FÖRSLAG TILL RESOLUTION om uppföljningen av valen i Demokratiska republiken Kongo
6.6.2012 - (2012/2673(RSP))
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Charles Tannock, Martin Callanan, Oldřich Vlasák, Jan Zahradil, Ryszard Antoni Legutko, Ryszard Czarnecki, Tomasz Piotr Poręba för ECR-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0280/2012
B7‑0280/2012
Europaparlamentets resolution om uppföljningen av valen i Demokratiska republiken Kongo
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Demokratiska republiken Kongo, särskilt av den 17 januari 2008 om situationen i Demokratiska republiken Kongo och våldtäkt som en krigsförbrytelse, av den 17 december 2009 om våldet i Demokratiska republiken Kongo som avser sexuella övergrepp som begås av väpnade grupper och fortsatta kränkningar av de mänskliga rättigheterna i landet, av den 7 oktober 2010 om brister i skyddet av de mänskliga rättigheterna och rättsskipningen i Demokratiska republiken Kongo samt av den 7 juli 2011 om Demokratiska republiken Kongo – massvåldtäkterna i provinsen Södra Kivu,
– med beaktande av partnerskapsavtalet från Cotonou, som undertecknades i juni 2000,
– med beaktande av rådets gemensamma åtgärd 2009/769/Gusp av den 19 oktober 2009 om ändring av gemensam åtgärd 2007/405/Gusp om Europeiska unionens polisuppdrag inom ramen för reformen av säkerhetssektorn och dess samverkan med rättsväsendet i Demokratiska republiken Kongo (Eupol RD Congo),
– med beaktande av uppdraget Eusec RD Congo för reformen av säkerhetssektorn (rådets gemensamma åtgärd 2005/355/Gusp av den 2 maj 2005 om Europeiska unionens rådgivnings- och biståndsuppdrag för reform av säkerhetssektorn i Demokratiska republiken Kongo),
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1856 (2008) om Monucs mandat,
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1925 (2010), där mandatet för FN:s uppdrag i Demokratiska republiken Kongo (Monusco) anges,
– med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 27 augusti 2010 från unionens höga representant, Catherine Ashton, och EU:s kommissionsledamot med ansvar för utvecklingsbistånd, Andris Piebalgs, om det uppblossande våldet i Norra Kivu i Demokratiska republiken Kongo,
– med beaktande av uttalandet av den 22 februari 2011 från Andris Piebalgs, kommissionsledamot med ansvar för utvecklingsbistånd, om behovet att få slut på strafflösheten i Demokratiska republiken Kongo, ”Un pas vers la fin de l’impunité”,
– med beaktande av förklaringen av den 9 december 2011 från unionens höga representant Catherine Ashton, på Europeiska unionens vägnar, om valprocessen i Demokratiska republiken Kongo,
– med beaktande av förklaringen av den 20 december 2011 från unionens höga representant på EU:s vägnar om det slutgiltiga resultatet från presidentvalet i Demokratiska republiken Kongo och fullföljandet av den pågående valprocessen,
– med beaktande av den slutliga valobservatörsrapporten från EU:s valövervakningsuppdrag för president- och parlamentsvalen den 28 november 2011 i Demokratiska republiken Kongo, vilket varade från den 19 oktober 2011 till den 13 januari 2012,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Fria och rättvisa val är en förutsättning för demokratiskt styre.
B. En regerings legitimitet bygger på fria och rättvisa val. En legitim regering kan lättare föra en offentlig politik än en icke legitim regering.
C. President- och parlamentsvalen hölls den 28 november 2011 i Demokratiska republiken Kongo. Möjligheten till en andra valomgång den 26 februari 2012 gick om intet då regeringen före parlamentsvalet antog en ändring av vallagen.
D. När vice ordföranden/den höga representanten Catherine Ashton uttalade sig på EU:s vägnar upprepade hon EU:s oro över de allvarliga brister och den avsaknad av insyn som bland annat rapporterades av EU:s valövervakningsuppdrag avseende sammanställningen och offentliggörandet av valresultaten.
E. Joseph Kabilas politiska motståndare påtalade ständigt de många allvarliga oegentligheterna under president- och parlamentsvalen.
F. Trots de brister som de kongolesiska myndigheterna själva och även den oberoende nationella valkommissionen (CENI) har konstaterat, bekräftade Demokratiska republiken Kongos högsta domstol valresultaten från båda valen, och meddelade den 16 december 2012 att den sittande presidenten Joseph Kabila hade blivit omvald.
G. Den 18 april 2012, fem månader efter parlamentsvalet, bildades en ny regering ledd av premiärminister Augustin Matata Ponyo.
H. Människorättssituationen i Demokratiska republiken Kongo är fortfarande ett stort problem för kongoleserna själva och för det internationella samfundet eftersom fruktansvärda vittnesmål om systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna, inklusive massvåldtäkter och liknande tortyrhandlingar, har rapporterats under de senaste åren, även i Norra Kivu och Södra Kivu.
I. Nationella och internationella människorättsorganisationer har under de senaste åren pekat ut de som gjort sig skyldiga till dessa fruktansvärda brott och det är flera medlemmar från Demokratiska republiken Kongos väpnade styrkor, polis och säkerhetstjänst liksom från andra väpnade grupper som är aktiva på Demokratiska republiken Kongos territorium, såsom den rwandiska rebellgruppen FDLR (Demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse) – ledd av de skyldiga till folkmordet i Rwanda vilka flydde till Kongo – och den kongolesiska mai-maimilisen.
J. Naturtillgångar och vinster från olaglig utvinning av och handel med mineraler kontrolleras fortfarande i stor utsträckning av paramilitära väpnade grupper, särskilt i den ostabila östra delen av landet där en konflikt har pågått i många år trots närvaron av FN:s fredsbevarande uppdrag, Monuc. Monuc finns på plats i Demokratiska republiken Kongo för att hjälpa Demokratiska republiken Kongos väpnade styrkor (FARDC) att upprätta fred i landet.
1. Europaparlamentet noterar det slutliga resultatet från valen i Demokratiska republiken Kongo den 28 november 2011. Parlamentet är dock fortfarande skeptisk på grund av att det under denna viktiga valprocess saknades ordentlig övervakning.
2. Europaparlamentet noterar att EU:s ekonomiska stöd till valen uppgår till 47,5 miljoner euro och ytterligare 2 miljoner euro till säkerhetsåtgärder. Parlamentet uppskattar det personliga engagemang som de 147 observatörer som ingick i EU:s valövervakningsuppdrag för president- och parlamentsvalen visade.
3. Europaparlamentet gläds åt att invånarna i Demokratiska republiken Kongo deltog i denna omfattande valprocess och uppmanar dem att kräva av de kongolesiska myndigheterna att överväga de rekommendationer om reformer av valprocessen som bygger på såväl slutsatserna i den slutliga valobservatörsrapporten från EU:s valövervakningsuppdrag som på valbedömningar gjorda av den oberoende nationella valkommissionen och nationella civila organisationer.
4. Europaparlamentet fördömer å det kraftigaste alla oegentligheter som har begåtts uppsåtligen och som förekom under dessa val i syfte att frånta landets befolkning deras rätt att fritt välja landets politiska regering. Parlamentet beklagar de oegentligheter som begåtts uppsåtligen och som kan ha bidragit till resultatet.
5. Europaparlamentet uppmanar den sittande regeringen i Demokratiska republiken Kongo att öka sina nationella ansträngningar för att garantera rättsstaten och säkerheten för det kongolesiska folket på hela Demokratiska republiken Kongos territorium. Eftersom premiärministern är ansvarig för regeringens offentliga finanser uppmanar parlamentet honom att se till att en ekonomisk förvaltning av högsta standard och ett sunt budgetförfarande blir norm i den politik som förs av Demokratiska republiken Kongos regering.
6. Europaparlamentet känner fortsatt oro över allt det våld, bland annat massvåldtäkter, som civila utsätts för i Demokratiska republiken Kongo. Parlamentet påminner president Joseph Kabila om det löfte som han avgav i samband med 50-årsjubileet av landets självständighet, dvs. att se till att en politisk praxis främjas som respekterar de mänskliga rättigheterna och stärker rättsstaten genom att garantera att de som gör sig skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt ställs till svars och blir föremål för straffrättsligt åtal.
7. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Afrikanska unionens institutioner, FN:s generalsekreterare, FN:s säkerhetsråd och FN:s råd för mänskliga rättigheter och, sist men inte minst, till Demokratiska republiken Kongos president, premiärminister och tvåkammarparlament.