Förslag till resolution - B7-0125/2013/REV1Förslag till resolution
B7-0125/2013/REV1

    FÖRSLAG TILL RESOLUTION om en intensifiering av kampen mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, fientlighet mot romer, homofobi, transfobi och alla andra former av hatbrott och hatpropaganda

    6.3.2013 - (2013/2543(RSP))

    till följd av uttalandena av rådet och kommissionen
    i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen

    Ulrike Lunacek, Nikos Chrysogelos, Carl Schlyter, Catherine Grèze, Jan Philipp Albrecht, Elisabeth Schroedter, Barbara Lochbihler, Franziska Keller, Raül Romeva i Rueda, Sandrine Bélier, Jean Lambert, Jean-Jacob Bicep, Nicole Kiil-Nielsen för Verts/ALE-gruppen

    Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0121/2013

    Förfarande : 2013/2543(RSP)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    B7-0125/2013
    Ingivna texter :
    B7-0125/2013
    Antagna texter :

    B7‑0125/2013

    Europaparlamentets resolution om en intensifiering av kampen mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, fientlighet mot romer, homofobi, transfobi och alla andra former av hatbrott och hatpropaganda

    (2013/2543(RSP))

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution

    –   med beaktande av de internationella instrument för mänskliga rättigheter som förbjuder diskriminering, framför allt FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering,

    –   med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, framför allt artikel 14, som förbjuder åtskillnad ”på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt” och ändringsprotokoll nr 12 till denna konvention om ett generellt förbud mot diskriminering, och med beaktande av tillhörande rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen),

    –   med beaktande av artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, där det fastslås att ”all diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning ska vara förbjuden”, liksom diskriminering på grund av nationalitet,

    –   med beaktande av artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), där det fastslås att EU ”ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter”, och att dessa ”värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män”,

    –   med beaktande av artikel 10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget), där det fastslås att ”vid utformningen och genomförandet av sin politik och verksamhet ska unionen söka bekämpa all diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning”,

    –   med beaktande av artikel 19 i EUF-fördraget, enligt vilken EU ges ett politiskt mandat att ”vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning”,

    –   med beaktande av artikel 67 i EUF-fördraget, där det fastställs att EU ”ska verka för att säkerställa en hög säkerhetsnivå genom förebyggande och bekämpning av […] rasism och främlingsfientlighet”,

    –   med beaktande av artikel 83.2 i EUF-fördraget, enligt vilken EU, i de fall då ”en tillnärmning av medlemsstaternas straffrättsliga lagar och andra författningar visar sig nödvändig för att säkerställa att unionens politik på ett område som omfattas av harmoniseringsåtgärder ska kunna genomföras effektivt”, får anta direktiv med ”minimiregler för fastställande av brottsrekvisit och påföljder på det berörda området”,

    –   med beaktande av sina tidigare resolutioner om rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, islamofobi, fientlighet mot romer, homofobi, transfobi, diskriminering, våld som bygger på fördomar samt extremism och EU:s straffrättsliga strategi,

    –   med beaktande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och dess arbete på områdena icke-diskriminering, rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, homofobi och tillhörande intolerans och våld som bygger på fördomar,

    –   med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

    A. Rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, homofobi, transfobi, fientlighet mot romer och tillhörande intolerans förmedlar uppfattningar, fördomar och attityder som rättfärdigar diskriminering, våld och hat på grundval av vissa åskådningar.

    B.  Även om samtliga medlemsstater har infört ett förbud mot diskriminering i sin lagstiftning för att främja likabehandling av alla människor, fortsätter diskrimineringen och hatbrotten i EU på grundval av de åskådningar som tas upp i stadgan om de grundläggande rättigheterna, t.ex. våld och brott som grundar sig på rasism, främlingsfientlighet, fientlighet mot romer, religiös intolerans, antisemitism, homofobi, transfobi eller på det faktum att en person tillhör en minoritetsgrupp.

    C. Tal, kampanjer, skrifter och manifest som sprider hat och intolerans främjas av extremistiska och populistiska ledare vars partier har vunnit inträde i flera medlemsstaters parlament och till och med ibland ingår i regeringarna.

    D. Det populistiska högerpartiet Frihetspartiet i Österrike (FPÖ) tillåter, och till och med uppmuntrar, en ökande mängd hatbrott och hatpropaganda. Den österrikiske FPÖ‑politikern och populisten Heinz-Christian Strache har publicerat antisemitiska serieteckningar på sin facebooksida. Mellan 2011 och 2012 fördubblades antalet antisemitiska tillbud i Österrike, från 71 till 135. Den österrikiska antirasistiska organisationen Zara rapporterade 706 fall av rasism under 2011 (inklusive mord, rasistiskt motiverade arresteringar, diskriminering och hatpropaganda), särskilt mot människor av afrikanskt ursprung eller med muslimsk bakgrund. Den senaste tidens attacker mot unga homosexuella män har visat att även hbt‑samhället blir utsatt för hatbrott och hatpropaganda i Österrike.

    E.  Det nynazistiska populistpartiet Chrisi Avgi (Gyllene gryning) i Grekland uppmuntrar allt fler hatbrott och ökad hatpropaganda, medan den grekiska polisen låter dem som gör sig skyldiga till hatbrott gå fria. Enligt FN:s flyktingkommissariat registrerades 87 rasistiska brott i Grekland mellan januari och september 2012, och 15 av dem kunde hänföras till rasistiskt våld och brutalitet som orsakats av polisen. Enligt invandrarorganisationer begicks mer än 600 fall av rasistiskt motiverade brott i Grekland 2011 och 2012, särskilt mot människor av pakistanskt eller afghanskt ursprung eller med muslimsk bakgrund. De enheter som nyligen inrättats inom den grekiska polisen för att motverka hatbrott arbetar inte tillräckligt effektivt, vilket leder till att många hatbrott inte rapporteras som sådana. Den senaste tidens mest slående exempel är mordet på en pakistansk invandrare (som när han cyklade blev knivhuggen till döds av två nynazister). Det grekiska hbt-samhället rapporterar om en alarmerande ökning av antalet homofobi- och transfobimotiverade brott och hattal. Enligt vad som rapporterats medger den grekiska polisen inte att transfobi- och homofobimotiverade brott ingår i de nya hatbrottsenheternas ansvarsområde, och de vägrar att ta emot klagomål från dem som drabbats av sådana brott eller från irreguljära migranter som utsatts för hatbrott.

    F.  Zsolt Bayer, känd konservativ krönikör och grundare av Ungerns regeringsparti Fidesz, har väckt stor ilska i Ungern och utomlands sedan han liknat romer vid djur och sagt att de inte borde få leva, och att en stor del av romerna inte är lämpliga att leva tillsammans med andra. ”De är inte lämpliga att leva bland människor. Dessa romer är djur, och de uppför sig som djur. När något går dem emot har de ihjäl sin motståndare. De är oförmögna till mänsklig kommunikation. Ur deras bestialiska skallar flödar gutturala läten [...]”. Márton Gyöngyösi, som är utrikespolitisk talesman inom det ungerska högerextrema partiet Jobbik, har krävt att man ska upprätta en lista över judar i Ungern, med motiveringen att de utgör en säkerhetsrisk.

    G. I Sverige visar statistik för 2011 avseende hatbrott som begåtts mot personer med annan religion att antalet hatbrott med islamofobiska motiv minskade, samtidigt som antalet antisemitiskt motiverade hatbrott ökade. Den största kategorin var emellertid brott grundade på främlingsfientlighet/rasism. Endast sju procent av hatbrotten i Sverige klaras upp av polisen, jämfört med 17 procent av brotten generellt sett. Från Malmö har det vid flera tillfällen rapporterats om antisemitiskt våld, vilket bland annat noterats av FN och Förenta staternas president. I september 2012 sprängdes en bomb utanför moskén i Malmö och två män som misstänktes ha begått brottet arresterades.

    H. Studier som Human Rights Watch gjort av situationen i Tyskland, och som publicerades den 9 december 2011, visar att personer som blivit utsatta för hatbrott ofta blir felaktigt bemötta av de rättsvårdande myndigheterna, att polisen inte försöker få fast förövarna, att man inte försöker finna vittnen eller vill ta upp deras vittnesmål, och att man i vissa fall behandlar brottsoffret som förövare.

    I.   Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI) ger i sin rapport om Spanien 2011 uttryck för sin oro över författningsdomstolens beslut från 2007 som angav att det stred mot konstitutionen att kriminalisera förnekandet av Förintelsen. Enligt domslutet har ett enkelt, neutralt förnekande av vissa fakta utan avsikt att rättfärdiga eller uppmuntra till våld, hat eller diskriminering ingen brottslig relevans. Fyra av de tolv domarna röstade emot domslutet. ECRI har fått information om att det spanska konservativa partiet Partido Popular under flera år har främjat hatpropaganda i Badalona, en stad nära Barcelona, där man anklagat rumänska och romska invandrare för att vara orsak till brottsligheten i staden. Organisationer inom civilsamhället har uttryckt oro över den dolda rasismen och rasdiskrimineringen i Spanien, och över den passivitet och bristande vilja att erkänna och ta tag i problemet som råder på lägre förvaltningsnivåer. Att det inte finns några tillgängliga uppgifter om rasism och rasdiskriminering bidrar till intrycket att rasismen inte existerar. Vid Barcelonas åklagarmyndighet inrättades i oktober 2009 enheter för hatbrott och diskriminering i samband med två mycket uppmärksammade rättegångar mot ägare av bokhandlar i Barcelona där man sålt skrifter som rättfärdigat och propagerat för folkmord. Enligt myndigheterna finns det i dagsläget inga planer på att inrätta liknande enheter i andra spanska städer och det är ännu för tidigt att utvärdera vilken nytta de gör.

    J.   I Storbritannien har det skett en avsevärd ökning av antalet hatbrott mot personer med funktionsnedsättningar.

    K. Det är viktigt att EU och medlemsstaterna vidtar åtgärder för att bekämpa detta slags agerande, både i hemmen och i det offentliga livet, och att det förhindras genom fostran i en miljö som kännetecknas av respekt, acceptans och tolerans samt att man ser till att agerandet anmäls av offren, utreds av polisen och straffas av rättssystemet.

    L.  EU har antagit en rad instrument för att bekämpa detta slags handlingar och diskriminering, särskilt rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (direktivet om likabehandling oavsett ras)[1], rådets direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (direktivet om likabehandling i arbetslivet)[2] med förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning, rådets rambeslut 2008/913/RIF om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen (ramdirektivet om rasism och främlingsfientlighet)[3] och EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer.

    M. I Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem[4] åläggs medlemsstaterna att utan diskriminering skydda och stödja offer för våld som bygger på fördomar, även avseende brottsoffrens rättsliga ställning, och det fastställs att offer för ett fördoms- eller diskrimineringsgrundat brott kan behöva särskilt skydd som en följd av brottets specifika natur.

    N. Kommissionens förslag till rådets direktiv från 2008 om likabehandling utanför arbetslivet oberoende av religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning (likabehandlingsdirektivet) har inte antagits i rådet trots att det diskuterats i fem år, till följd av hårdnackat motstånd från ett fåtal medlemsstater.

    O. Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter har rapporterat att man i den offentliga statistiken oftast registrerar rasistiska eller främlingsfientliga brott (25 medlemsstater), följt av antisemitiska brott (12), brott grundade på en persons sexuella läggning (8), extremistbrott (7), religiöst motiverade brott (6) och islamofobiska brott (6). I fyra medlemsstater registreras officiella uppgifter om brott vars grund är att offret har en viss könsidentitet, tillhör den romska minoriteten eller har någon funktionsnedsättning.

    P.  Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter uppger att var fjärde person som tillhör en minoritetsgrupp har utsatts för ett hatbrott och att upp till 90 procent av dessa brott inte anmäls till polisen samt att endast fyra medlemsstater samlar in eller offentliggör uppgifter om brott mot romer, och att endast åtta registrerar brott som har sin grund i offrets (upplevda) sexuella läggning.

    Q. Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter uppger att var fjärde person som tillhör en minoritetsgrupp har utsatts för brott med rasistiska motiv och att upp till 90 procent av alla attacker eller hot mot migranter eller medlemmar av minoritetsgrupper inte anmäls till polisen.

    R.  Parlamentet har vid upprepade tillfällen uppmanat kommissionen, rådet och medlemsstaterna att öka insatserna mot våld och diskriminering som bygger på fördomar, såsom rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, islamofobi, homofobi, transfobi och fientlighet mot romer.

    S.  Parlamentet har särskilt efterlyst

    a)  ett fullständigt genomförande av redan antagna direktiv mot diskriminering och av rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet,

    b)  ett omedelbart antagande av direktivet om likabehandling,

    c)  en översyn av rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet i syfte att utvidga dess tillämpningsområde och stärka dess bestämmelser och ändamålsenlighet,

    d)  ett erkännande i både nationell lagstiftning och EU-lagstiftning av hatbrott, de fördomsgrundade motiv som ligger bakom sådana brott och de effekter de har på offren, liksom insamling av uppgifter om sådana brott,

    e)  lansering av en färdplan för likabehandling på grundval av sexuell läggning och könsidentitet,

    f)   åtgärder för att mer kraftfullt bekämpa fientlighet mot romer och garantera romers grundläggande rättigheter att slippa utsättas för förföljelse, diskriminering och utvisning,

    g)  en situation där offentliga personer avstår från offentliga uttalanden som uppmuntrar eller inbjuder till hat eller stigmatisering av vissa befolkningsgrupper på grundval av ras, etniskt ursprung, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller nationalitet.

    T.  Vid rådets (rättsliga och inrikes frågor) informella möte den 17–18 januari 2013 inledde det irländska ordförandeskapet en diskussion om EU-åtgärder för att bekämpa hatbrott, rasism, antisemitism, främlingsfientlighet och homofobi, och betonade att det krävs bättre skydd och uppgiftsinsamling, liksom ett större engagemang från ledare för att aktivt försvara de europeiska värderingarna och främja ett klimat av ömsesidig respekt för och inkluderande av personer med olika religiös eller etnisk bakgrund eller sexuell läggning.

    U. Cecilia Malmström, som är kommissionsledamot med ansvar för inrikes frågor, varnade nyligen för högerextrema politiska uttalanden som föder hat inom EU samtidigt som det blir allt vanligare med nedsättande kommentarer om minoritetsgrupper såsom romer, muslimer, judar och invandrare. Rasistiska, extremistiska och populistiska politiska uttalanden kan också inspirera vissa ”enstöringar” till att begå urskillningslösa mord i takt med att hotet från den våldsamma extremismen sprids.

    V. Det måste samlas in gemensamma, jämförbara och tillförlitliga separata uppgifter för att man ska kunna bevisa diskriminering i rättsliga förfaranden, mäta orättvisor och olikheter, bedöma hur effektiv antidiskrimineringslagstiftningen är och utforma effektiva offentliga strategier.

    W. Den rapport om diskriminering mot och viktimisering av hbt-personer som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter inom kort kommer att presentera förväntas belysa utbredningen av hatbrott och hatpropaganda av homofobisk och transfobisk karaktär i EU.

    X. Alla länder som är medlemmar i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), inbegripet samtliga EU-medlemsstater, har medgett att hatbrott, som definieras som brott begångna till följd av fördomar, måste bekämpas via strafflagstiftning och särskilt utformade strategier.

    1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att på ett mer kraftfullt sätt bekämpa våld och diskriminering som bygger på fördomar och hat i medlemsstaterna genom att

    a)  föreslå en långtgående översyn av rambeslut 2008/913/RIF enligt de riktlinjer som parlamentet angett, och att uttryckligen inkludera vissa former av och uttryck för antisemitism, islamofobi, homofobi, transfobi och fientlighet mot romer,

    b)  säkerställa att alla relevanta straffrättsliga EU-instrument, däribland rambeslutet, i alla delar överensstämmer med gällande människorättsnormer, bl.a. med avseende på yttrandefriheten, för att hantera ett tydligt fastställt och avgränsat beteende som inte kan hanteras effektivt genom mindre stränga åtgärder, och införa ett bredare spektrum av anpassade sanktioner som även, där så är lämpligt, omfattar alternativa straff såsom samhällstjänst,

    c)  inleda en övergripande strategi för att bekämpa hatbrott, fördomsgrundat våld och diskriminering,

    d)  utan ytterligare dröjsmål godkänna direktivet om likabehandling, som utgör ett av EU:s främsta verktyg för att främja och garantera verklig likabehandling i EU och bekämpa fördomsgrundad och multipel diskriminering,

    e)  säkerställa att EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer genomförs i alla delar och stärks, särskilt genom att erkänna och tillhandahålla långsiktigt stöd för bekämpningen av fientlighet mot romer och även för att se till att lokala och regionala myndigheter kan utveckla och genomföra effektiva strategier för efterlevnad av de mänskliga rättigheterna med program och insatser för inkludering av romer, med användning av tillgängliga medel, inklusive EU-medel, och strikt övervaka respekten för grundläggande rättigheter och genomförandet av direktivet om fri rörlighet,

    f)   systematiskt bedöma den expertkunskap som har utvecklats tack vare olika relevanta EU-program (Daphne, grundläggande rättigheter och medborgarskap 2007–2013, rättigheter och medborgarskap 2014–2020 och Justice 2014–2020), inbegripet deltagandet av relevanta organisationer i det civila samhället,

    g)  säkerställa att mer omfattande, tillförlitliga uppgifter samlas in om hatbrott; det vill säga som ett minimum registrera antalet fall som anmäls av allmänheten och registreras av myndigheterna, ange antalet fällande domar, ange på vilka grunder brott har befunnits vara diskriminerande och vilka straff som utmätts samt göra brottsofferundersökningar om vilka typer av brott som inte anmäls och hur många brott det rör sig om, om brottsoffrens erfarenheter av kontakter med polisen, om skälen till att anmälningar inte görs samt om hur medvetna offren för hatbrott är om sina rättigheter,

    h)  införa mekanismer som synliggör hatbrott i EU genom att visa att myndigheterna tar hatbrott på allvar och genom att uppmuntra offer för hatbrott och vittnen att anmäla incidenter och erbjuda möjlighet att söka upprättelse och lagföra förövarna,

    i)   tillmötesgå parlamentets upprepade krav på en färdplan för likabehandling på grundval av sexuell läggning och könsidentitet,

    j)   få EU att underteckna FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, med tanke på att alla medlemsstater redan har ratificerat den,

    k)  genomföra de relevanta åtaganden som gjorts av medlemsstaterna inom andra internationella forum, bl.a. OSSE:s ministerrådsbeslut nr 9/09 om bekämpande av hatbrott och Europarådets ministerkommittés rekommendation CM/Rec(2010)5 om åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet,

    l)   stödja och komplettera nationella strategier och program, med det specifika syftet att utrota våldet mot människor med funktionsnedsättning när Europeiska handikappstrategin 2010–2020 genomförs,

    m) integrera frågor som rör alla former av våld som bygger på fördomar i samtliga EU‑byråers arbetsprogram (t.ex. Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Eurofound, Europeiska polisakademin, Eurojust, Frontex och Europeiska stödkontoret för asylfrågor).

    2.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som har invändningar mot och blockerar likabehandlingsdirektivet att öppet redogöra för sina åsikter så att man kan föra en allmän och öppen debatt om dem.

    3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att ledare och myndigheter på alla nivåer och på alla områden (såsom regering, stat, regional och lokal förvaltning, brottsbekämpande organ, domstolsväsen, politiska partier, politiska och religiösa ledare) och deras åtgärder och uttalanden inte uppmanar till diskriminering, våld och hat eller negligerar dessa fenomen.

    4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.