FÖRSLAG TILL RESOLUTION om genomförandet av interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och stater i östra och södra Afrika mot bakgrund av den nuvarande situationen i Zimbabwe
14.1.2013 - (2013/2515(RSP))
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Judith Sargentini, Franziska Keller för Verts/ALE - gruppen
B7‑0026/2013
Europaparlamentets resolution om genomförandet av interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och stater i östra och södra Afrika mot bakgrund av den nuvarande situationen i Zimbabwe
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av rådets beslut av den 13 juli 2009 om undertecknande och provisorisk tillämpning av interimsavtalet om upprättande av en ram för ett avtal om ekonomiskt partnerskap mellan stater i östra och södra Afrika, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan (2012/196/EC)[1],
– med beaktande av Cotonouavtalet, undertecknat i juni 2000, särskilt artiklarna 96 och 97 om respekt för mänskliga rättigheter,
– med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilka EU är skyldigt att se till att det råder politisk enhetlighet mellan dess yttre åtgärder, utvecklingspolitik och handelspolitik,
– med beaktande av sina många tidigare resolutioner om Zimbabwe,
– med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2009 om de ekonomiska partnerskapsavtalens (EPA) effekter på utvecklingen[2],
– med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel av den 18 december 2012 (A7-0431/2012),
– med beaktande av yttrandet från utskottet för utveckling av den 6 december 2012 (A7‑0431/2012),
– med beaktande av sin resolution av den 15 december 2010 om framtiden för det strategiska partnerskapet EU–Afrika efter det tredje toppmötet mellan EU och Afrika[3],
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och andra centrala människorättsinstrument som Zimbabwe är part i,
– med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, som Zimbabwe har ratificerat,
– med beaktande av sina många resolutioner som ger uttryck för parlamentets stora oro över situationen i Zimbabwe,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
Avtal om ekonomiskt partnerskap och interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap
A. Madagaskar, Mauritius, Seychellerna och Zimbabwe har undertecknat Cotonouavtalet. Respekt för mänskliga rättigheter är en viktig del av utvecklings- och samarbetsavtalet mellan EU och AVS-länderna.
B. Trots att Madagaskar och Zimbabwe har varit föremål för sanktioner till följd av människorättskränkningar strävar EU efter att ingå handelsliberaliseringsavtal med dessa länder, samtidigt som EU har vägrat att ratificera såväl det partnerskaps- och samarbetsavtal som det interimsavtal som ingicks med Vitryssland 1995.
C. Madagaskar, Mauritius, Seychellerna och Zimbabwe har provisoriskt tillämpat interimsavtalet sedan maj 2012. Detta är det första interimsavtal om ekonomiskt partnerskap med en afrikansk region som träder i kraft sedan förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap (nedan ekonomiska partnerskapsavtal) inleddes 2002.
D. Kommissionen anser att detta interimsavtal är en milstolpe på vägen mot ett komplett ekonomiskt partnerskapsavtal, som andra länder kommer att kunna ansluta sig till i ett senare skede om de så önskar.
E. Den ursprungliga grupp av länder i östra och södra Afrika som inledde förhandlingar om ekonomiska partnerskapsavtal med Europeiska unionen den 7 februari 2004 bestod av sexton länder: östater i Indiska oceanen (Komorerna, Madagaskar, Mauritius och Seychellerna), länder på Afrikas horn (Djibouti, Etiopien, Eritrea och Sudan), medlemmar i Östafrikanska gemenskapen (Burundi, Kenya, Rwanda, Tanzania och Uganda) samt några länder i södra Afrika (Malawi, Zambia och Zimbabwe). Av dessa sexton länder är det bara sex som paraferat interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap för gruppen av länder i östra och södra Afrika, och av dessa sex är det två som i sin tur beslutat att inte underteckna avtalet (Zambia och Komorerna), två som meddelat att de kommer att tillämpa avtalet provisoriskt (Mauritius och Madagaskar) och enbart två som ratificerat det (Zimbabwe och Seychellerna).
F. AVS-länderna har sedan 2007 vid upprepade tillfällen uttryckt sitt missnöje med flera bestämmelser i interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap som de anser inte gagnar deras utvecklingsbehov. De senaste fem årens förhandlingar har till stor del handlat om att förbättra utformningen av dessa bestämmelser. Man har kommit överens om vissa förbättringar, men dessa har inte införts i interimsavtalet eftersom kommissionen har vägrat att ändra bestämmelserna. Det interimsavtal för länderna i östra och södra Afrika som lagts fram för parlamentet är därför fortfarande den oförändrade versionen som innehåller de otillräckliga och ifrågasatta bestämmelserna.
G. Interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap för länder i östra och södra Afrika innehåller inte något kapitel om hållbar utveckling.
H. Seychellerna och Mauritius förväntas liberalisera handeln och avskaffa sammanlagt över 95 % av de tullsatser de tillämpar på import från EU. Motsvarande siffra för Zimbabwe är 79,9 %. Madagaskar förväntades liberalisera 37 % av sina tullsatser senast den 1 januari, vilket motsvarar en skatteinkomstförlust på 42 %. Madagaskars regering har ansökt om ett anstånd på fem år innan landet behöver genomföra avtalet.
I. EU:s totala import från hela gruppen av länder i östra och södra Afrika uppgick 2010 till ca 2,88 miljarder euro (0,2 % av all import till EU) och utgjordes till största del av beredd tonfisk, kaffe, rörsocker, textilier, tobak, snittblommor och ferrolegeringar.
J. Enligt studier som har genomförts av FN:s ekonomiska kommission för Afrika (ECA) skulle Europeiska kommissionens vision för de ekonomiska partnerskapsavtalen minska välståndet, undergräva den regionala integrationen och lägga hinder i vägen för de afrikanska industrialiseringssträvandena. Av befolkningen i östra och södra Afrika lever 75 % i länder som klassas som minst utvecklade länder.
K. Enligt European Centre for Development Policy Management (ECDPM) är diskrepansen stor mellan de ingångna interimsavtalen om ekonomiskt partnerskap och de regionala integrationsprocesserna i Afrika.
L. Om länderna i östra och södra Afrika ratificerar och provisoriskt tillämpar interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap kommer det att bli svårare att ersätta det med ett regionalt ekonomiskt partnerskapsavtal som omfattar alla AVS-länder.
Zimbabwe
M. President Mugabe har styrt Zimbabwe i 33 år. En koalitionsregering bildades 2009 efter att ZANU-PF och MDC (Rörelsen för demokratisk förändring) kommit överens om att dela på makten i ett försök att lösa det politiska dödläge som rått sedan parlaments- och presidentvalen 2008.
N. Det finns planer på en konstitutionell folkomröstning, följd av allmänna val, men inga datum har ännu fastställts.
O. Eftersom viktiga rättsliga reformer ännu inte har genomförts råder det stor oro för att det – om val anordnas i mars 2012 – kommer att ske utbredda kränkningar av de mänskliga rättigheterna före, under och efter valet och att detta kommer att undergräva förutsättningarna för ett trovärdigt, fritt och rättvist val.
P. EU har vid flera tillfällen förnyat de sanktioner mot Zimbabwe som infördes 2004 till följd av de otaliga hot, trakasserier, gripanden, mord och andra våldsformer och människorättskränkningar som skett i landet i samband med konflikter under de senaste åren, vilka har sin uppkomst i diamantfälten.
Q. Den 5 november 2012 grep polisen på godtyckliga grunder Fidelis Mudimu, Zachariah Gochi och Tafadzwa Geza, som alla tre är verksamma vid Counselling Services Unit (CSU), en registrerad vårdcentral i Harare som erbjuder sjukvård och rådgivning till människor som drabbats av organiserad brottslighet eller utsatts för tortyr. De gripna anklagades för att medvetet ha förorsakat skada på egendom, i strid med avsnitt 140 i straffrättslagen (kodifiering och reform).
R. I november 2012 fanns det 56 människor med dödsdomar hängande över sig i Zimbabwe.
Allmänna kommentarer
1. Europaparlamentet uppmanar EU att se till att all dess politik är förenlig med utvecklingsarbetet, bl.a. att det råder överensstämmelse mellan handelspolitiken och respekten för mänskliga rättigheter. Parlamentet ogillar EU:s planer på att underteckna ett avtal om handelsliberalisering med Zimbabwe och Madagaskar trots att dessa länder är föremål för EU-sanktioner för brott mot de mänskliga rättigheterna.
2. Europaparlamentet beklagar att inga konkreta åtgärder hittills har vidtagits för att knyta ihop utveckling, respekt för mänskliga rättigheter och handel, trots att ”konsekvent politik för utveckling” infördes som ett centralt begrepp 2005 och påtalats i många slutsatser från Europeiska rådet.
3. Europaparlamentet motsätter sig kraftigt att EU på ett stelbent och aggressivt sätt fortgående strävar efter att sluta ekonomiska partnerskapsavtal, trots de befogade invändningarna från många AVS-länder och organisationer i det civila samhället.
4. Europaparlamentet är mycket tveksamt till att interimsavtalet, som sedan den 14 maj 2012 tillämpas provisoriskt av endast fyra (Seychellerna, Madagaskar, Zimbabwe och Mauritius) av de sexton länder i östra och södra Afrika som ursprungligen deltog i förhandlingarna, kommer att leda till ökad regional integration.
5. Europaparlamentet understryker att detta interimsavtal inte tillmötesgår utvecklingsbehoven i länderna i fråga. Parlamentet är övertygat om att detta gäller för samtliga ekonomiska partnerskapsavtal och att detta är den huvudsakliga orsaken till dödläget i förhandlingarna.
6. Europaparlamentet betonar att det inte är meningsfullt med en övergripande liberalisering (såsom kommissionens framhärdande i fråga om minst ”80 % tullsatsliberalisering under 15 år”) eftersom ekonomisk forskning visar dels att man inte kan ta för givet att en liberalisering av handeln kommer att påverka fattigdomsminskningen i positiv riktning, dels att de länder som har gynnats mest är de som har genomfört selektiva och stegvisa liberaliseringar i kombination med statligt stöd till nyckelsektorer.
7. Europaparlamentet påpekar att EU måste främja rättvis handel mellan EU och utvecklingsländerna, grundad på full respekt och garantier för ILO:s arbetsrättsliga normer och arbetsförhållanden, och säkerställa att striktast möjliga sociala och miljömässiga normer tillämpas. Parlamentet anser att detta bl.a. omfattar att betala rättvisa priser för utvecklingsländernas resurser och jordbruksprodukter.
8. Europaparlamentet betonar att EU:s åtagande för att uppnå millennieutvecklingsmålen måste få absolut företräde vid fastställandet av EU:s handelspolitik gentemot utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna. Parlamentet understryker att millennieutvecklingsmålen endast kan uppnås om man tar hänsyn till de ekonomiska och sociala asymmetrierna mellan EU och varje enskilt land. Parlamentet anser att det därför är mycket viktigt att det fastställs ett flexibelt och skräddarsytt tillvägagångssätt som gynnar arbetstagare, småjordbrukare och fattiga människor.
9. Europaparlamentet noterar bekymrat kommissionens och rådets stelbenta inställning till de mest kontroversiella av de frågor som tas upp av AVS-länderna och den överenskomna liberaliseringen av tullsatserna för import från EU. Parlamentet hävdar att det krävs ett mycket flexiblare tillvägagångssätt som i alla lägen speglar de enskilda utvecklingsländernas faktiska utvecklingsnivå. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att inte bestämma några fasta tidtabeller för när anståndet med avskaffandet av tullsatser ska löpa ut liksom för andra frågor.
10. Europaparlamentet stöder förslagen från länderna i östra och södra Afrika om att utvecklingsfrämjande bestämmelser ska införas i de ekonomiska partnerskapsavtalen. Som ett absolut minimum förespråkar parlamentet att de minst utvecklade länderna ska undantas från de ekonomiska partnerskapsavtalens krav på liberalisering av tullsatser och att deras marknadstillträde enligt EU:s initiativ ”Allt utom vapen” inte ska formaliseras.
11. Europaparlamentet förespråkar att den process som tillämpas för de ekonomiska partnerskapsavtalen ska ses över med deltagande av alla aktörer på lika villkor, bl.a. fackföreningar och organisationer i det civila samhället med kunskaper på detta område, för att möjliggöra en verkligt utvecklingsorienterad och rättighetsbaserad ekonomisk politik gentemot AVS-länderna.
Zimbabwe
12. Europaparlamentet är mycket bekymrat över de fortgående människorättskränkningarna, bl.a. på grund av sexuell läggning, och förtrycket mot politiska motståndare till regimen, människorättsförsvarare, kvinnorättsaktivister, journalister och personer som verkar inom icke-statliga organisationer.
13. Europaparlamentet uppmanar enhetsregeringen att ändra sådana förtryckande lagar som lagen om tillgång till information och skydd av privatlivet, lagen om allmän ordning och säkerhet samt straffrättslagen (kodifiering och reform) innan allmänna val anordnas, eftersom dessa lagar har använts för att kraftigt begränsa grundläggande rättigheter.
14. Europaparlamentet uppmanar Zimbabwes regering att se till att lika villkor gäller för alla politiska aktörer och att rättigheter respekteras innan den anordnar val. Detta innebär att förtryckande lagar måste ändras och att partivänliga polischefer och valförrättare måste ersättas av opartiska kolleger.
15. Europaparlamentet uppmanar Zimbabwes regering att dra tillbaka anklagelserna mot personalen vid vårdcentralen Counselling Services Unit (CSU) i Harare som erbjuder sjukvård och rådgivning till människor som har drabbats av organiserad brottslighet eller utsatts för tortyr.
16. Europaparlamentet upprepar sitt motstånd mot dödsstraffet och efterlyser ett omedelbart genomförande av moratoriet mot dödsstraff vilket skulle sätta stopp för alla avrättningar som ett första steg mot ett allmänt avskaffande av dödsstraffet.
17. Europaparlamentet uppmanar med kraft Zimbabwes regering att respektera den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter samt att garantera insyn i och ansvarsutkrävande inom alla ekonomiska sektorer, särskilt inom gruvindustrin så att landets rika mineralfyndigheter kommer hela befolkningen tillgodo.
18. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, kommissionens ordförande, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar, Madagaskars, Mauritius, Seychellernas och Zimbabwes regeringar samt AVS-sekretariatet.