FÖRSLAG TILL RESOLUTION om en intensivare kamp mot rasism, främlingsfientlighet och hatbrott
6.3.2013 - (2013/2543(RSP))
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Kinga Göncz, Sylvie Guillaume, Claude Moraes, Juan Fernando López Aguilar, Michael Cashman, Monika Flašíková Beňová, Ioan Enciu för S&D-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0121/2013
B7‑0123/2013
Europaparlamentets resolution om en intensivare kamp mot rasism, främlingsfientlighet och hatbrott
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av de internationella människorättsinstrument som förbjuder diskriminering, framför allt FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering,
– med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, framför allt artikel 14, som förbjuder åtskillnad ”på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt”, och ändringsprotokoll nr 12 till denna konvention om ett generellt förbud mot diskriminering, och med beaktande av tillhörande rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna,
– med beaktande av artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som förbjuder ”all diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning” liksom på grund av nationalitet,
– med beaktande av artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), där det fastslås att EU ”ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män”,
– med beaktande av artikel 10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget), där det fastslås att ”vid utformningen och genomförandet av sin politik och verksamhet ska unionen söka bekämpa all diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning”,
– med beaktande av artikel 19 i EUF-fördraget, enligt vilken EU ges ett politiskt mandat att ”vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning”,
– med beaktande av artikel 67 i EUF-fördraget, där det fastställs att EU ”ska verka för att säkerställa en hög säkerhetsnivå genom förebyggande och bekämpning av […] rasism och främlingsfientlighet”,
– med beaktande av artikel 83.2 i EUF-fördraget, enligt vilken EU, i de fall då ”en tillnärmning av medlemsstaternas straffrättsliga lagar och andra författningar visar sig nödvändig för att säkerställa att unionens politik på ett område som omfattas av harmoniseringsåtgärder ska kunna genomföras effektivt”, får anta direktiv med ”minimiregler för fastställande av brottsrekvisit och påföljder på det berörda området”,
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, islamofobi, fientlighet mot romer, homofobi, transfobi, diskriminering, våld som bygger på fördomar samt extremism och EU:s straffrättsliga strategi,
– med beaktande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och dess arbete på områdena icke-diskriminering, rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, homofobi och tillhörande intolerans och våld som bygger på fördomar[1],
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Arbetet mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, islamofobi, fientlighet mot romer, homofobi, transfobi och andra former av diskriminering, våld som bygger på fördomar och hatbrott är en prioriterad fråga för EU.
B. Även om samtliga medlemsstaters rättssystem innehåller ett förbud mot diskriminering för att främja rättvisa för alla, ökar diskrimineringen och hatbrotten i EU, t.ex. våld och brott som grundar sig på rasism, främlingsfientlighet, fientlighet mot romer eller religiös intolerans, eller som grundar sig på en persons sexuella läggning eller könsidentitet eller på det faktum att personen tillhör en minoritetsgrupp, utifrån den icke uttömmande förteckningen över grunder som anges i stadgan om de grundläggande rättigheterna.
C. Tal, kampanjer, publikationer och manifest som sprider hat och intolerans främjas av extremistiska och populistiska ledare vars partier har vunnit inträde i vissa medlemsstaters parlament och på så sätt blir alltmer accepterade. Dessa partier får också ett allt större utrymme i medierna och ett allt större inflytande på beslutsprocessen och den politiska debatten.
D. Det är viktigt att EU och dess medlemsstater vidtar åtgärder för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet, både i den privata och i den offentliga sfären, och förebygger dessa företeelser genom utbildning, främjande av en miljö som kännetecknas av respekt, acceptans och tolerans samt säkerställer att hatbrott anmäls av offren, utreds av polisen och straffas av rättssystemet.
E. Dagens ekonomiska kris innebär en utmaning för solidaritetsprincipen, som sammanbinder unionsmedborgarna såsom medlemmar av en och samma politiska gemenskap. Problem som t.ex. arbetslöshet, utanförskap och otrygghet utnyttjas i medierna av de populistiska representanterna och bidrar till den ökade främlingsfientligheten.
F. EU har antagit ett antal instrument för att bekämpa sådana företeelser och diskriminering, bland annat rådets direktiv 2000/43/EG om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (direktivet om likabehandling oavsett ras)[2], rådets direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling (direktivet om likabehandling i arbetslivet)[3], rådets rambeslut 2008/913/RIF om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen (rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet)[4] samt EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer.
G. Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem[5] ålägger medlemsstaterna att skydda och stödja offer för våld som bygger på fördomar och att göra detta utan diskriminering, även i fråga om offrens rättsliga ställning, och fastställer att offer för ett brott som bygger på fördomar eller som har begåtts med diskriminerande motiv kan behöva särskilt skydd.
H. Kommissionens förslag till rådets direktiv från 2008 om likabehandling utanför arbetslivet oberoende av religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning (direktivet om likabehandling utanför arbetslivet) har inte antagits i rådet trots att det diskuterats i fem år, till följd av hårdnackat motstånd från ett fåtal medlemsstater.
I. Parlamentet har vid upprepade tillfällen uppmanat kommissionen, rådet och medlemsstaterna att intensifiera kampen mot våld och diskriminering som bygger på fördomar, såsom rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, islamofobi, fientlighet mot romer, homofobi och transfobi.
J. Parlamentet har särskilt efterlyst
a) ett fullständigt genomförande av redan antagna direktiv mot diskriminering och av rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet, som kommer att bli fullständigt verkställbar den 1 december 2014,
b) ett omedelbart antagande av direktivet om likabehandling utanför arbetslivet,
c) en översyn av rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet i syfte att bredda dess räckvidd så att det omfattar fall där dessa företeelser grundar sig på sexuell läggning och könsidentitet, och stärka dess bestämmelser och verkan,
d) ett erkännande i både nationell lagstiftning och EU-lagstiftning av hatbrott, de fördomsgrundade motiveringar som ligger bakom sådana brott och de effekter de har på offren, liksom insamling av separata uppgifter om alla diskrimineringsgrunder,
e) lanseringen av en färdplan för likabehandling på grundval av sexuell läggning och könsidentitet,
f) förstärkta insatser för att bekämpa fientlighet mot romer, arbeta mot diskriminering mot liksom segregering och olaglig utvisning av romer samt trygga romers grundläggande rättigheter,
g) att offentliga personer ska avhålla sig från att göra offentliga uttalanden som uppmuntrar till hat eller stigmatisering av vissa befolkningsgrupper på grundval av den icke uttömmande förteckningen över grunder som anges i artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.
K. Vid rådets (rättsliga och inrikes frågor) informella möte den 17–18 januari 2013 inledde det irländska ordförandeskapet en diskussion om EU-åtgärder för att bekämpa hatbrott, rasism, antisemitism, främlingsfientlighet och homofobi, och betonade att det krävs bättre skydd och uppgiftsinsamling liksom ett större engagemang från ledare för att aktivt försvara de europeiska värderingarna och främja ett klimat av ömsesidig respekt för och inkluderande av personer med olika religiös eller etnisk bakgrund eller sexuell läggning.
L. Kommissionen varnade nyligen för rasistiska, extremistiska och populistiska politiska uttalanden som också kan inspirera ”ensamvargar” att begå urskillningslösa mord i takt med att hotet från den våldsamma extremismen sprids.
M. Det krävs uttömmande uppgifter om alla diskrimineringsgrunder och om hatbrott för att i en rättegång kunna bevisa att det föreligger diskriminering, för att utvärdera antidiskrimineringslagstiftningens verkan och för att utforma en välriktad och ändamålsenlig lagstiftning och politik.
N. Alla länder som är medlemmar i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), inbegripet samtliga medlemsstater, har medgett att hatbrott, som definieras som brott begångna till följd av fördomar, måste bekämpas via strafflagstiftning och särskilt utformade strategier.
1. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att intensifiera kampen mot hatbrott och diskriminerande attityder och handlingar genom att
a) föreslå en långtgående översyn av rambeslut 2008/913/RIF enligt de riktlinjer som parlamentet angivit, och att uttryckligen inkludera vissa former av och uttryck för antisemitism, islamofobi, fientlighet mot romer, homofobi och transfobi,
b) införliva rambeslutet på ett korrekt sätt och lagföra främlingsfientlighet, rasism, fientlighet mot romer och andra former av våld och hat mot någon minoritetsgrupp, inbegripet hattal,
c) garantera att alla relevanta straffrättsliga EU-instrument – inbegripet rambeslutet – erbjuder ett bredare spektrum av anpassade påföljder, inbegripet alternativa straff såsom samhällstjänst där så är lämpligt, och att instrumenten till fullo respekterar de grundläggande rättigheterna, inbegripet yttrandefriheten,
d) ge de nationella myndigheter som ansvarar för att bekämpa diskriminering en stärkt roll som gör det lättare för dem att utkräva ansvar för främjande av hattal och uppmuntrande av hatbrott,
e) inleda en vittomfattande strategi för att bekämpa hatbrott, våld som bygger på fördomar och diskriminering,
f) omedelbart godkänna direktivet om likabehandling utanför arbetslivet, som utgör ett av de viktigaste EU-instrumenten för att främja och garantera verklig likabehandling i EU och för att bekämpa fördomar och diskriminering,
g) se över och stärka EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer genom att erkänna och tillhandahålla långsiktigt stöd för att bekämpa fientlighet mot romer,
h) säkra genomförandet av nationella strategier för integrering av romer, genom regelbundna översyner och kontroller samt genom regelbundet stöd som gör det möjligt för lokala, regionala och nationella myndigheter att med hjälp av tillgängliga medel, bland annat EU‑medel, utveckla och genomföra ändamålsenliga strategier, program och åtgärder som överensstämmer med de mänskliga rättigheterna och främjar romernas integration; strikt övervaka respekten för grundläggande rättigheter och genomförandet av direktiv 2004/38/EG[6] om rätten att fritt röra sig och uppehålla sig i medlemsstaterna,
i) systematiskt bedöma effekterna och användningen av bästa praxis som utvecklats genom olika relevanta EU-program (Daphne, Grundläggande rättigheter och medborgarskap 2007–2013 och programmet för rättigheter, jämlikhet, medborgarskap och rättvisa 2014–2020), med deltagande av relevanta organisationer i det civila samhället,
j) säkerställa att uttömmande, tillförlitliga uppgifter samlas in om hatbrott – som ett minimum måste man registrera antalet fall som anmäls av allmänheten och registreras av myndigheterna, antalet fällande domar, på vilka grunder brott har befunnits vara diskriminerande och de straff som har utdömts – utföra brottsviktimiseringsundersökningar om vilka typer av brott som inte anmäls och hur många brott det rör sig om, brottsoffrens erfarenheter av kontakter med polisen och skälen till att anmälningar inte görs, samt organisera kampanjer för att öka rättighetsmedvetenheten hos såväl hatbrottens offer som de respektive myndigheterna,
k) se till att medlemsstaterna samlar in separata uppgifter om alla diskrimineringsgrunder; dessa uppgifter bör användas för att i samarbete med Europeiska byrån för grundläggande rättigheter utveckla indikatorer för grundläggande rättigheter och på så sätt utforma en välinformerad och målinriktad lagstiftning och politik, framför allt mot diskriminering och i samband med de nationella strategierna för integrering av romer,
l) stödja utbildningsprogram för brottsbekämpande och rättsliga myndigheter när det gäller att ta itu med diskriminerande polis- och domstolspraxis,
m) införa mekanismer som synliggör hatbrott i EU genom att se till att fördomsbetingade brott, till exempel med rasistiska, främlingsfientliga, antisemitiska, islamofobiska, homofobiska eller transfobiska avsikter, är straffbara inom ramen för det straffrättsliga systemet, att dessa brott vederbörligen registreras och utreds på ett ändamålsenligt sätt, att förövarna åtalas och straffas och att offren erbjuds adekvat hjälp, skydd och kompensation, för att på så sätt uppmuntra offer för hatbrott och vittnen till dessa brott att anmäla incidenter,
n) tillmötesgå parlamentets upprepade krav på en färdplan för likabehandling på grundval av sexuell läggning och könsidentitet,
o) få EU att underteckna FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, med tanke på att alla medlemsstater redan har ratificerat den,
p) fullgöra de relevanta åtaganden som gjorts av medlemsstaterna inom andra internationella forum, bl.a. OSSE:s ministerråds beslut nr 9/09 om bekämpande av hatbrott och Europarådets ministerkommittés rekommendation CM/Rec(2010)5 om åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet,
q) stödja och komplettera nationella strategier och program, med det specifika syftet att utrota våldet mot människor med funktionsnedsättning när Europeiska handikappstrategin 2010–2020 genomförs,
r) integrera frågor som rör alla former av fördomsgrundat våld i samtliga EU-byråers arbetsprogram (t.ex. Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Europol, Europeiska polisakademin, Eurojust, Frontex och Europeiska stödkontoret för asylfrågor).
2. Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som har invändningar mot och blockerar direktivet om likabehandling utanför arbetslivet att offentliggöra sina åsikter så att det kan föras en offentlig diskussion om dem.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.
- [1] Till exempel Making hate crime visible in the European Union: acknowledging victims’ rights, http://fra.europa.eu/sites/default/files/fra-2012_hate-crime.pdf
- [2] EUT L 180, 19.7.2000, s. 22.
- [3] EUT L 303, 2.12.2000, s. 16.
- [4] EUT L 328, 6.12.2008, s. 55.
- [5] EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.
- [6] EUT L 158, 30.4.2004, s. 77.