FÖRSLAG TILL RESOLUTION om EU:s politik på Västbanken och i östra Jerusalem
27.6.2012 - (2012/2964(RSP))
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Margrete Auken, Nicole Kiil-Nielsen, Hélène Flautre, Ana Miranda, Keith Taylor, Jill Evans, Judith Sargentini, Daniel Cohn-Bendit, Raül Romeva i Rueda för Verts/ALE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0373/2012
B7‑0373/2012
Europaparlamentets resolution om EU:s politik på Västbanken och i östra Jerusalem
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Mellanöstern, Palestina och Israel, särskilt resolutionerna av den 29 september 2011 om situationen i Palestina[1] och av den 10 september 2010 om situationen i Jordanfloden, särskilt det nedre flodområdet[2],
– med beaktande av rådets slutsatser av den 23 maj och den 18 juli 2011, samt av den 14 maj 2012 om fredsprocessen i Mellanöstern,
– med beaktande av uttalandena av vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, särskilt om utvidgningen av bosättningarna (av den 8 juni 2012), om de israeliska myndigheternas beslut avseende statusen för bosättningarna i Sansana, Rechelim och Bruchin på de ockuperade palestinska områdena (av den 25 april 2012) och om israeliska godkännanden av bosättningar (av den 22 februari 2012),
– med beaktande av rapporten från EU:s uppdragschefer om östra Jerusalem från januari 2012, rapporten från EU:s uppdragschefer om område C och uppbyggnaden av en palestinsk stat (”Area C and Palestinian State Building”) från juli 2011, rapporten från EU:s uppdragschefer om våld från bosättares sida från april 2011 och den tillhörande noten från EU:s uppdragschefer om våld från bosättares sida från januari 2012,
– med beaktande av rådets slutsatser av den 25 juni 2012 om EU:s gränsövervakningsuppdrag för gränsövergången i Rafah,
– med beaktande av uttalandet av den 22 maj 2012 från talespersonen för vice ordföranden/den höga representanten om fallet Bassem Tamimi,
– med beaktande av den fjärde Genèvekonventionen från 1949 om skydd av civilbefolkningen i krigstid,
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 242 (1967), 252 (1968), 338 (1973), 476 (1980), 478 (1980), 1397 (2002), 1515 (2003) och 1850 (2008),
– med beaktande av Mellanösternkvartettens uttalanden, framförallt uttalandena av den 11 april 2012 och den 23 september 2011,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen uttryckt sitt stöd för tvåstatslösningen, där staten Israel och en angränsande självständig, demokratisk och livsduglig palestinsk stat lever tillsammans sida vid sida i fred och säkerhet, och förklarat att inga ändringar av gränserna före 1967 – inte heller vad beträffar Jerusalem – kommer att erkännas, än sådana som parterna själva samtycker till.
B. De direkta fredssamtalen mellan parterna befinner sig i ett dödläge och alla de senaste ansträngningarna för att återuppta förhandlingarna har misslyckats. En trovärdig, varaktig och omfattande uppgörelse kräver att internationell människorättslagstiftning och humanitär rätt, inbegripet den fjärde Genèvekonventionen om skydd av civilbefolkningen, tillämpas.
C. I rådets slutsatser av den 14 maj 2012 understryks det brådskande behovet av att åter få i gång fredsprocessen i Mellanöstern, också med tanke på de pågående förändringarna i länderna i syd till följd av den arabiska våren, för att uppfylla de legitima förhoppningar alla folk i regionen hyser.
D. De färska rapporterna från EU:s uppdragschefer om område C och uppbyggnaden av en palestinsk stat (”Area C and Palestinian State Building”) och om våld från bosättares sida, som båda läckte ut till pressen, vittnade åter en gång om en oroväckande och potentiellt irreversibel utveckling på plats i de berörda områdena, vilken utgör ett betydande hot mot tvåstatslösningens genomförbarhet.
E. Enligt internationell rätt är Västbanken, inklusive östra Jerusalem och Gazaremsan, ockuperat område där internationell lagstiftning om de mänskliga rättigheterna och humanitär rätt, inbegripet den fjärde Genèvekonventionen, gäller fullt ut. I egenskap av ockupationsmakt är staten Israel bl.a. skyldig att i god tro garantera att den palestinska befolkningen i de ockuperade områdena får sina grundläggande behov tillgodosedda, att ockupationen administreras på ett sätt som kommer den lokala befolkningen tillgodo, att civil egendom skyddas och bevaras och att inte flytta sin egen befolkning till de ockuperade områdena och befolkningen i de ockuperade områdena till Israels territorium.
F. Område C på Västbanken, som enligt Osloavtalet från 1993 är under Israels civila och säkerhetsmässiga kontroll, utgör 62 procent av Västbankens territorium och är det enda sammanhängande området och också det område med störst areal bördig och resursrik mark på Västbanken. Uppdelningen av Västbanken i område A, B och C var tänkt att vara en tillfällig åtgärd. I interimsavtalet om Västbanken och Gazaremsan från 1995 fastställs det att område C gradvis kommer att överföras till palestinsk jurisdiktion, men detta har ännu inte skett.
G. Den palestinska närvaron i område C har underminerats av den israeliska regeringens politik. Som en följd av denna politik bor endast 5,8 procent av den palestinska befolkningen på Västbanken i område C. Samtidigt är antalet israeliska bosättare, som uppskattas till 310 000, mer än dubbelt fler än det uppskattade antalet palestinier som bor i område C.
H. Enligt rapporter från UNRWA är 70 procent av område C förbjudet område för palestinsk byggnation och 29 procent omfattas av kraftiga begränsningar. Under 2011 skedde 90 procent av alla bostadsrivningar och 92 procent av alla tvångsförflyttningar i område C. Det är därför ytterst viktigt att den palestinska befolkningen och dess rättigheter i område C skyddas, så att tvåstatslösningen kvarstår som en genomförbar lösning.
I. I Jerusalem-lagen (”Basic Law: Jerusalem, Capital of Israel”), som antogs 1980, fastställs det att Jerusalem i sin helhet är Israels förenade huvudstad. I FN:s säkerhetsråds resolution 478 (1980) fastställs det att alla de rättsliga och administrativa åtgärder som vidtagits av Israel i dess egenskap av ockupationsmakt, och som har ändrat eller förmodas ändra staden Jerusalems karaktär och ställning, i synnerhet Jerusalem-lagen, är ogiltiga och omedelbart måste upphävas.
J. Den aktuella utvecklingen i östra Jerusalem gör att det i praktiken förefaller allt mer osannolikt och ohanterligt att Jerusalem i framtiden kan bli huvudstad för båda staterna; detta betonas också i rapporten från EU:s uppdragschefer.
K. De palestinier som bor i östra Jerusalem, vilka utgör 37 procent av Jerusalems befolkning, har rättslig ställning som varaktigt bosatta, och denna ställning kan endast på vissa villkor överföras på barn. Den kan inte automatiskt överföras genom äktenskap, vilket utgör ett hinder för makar och barn till många palestinier som är varaktigt bosatta i östra Jerusalem att leva tillsammans med sina familjmedlemmar. Å andra sidan bor cirka 200 000 israeliska bosättare i och kring östra Jerusalem.
L. Under 2011 var utvidgningen av bosättningarna i Jerusalemområdet som störst sedan 1967. De israeliska bosättningarna är olagliga enligt internationell rätt, och de utgör ett stort hinder för fredsansträngningarna eftersom de subventioneras av den israeliska regeringen genom betydande incitament i fråga om beskattning, bostäder, infrastruktur, vägar, tillgång till vatten, utbildning, hälso- och sjukvård etc.
M. Handlingar som våld från bosättares sida, trakasserier och berövande av privat egendom mot den palestinska civilbefolkningen och internationella aktivister i icke-statliga organisationer som stöder palestiniernas rättigheter, har lett till allvarliga incidenter och dödsfall. Eftersom det saknas en effektiv EU-kontrollmekanism fortsätter israeliska produkter från bosättningarna att nå EU:s marknad i enlighet med ordningen för förmånstullar.
N. Den 20 maj 2012 dömdes Bassem Tamimi, en människorättsförsvarare som deltog i fredliga initiativ mot utvidgningen av en israelisk bosättning på palestinsk mark, av en israelisk militärdomstol för att ha deltagit i illegala demonstrationer och förlett demonstranter att kasta stenar.
O. Den separationsmur som Israel har byggt, och som inte följer den gröna linjen, isolerar stora delar av det palestinska området både på Västbanken och i östra Jerusalem. Internationella brottmålsdomstolens har i ett rådgivande yttrande från 2004 om de rättsliga konsekvenserna av uppförandet av en mur på det ockuperade palestinska området förklarat att den mur som Israel i egenskap av ockupationsmakt håller på att uppföra på det ockuperade palestinska området, bland annat i och omkring östra Jerusalem, och den ordning som hänför sig till denna, strider mot internationell rätt.
P. Mer än 4 000 palestinska fångar, bland annat 27 ledamöter av det palestinska lagstiftande rådet, cirka 240 barn samt mer än 300 administrativt frihetsberövade palestinier, befinner sig alltjämt i israeliska fängelser och förvarsenheter. Sedan år 2000 har cirka 7 000 palestinska barn åtalats i israeliska militärdomstolar efter att de anhållits, förhörts och kvarhållits av den israeliska armén, polisen eller säkerhetstjänsten och utsatts för omänsklig och förnedrande behandling. Majoriteten av dessa barn har anklagats för stenkastning.
Q. De israeliska myndigheterna använder administrativa frihetsberövanden för att begränsa den palestinska politiska aktivismen och tillämpar förfarandet för en obegränsad tidsperiod utan att informera om anklagelserna. Många palestinier i administrativt förvar har hungerstrejkat i protest mot Israels bruk av administrativt förvar utan åtal.
R. Bristen på vatten är en helt avgörande fråga för den palestinska befolkningen på Västbanken och särskilt i område C och i östra Jerusalem. Palestinska jordbrukare lider allvarlig brist på vatten för bevattning, eftersom detta vatten till största delen används av Israel och israeliska bosättare. Tillräckliga vattenresurser är av avgörande betydelse för en framtida fungerande palestinsk stat.
S. De sedan länge bofasta arabiska beduinerna är en ursprungsbefolkning som bedriver sitt traditionella jordbruk på sina förfäders mark och eftersträvar ett formellt och permanent erkännande av sin unika situation och ställning. Denna arabiska beduinbefolkning hotas av den israeliska politiken som underminerar deras försörjning och inbegriper tvångsförflyttningar och är en särskilt sårbar befolkningsgrupp, både på det ockuperade palestinska området och i Negev (Naqab). Enligt UNWRA lider 55 procent av beduinerna/herdebefolkningen i område C brist på livsmedel, trots att de får humanitärt bistånd.
T. Enligt den rapport från arbetsgruppen för internflyktingar (Displacement Working Group) som offentliggjordes den 14 maj 2012 och enligt Kontoret för samordning av humanitära frågors (OCHA) månadsrapport Humanitarian Monitor har över 60 anläggningar, däribland solcellspaneler, vattentankar och jordbruksbyggnader, som finansierats av kommissionen och ett antal medlemsstater, däribland Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Förenade kungariket, Polen, Irland och Spanien, förstörts av de israeliska styrkorna sedan januari 2011.
U. EU:s institutioner och medlemsstaterna har vid ett stort antal tillfällen upprepat sitt starka engagemang till förmån för Israels säkerhet och i de starkaste ordalag fördömt det våld som avsiktligen riktats mot civila, inbegripet raketanfall från Gazaremsan, samt efterlyst effektiva förebyggande åtgärder mot vapensmugglingen in i Gaza.
V. Blockaden av och den humanitära krisen i Gazaremsan har pågått sedan juni 2007, trots ett stort antal uppmaningar från det internationella samfundet om ett omedelbart, varaktigt och förbehållslöst öppnande av gränsövergångarna för flödet av humanitärt bistånd, kommersiella varor och personer till och från Gaza. Avstängningen och isoleringen av Gazaremsan har banat väg för det stadiga grepp om Gazas självstyrande institutioner som Hamas tagit. De senaste dagarna har det informella vapenstillestånd som gällt sedan över ett år brutits av de israeliska styrkornas luftangrepp och raketer som avfyrats av Hamas väpnade gren in i södra Israel.
1. Europaparlamentet upprepar sin övertygelse om att det inte finns något alternativ till en förhandlad tvåstatslösning som utgår från gränserna från 1967, med Jerusalem som huvudstad för båda staterna, där staten Israel och en angränsande, självständig, demokratisk och livsduglig palestinsk stat lever sida vid sida i fred och säkerhet. Parlamentet betonar än en gång att inga ensidiga åtgärder på plats kommer att erkännas av EU.
2. Europaparlamentet ställer sig helt bakom rådets slutsatser om fredsprocessen i Mellanöstern av den 14 maj 2012 och beklagar i detta sammanhang det israeliska utrikesministeriets negativa reaktion på dessa slutsatser.
3. Europaparlamentet ställer sig särskilt bakom den ståndpunkt som rådet intagit upprepade gånger när det gäller tillämpligheten av internationell humanitär rätt på de ockuperade palestinska områdena och uppmanar i detta sammanhang vice ordföranden/unionens höga representant att se till att Israels skyldigheter enligt internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning, i egenskap av ockupationsmakt, integreras i all grannskapspolitik, inbegripet i människorättsstrategin för landet, för att garantera att EU:s riktlinjer om att främja och respektera internationell humanitär rätt tillämpas fullt ut.
4. Europaparlamentet uttrycker sin djupaste oro för utvecklingen på plats i område C på Västbanken och i östra Jerusalem, såsom den beskrivs i en rapport från EU:s uppdragschefer om område C och uppbyggnaden av en palestinsk stat (”Area C and Palestinian State Building”) från juli 2011 och om östra Jerusalem från januari 2012; denna utveckling håller på att undergräva tvåstatslösningens genomförbarhet. Alla parter uppmanas än en gång att undvika alla slags ensidiga åtgärder på plats, här åsyftas särskilt de israeliska bosättningsaktiviteterna, som kan undergräva utsikterna till en framförhandlad lösning, i syfte att skapa ett gynnsamt klimat för ett återupptagande av förhandlingarna.
5. Europaparlamentet efterlyser i detta sammanhang ett omedelbart, fullständigt och varaktigt stopp för all israelisk byggnads- och utvidgningsverksamhet i bosättningarna, vilken utgör ett allvarligt hot mot tvåstatslösningens genomförbarhet och ett allvarligt hinder mot återupptagandet av fredssamtalen och efterlyser också avveckling av samtliga utposter som inrättats sedan mars 2001.
6. Europaparlamentet fördömer med kraft alla typer av handlingar från bosättarnas sida i form av extremism, våld och trakasserier mot palestinska civila och uppmanar Israels regering och myndigheter att sätta stopp för det aktuella klimatet av laglöshet och straffrihet genom att ställa gärningsmännen inför rätta och till svars. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med offren för dessa handlingar och utsträcker sin sympati till alla människorättsförkämpar som på ett fredligt sätt försvarar palestiniernas rättigheter.
7. Europaparlamentet begär att befintlig EU-lagstiftning ska upprätthållas fullt ut och i grunden när bilaterala avtal mellan EU och Israel genomförs, inbegripet genom att inrätta en lämplig och effektiv EU-kontrollmekanism ledd av kommissionen för att förhindra att israeliska produkter från bosättningarna importeras till EU:s marknad i enlighet med ordningen för förmånstullar. Parlamentet upprepar att EU endast bör tillåta israeliska enheter med huvudkontor, filialer och dotterbolag som är registrerade och etablerade i själva Israel, och som har verksamhet inom detta område, att delta i och dra fördel av befintliga och kommande samarbetsinstrument mellan EU och Israel.
8. Europaparlamentet påminner de israeliska myndigheterna om deras skyldigheter som ockupationsmakt och särskilt att omedelbart stoppa rivningar av hus, avhysningar och tvångsförflyttningar av palestinier, att underlätta palestinsk markanvändning och byggnadsverksamhet liksom genomförandet av palestinska utvecklingsprojekt och att skydda palestinska invånares rätt till land och egendom. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang Israel att omedelbart återkalla sitt beslut om att riva hus och byggnader i Sousiyya, nära Hebron, vilket skulle drabba 160 palestinier, varav 60 barn.
9. Europaparlamentet uppmanar enträget de israeliska myndigheterna att göra allt som står i deras makt för att förbättra palestiniernas tillträde till jordbruks- och betesmarker och garantera en rättvis distribution och fördelning av vattenresurser som uppfyller den palestinska befolkningens behov.
10. Europaparlamentet välkomnar det avtal som uppnåddes den 14 maj 2012, vilket gjorde det möjligt att avsluta de palestinska fångarnas hungerstrejk och kräver att avtalet genomförs omedelbart och fullt ut. Parlamentet fördömer bruket av administrativa frihetsberövanden och uppmanar Israels regering att sluta med denna politik. Parlamentet begär att palestinska barn, politiska fångar och administrativt frihetsberövade, inbegripet Hassan Safadi, som enligt avtalet skulle ha släppts, släpps fria. Parlamentet upprepar sin begäran om att de fängslade medlemmarna av det palestinska lagstiftande rådet släpps, inbegripet Marwan Barghouti.
11. Europaparlamentet kräver att den arabiska beduinbefolkning som lever på det palestinska området och i Negev (Naqab) ska skyddas. Parlamentet kräver ett omedelbart stopp för alla tvångsförflyttningar av, fördrivningar av eller förstörelse mot denna befolkning och att deras levnadsförhållanden ska förbättras genom att de tillhandahålls passande tjänster på sina förfäders mark.
12. Europaparlamentet kräver att de direkta fredsförhandlingarna ska återupptas och betonar att ett äkta, konkret och resultatorienterat engagemang från båda håll kan få positiva effekter för hela regionen och bidra till en fredlig övergångsprocess i alla de berörda länderna.
13. Europaparlamentet stöder i detta sammanhang den politik med fredligt motstånd som president Abbas för och uppmuntrar den interna palestinska försoningsprocessen och det palestinska statsbyggandet. President- och parlamentsval är viktiga beståndsdelar i denna process.
14. Europaparlamentet upprepar sitt starka engagemang för staten Israels säkerhet och fördömer alla slags våldshandlingar, inbegripet raketanfall från Gazaremsan.
15. Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att inleda en officiell utredning för att på plats undersöka anklagelserna mot israeliska styrkors förstörelse av och skador på EU-finansierade anläggningar och projekt på de ockuperade områdena, och uppmanar rådet att ställa Israel till svars finansiellt för dessa handlingar.
16. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att göra allt för att stödja och bistå palestinska institutioner och utvecklingsprojekt i område C och i östra Jerusalem, i syfte att skydda och stärka palestinierna.
17. Europaparlamentet är mycket oroat över de nyligen inträffade sammanstötningarna vid gränsen mellan Israel och Gaza, som ledde till 18 palestiniers död, vara 4 barn, och flera dussin skadade människor på båda sidor. Samtliga parter uppmanas att omedelbart stoppa alla militära operationer och hämndaktioner och att respektera sina skyldigheter enligt internationell rätt, framför allt gentemot civila. Parlamentet upprepar sin begäran om ett omedelbart, varaktigt och förbehållslöst upphävande av blockaden av Gazaremsan och efterlyser åtgärder som ska leda till rekonstruktion och ekonomisk återhämtning i detta område. Parlamentet efterlyser också, genom att erkänna Israels legitima behov av säkerhet, en effektiv kontrollmekanism som ska förhindra smuggling av vapen in i Gaza.
18. Europaparlamentet tar del av rådets beslut om att förlänga det europeiska gränsövervakningsuppdraget för gränsövergången vid Rafah till den 30 juni 2013 och förväntar sig att uppdraget uppfyller sina uppgifter och spelar en avgörande och effektiv roll när det gäller den dagliga hanteringen av de gränsöverskridande relationerna och uppbyggandet av förtroende mellan Israel och palestinska myndigheten.
19. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, EU:s särskilda representant för fredsprocessen i Mellanöstern, Mellanösternkvartettens sändebud, Knesset och Israels regering, den palestinska myndighetens president och det palestinska lagstiftande rådet.
- [1] Antagna texter, P7_TA(2011)0429.
- [2] EUT C 308E, 20.10.2011, s. 81.