FÖRSLAG TILL RESOLUTION om prioriteringarna i kommissionens arbetsprogram för 2013
27.6.2012 - (2012/2688(RSP))
i enlighet med artikel 35.3 i arbetsordningen och ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen
Gabriele Zimmer för GUE/NGL-gruppen
B7‑0349/2012
Europaparlamentets resolution om prioriteringarna i kommissionens arbetsprogram för 2013
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artikel 35.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. EU går i dag igenom den djupaste ekonomiska, sociala och legitimitetsmässiga kris sedan unionen inrättades.
B. De redan tidigare extremt höga fattigdomssiffrorna i EU stiger ständigt och antalet människor som lever i fattigdom uppgår nu till 84 miljoner, varav 19 miljoner barn. Samtidigt har välståndet ökat och är större än före krisen.
C. Arbetslösheten är hög och bestående i de flesta medlemsstater och särskilt ungdomsarbetslösheten ökar.
D. Samtidigt inför EU-institutionerna ytterligare restriktioner på nationella budgetar. Denna politik kommer att leda till ökad arbetslöshet, kraftigt sänkta löner, högre pensionsålder och minskade offentliga utgifter för bland annat skola och sjukvård. Den kommer att hämma efterfrågan och samtidigt bana väg för ett radikalt liberaliseringsprogram.
E. De krisåtgärder som rådet, kommissionen, Europeiska centralbanken och IMF har vidtagit har lett till en ännu djupare ekonomisk och social kris i många medlemsstater.
F. EU:s insatser har i hög grad bidragit till att öka ojämlikheterna och den ekonomiska nedgången i Europeiska unionen och tar död på idén om en union baserad på välfärd och solidaritet mellan länderna i Europa.
G. De föreslagna lösningarna, såsom lagstiftningspaketen för ekonomisk styrning och det internationella avtalet om stabilitet, samordning och styrning i Ekonomiska och monetära unionen, kommer att för gott föra bort de politiska valen från medlemsstaternas demokratiskt valda regeringar och de europeiska folkens demokratiska kontroll, däribland nationella parlamentens kontroll. Denna utveckling utgör ett allvarligt hot mot demokratin i hela EU.
H. Det finns ett enormt och ständigt växande folkligt motstånd mot EU:s politik som tar sig uttryck i massprotester, generalstrejker och andra former av motstånd. Resultatet av de nyligen genomförda valen i Grekland och Frankrike visar att folket vill ha en radikal förändring av politiken.
1. Europaparlamentet understryker att den aktuella ekonomiska och sociala krisen också är resultatet av kommissionens nyliberala politik som främjar avreglerade finansmarknader, avreglerade marknader för varor och tjänster, en ökad ”finansialisering” av ekonomin samt minskade offentliga investeringar och en ökad avreglering av arbetsmarknaden. Parlamentet kritiserar i starka ordalag kommissionen som inte har dragit lärdomarna av denna situation. Parlamentet anser att EU:s krisåtgärder kommer att fördjupa den globala kapitalistiska krisen.
2. Europaparlamentet kräver en radikal ändring av politiken, där människorna står i centrum, i stället för att politiken ska tjäna finansmarknaderna intressen. Parlamentet betonar att det brådskande behövs en social och ekologisk förändring av de europeiska ekonomierna.
3. Europaparlamentet upprepar sitt krav på att upphäva stabilitets- och tillväxtpakten och det internationella avtalet om stabilitet, samordning och styrning i Ekonomiska och monetära unionen, samtidigt som man inför en sysselsättnings- och tillväxtpakt som kan främja offentliga investeringar, öka den inhemska efterfrågan, stödja mikroföretag och små och medelstora företag och upprätta särskilda ekonomiska, sociala och miljömässiga kriterier som skräddarsys efter de specifika behoven i varje medlemsstat, framför allt med inriktning på arbetslöshet och minskad fattigdom.
4. Europaparlamentet noterar med oro att åren efter Lissabonfördragets ikraftträdande kännetecknades av stora konflikter mellan EU-institutionerna om Europaparlamentets rätt till demokratiskt deltagande och kontroll. Parlamentet betonar att EU måste demokratiseras för att överleva och att en förstärkning av de nationella parlamentens och Europaparlamentets roll är en viktig del i denna process.
5. Europaparlamentet framhäver att medborgarnas deltagande i beslut om grundläggande problem rörande utvecklingen av Europeiska unionen måste stärkas, till exempel genom att man inför fler instrument för direkt demokrati, framför allt folkomröstningar i medlemsstaterna.
Bekämpa fattigdom och social utestängning
6. Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att föreslå en handlingsplan för genomförandet av integrerade, aktiva integrationsstratgeier i alla medlemsstater i syfte att garantera en adekvat minimiinkomst och tillgång till tjänster och integrerade arbetsmarknader. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till ramdirektiv om adekvata minimiinkomster, i syfte att förverkliga alla människors rätt till tillräckliga resurser för att kunna leva ett värdigt liv. Parlamentet anser att kommissionen bör föreslå ett EU-mål för minimilöner (antingen lagstadgade eller fastställda genom kollektivavtal på nationell, regional eller sektoriell nivå) för att säkra löner som motsvarar minst 60 procent av respektive (nationell, sektoriell osv.) genomsnittslön, och samtidigt föreslå en tidsplan för när detta mål ska vara uppnått i alla medlemsstater.
Europeisk ram för att garantera ungdomar jobb och utbildning
7. Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att lägga fram ett förslag om en bindande garanti för ungdomar som säkrar rätten för varje ung människa inom EU att omedelbart när han eller hon ställs inför arbetslöshet erbjudas ett lämpligt, välavlönat jobb som motsvarar hans eller hennes kvalifikationer och kompetens, en lärlingsplats, extra utbildning eller en kombination av arbete och utbildning.
Fattigdom bland äldre
8. Europaparlamentet betonar att fattigdom bland äldre kommer att bli en av de största utmaningarna för de europeiska samhällena. Parlamentet påminner kommissionen om att översynen av direktivet om tjänstepensionsinstitut också måste avspegla detta. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla pensionssystem säkrar en rimlig inkomstnivå så att pensionärerna kan leva ett värdigt liv.
9. Europaparlamentet är bekymrat över att fattigdomen bland äldre är mest utbredd bland kvinnor, och uppmanar kommissionen att särskilt fokusera på jämställdhet i sin politik på området för pensioner och social trygghet för äldre kvinnor, inbegripet en stark pensionsordning inom första pelaren.
Kvinnors rättigheter och jämställdhet
10. Europaparlamentet påpekar att de nuvarande åtstramningsåtgärderna drabbar kvinnor och män på olika sätt. Parlamentet noterar att när staten inte tar sitt ansvar för sjukvård, utbildning och folkets välbefinnande blir det kvinnorna som får ta på sig den största delen av omsorgen, vilket gör det ännu svårare för dem att förvärvsarbeta, och uppmanar därför kommissionen att utarbeta särskilda åtgärder för att möta denna utmaning.
11. Europaparlamentet fäster uppmärksamheten vid att löneskillnaderna mellan kvinnor och män kvarstår i hela EU, vilket visar att gällande lagstiftning inte är tillräcklig. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över den nuvarande lagstiftningen för att få kraftfullare bestämmelser för att motverka lönemässiga orättvisor mellan kvinnor och män.
12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om en övergripande EU-strategi om våld mot kvinnor och könsrelaterat våld, för att bekämpa alla former av könsrelaterat våld. En sådan strategi bör omfatta olika åtgärder, från förebyggande mekanismer till förföljelse, husrum och stöd, och inbegripa lagstiftning om minimistandarder i förbindelse med våld mot kvinnor.
13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande om hur Barcelonamålen för barnomsorg ska uppnås och hur man ska lösa problemen med stagnation och till och med tillbakagång på detta område i många medlemsstater.
Översyn av riktlinjerna för sysselsättning
14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stoppa de senaste årtiondenas främjande av nyliberala, strukturella arbetsmarknadsreformer och att utarbeta en europeisk sysselsättningsstrategi baserad på begreppet ”bra arbete” och ILO:s agenda för anständigt arbete och starkt inriktad på att skapa hållbara jobb av hög kvalitet, fasa ut osäkra anställningsformer, avskaffa program som kräver att bidragstagare utför ett arbete för att erhålla bidrag, främja kvalitet i arbetslivet, öka den sociala tryggheten, stärka arbetstagarnas rättigheter, främja kortare kollektiva arbetstider och skapa möjligheter att förena arbete och privatliv. Parlamentet understryker att de reviderade riktlinjerna bör lägga särskild vikt vid jämställdhet, med åtgärder för att förbättra kvinnors tillträde till arbetsmarknaden och för att garantera likabehandling i arbetslivet för kvinnor och män.
15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en handlingsplan för att främja skapandet av varaktiga jobb av hög kvalitet genom investeringar från den offentliga sektorn inom viktiga områden för en hållbar miljömässig och social utveckling (t.ex. energibesparingar och förnybar energi, hållbara transporter, ekologiskt jordbruk, hållbar utveckling i städer och på landsbygden, investeringar i sjukvård och långtidsvård, forskning och utveckling, utbildning, yrkesutbildning och livslångt lärande m.m.) och att vidta åtgärder för att bekämpa fattigdom och social utestängning.
Grundläggande sociala rättigheter och den europeiska planeringsterminen
16. Europaparlamentet vill uppmärksamma de ökande klagomålen från medborgare, icke‑statliga organisationer på det sociala området och fackföreningar om att grundläggande (sociala) rättigheter, däribland rätten att vidta kollektiva åtgärder och rätten till en social dialog och till kollektiva förhandlingar, äventyras eller kränks i samband med genomförandet av EU:s ekonomiska styrning och särskilt de villkor som påtvingas medlemsstater med finansiella problem av den trojka som består av kommissionen, Internationella valutafonden och Europeiska centralbanken.
Översyn av arbetstidsdirektivet
17. Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att föreslå en översyn av arbetstidsdirektivet med målet att förena arbete med privatliv, vilket bland annat innebär åtminstone
Ø att man inför en tydlig gräns för arbetsveckans maximala längd på EU-nivå (med en sänkning från 48 till 40 timmar i ett första steg och med borttagning av alla avvikelser och kryphål i det nuvarande direktivet); en sådan gräns skulle ge medlemsstaterna incitament att minska arbetstiden på nationell nivå och därmed även bidra till att bekämpa arbetslösheten,
Ø att man avskaffar alla möjligheter till undantag från direktivet och från skyldigheten att fullt ut följa EU-domstolens domar (jourtid på arbetsplatsen måste ses som arbetstid och kompensationstid för vila måste ges omedelbart efter jourtid),
Ø att om en anställd har mer än ett kontrakt måste åtgärder vidtas för att säkerställa att den anställdes arbetstid definieras som summan av den arbetstid som har utförts under vart och ett av kontrakten.
Stärka arbetstagarnas rättigheter och skydd i samband med omstruktureringar – företagens ansvar
18. Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om omstruktureringar och planering för förändringar, som en uppföljning till sin grönbok från 2012 om denna fråga. Parlamentet insisterar på att denna lagstiftningsram måste syfta till att stärka arbetstagarnas rättigheter och skydda deras anställning i samband med omstruktureringar. Parlamentet önskar att förslaget tillhandahåller verktyg och instrument som aktivt kan styra förändringarna inom näringslivet och tjänstesektorn i riktning mot en hållbar miljömässig och social utveckling, däribland bestämmelser när det gäller övergångar mellan olika anställningar som kombinerar utveckling av nya färdigheter och kompetens med varaktiga anställningar, förbättrade arbetsvillkor och full respekt för arbetstagarnas rättigheter och den sociala dialogen.
19. Europaparlamentet kräver en utvärdering och översyn av direktiven om kollektiva uppsägningar (75/129/EEG, ändrat genom direktiv 92/56/EEG), överlåtelse av företag (77/187/EEG) och insolvens (80/987/EEG) för att stärka arbetstagarnas rättigheter mot bakgrund av förändringarna inom näringslivet. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att föreslå ett direktiv med höga miniminormer för att skydda enskilda arbetstagare mot oskäliga uppsägningar.
20. Europaparlamentet är bestört över hur vissa europeiska företag har uppfyllt sitt sociala ansvar, och även sitt miljömässiga ansvar i samband med verksamhet på tredjeländers marknader, och anser att de frivilliga åtagandena inom ramen för företagens sociala ansvar är otillräckliga för att hantera dessa brister. Parlamentet kräver därför rättsligt bindande och verkställbara mekanismer eller skyldigheter när det gäller det sociala ansvaret för alla företag som är baserade i Europa.
21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte föreslå ett nytt handelsavtal som skulle få negativa följder för industrialiseringen i Europa och minska antalet arbetstillfällen.
Folkhälsa och livsmedelssäkerhet
22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag i sitt arbetsprogram för 2013 om följande:
Ø Översyn av hygienpaketet.
Ø Förslag om användning av kloningsteknik för livsmedelsproduktion.
Ø Ett nytt lagstiftningsförslag om nya livsmedel.
Ø En lagstiftningsram för åtgärder mot antimikrobiell resistens.
Ø Översyn av de kriterier och definitioner som gäller för endokrinstörande ämnen.
Ø Ett nytt direktiv om arbetsbetingade muskuloskeletala sjukdomar, vilket redan utlovades i arbetsprogrammet för 2011.
23. Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att lägga fram sitt förslag till den nya gemenskapsstrategin för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen för 2013–2020. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att bryta med tillvägagångssättet i den föregående strategin (2007–2012) där hälsa på arbetsplatsen framför allt sågs som en variabel som påverkar företagets produktivitet och konkurrenskraft.
24. Europaparlamentet kräver en översyn av direktiv 2004/37 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet. Parlamentet betonar att omfattningen av detta direktiv bör utvidgas till att omfatta nya riskfaktorer.
Lösning på den finansiella krisen
25. Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att ta fram förslag till övergripande och hållbara lösningar för att komma till rätta med de sociala och ekonomiska problemen och återgå till balanserade offentliga finanser, såsom
Ø direkta ingripanden av ECB på primärmarknaden för statsobligationer så att EU:s medlemsstater kan göra sig fria från finansmarknadernas diktat och deras spekulativa attacker,
Ø införandet av lönegarantiklausuler som till fullo respekterar arbetsmarknadsparternas självständighet för att kollektivt förhandla om löner och arbetsvillkor,
Ø antagandet av bestämmelser för att skydda och stimulera tillväxt av hög kvalitet, utesluta offentliga investeringar som stöder potentiell tillväxt från bestämmelsen om en balanserad budget,
Ø skydda de offentliga finanserna genom att motarbeta skattekonkurrens, bedrägeri och skatteflykt,
Ø inrätta ett kompletterande europeiskt investeringsprogram.
26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att koncentrera sig på åtgärder som syftar till en jämnare fördelning av välståndet i Europeiska unionen och att bekämpa skatteflykt och skatteparadis.
27. Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av förslaget till direktiv om inrättande av en ram för rekonstruktion och avveckling av kreditinstitut och värdepappersföretag, men beklagar att förslaget har försenats. Parlamentet menar att detta bara är ett första steg för att begränsa den finansiella sektorns makt. Parlamentet anser att det krävs ytterligare åtgärder, såsom offentlig kontroll av finansmarknaderna och en åtskillnad mellan investeringsbank- och affärsbankverksamhet samt bekämpning av ”skuggbanksystemet”.
28. Europaparlamentet påminner kommissionen om att extremt invecklade finansiella produkter har bidragit till den ekonomiska krisen. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att beakta detta när man lägger fram förslag till ny lagstiftning om kapitalmarknaderna, såsom PRIPS, fondföretag (UCITS) och avräkningsavtal.
Regionalpolitik och sammanhållningspolitik
29. Europaparlamentet betonar att regionalpolitiken är ett viktigt verktyg för att främja ekonomisk och social sammanhållning, vars främsta mål är att minska regionala skillnader och främja verklig konvergens liksom tillväxt och sysselsättning. Parlamentet insisterar på att sammanhållningspolitiken måste fortsätta och stärkas efter 2013 och alltid bör förbli en oberoende politik som säkrar hållbar utveckling (ekonomisk, social, miljömässig och territoriell) och minskar de regionala skillnaderna och eftersläpningen i de fattigaste regionerna.
30. Europaparlamentet avvisar kommissionens strategi att låta sammanhållningspolitiken underordnas Europa 2020-strategin.
31. Europaparlamentet avvisar användningen av makroekonomiska villkor inom stabilitets- och tillväxtpakten som ett krav för att få tillgång till sammanhållningspolitiken och regionala utvecklingsfonder. Parlamentet insisterar på att sammanhållningspolitiken inte bör användas som ett instrument för finansiell bestraffning.
32. Europaparlamentet anser att den befintliga EU-finansieringen och EU:s nuvarande resurser för sammanhållningspolitiken inte är tillräckliga för att kunna nå verklig konvergens och motverka de regionala skillnaderna, den höga arbetslösheten, de ojämna inkomsterna och fattigdomen i EU. Parlamentet påpekar att EU:s budget för sammanhållningspolitiken måste ökas och betonar betydelsen av att territoriell förvaltning och planering fortsätter att vara en del av de enskilda medlemsstaternas ansvarsområde.
Klimatförändringar
33. Europaparlamentet understryker att den globala ekonomiska krisen varken kan eller får användas som en ursäkt för overksamhet eller för att inte skapa klimaträttvisa. Parlamentet upprepar att utvecklingen av en koldioxidsnål ekonomi är en förutsättning för att ta sig ur den nuvarande krisen. Parlamentet vill därför se grön innovation som en grund för att förändra industrin så att den kan nå en hållbar tillväxt, främja miljövänlig teknik, minska energiberoendet och säkerställa sysselsättning och social och ekonomisk sammanhållning i både utvecklade länder och utvecklingsländer.
34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under 2013 ta initiativ inom följande områden:
Ø Lagstiftning som bidrar till EU:s övergripande strategiska mål om resurseffektivitet och omställning till en koldioxidsnål ekonomi.
Ø En strategi för att minska koldioxidutsläppen från tunga fordon.
Ø Översyn av politiken för luftkvalitet.
Ø Förslag till direktiv om kväveoxidutsläpp från luftfarten.
Ø Översyn av konsekvenserna av indirekta ändringar av markanvändningen för biodrivmedel och biovätskor på växthusgasutsläppen och möjliga sätt att minimera dessa konsekvenser.
Reform av den gemensamma jordbrukspolitiken
35. Europaparlamentet påminner om att jordbrukspolitiken måste trygga produktion av tillräckliga mängder mat av god kvalitet, bidra till att bekämpa svälten i världen, göra det möjligt för små och medelstora jordbruksföretag att få en skälig inkomst, skapa arbetstillfällen, utveckla landområden, bidra till att förbättra den ekologiska balansen och försöka ändra konsumenternas vanor så att överdrivet slöseri med livsmedel kan undvikas.
36. Europaparlamentet förkastar kommissionens förslag till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken, som är starkt liberal och marknadsinriktad, och anser att jordbrukspolitiken bör vara stödjande och grunda sig på principerna om rätten till livsmedelssuveränitet och en tryggad livsmedelsförsörjning och inriktas på följande huvudmål:
Ø Produktion av tillräckliga mängder säkra livsmedel av god kvalitet och till överkomliga priser enligt varje lands särdrag och i överensstämmelse med kraven på miljöhänsyn. Alla medlemsstater bör ha möjlighet att anpassa den gemensamma jordbrukspolitiken till sina behov.
Ø Motverkande och vändande av landsbygdens tillbakagång, ökenspridningen i många regioner och nedläggningen av produktion. För att detta mål ska kunna nås måste den roll som små och medelstora producenter och familjejordbruk spelar värdesättas och prioriteras.
Ø Införande av marknadsreglerande åtgärder och instrument för att komma till rätta med instabiliteten i produktionssektorerna till följd av varierande produktions- och konsumtionsnivåer samt för att garantera rättvisa producentpriser och insyn i livsmedelskedjan, liksom för att få ett slut på missbruk från storköpares sida.
Ø Införande av åtgärder för att rätta till skillnaderna i fördelningen av stöd till jordbrukare, grödor och länder, liksom ett system för produktionsstöd som är helt differentierat på nationell och regional nivå samt på sektorsnivå.
Ø Konkreta förenklingsåtgärder.
Ø En adekvat finansieringsnivå som gör det möjligt att förverkliga dessa mål och möta framtida utmaningar.
Ø Jordbruket måste minska sin energiförbrukning och markanvändning samt främja grönare och mer hållbar teknik för att värna om miljön och minska utsläppen av koldioxid. Jordbruket bör vidare vägra genetiskt modifierade organismer, och all ny teknik måste ta hänsyn till försiktighetsprincipen. Dessutom måste resultat och metoder från alla studier rörande jordbruksteknik göras fullt tillgängliga.
37. Europaparlamentet vill att fördelningen av offentligt stöd ändras, med beaktande av kriterierna för sysselsättning, utveckling av marken, växelbruk, diversifiering och miljövänliga metoder. Det offentliga stödet måste ta hänsyn till arbetstagarna och produktionen och inte bara till arealen.
38. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att snarast införa en politik som garanterar lönsamma priser för jordbrukarna för en viss mängd jordbruksproduktion och, om detta inte lyckas, att stärka ett säkerhetsnät med flera nivåer, inklusive en skyddsmekanism ”i händelse av kris” för att minska volatiliteten i producentpriserna till följd av finansiell spekulation i jordbruksråvaror.
39. Europaparlamentet påminner om vikten av att ha kvar verktyg för marknadsreglering, såsom ett system med produktionskvoter för mjölk- och sockersektorerna.
40. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en omfattande proteinplan som gör att EU kan bli självförsörjande och undvika den ihållande spannmålskrisen.
Fiskeripolitiken
41. Europaparlamentet avvisar förslaget till den nya gemensamma fiskeripolitiken och uppmanar kommissionen att revidera det. Parlamentet betonar att den nya gemensamma fiskeripolitiken bör främja en modernisering och en hållbar utveckling inom fiskeribranschen genom att säkerställa socioekonomisk hållbarhet, hållbart resursutnyttjande, bevarande och skapande av arbetstillfällen och förbättrade livsvillkor för arbetstagarna i fiskerisektorn.
42. Europaparlamentet avvisar alla former av privatisering av fiskeresurser, däribland införandet av individuella överförbara fiskekvoter eller koncessioner, som skulle skapa kvotmarknader i medlemsstaterna, vilket skulle koncentrera verksamheten till de ekonomiskt och finansiellt starkaste aktörerna och därmed i hög grad hindra traditionellt fiske.
43. Europaparlamentet kräver åtgärder för att höja priset på fisk i det första försäljningsledet och inkomsterna för arbetstagarna inom fiskeribranschen samt bidrags- eller kompensationsmekanismer för de arbetstagare inom fiskerisektorn som ställs inför ekonomiska och sociala svårigheter på grund av återhämtningsplanerna. Parlamentet kräver också en flerårig förvaltning och fleråriga åtgärder för att skydda ekosystemen.
44. Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att erkänna det småskaliga fiskets och kustfiskets särdrag och att ta reda på i vad mån nuvarande instrument är lämpliga för branschens behov och anpassa dem ifall det behövs.
45. Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att säkerställa den nationella suveräniteten i medlemsstaternas exklusiva ekonomiska zoner och över deras fiskeresurser, vilket skulle öppna för en närbelägen förvaltning. Parlamentet anser att tolv sjömil bör behållas som en zon med exklusivt tillträde för respektive medlemsstats nationella flotta och föreslår att man överväger möjligheten att utvidga denna till angränsande områden som motsvarar kontinentalsocklarna.
Grundläggande rättigheter
46. Europaparlamentet är djupt oroat över den kontinuerliga tendensen mot lägre människorättsnormer på området för straffrättsligt samarbete och polissamarbete. Parlamentet betonar att människorättsnormerna måste upprätthållas på samma nivå på området för den tidigare tredje pelaren med hänsyn till de potentiellt mycket ingripande konsekvenserna för de europeiska medborgarnas vardag. Parlamentet motsätter sig all fortsatt diversifiering av människorättsnormerna och uppmanar bestämt kommissionen att i samma utsträckning upprätthålla och respektera grundläggande rättigheter i sina kommande förslag om ett EU-system för att spåra finansiering av terrorism, Europol och de kommande ändringarna av förordningen om Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.
47. Europaparlamentet framför på nytt sin besvikelse över kommissionens sena reaktioner på uppenbara kränkningar av de mänskliga rättigheterna, såsom till exempel förra året i Frankrike med utvisningarna av romer, den konstitutionella reformen i Ungern och det demokratiska underskottet i Lettland där personer som inte är medborgare i landet (14,6 procent av den totala befolkningen) fortfarande varken får rösta eller ställa upp i lokala val. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att trappa upp sina åtgärder för att se till att mänskliga rättigheter såsom de definieras i stadgan om de grundläggande rättigheterna respekteras i hela unionen.
Asyl och migration
48. Europaparlamentet bekräftar sitt motstånd mot det begränsande synsättet i EU:s invandringspolitik. Parlamentet vill därför se nya initiativ som lägger större fokus på legala ankomstvägar för migranter och på införandet av en stadga med rättigheter för alla migranter, samtidigt som man förbättrar registreringsmöjligheterna för de migranter som redan bor och arbetar i EU.
49. Europaparlamentet vill se att man lägger fram ett särdirektiv som innehåller, och i unionslagstiftningen inför, bestämmelserna från den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar, som antogs av FN:s generalförsamling den 18 december 1990.
50. Europaparlamentet betonar att det brådskande krävs ett jämställdhetsperspektiv i förbindelse med all EU:s invandrings- och migrationspolitik, för att bland annat garantera att könsbaserade asylansökningar accepteras av samtliga EU-medlemsstater, stärka rättigheterna på området för familjers återförening, garantera en oberoende rättslig status för kvinnor och säkra jämlikhet och icke-diskriminering för invandrarkvinnor utan identitetshandlingar.
Dataskydd och lagring av uppgifter
51. Europaparlamentet är djupt besviket över att kommissionen inte i samband med översynen av EU:s nuvarande lagstiftning om uppgiftsskydd passade på att anpassa och harmonisera principerna och normerna för uppgiftsskydd på området för rättsligt samarbete och polissamarbete med den allmänna uppgiftsskyddsordningen. Parlamentet är djupt oroat över de avsevärt lägre normerna i förslaget till direktiv och upprepar sin avsikt att försöka stärka de registrerade personernas rättigheter på området för rättsligt samarbete och polissamarbete med hänsyn till de rättsvårdande instansernas växande intresse för personuppgifter som ägs av den privata sektorn. Parlamentet insisterar på att kommissionen måste lägga fram en översyn av förordning (EG) nr 45/2001 i syfte att anpassa den dataskyddsordning som gäller för EU-institutionerna till den nya allmänna förordningen om uppgiftsskydd.
52. Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att i sin kommande översyn av direktiv 2006/24/EG om lagring av uppgifter beakta den dom som den tyska författningsdomstolen avgett (BVerfG, 1 BvR 256/08 av den 2 mars 2010), i vilken man betonar behovet av att visa att tidsperioderna för lagring av uppgifterna är nödvändiga och proportionerliga.
HBT
53. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet, i syfte att stärka och utvidga dess tillämpningsområde till att omfatta hatbrott som grundas på offrets sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att lägga fram en EU-färdplan för lika möjligheter för HBT-personer och att följa en övergripande strategi när det gäller att övervaka respekten av HBT-rättigheter i alla sina lagstiftningsförslag, särskilt med hänsyn till att direktivet om icke-diskriminering fortfarande är blockerat i rådet.
Europol
54. Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att förbättra insynen i och den demokratiska kontrollen av verksamheten, budgetanslagen och Europols hotbedömningar, inte enbart i efterhand utan även på förhand. Parlamentet upprepar att Europol fullt ut måste respektera grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att lägga fram förslag för att garantera alla som omfattas av en europeisk arresteringsorder tillgång till rättslig prövning och domstolsprövning, rätt till kostnadsfri rättshjälp och rätt till en oberoende rättegång inom en rimlig tidsfrist, utan diskriminering och utan hänsyn till administrativa, ekonomiska, sociala och språkliga aspekter. Parlamentet understryker att Europol måste respektera strängast möjliga normer och principer för uppgiftsskydd med hänsyn till de många databaser byrån har tillgång till. Parlamentet motsätter sig bestämt den ökande tendensen inom Europol att söka tillgång till privata databaser.
55. Europaparlamentet anser att Europol måste respektera den grundläggande rätten till uppgiftsskydd och strängast möjliga normer och principer för uppgiftsskydd med hänsyn till de många databaser byrån har tillgång till. Parlamentet motsätter sig bestämt den ökande tendensen inom Europol att söka tillgång till privata databaser.
Insyn
56. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att koncentrera sig på att göra registret för insyn obligatoriskt för alla företrädare för intressegrupper och att vid den kommande översynen av registret införa skärpta regler för offentliggörandet av ekonomiska intressen.
57. Europaparlamentet påminner kommissionen om att den måste se över kommissionsledamöternas uppförandekod och framför allt vidta effektiva åtgärder mot problemet med ”svängdörrspolicy”. Parlamentet efterlyser dessutom skärpta bestämmelser för kommissionsledamöternas förklaringar om ekonomiska intressen.
58. Europaparlamentet erinrar än en gång kommissionen om dess föresats att skapa större insyn och bättre tillgång till handlingar och uppmanar kommissionen att omedelbart lägga fram ett nytt förslag om ändringar av förordning (EG) nr 1049/2001.
ACTA
59. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra lärdomarna av allmänhetens skarpa protester mot den bristande insynen i handelsavtalet om åtgärder mot immaterialrättsintrång (Acta-avtalet). Parlamentet betonar att alla förhandlingar om varumärkesförfalskning och piratkopiering måste följa dessa specifika mål och ska föras med full insyn, ansvarsskyldighet och respekt för medborgerliga friheter och rättigheter, däribland internetfrihet, inom ramen för relevanta internationella organ, omfatta utvecklingsländer och beakta dessa länders legitima behov av tekniköverföring. Parlamentet kräver att både parlamentet och civilsamhället måste delta i fastställandet av förhandlingsmandatet för alla framtida handelsavtal och i pågående handel.
Mänskliga rättigheter och internationell handel
60. Europaparlamentet påminner kommissionen om att alla EU:s yttre åtgärder, inbegripet internationell handel och handelssamarbete med tredjeländer och regioner, måste styras av principen om politisk konsekvens samt respekt och genomförande av både politiska och sociala mänskliga rättigheter, och uppmanar därför kommissionen att upphäva befintliga handelsavtal och avbryta förhandlingarna om handelsavtal med länder som kränker de grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheterna.
61. Europaparlamentet betonar med kraft att alla handelsavtal som förhandlas fram av kommissionen måste innehålla kraftfullt formulerade och rättsligt bindande kapitel om mänskliga rättigheter och hållbarhet samt tvistlösningsmekanismer. Parlamentet tar del av kommissionens meddelande om handel och utveckling och betonar att huvudmålen med EU:s handelspolitik bör vara att bidra till en hållbar social, ekologisk och ekonomisk tillväxt och utveckling som ligger i alla medborgares intresse.
62. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beställa en konsekvensbedömning av mänskliga rättigheter och att överlämna slutsatserna till parlamentet innan man paraferar ett internationellt handelsavtal.
63. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte längre utöva påtryckningar för undertecknandet av ekonomiska partnerskapsavtal, i syfte att garantera andra rimliga förbindelser för de länder som beslutar att inte underteckna ett ekonomiskt partnerskapsavtal eller ett frihandelsavtal. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att föreslå en ny internationell mekanism för att undvika spekulation i livsmedel och att stabilisera varupriserna.
Utveckling
64. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt arbetsprogram prioritera översynen av de bestämmelser som styr det humanitära biståndet. Parlamentet betonar att det krävs ökade anslag till och mer kapacitet och resurser för att säkerställa att tillhandahållandet av det humanitära biståndet förblir en rent civil angelägenhet. Parlamentet upprepar att varken det humanitära biståndet eller utvecklingspolitiken kan underställas kraven för EU:s säkerhetspolitik.
65. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för frågan om tryggad livsmedelsförsörjning och näringstillförsel se över riktlinjerna för markrofferi. Parlamentet betonar den grundläggande rätten till mat och framhåller att ett massivt markrofferi och användning av mark för att framställa biodrivmedel för export minskar förmågan för lokalbefolkningen i världens fattigaste länder att tjäna sitt uppehälle och skaffa sig mat och äventyrar samtidigt dessa länders livsmedelssuveränitet.
Grannskapspolitik
66. Europaparlamentet beklagar att översynen av den europeiska grannskapspolitiken inte medförde en omorientering av EU:s förbindelser med länderna i Nordafrika och Mellanöstern och på Arabiska halvön eftersom den baseras på europeiska ekonomiska intressen och inte på människors önskemål om frihet och demokrati. Parlamentet påpekar att upproren har visat att den europeiska grannskapspolitiken har misslyckats.
67. Europaparlamentet uppmanar EU att skapa ett verkligt partnerskap av ömsesidigt intresse för alla dimensioner av utveckling och samarbetsformer som främjar sysselsättning, utbildning och yrkesutbildning i överensstämmelse med de enskilda parternas socioekonomiska verklighet. Parlamentet anser att verklig integration endast kan uppnås genom påtagliga framsteg när det gäller att lösa de politiska spänningarna och de regionala konflikterna i regionen, särskilt i Palestina och Västsahara, och att det är genom integration som ett klimat av förtroende blir möjligt, vilket främjar strävandena att i en anda av solidaritet och fred uppnå målet om ett avmilitariserat Medelhavsområde.
Utvidgning
68. Europaparlamentet upprepar som ståndpunkt att EU bör utveckla ömsesidigt fördelaktiga förbindelser med alla grannländer, på grundval av ömsesidig respekt och förståelse. Parlamentet insisterar på att unionen måste vara öppen för alla de europeiska länder vars befolkning vill ansluta sig till EU. Parlamentet understryker att EU:s utvidgningspolitik bör föras med full respekt för internationell rätt.
69. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under anslutningsförhandlingarna se till att kandidatländerna uppfyller Köpenhamnskriterierna, undviker reformer som inverkar negativt på folkets sociala situation, respekterar internationell rätt och utvecklar bilaterala och goda grannförbindelser med alla EU-medlemsstater.
70. Europaparlamentet understryker att handlingsprogrammen för länderna måste beakta varje enskilt lands specifika situation och undvika att påföra åtgärder och reformer som skulle skada arbetstagarna och folket i allmänhet.
71. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra förvaltningen av medlen i föranslutningsinstrumentet i syfte att garantera största möjliga nytta för mottagarna och full parlamentarisk kontroll.
Budgeten och den fleråriga budgetramen
72. Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen uttryckligen stöder parlamentets krav på att de politiska ståndpunkter som Europeiska rådet kommer överens om ska förhandlas mellan parlamentet och rådet, företrätt av rådet (allmänna frågor), innan rådet formellt lägger fram sina förslag i syfte att uppnå parlamentets godkännande av förordningen om den fleråriga budgetramen enligt artikel 312 i EUF-fördraget. Parlamentet understryker att förhandlingarna om lagstiftningsförslagen rörande de fleråriga programmen måste behandlas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet och slutföras så snart som en överenskommelse nåtts om anslagen till dem. Parlamentet är fast beslutet att, vid behov, till fullo använda sina godkännandebefogenheter och befogenheter enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet i enlighet med fördraget. Parlamentet upprepar sin djupa oro över att slutsatserna från Europeiska rådet eventuellt föregriper förhandlingarna om lagstiftningsförslag.
73. Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att EU-budgeten bör utgöra ett kraftfullt verktyg för att öka strategiska investeringar som skapar tillväxt, sociala framsteg och sysselsättning, samtidigt som den syftar till att främja ekonomisk, territoriell och social sammanhållning i hela EU. Parlamentet vill särskilt att resurserna koncentreras till insatser och program som är viktiga för att uppnå dessa mål, i synnerhet till stöd för ungdomar och små och medelstora företag. Parlamentet betonar att EU:s budget bör utformas så att den får verkliga ekonomiska effekter och kompletterar medlemsstaternas stimulansåtgärder.
74. Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att lägga fram förslag som garanterar unionen tillräckliga resurser både för nästa års budget och för den kommande fleråriga budgetramen för 2014–2020.
75. Europaparlamentet påminner om att 2013 är det sista året i den nuvarande fleråriga budgetramen. Genomförandet av samfinansierade projekt pågår som bäst och förväntas ytterligare öka i takt och den största delen av betalningskraven förväntas nå kommissionen under andra halvåret. Parlamentet uppmanar därför rådet och kommissionen att omedelbart, tillsammans med parlamentet, analysera och utvärdera beloppen och kraven i syfte att inte äventyra genomförandet för 2013. Parlamentet betonar att otillräckliga betalningsbemyndiganden äventyrar program som i dag fungerar väl.
76. Europaparlamentet understryker också att 2013 kommer att bli det år då betalningskrav från 12 medlemsstater p.g.a. den utfasade N+3-bestämmelsen kommer att behöva presenteras för två årliga andelar av åtagandena (andelarna för 2010 och 2011 enligt N+3- respektive N+2-bestämmelserna). Parlamentet anser därför att den föreslagna ökningen av betalningsbemyndigandena med 11,7 procent (till 48 975 miljoner EUR) jämfört med förra året är ett minimum eftersom, som kommissionen påpekar, den hänför sig strikt till 2013, och utgår från att betalningsbehov från tidigare år kommer att ha tillgodosetts.
77. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.