FÖRSLAG TILL RESOLUTION om en intensifiering av kampen mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, islamofobi, fientlighet mot romer, homofobi, transfobi och alla andra former av våld som bygger på fördomar
6.3.2013 - (2013/2543(RSP))
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Renate Weber, Sonia Alfano, Cecilia Wikström, Louis Michel, Sarah Ludford, Nathalie Griesbeck, Sophia in ‘t Veld, Leonidas Donskis, Ramon Tremosa i Balcells, Frédérique Ries, Marielle de Sarnez för ALDE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0121/2013
B7‑0122/2013
om en intensifiering av kampen mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, islamofobi, fientlighet mot romer, homofobi, transfobi och alla andra former av våld som bygger på fördomar
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av de internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter som förbjuder diskriminering, framför allt FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering,
– med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, framför allt artikel 14, som förbjuder åtskillnad ”på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt”, och ändringsprotokoll nr 12 till denna konvention om ett generellt förbud mot diskriminering, och med beaktande av tillhörande rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna,
– med beaktande av artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, där det fastslås att ”all diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning”, liksom diskriminering på grund av nationalitet, ska vara förbjuden,
– med beaktande av artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), där det fastslås att EU ”ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter”, och att dessa ”värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män”,
– med beaktande av artikel 10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), där det fastslås att ”vid utformningen och genomförandet av sin politik och verksamhet ska unionen söka bekämpa all diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning”,
– med beaktande av artikel 19 i EUF-fördraget, enligt vilken EU ges ett politiskt mandat att ”vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning”,
– med beaktande av artikel 67 i EUF-fördraget, där det fastställs att EU ”ska verka för att säkerställa en hög säkerhetsnivå genom förebyggande och bekämpning av […] rasism och främlingsfientlighet”,
– med beaktande av artikel 83.2 i EUF-fördraget, enligt vilken EU, i de fall då ”en tillnärmning av medlemsstaternas straffrättsliga lagar och andra författningar visar sig nödvändig för att säkerställa att unionens politik på ett område som omfattas av harmoniseringsåtgärder ska kunna genomföras effektivt”, får anta direktiv med ”minimiregler för fastställande av brottsrekvisit och påföljder på det berörda området”,
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, islamofobi, fientlighet mot romer, homofobi, transfobi, diskriminering, våld som bygger på fördomar samt extremism och EU:s straffrättsliga strategi[1],
– med beaktande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och dess arbete på områdena icke-diskriminering, rasism, främlingsfientlighet och tillhörande intolerans och våld som bygger på fördomar[2],
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, islamofobi, fientlighet mot romer, homofobi, transfobi och därtill förknippad intolerans rymmer sådana uppfattningar, fördomar och attityder som rättfärdigar diskriminering, våld som bygger på fördomar och hat på vissa grunder, bl.a. egenskaper och social ställning.
B. Även om samtliga medlemsstaters rättssystem innehåller ett förbud mot diskriminering för att främja rättvisa för alla förekommer det fortfarande diskriminering och hatbrott i EU, dvs. våld och brott som grundar sig på rasism, främlingsfientlighet, fientlighet mot romer eller religiös intolerans, eller som grundar sig på en persons sexuella läggning eller könsidentitet eller på det faktum att personen tillhör en minoritetsgrupp, eller på grundval av den inte uttömmande förteckningen i artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.
C. Uttalanden, kampanjer och manifest som sprider hat och intolerans främjas av extremistiska och populistiska ledare vars partier har vunnit inträde i vissa medlemsstaters parlament.
D. Det är viktigt att EU och medlemsstaterna vidtar åtgärder för att bekämpa sådant agerande, både i hemmen och i det offentliga livet, och förhindra det genom fostran i en miljö som kännetecknas av respekt och tolerans samt säkerställa att sådant agerande anmäls av offren, utreds av polisen och är straffbelagt enligt lag.
E. EU har antagit en rad instrument för att bekämpa sådana handlingar och sådan diskriminering, särskilt rådets direktiv 2000/43/EG om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (direktivet om likabehandling oavsett ras), rådets direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling (likabehandling i arbetslivet), rådets rambeslut 2008/913/RIF om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen (ramdirektivet om rasism och främlingfientlighet) och EU:s ramstrategi för integrering av romer.
F. Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem ålägger medlemsstaterna att utan diskriminering skydda och stödja offer för våld som bygger på fördomar och fastställer att offer för ett brott som bygger på fördomar eller som har begåtts med diskriminerande motiv, kan behöva särskilt skydd som en följd av brottets specifika natur.
G. Kommissionens förslag till rådets direktiv från 2008 om likabehandling utanför arbetslivet oberoende av religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning har inte antagits i rådet trots att det diskuterats i fem år, till följd av hårdnackat motstånd från ett fåtal medlemsstater.
H. Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter uppger att var fjärde person som tillhör en minoritetsgrupp har utsatts för rasistiskt motiverade brott, att upp till 90 procent av alla attacker eller hot mot migranter eller medlemmar av minoritetsgrupper inte anmäls till polisen samt att endast fyra medlemsstater samlar in eller offentliggör uppgifter om brott mot romer och endast åtta registrerar brott som har sin grund i offrets (upplevda) sexuella läggning.
I. Parlamentet har vid upprepade tillfällen uppmanat kommissionen, rådet och medlemsstaterna att öka insatserna mot våld och diskriminering som bygger på fördomar, såsom rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, islamofobi, fientlighet mot romer, homofobi och transfobi.
J. Parlamentet har särskilt efterlyst
a) ett fullständigt genomförande av redan antagna direktiv mot diskriminering och av rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet,
b) det omedelbara antagandet av direktivet om likabehandling utanför arbetslivet,
c) en översyn av rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet i syfte att bredda dess räckvidd och stärka dess bestämmelser och ändamålsenlighet,
d) ett erkännande i både nationell lagstiftning och EU-lagstiftning av hatbrott, de fördomsgrundade motiveringar som ligger bakom sådana brott och de effekter de har på offren, liksom insamling av uppgifter om sådana brott,
e) lanseringen av en färdplan för likabehandling på grundval av sexuell läggning och könsidentitet,
f) förstärkta insatser för att bekämpa fientlighet mot romer och säkerställa romers grundläggande rättigheter mot förföljelse, diskriminering och utvisning,
g) att offentliga personer ska avhålla sig från att göra offentliga uttalanden som uppmuntrar till hat eller stigmatisering av vissa befolkningsgrupper på grundval av den icke uttömmande förteckningen över skäl som anges i artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.
K. Vid rådets (rättsliga och inrikes frågor) informella möte den 17–18 januari 2013 inledde det irländska ordförandeskapet en diskussion om EU-åtgärder för att bekämpa hatbrott, rasism, antisemitism, främlingsfientlighet och homofobi, och betonade att det krävs bättre skydd och uppgiftsinsamling liksom ett större engagemang från ledare för att aktivt försvara europeiska värderingar och främja ett klimat av ömsesidig respekt för och inkluderande av personer med olika religiös eller etnisk bakgrund eller sexuell läggning.
L. Kommissionen varnade nyligen för rasistiska, extremistiska och populistiska politiska uttalanden som också kan inspirera ”ensamvargar” att begå urskillningslösa mord i takt med att hotet från den våldsamma extremismen sprids.
M. Det måste samlas in gemensamma, jämförbara och tillförlitliga separata uppgifter för att man ska kunna bevisa diskriminering i rättsliga förfaranden, mäta orättvisor och olikheter, bedöma hur effektiv antidiskrimineringslagstiftningen är och utforma effektiva offentliga strategier.
N. Den rapport om diskriminering mot och viktimisering av hbt-personer som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter inom kort kommer att presentera förväntas belysa utbredningen av hatbrott och hatiska uttalanden med homofoba och transfoba förtecken i EU.
O. Alla länder som är medlemmar i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), inbegripet samtliga medlemsstater, har tillkännagett att hatbrott, som definieras som brott begångna till följd av fördomar, måste bekämpas via straffrätten och särskilt utformade strategier.
1. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att kraftfullare bekämpa våld och diskriminering som bygger på fördomar och hat genom att
a) föreslå en långtgående översyn av rambeslut 2008/913/RIF enligt de riktlinjer som parlamentet angivit och att uttryckligen ta med vissa former av och uttryck för antisemitism, islamofobi, fientlighet mot romer, homofobi och transfobi,
b) säkerställa att alla relevanta straffrättsliga EU-instrument, däribland rambeslutet, i alla delar överensstämmer med gällande människorättsbestämmelser, bl.a. med avseende på yttrandefriheten, och att införa ett bredare spektrum av anpassade administrativa eller straffrättsliga sanktioner, inbegripet, där så är lämpligt, böter och alternativa straff såsom samhällstjänst,
c) inleda en vittomfattande strategi för att bekämpa hatbrott, våld som bygger på fördomar och diskriminering,
d) utan dröjsmål godkänna direktivet om likabehandling i arbetslivet, som utgör ett av EU:s främsta verktyg för att främja och garantera verklig likabehandling i EU och bekämpa fördomar och diskriminering,
e) säkerställa att EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer genomförs i alla delar och stärks, särskilt genom erkännande och tillhandahållande av långsiktigt stöd för att bekämpa fientlighet mot romer, bl.a. så att lokala och regionala myndigheter kan utveckla och genomföra effektiva strategier för efterlevnad av de mänskliga rättigheterna, program och insatser för inkludering av romer, med användning av tillgängliga medel, bl.a. EU-medel; strikt övervaka respekten för grundläggande rättigheter och genomförandet av direktivet om fri rörlighet,
f) systematiskt bedöma den expertkunskap som har utvecklats tack vare olika relevanta EU-program (Daphne, grundläggande rättigheter och medborgarskap 2007–2013, rättigheter och medborgarskap 2014–2020 och Justice 2014–2020), inbegripet deltagandet av relevanta organisationer i det civila samhället,
g) säkerställa att mer omfattande, tillförlitliga uppgifter samlas in om hatbrott; som ett minimum måste man registrera antalet fall som anmäls av allmänheten och registreras av myndigheterna, antalet fällande domar, på vilka grunder brott har befunnits vara diskriminerande och de straff som har utmätts; genomföra brottsviktimiseringsundersökningar om vilka typer av brott som inte anmäls och hur många brott det rör sig om, brottsoffrens erfarenheter av kontakter med polisen, skälen till varför anmälningar inte görs samt kunskaperna bland offren för hatbrott om deras rättigheter,
h) införa mekanismer som synliggör hatbrott i EU genom att visa att myndigheterna tar hatbrott på allvar och genom att uppmuntra offer för hatbrott och vittnen att anmäla incidenter och ge dem möjlighet att söka upprättelse gentemot förövarna,
i) tillmötesgå parlamentets upprepade krav på en färdplan för likabehandling på grundval av sexuell läggning och könsidentitet,
j) få EU att underteckna FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, med tanke på att alla medlemsstater redan har ratificerat den,
k) genomföra de relevanta åtaganden som gjorts av medlemsstaterna inom andra internationella forum, bl.a. OSSE:s ministerråds beslut nr 9/09 om bekämpande av hatbrott och Europarådets ministerkommittés rekommendation CM/Rec(2010)5 om åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet,
l) stödja och komplettera nationella strategier och program, med det specifika syftet att utrota våldet mot människor med funktionsnedsättning när Europeiska handikappstrategin 2010–2020 genomförs,
m) integrera frågor som rör alla former av fördomsgrundat våld i samtliga EU-byråers arbetsprogram (t.ex. Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Eurofound, Europeiska polisakademin, Eurojust, Frontex och Europeiska stödkontoret för asylfrågor).
2. Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som har invändningar mot och blockerar direktivet om likabehandling utanför arbetet att offentliggöra sina åsikter så att det kan föras en offentlig diskussion om dem.
3. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att ledare och myndigheter på alla nivåer och på alla områden (regering, stat, regional och lokal förvaltning, brottsbekämpande organ, domstolsväsen, politiska partier, politiska och religiösa ledare etc.), liksom deras åtgärder och uttalanden, inte driver fram diskriminering, våld och hat eller ser genom fingrarna med dessa fenomen.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.
- [1] Betänkande om en straffrättslig strategi inom EU (2010/2310(INI)) (De Jong-betänkandet), antagna texter P7_TA(2012)0208.
- [2] Bland annat: Making hate crime visible in the European Union: acknowledging victims’ rights, http://fra.europa.eu/sites/default/files/fra-2012_hate-crime.pdf