008 om en integrerad havspolitik för Europeiska unionen[1],

    –   med beaktande av sina resolutioner om kapningar till sjöss, särskilt resolutionen av den 23 oktober 2008 om kapningar till sjöss[2] och resolutionen av den 26 november 2009 om en politisk lösning på problemet med sjöröveri utanför Somalias kust[3],

    –   med beaktande av FN:s havsrättskonvention (Unclos) av den 10 december 1982,

    –   med beaktande av FN:s konvention från 1988 om bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet,

    –   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1814(2008) av den 15 maj 2008, 1816(2008) av den 2 juni 2008, 1838(2008) av den 7 oktober 2008, 1851(2008) av den 16 december 2008, 1863(2009) av den 16 januari 2009, 1897(2009) av den 30 november 2009, 1918(2010) av den 27 april 2010, 1950(2010) av den 23 november 2010, 1976(2011) av den 11 april 2011, 2010(2011) av den 30 september 2011, 2015(2011) av den 24 oktober 2011, 2020(2011) av den 22 november 2011 samt 2036(2012) av den 22 februari 2012 om situationen i Somalia,

    –   med beaktande av rådets gemensamma åtgärd 2008/749/Gusp av den 19 september 2008 om Europeiska unionens militära samordningsåtgärd till stöd för FN:s säkerhetsråds resolution 1816(2008) (EU NAVCO)[4],

    –   med beaktande av rådets gemensamma åtgärd 2008/851/Gusp av den 10 november 2008[5] och rådets beslut 2010/766/Gusp av den 7 december 2010 om Europeiska unionens militära insats Atalanta[6],

    –   med beaktande av rådets beslut av den 23 mars 2012 om att förlänga mandatet för Eunavfor Atalanta till och med december 2014 och att utöka styrkans insatsområde,

    –   med beaktande av rådets beslut 2010/96/Gusp av den 15 februari 2010 och av rådets beslut 2010/197/Gusp av den 31 mars 2010 om Europeiska unionens militära uppdrag (EUTM Somalia),

    –   med beaktande av det krishanteringskoncept som rådet (utrikes frågor) enades om den 16 december 2011 för rådets regionala maritima kapacitetsuppbyggnadsuppdrag (RMCB),

    –   med beaktande av den strategiska ram för Afrikas horn som ska vägleda EU:s insatser i regionen och som antogs av rådet den 14 november 2011,

    –   med beaktande av den överenskommelse om att dela makten som undertecknades i Djibouti den 9 juni 2008 och som syftar till att inleda en bred nationell försoningsprocess och att uppnå en bred och stark politisk allians i stånd att säkra freden, samla landet i en försoningsprocess och återetablera en central statsförvaltning,

    –   med beaktande av slutsatserna från den konferens om Somalia som hölls i London den 23 februari 2012,

    –   med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

    A. Sjötransport har varit en viktig faktor för ekonomisk tillväxt och välstånd i Europa under hela dess historia, och mer än 80 procent av världshandeln sker med hjälp av sjötransporter.

    B.  Sjöröveri och väpnade rån till sjöss kräver en samordnad insats inom ramen för den övergripande rättsliga ram som Unclos tillhandahåller. Enligt artikel 100 i konventionen är alla stater skyldiga att samarbeta för att bekämpa sjöröveri.

    C. Sjöröveri på öppet hav är fortfarande ett problem, som dessutom sprider sig snabbt i den västra delen av Indiska oceanen, framför allt i farvattnen utanför Somalia och Afrikas horn, men även i vissa andra områden, bland annat Sydostasien och Västafrika. Sjöröveri utgör således ett allt större hot mot både människoliv och sjömäns och andras säkerhet, samt mot den regionala utvecklingen och stabiliteten, havsmiljön, världshandeln och alla former av sjötransport och sjöfart, inklusive fiskefartyg och transport av humanitärt bistånd.

    D. Varje år passerar 10 000 europeiska fartyg genom farliga havsområden, och bortsett från faran för människors liv och säkerhet utgör sjöröveri därför också ett ekonomiskt problem, eftersom företeelsen hotar internationella handelsleder till sjöss och har en kraftigt negativ inverkan på den internationella handeln.

    E.  Antalet försök till angrepp på fartyg är på uppåtgående: 2011 rapporterades det om 28 kapningar, 470 bortrövade och 15 mördade sjömän, lösensummor krävs för fler än 7 fartyg och omkring 190 sjömän hålls som gisslan i Somalia under hemska och omänskliga förhållanden och under allt längre perioder.

    F.  Piraterna utvecklar ständigt sina strategier och metoder och har även utvidgat sitt operativa område genom att använda större kapade fartyg som s.k. moderfartyg.

    G. Den rådande politiska instabiliteten i Somalia är en av orsakerna till problemet med sjöröveri och förvärrar problematiken. Vissa somalier fortsätter att se sjöröveri som en vinstgivande och pålitlig inkomstkälla.

    H. Kampen mot sjöröveri kan inte vinnas enbart med militära medel, utan är huvudsakligen beroende av att man framgångsrikt kan främja fred, utveckling och statsbyggande i Somalia.

    I.   Sjöröveriet har också en negativ inverkan på hela regionen, där fisket har kommit att bli en farlig verksamhet, inte bara för fartyg från EU som fiskar i exempelvis fiskevattnen runt Seychellerna på grundval av ett partnerskapsavtal om fiske mellan EU och Seychellerna, utan även för de lokala fiskare som EU ger sektorstöd. De lokala fiskarna har inte lika stora resurser, vare sig ekonomiska eller mänskliga, för att skydda sig mot sjöröveri som trålarna från EU har.

    J.   EU är Somalias största biståndsgivare och har hittills avsatt 215,4 miljoner EUR till utvecklingsbistånd genom Europeiska utvecklingsfonden (EUF) för perioden 2008–2013. Det viktigaste syftet med dessa medel är att lyfta folket ur fattigdom till en självbärande ekonomisk tillväxt och erbjuda varaktiga lösningar för stabiliteten i landet. Detta ska åstadkommas genom att man tar itu med de grundläggande orsakerna till sjöröveri och finansierar projekt för bättre förvaltning, utbildning och ekonomisk tillväxt samt stöd till lågprioriterade sektorer (hälso- och sjukvård, miljö, vatten och sanitet).

    K. Många medlemsstater håller för närvarande på att utarbeta sina egna bestämmelser för hur beväpnade vakter ska få sättas in på handelsfartyg.

    1.  Europaparlamentet upprepar sin stora oro över det rådande och ökande hot som sjöröveri och väpnat rån till sjöss mot såväl internationella som EU-baserade fiske-, handels- och passagerarfartyg i Indiska oceanen nära Afrikas kust, särskilt i farvattnen utanför Somalia och Afrikas horn, utgör mot sjömäns och andras säkerhet, stabiliteten i regionen samt alla former av sjötransport och sjöfart, inklusive fisket.

    2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snarast överväga hur de hundratals sjömän som i nuläget hålls som gisslan ska kunna befrias, så att deras utdragna och förfärliga fångenskap får ett slut och de kan återvända hem och kvarhållandet av de kapade fartygen samtidigt upphör.

    3.  Europaparlamentet noterar det bidrag som lämnas till sjöfartsskyddet utanför Somalias kust av EU:s medlemsstaters, Natos och USA:s internationella sjöstridsstyrkor som utför de tre viktigaste sjöstridsinsatserna mot sjöröveri i regionen (Eunavfor, CTF-150/151 och TF-508 inom Natos insats Ocean Shield).

    4.  Europaparlamentet betonar behovet av närmare samarbete på alla nivåer för att undvika onödigt dubbelarbete inom de EU- och Natoledda insatserna, eftersom båda organisationerna, EU och Nato, på grundval av sin respektive autonomi när det gäller beslutsfattande, verkar inom samma område, har samma intressen och till stor del utnyttjar resurser från samma europeiska länder.

    5.  Europaparlamentet välkomnar med glädje den konferens om Somalia som hölls i Lancaster House, London, den 23 februari 2012 och den kommuniké från konferensen som bland annat tar upp det internationella samfundets beslutsamhet att utrota sjöröveri, näringslivsparters insatser mot sjöröveri, ett krav på bättre tillämpning av bästa praxis på fartyg och en bekräftelse av att det inte kommer att finnas någon straffrihet för sjöröveri. I kommunikén efterfrågas dessutom en större kapacitet hos rättsväsendet att åtala och kvarhålla de personer som gör sig skyldiga till sjöröveri både i Somalia och i hela den omgivande regionen.

    6.  Europaparlamentet noterar rådets (utrikes frågor) beslut av den 27 februari 2012 om att förlänga Eunavfor Atalantas mandat till december 2014.

    7.  Europaparlamentet noterar rådets (utrikes frågor) beslut av den 12 december 2011 om förberedelserna inför rådets regionala maritima kapacitetsuppbyggnadsuppdrags (RMCB) regionala utbildningsuppdrag som går ut på att utbilda kustbevakning och domare. Parlamentet oroas över detta uppdrag med tanke på de tillkortakommanden som tidigare EU-ledda utbildningsuppdrag uppvisat, särskilt Eupol-uppdraget i Afghanistan.

    8.  Europaparlamentet betonar att fortsatt straffrihet för sjöröveri inte verkar avskräckande och beklagar djupt att många pirater och andra brottslingar, trots EU:s avtal med tredjeländer (Kenya, Seychellerna, Mauritius, Puntland, Somaliland, Somalia) och de folkrättsliga ramarna, ännu inte har gripits alls eller ofta gripits och sedan släppts då övertygande rättsliga bevis saknas. Vissa av EU:s medlemsstater har också ett otillräckligt rättsligt skydd mot sjöröveri på öppet hav i sin strafflagstiftning.

    9.  Europaparlamentet efterlyser i detta sammanhang omedelbara och verkningsfulla åtgärder för att åtala och straffa personer som misstänks för piratdåd, och uppmanar tredjeländer och de medlemsstater som ännu inte har gjort det att införliva alla bestämmelser i FN:s havsrättskonvention och FN:s konvention om bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet i sin nationella lagstiftning, i syfte att ta itu med straffriheten för sjöröveri.

    10. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med Europol och Interpol utreda och spåra penningflöden samt beslagta de pengar som betalas i lösen till piraterna, eftersom det finns tecken på att pengarna kan slussas in på bankkonton i hela världen, även i Europa. Medlemsstaterna uppmanas också att kartlägga och eliminera de organiserade kriminella nätverk som tjänar på piratdåd.

    11. Europaparlamentet uppmuntrar internationella styrkor att verkningsfullt bekämpa den ökade användningen av kapade handelsfartyg som ”moderfartyg”, en utveckling som innebär en klar förstärkning av piraternas operativa kapacitet och som gör det möjligt för dem att genomföra överfall med större styrka, målmedvetenhet och flexibilitet i hela nordvästra Indiska oceanen.

    12. Europaparlamentet konstaterar att ansträngningarna för att säkerställa en landbaserad lösning på sjöröveriet bör intensifieras och Natos och EU:s verksamhet ändras så att landbaserade piratbekämpningsenheter lagligen kan anfalla anläggningar på land och ankringsplatser för piratfartyg och på så sätt effektivt bidra till att minska piraternas möjligheter att anfalla fartyg.

    13. Europaparlamentet uppmuntrar rederierna att ansluta sig till och fullt ut tillämpa ”bästa praxis för skydd mot sjöröveri med bas i Somalia” (BMP-4), som ger alla involverade parter tillräckligt med information om hur man kan hjälpa fartyg att undvika, avvärja eller fördröja piratangrepp utanför Somalias kust. Parlamentet upprepar sin uppmaning till alla fartyg i området att registrera sig hos de relevanta samordningsenheterna för sjösäkerhet och att följa Eunavfor Atalantas rekommendationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla deras fartyg är registrerade.

    14. Europaparlamentet betonar att kampen mot sjöröveri endast kan lyckas genom effektiva och välsamordnade internationella insatser som innebär att man kopplar samman säkerhet med utveckling, rättsstatsprincipen samt respekten för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Den instabila och ofta anarkistiska politiska situation på land, tillsammans med bristen på ekonomisk utveckling, bör därför ägnas större uppmärksamhet.

    15. Europaparlamentet uppmanar med eftertryck rådet och kommissionen att i samarbete med FN och Afrikanska unionen, på upprepad begäran av Somalias federala övergångsregering (TFG) om internationellt stöd för att bekämpa sjöröveri utanför dess kust, att fortsätta att samarbeta och stödja Somalias övergångsregering i kampen mot sjöröveri och al-Shabab-milisen samt de gärningsmän som måste ställas inför rätta, och att hjälpa Somalia och regionen att stärka sina kapaciteter.

    16. Europaparlamentet gläder sig åt att etiopiska trupper nyligen befriat stora delar av Somalia från al-Shababs kontroll. Parlamentet noterar att kenyanska soldater nyligen gjort militära räder i Somalia som ett legitimt självförsvar av turister, bland annat från Storbritannien, som rövats bort av al-Shababs terrorister.

    17. Europaparlamentet välkomnar den positiva roll som Somaliland spelat och de framsteg Somaliland gjort för att bekämpa piratdåd. Parlamentet tackar de länder som gett materiellt bistånd och utbildning till Somalilands kustbevakning så att denna kan spela en större roll i att effektivt bekämpa piratdåd genom att peka ut misstänkta fartyg för de sjöstridsstyrkor som patrullerar i området.

    18. Europaparlamentet oroas över att den humanitära situationen på Afrikas horn fortfarande blir allt sämre, och uppmanar världssamfundet och i synnerhet EU att utöka sitt humanitära bistånd till personer i nöd för att tillgodose de ökande humanitära behoven och förhindra att situationen förvärras ytterligare.

    19. Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att tillhandahålla ytterligare 50 miljoner euro som finansiellt stöd från EU till Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom), och uppmanar medlemsstaterna och världssamfundet att bidra till att främja fred, den ekonomiska utvecklingen samt etableringen av en stabil demokratisk regim i Somalia som på lång sikt skulle främja säkerheten och kampen mot sjöröveri. Parlamentet välkomnar att man utsett en särskild EU-representant för Afrikas horn.

    20. Europaparlamentet understryker att det finns ett omedelbart behov att bygga fängelseanläggningar enligt internationella normer i Somaliland, Somalia och Puntland för pirater. Parlamentet efterlyser en lösning som skulle möjliggöra internationellt finansiellt stöd för detta ändamål.

    21. Europaparlamentet välkomnar EU:s projekt Marsic, som ingår i stabilitetsinstrumentets program för viktiga sjöfartsrutter (Critical Maritime Routes Programme) och vars mål är att förbättra sjösäkerhet och sjöfartsskydd i västra Indiska oceanen och Adenviken genom informationsutbyte och kapacitetsuppbyggnad, för att belysa det regionala samarbetet mellan länderna i regionen, och förväntar sig att detta förlängs efter 2013.

    22. Europaparlamentet uppmuntrar initiativ mot sjöröveriet från länderna i östra och södra Afrika samt området kring Indiska oceanen, t.ex. det nya Mase-projektet för att motarbeta piratdåd (programmet för sjösäkerhet och säkerhet), som mottog ett startbidrag på 2 miljoner euro från EU.

    23. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga säkerhetsåtgärder ombord i enlighet med deras suveräna rätt. Parlamentet understryker att användningen av privata beväpnade vakter ombord på passerande fartyg inte är en lösning på sjöröveriet utan en tillfällig åtgärd som fartygsägare har blivit tvungna att använda för att skydda sjömän. Parlamentet uppmanar också kommissionen och rådet att arbeta med att utveckla en EU-strategi för användningen av certifierad beväpnad personal ombord för att garantera ett korrekt genomförande av IMO:s riktlinjer i denna fråga.

    24. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, medlemsstaterna, generalsekreterarna för Afrikanska unionen, FN respektive den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten (Igad), presidenten i Somalias federala övergångsregering samt till Panafrikanska parlamentet.