FÖRSLAG TILL RESOLUTION om EU:s politik på Västbanken och i östra Jerusalem
27.6.2012 - (2012/2964(RSP))
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Annemie Neyts-Uyttebroeck, Chris Davies, Marielle de Sarnez, Niccolò Rinaldi, Ivo Vajgl för ALDE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0373/2012
B7‑0375
Europaparlamentets resolution om EU:s politik på Västbanken och i östra Jerusalem
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt resolutionerna av den 29 september 2011 om situationen i Palestina[1] och av den 10 september 2010 om situationen i Jordanfloden, särskilt det nedre flodområdet[2],
– med beaktande av rådets slutsatser av den 8 december 2009, den 18 juli 2011, den 23 maj 2011 och den 14 maj 2012 om fredsprocessen i Mellanöstern,
– med beaktande av det tal som hölls av vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, vid Europaparlamentets plenarsammanträde den 12 juni 2012,
– med beaktande av uttalandena från vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, särskilt dem om utvidgningen av bosättningarna (av den 8 juni 2012), om de israeliska myndigheternas beslut avseende statusen för bosättningarna i Sansana, Rechelim och Bruchin på de ockuperade palestinska områdena (av den 25 april 2012) och om israeliska godkännanden av bosättningar (av den 22 februari 2012),
– med beaktande av rapporten från EU:s uppdragschefer om östra Jerusalem från januari 2012,
– med beaktande av rapporten från EU:s uppdragschefer om område C och uppbyggnaden av en palestinsk stat (”Area C and Palestinian State Building”) från juli 2011,
– med beaktande av den fjärde Genèvekonventionen från 1949 om skydd av civilbefolkningen i krigstid,
– med beaktande av FN:s resolutioner om hithörande frågor, framför allt FN:s generalförsamlings resolution 181 från 1947 och FN:s säkerhetsråds resolutioner 242 (1967), 252 (1968), 338 (1973), 476 (1980), 478 (1980), 1397 (2002), 1515 (2003) och 1850 (2008),
– med beaktande av Mellanösternkvartettens uttalanden, framförallt uttalandena av den 11 april 2012 och den 23 september 2011,
– med beaktande av Internationella brottmålsdomstolens rådgivande yttrande av den 9 juli 2004 om de rättsliga konsekvenserna av uppförandet av en mur på det ockuperade palestinska området,
– med beaktande av den tvååriga statsbyggandeplanen ”Palestina: slut på ockupationen, upprättande av staten” (”Palestine, Ending the Occupation, Establishing the State”) som lades fram av den palestinska premiärministern Salam Fayyad i augusti 2009,
– med beaktande av interimsavtalet av den 18 september 1995 om Västbanken och Gazaremsan,
– med beaktande av förklaringen om principerna för provisoriska självstyrelseförfaranden (Osloavtalen) av den 13 september 1993,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen uttryckt sitt stöd för tvåstatslösningen, där staten Israel och en angränsande självständig, demokratisk och livsduglig palestinsk stat lever tillsammans sida vid sida i fred och säkerhet, efterlyst ett återupptagande av de direkta fredssamtalen mellan parterna och förklarat att inga ändringar av 1967 års gränsdragning – inte heller vad beträffar Jerusalem – kommer att erkännas, än sådana som parterna själva samtycker till.
B. Palestiniernas rätt till självbestämmande och en egen stat är obestridlig, liksom Israels rätt att existera inom säkra gränser. I rådets slutsatser av den 14 maj 2012 betonades det att ”de pågående förändringarna i arabvärlden gör behovet av framsteg i fredsprocessen i Mellanöstern än mer brådskande. Att lyssna till önskningarna hos folket i regionen, inbegripet palestiniernas önskan om en egen stat och israelernas önskan om säkerhet, är av avgörande betydelse för att varaktig fred, stabilitet och välstånd ska kunna uppnås i regionen”.
C. Enligt två färska rapporter från EU:s uppdragschefer om område C och uppbyggnaden av en palestinsk stat är händelseutvecklingen på plats i de berörda områdena ytterst oroväckande, vilket hotar möjligheten till en tvåstatslösning.
D. Västbanken och östra Jerusalem samt Gazaremsan är ockuperade områden. Internationell människorättslagstiftning och humanitär rätt, inbegripet den fjärde Genèvekonventionen gäller fullt ut för dessa områden. I egenskap av ockupationsmakt är staten Israel bl.a. skyldig att uppriktigt garantera att den palestinska befolkningen i de ockuperade områdena får sina grundläggande behov tillgodosedda, att ockupationen administreras på ett sätt som kommer den lokala befolkningen till godo, skyddar och bevarar civil egendom och inte flytta sin egen befolkning till de ockuperade områdena och befolkningen i de ockuperade områdena till sitt territorium.
E. Osloavtalet från 1993 delade upp Västbanken i tre zoner: områdena A, B och C. Område C, som är under Israels civila och säkerhetsmässiga kontroll, utgör 62 procent av Västbankens territorium och är det enda sammanhängande området och också den mest bördiga och resursrika marken på Västbanken. I interimsavtalet om Västbanken och Gazaremsan från 1995 fastställs det att område C gradvis kommer att överföras till palestinsk jurisdiktion, men detta har ännu inte skett.
F. Den palestinska närvaron i område C har underminerats av den israeliska regeringens politik. Som en följd av denna politik bor endast 5,8 procent av den palestinska befolkningen på Västbanken i område C. Samtidigt beräknas antalet israeliska bosättare till 310 000, mer än dubbelt fler än antalet palestinier som beräknas bo i område C. Det är därför ytterst viktigt att den palestinska befolkningen och dess rättigheter i område C skyddas, så att tvåstatslösningen fortfarande kan genomföras.
G. I Jerusalemlagen (”Basic Law: Jerusalem, Capital of Israel”), som antogs 1980, fastställs det att Jerusalem i sin helhet är Israels förenade huvudstad. I FN:s säkerhetsråds resolution 478 (1980) fastställs det att alla de rättsliga och administrativa åtgärder som vidtagits av Israel i dess egenskap av ockupationsmakt, och som har ändrat eller förmodas ändra staden Jerusalems karaktär och ställning, i synnerhet Jerusalem-lagen, är ogiltiga och omedelbart måste upphävas. I rådets slutsatser av den 14 maj 2012 upprepas det att man genom förhandlingar måste finna ett sätt att lösa frågan om Jerusalems ställning som framtida huvudstad för båda staterna.
H. Den aktuella utvecklingen i östra Jerusalem gör att det förefaller allt mer osannolikt och ogenomförbart att Jerusalem i framtiden kan bli huvudstad för de båda staterna, vilket underminerar tvåstatslösningen; detta betonas också i rapporten från EU:s uppdragschefer. Östra Jerusalem åtskiljs alltmer från Västbanken samtidigt som Jerusalems historiska område i allt större utsträckning åtskiljs från övriga delar av östra Jerusalem.
I. Trots att de palestinier som är bosatta i östra Jerusalem utgör 37 procent av Jerusalems befolkning och står för 36 procent av kommunens skatteintäkter, används endast 10 procent av kommunens budget i östra Jerusalem och tillhandahållandet av tjänster är högst otillräckligt. De flesta palestinska institutioner i östra Jerusalem, däribland Orient House, har stängts av de israeliska myndigheterna, vilket gett upphov till ett institutionellt vakuum och ett ledarskapsvakuum för den lokala palestinska befolkningen; detta är synnerligen oroande.
J. De palestinier som bor i östra Jerusalem har rättslig ställning som varaktigt bosatta, och denna ställning kan endast på vissa villkor överföras på barn. Den kan inte automatiskt överföras genom äktenskap, vilket hindrar makar och barn till många palestinier som är varaktigt bosatta i östra Jerusalem från att leva tillsammans med sina familjemedlemmar. Samtidigt bor cirka 200 000 israeliska bosättare i och kring östra Jerusalem.
K. Den palestinska närvaron i område C och östra Jerusalem har underminerats av den israeliska regeringens politik. En viktig beståndsdel i denna politik är byggandet och utvidgningen av bosättningarna. De israeliska bosättningarna är olagliga enligt internationell rätt, och utgör ett stort hinder för fredsarbetet eftersom de understöds av den israeliska regeringen genom betydande incitament i fråga om beskattning, bostäder, infrastruktur och vägar samt tillgång till vatten, utbildning, hälso- och sjukvård mm. År 2011 var utvidgningen av bosättningarna i Jerusalem-området som störst sedan 1967. Våld från bosättares sida och trakasserier mot den palestinska civilbefolkningen har resulterat i allvarliga incidenter och dödsfall. Eftersom det saknas en EU-kontrollmekanism fortsätter israeliska produkter från bosättningarna att importeras till EU:s marknad i enlighet med ordningen för förmånstullar.
L. Den separationsmur som Israel har byggt och som inte följer den gröna linjen, skär av en avsevärd del av det palestinska territoriet, både på Västbanken och i östra Jerusalem. Internationella brottmålsdomstolen förklarade, i ett rådgivande yttrande från 2004 om de rättsliga konsekvenserna av uppförandet av en mur på det ockuperade palestinska området, att den mur som Israel i egenskap av ockupationsmakt håller på att uppföra på det ockuperade palestinska området, bland annat i och omkring östra Jerusalem, och den ordning som hänför sig till denna, strider mot internationell rätt.
M. Den pågående utvidgningen av bosättningarna och våldet från bosättares sida, restriktioner i fråga om markanvändning och den därav följande akuta bristen på bostäder, rivningar av bostäder, avhysningar och fördrivningar, beslagtagande av mark, svårigheten att få tillgång till vatten och andra naturresurser, bristen på grundläggande samhällstjänster och stöd osv., har allvarligt påverkat levnadsförhållandena för palestinierna på Västbanken, särskilt i område C och i östra Jerusalem. Den ekonomiska situationen i dessa områden, som förvärrats till följd av restriktionerna avseende tillträde, transporter och markanvändning, är fortfarande mycket oroväckande.
N. Europaparlamentet har upprepade gånger uttryckt sitt stöd för det statsbyggande arbete som utförts av president Mahmoud Abbas och premiärminister Salam Fayyad, och erkänner och välkomnar premiärminister Salam Fayyads framgångsrika tvååriga statsbyggandeplan. I de palestinska utvecklingsplanerna ägnas dock område C och östra Jerusalem endast begränsad uppmärksamhet och de palestinier som bor i dessa områden känner sig därför åsidosatta.
O. Mer än 4 000 palestinska fångar, bland annat 27 ledamöter av det palestinska lagstiftande rådet, och mer än 300 administrativt frihetsberövade palestinier befinner sig alltjämt i israeliska fängelser och förvarsenheter.
P. Vattenbristen för den palestinska befolkningen på Västbanken, särskilt i område C och i östra Jerusalem är allvarlig. Palestinska jordbrukare lider allvarlig brist på vatten för bevattning, eftersom detta vatten till största delen används av Israel och israeliska bosättare. Tillräckliga vattenresurser är av avgörande betydelse för en framtida fungerande palestinsk stat.
Q. Den sedan länge bofasta arabiska beduinbefolkningen, som bedriver sitt traditionella jordbruk på sina förfäders mark, eftersträvar ett formellt och permanent erkännande av sin unika situation och ställning. De arabiska beduinerna hotas av den israeliska politiken som underminerar deras försörjning och inbegriper tvångsförflyttningar och är en särskilt sårbar befolkningsgrupp.
R. EU är den största biståndsgivaren till den palestinska myndigheten. Det humanitära bistånd och det utvecklingsbistånd som tillhandahålls av det internationella samfundet, särskilt av EU och dess medlemsstater, befriar inte ockupationsmakten Israel från dess skyldigheter enligt internationell rätt. Fler än 60 projekt som finansierats av EU och dess medlemsstater har skadats eller förstörts av israeliska styrkor sedan januari 2011, och fler än 100 liknande projekt hotas av rivning.
S. EU har vid upprepade tillfällen uttryckt sitt starka engagemang för staten Israels säkerhet. I sina slutsatser av den 14 maj 2012 upprepade rådet EU:s och medlemsstaternas starka engagemang till förmån för Israels säkerhet och fördömde i starkaste ordalag det våld som avsiktligen riktats mot civila, inbegripet raketanfall från Gazaremsan, samt efterlyste effektiva förebyggande åtgärder mot vapensmugglingen till Gaza.
T. Blockaden av och den humanitära krisen i Gazaremsan fortgår trots ett stort antal uppmaningar från det internationella samfundet om ett omedelbart, varaktigt och förbehållslöst öppnande av gränsövergångarna för flödet av humanitärt bistånd, kommersiella varor och personer till och från Gaza, vilket också upprepades i rådets slutsatser av den 14 maj 2012.
1. Europaparlamentet uttrycker på nytt sitt starka stöd för tvåstatslösningen, som bygger på 1967 års gränsdragning. Denna lösning går ut på att Jerusalem ska bli huvudstad för båda stater och att staten Israel och en angränsande, självständig, demokratisk och livsduglig palestinsk stat ska leva sida vid sida i fred och säkerhet. Parlamentet ställer sig helt bakom rådets slutsatser om fredsprocessen i Mellanöstern av den 14 maj 2012 och upprepar att EU inte kommer att erkänna några ändringar av 1967 års gränsdragning – inte heller vad beträffar Jerusalem – än sådana som parterna själva samtycker till.
2. Europaparlamentet uttrycker sin djupaste oro för utvecklingen på plats i område C på Västbanken och i östra Jerusalem, såsom den beskrivs i rapporterna från EU:s uppdragschefer om område C och uppbyggnaden av en palestinsk stat (från juli 2011) och om östra Jerusalem (från januari 2012); denna utveckling underminerar tvåstatslösningens genomförbarhet. Alla parter uppmanas än en gång att undvika alla slags ensidiga åtgärder, här åsyftas särskilt den israeliska bosättningspolitiken, som kan undergräva utsikterna till en förhandlingslösning. Parlamentet välkomnar och ställer sig helt bakom punkterna 6 och 7 i rådets slutsatser av den 14 maj 2012, som tar upp bosättningarna, östra Jerusalem och område C.
3. Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att den palestinska befolkningen och dess rättigheter i område C skyddas, så att tvåstatslösningen fortfarande kan genomföras.
4. Europaparlamentet betonar än en gång att de israeliska bosättningarna på Västbanken och i östra Jerusalem är olagliga enligt internationell rätt. Parlamentet efterlyser ett omedelbart, fullständigt och varaktigt stopp för all israelisk byggnads- och utvidgningsverksamhet i bosättningarna, vilken allvarligt hotar tvåstatslösningens genomförbarhet, och en avveckling av samtliga utposter som inrättats sedan mars 2001.
5. Europaparlamentet fördömer med kraft alla typer av handlingar från bosättarna i form av extremism, våld och trakasserier mot palestinska civila och uppmanar Israels regering och myndigheter att ställa gärningsmännen inför rätta och till svars, eftersom bristande ansvarsskyldighet ger upphov till ett klimat av straffrihet.
6. Europaparlamentet begär att befintlig EU-lagstiftning och avtal mellan EU och Israel ska genomföras effektivt och fullt ut och att kommissionen ska inrätta en lämplig och effektiv EU-kontrollmekanism för att förhindra att israeliska produkter från bosättningarna importeras till EU:s marknad i enlighet med ordningen för förmånstullar.
7. Europaparlamentet uppmanar den israeliska regeringen och de israeliska myndigheterna att uppfylla sina skyldigheter i egenskap av ockupationsmakt, särskilt genom att
– omedelbart upphöra med alla rivningar av bostäder, avhysningar och tvångsförflyttningar av palestinier,
– underlätta palestinsk markanvändning och byggnadsverksamhet liksom genomförandet av palestinska utvecklingsprojekt,
– underlätta tillträde och transporter,
– underlätta palestiniernas tillträde till jordbruks- och betesmarker,
– garantera en rättvis distribution av vatten, som uppfyller den palestinska befolkningens behov,
– förbättra den palestinska befolkningens tillgång till samhällstjänster och stöd, särskilt på områden som utbildning och folkhälsa,
– underlätta humanitära insatser i område C och östra Jerusalem.
8. Europaparlamentet kräver att de palestinska institutionerna i östra Jerusalem, särskilt Orient House, öppnas igen.
9. Europaparlamentet begär att de israeliska myndigheterna ska upphöra med de administrativa frihetsberövandena av palestinier och att alla palestinska politiska fångar och administrativt frihetsberövade personer ska släppas fria.
10. Europaparlamentet kräver att beduinsamhällena på Västbanken, särskilt de som hotas av tvångsförflyttningar och rivningar av bostäder, ska skyddas och att deras grundläggande rättigheter och rätt till anständiga levnadsförhållanden med bostäder och vatten ska respekteras och garanteras. Parlamentet är också starkt oroat över situationen för beduinsamhällena i Negev och begär att dessa beduiners israeliska medborgarskap respekteras fullt ut av de israeliska myndigheterna och fördömer alla kränkningar av denna princip (t.ex. begränsningar av offentliga tjänster och tvångsförflyttningar).
11. Europaparlamentet uppmanar den palestinska regeringen och de palestinska myndigheterna att ägna större uppmärksamhet åt område C och östra Jerusalem i de palestinska nationella utvecklingsplanerna för att förbättra situationen och levnadsförhållandena för de palestinier som bor i dessa områden.
12. Europaparlamentet betonar än en gång att en rättvis och varaktig fred mellan Israel och Palestina endast kan åstadkommas med fredliga medel, där man tar avstånd från våld. Parlamentet kräver än en gång att direkta fredssamtal mellan de båda parterna återupptas. Parlamentet fortsätter att i detta sammanhang stödja president Abbas politik för fredligt motstånd och uppmuntra till intern palestinsk försoning och palestinskt statsbyggande där president- och parlamentsval utgör en viktig del av processen.
13. Europaparlamentet upprepar sitt starka engagemang för staten Israels säkerhet. Parlamentet fördömer alla våldshandlingar som avsiktligen riktas mot civila, inbegripet raketanfall från Gazaremsan.
14. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fortsätta stödja och bistå palestinska institutioner och utvecklingsprojekt i område C och i östra Jerusalem, i syfte att skydda och stärka den palestinska befolkningen. Parlamentet efterlyser emellertid förbättrad samordning på detta område mellan EU och medlemsstaterna. Parlamentet begär också att Israel ska hållas ekonomiskt ansvarigt för rivningarna av projekt som finansierats av EU och dess medlemsstater i de ockuperade palestinska områdena.
15. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fortsätta att behandla dessa frågor på alla nivåer av EU:s bilaterala förbindelser mellan Israel och den palestinska myndigheten. Parlamentet betonar att Israels åtagande att fullgöra sina skyldigheter enligt internationell humanitär rätt gentemot den palestinska befolkningen i de ockuperade områdena ska beaktas till fullo i EU:s bilaterala förbindelser med Israel och att relaterade resultatindikatorer ska integreras i samtliga instrument inom detta partnerskap.
16. Europaparlamentet riktar åter en gång en stark uppmaning till EU och dess medlemsstater att spela en mer aktiv roll, även inom kvartetten, i arbetet med att få till stånd en rättvis och varaktig fred mellan israeler och palestinier. Parlamentet betonar igen den centrala roll som kvartetten spelar och fortsätter att stödja den höga representanten i hennes arbete att skapa ett trovärdigt perspektiv för ett återupptagande av fredsprocessen.
17. Europaparlamentet upprepar sin begäran om ett omedelbart, varaktigt och förbehållslöst upphävande av blockaden av Gazaremsan och efterlyser åtgärder som ska leda till återuppbyggnad och ekonomisk återhämtning i detta område. Parlamentet efterlyser också, genom att erkänna Israels legitima behov av säkerhet, en effektiv kontrollmekanism som ska förhindra smuggling av vapen in i Gaza.
18. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, EU:s särskilda representant för fredsprocessen i Mellanöstern, Mellanösternkvartettens sändebud, Knesset och Israels regering, den palestinska myndighetens president och det palestinska lagstiftande rådet.
- [1] Antagna texter, P7_TA(2011)0429.
- [2] EUT C 308E, 20.10.2011, s. 81.