Förslag till resolution - B7-0192/2013Förslag till resolution
B7-0192/2013

FÖRSLAG TILL RESOLUTION om återvinning av tillgångar för övergångsländer som omfattades av den arabiska våren

15.5.2013 - (2013/2612(RSP))

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen

Annemie Neyts-Uyttebroeck, Ivo Vajgl, Marietje Schaake, Niccolò Rinaldi, Izaskun Bilbao Barandica, Marielle de Sarnez för ALDE-gruppen

Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0188/2013

Förfarande : 2013/2612(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
B7-0192/2013
Ingivna texter :
B7-0192/2013
Debatter :
Antagna texter :

B7‑0192/2013

Europaparlamentets resolution om återvinning av tillgångar för övergångsländer som omfattades av den arabiska våren

(2013/2612(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om länder som omfattades av den arabiska våren, särskilt resolutionerna av den 14 mars 2013 om situationen i Egypten[1] och av den 10 maj 2012 Handel för att uppnå förändring: EU:s handels- och investeringsstrategi för södra Medelhavsområdet efter vårrevolutionerna i arabländerna[2],

–   med beaktande av rådets nya förordning av den 26 november 2012 om antagande av en ny lagstiftningsram för att underlätta återvinningen av tillgångar i Egypten och Tunisien, och med beaktande av uttalandet av den 26 november 2012 från Catherine Ashton, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik,

–   med beaktande av slutsatserna från medordförandena för arbetsgrupperna för EU och Tunisien och för EU och Egypten av den 28–29 september 2011 respektive den 14 november 2012, särskilt avsnitten i dessa om återvinningen av tillgångar,

–   med beaktande av rådets förordning (EU) nr 101/2011 av den 4 februari 2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ mot bakgrund av situationen i Tunisien, och rådets förordning (EU) nr 1100/2012 om ändring av nämnda förordning,

–   med beaktande av rådets förordning (EU) nr 270/2011 av den 21 mars 2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten, och rådets förordning (EU) nr 1099/2012 om ändring av nämnda förordning,

–   med beaktande av rådets beslut 2011/137/Gusp av den 28 februari 2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen, rådets beslut 2011/625/Gusp och 2011/178/Gusp om ändring av detta beslut, rådets förordning (EU) nr 204/2011 av den 2 mars 2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen och rådets förordning (EU) nr 965/2011 om ändring av nämnda förordning samt rådets genomförandeförordningar (EU) nr 364/2013 och nr 50/2013 om genomförande av artikel 16.2 i förordning (EU) nr 204/2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen,

–   med beaktande av EU:s befintliga rättsliga instrument som syftar till att effektivisera förverkandet och återvinningen av tillgångar inom ramen för rådets beslut 2001/500/RIF, 2003/577/RIF, 2005/212/RIF, 2006/783/RIF och 2007/845/RIF, och av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 12 mars 2012 om frysning och förverkande av vinning av brott i Europeiska unionen (COM(2012)0085),

–   med beaktande av FN:s konvention mot korruption från 2005, särskilt artikel 43 om internationellt samarbete och kapitel V om återvinning av tillgångar, vilken undertecknats av Egypten, Libyen och Tunisien samt alla EU:s medlemsstater (med undantag av Tyskland och Tjeckien, som ännu inte ratificerat konventionen),

–   med beaktande av FN:s generalsekreterares initiativ av den 17 september 2007 om återvinning av stulna tillgångar,

–   med beaktande av initiativet för återvinning av stulna tillgångar, vilket officiellt lanserades i september 2007 av Världsbanken och FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå,

–   med beaktande av det första arabiska forumet för återvinning av tillgångar, som anordnades gemensamt av Qatar och USA:s ordförandeskap för G8 i november 2012 och som utgör det senaste initiativet från allierade länder i Mellanöstern och västvärlden i syfte att stärka det internationella samarbetet för att återvinna statliga medel från avsatta regimer i Mellanöstern,

–   med beaktande av Deauvillepartnerskapet med övergångsländer i arabvärlden, vilket lanserades av G8-ledarna vid deras möte i Deauville den 21 maj 2011 och i vilket EU är part, särskilt dess handlingsplan av den 21 maj 2012 om återvinning av tillgångar,

–   med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Frysning av tillgångar tillhör EU:s behörighetsområde. Återvinning och återföring av tillgångar omfattas däremot av medlemsstaternas behörighet och måste utföras i enlighet med nationella bestämmelser.

B.  Efter vårrevolutionerna i arabländerna Egypten och Tunisien frös EU snabbt de tillgångar som innehades av de före detta diktatorerna, deras familjer och flera andra personer som stod deras regimer nära. I enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1970 (2011) antogs ett liknande EU-beslut med avseende på Libyen.

C. Rådet har redan vidtagit åtgärder för att underlätta återföring av förskingrade medel till de egyptiska och tunisiska myndigheterna. Den nya rättsliga ram som antogs den 26 november 2012 gör det möjligt för EU:s medlemsstater att frigöra frysta tillgångar på grundval av rättsliga avgöranden som erkänts i EU:s medlemsstater och underlättar utbytet av information mellan EU:s medlemsstater och behöriga myndigheter, särskilt när det gäller Egypten, Libyen och Tunisien.

D. Utöver den ekonomiska betydelsen kan återföringen av tillgångar som stulits av de förra regimerna bidra till att garantera befolkningen i de länder som omfattades av den arabiska våren att rättvisa skipas och ansvar utkrävs. Det är därför en mycket viktig politisk fråga av stort symboliskt värde i förbindelserna mellan EU och dessa länder.

E.  Arbetsgrupperna för EU och Egypten och för EU och Tunisien har betonat betydelsen av återföringen av olagligt förvärvade tillgångar som fortfarande hålls frysta i ett antal tredjeländer. Arbetsgrupperna beslutade att färdigställa en färdplan som eventuellt kan leda till att det för varje lands del inrättas en grupp för återvinning av tillgångar som samordnas av Europeiska utrikestjänsten.

F.  G8 stöder länder i arabvärlden som genom Deauvillepartnerskapet från maj 2011 engagerar sig för en övergång till fria, demokratiska och toleranta samhällen. I den tillhörande handlingsplanen av den 21 maj 2012 erkänns att återvinning av tillgångar efter den arabiska våren har blivit ett alltmer angeläget fokusområde i regionen och i världssamfundet.

G. Den brittiska regeringen har vidtagit konkreta åtgärder i denna fråga, bland annat genom att inrätta en regeringsövergripande arbetsgrupp i september 2012, i syfte att återföra tillgångar som stulits av de förra regimerna i de länder som omfattades av den arabiska våren, särskilt till Egypten, Libyen och Tunisien. Flera internationella nyckelaktörer, inbegripet G8-länderna och Schweiz, har förhållit sig positivt till de ansträngningar som görs för att återföra förskingrade tillgångar. Tills vidare har dock få konkreta resultat uppnåtts på detta område.

H. Det råder brist på effektivt samarbete mellan ”anmodande” och ”anmodade” stater, och det rättsliga förfarandet för att återvinna och återföra tillgångar är komplicerat, tidskrävande och föremål för särskilda rättsliga krav och system hos de ”anmodade fördragsslutande staterna”.

I.   Vid återvinning av tillgångar är kommunikationen särskilt viktig för att sprida bästa metoder och skapa incitament genom offentliggörandet av framgångshistorier. Vilseledande uttalanden om storleken på de tillgångar som ska återvinnas kan dock ge upphov till orealistiska förväntningar bland allmänheten i de berörda sydliga partnerländerna, vilket kan vara kontraproduktivt.

J.   Återvinning av tillgångar kan åstadkommas genom bilaterala rättsliga mekanismer och multilateralt samarbete. Insatser för återvinning av tillgångar bör inledas både på nationell och på internationell nivå.

1.  Europaparlamentet betonar den politiska samt den ekonomiska och sociala betydelsen av återföringen av tillgångar som olagligt förvärvats genom korruption av tidigare regimer i länder som omfattades av den arabiska våren, särskilt i Egypten, Libyen och Tunisien.

2.  Europaparlamentet anser att återvinning av tillgångar är en högst politisk fråga, med tanke på den symboliska betydelsen av att rättvisa återupprättas och ansvar utkrävs i en anda av demokrati och rättsstatlighet.

3.  För de länder som omfattades av den arabiska våren är återvinningen av stulna tillgångar också av ekonomisk och social betydelse, eftersom det behövs medel för att stabilisera ekonomierna och skapa arbetstillfällen och tillväxt i dessa länder som står inför stora ekonomiska utmaningar. Europaparlamentet understryker att återvinningen av tillgångar är en avgörande del av unionens stöd för en demokratisk övergång och ekonomisk återhämtning i dessa länder och ytterligare kan stärka det ömsesidiga stödet på bägge sidorna i en anda av partnerskap med samhällen som utgör en hörnsten i EU:s reviderade grannskapspolitik.

4.  Europaparlamentet anser att ändamålsenliga bestämmelser för återvinning av tillgångar kommer att stödja länderna i deras ansträngningar för att komma till rätta med de värsta följderna av korruption, samtidigt som man sänder ett budskap till korrupta tjänstemän om att de inte kommer att kunna gömma sina olagligt förvärvade tillgångar någonstans.

5.  Europaparlamentet noterar att det trots avsevärda ansträngningar från de egyptiska, libyska och tunisiska myndigheterna och en stark politisk vilja från alla sidor har gjorts mycket begränsade framsteg av de yrkesmän som arbetar med att återvinna förskingrade tillgångar.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att göra ytterligare betydande insatser för att förskingrade tillgångar som stulits av de förra regimerna lättare ska kunna återlämnas till befolkningen i den arabiska vårens länder. Parlamentet anser att länder som får hjälp med återvinningen av tillgångar bör garantera stabilitet och öppenhet och en effektiv användning av dessa resurser. Parlamentet uppmuntrar de nationella kontoren för återvinning av tillgångar i alla medlemsstater att bedriva ett nära samarbete och utveckla sina förbindelser med de behöriga myndigheterna i de länder som omfattades av den arabiska våren, i syfte att bistå dem i de komplexa rättsliga förfarandena.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU att åta sig att genomföra åtgärder på en integrerad och omfattande lista i syfte att främja samarbete och bistånd i ärenden, kapacitetsuppbyggnad samt tekniskt stöd, inbegripet anordnandet av utbildning för nationella experter, till stöd för det arbete som arabländer under övergång till demokrati utför för att återvinna tillgångar som förskingrats av de förra regimerna.

8.  Europaparlamentet ger sitt starka stöd till att EU ska inrätta en grupp med utredare, advokater och åklagare från medlemsstaterna och andra europeiska länder för att bistå de behöriga myndigheterna i de berörda länderna med rättsligt stöd och bistånd.

9.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang det initiativ som Kanada, Frankrike, Tyskland, Italien, Storbritannien, Japan, Schweiz och USA tagit till att ge ut en handbok med en omfattande beskrivning av sina nationella rättssystem med avseende på återvinning av tillgångar, så att de anmodande länderna kan få bättre kunskaper om vad som är rättsligt möjligt, vilken typ av information som finns tillgänglig, vilka typer av utredningar som kan genomföras och hur man ska gå till väga för att få till stånd en faktisk återvinning av tillgångar genom tillhandahållandet av ömsesidigt rättsligt bistånd. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att göra detsamma och inrätta en rad gemensamma principer på EU-nivå.

10. Europaparlamentet välkomnar G8-ländernas initiativ till Deauvillepartnerskapets handlingsplan om återvinning av tillgångar, där det fastställs konkreta åtgärder för att främja samarbete och bistånd i ärenden, kapacitetsuppbyggnadsinsatser samt tekniskt stöd, och föreslår ett regionalt samarbetsinitiativ, nämligen det arabiska forumet för återvinning av tillgångar, för diskussion och samarbete kring fortsatta insatser.

11. Europaparlamentet anser att internationellt samarbete, även mellan den offentliga och den privata sektorn, är nyckeln till att lösa frågan, och uppmanar därför EU att samarbeta nära med internationella partner såsom Schweiz, de internationella finansinstituten samt i synnerhet initiativet för återvinning av stulna tillgångar och det arabiska forumet för återvinning av tillgångar, i syfte att genomföra konkreta åtgärder på detta område och att fortsätta att öka samordningen och samarbetet.

12. Europaparlamentet uppmanar den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet att ta upp frågan med de nationella parlamenten, så att parlamentariker från båda sidor av Medelhavet kan förmås att aktivt arbeta för rättsliga åtgärder som garanterar ett närmare samarbete mellan polisen och de inblandade rättsliga myndigheterna.

13. Europaparlamentet stöder och uppmanar med eftertryck länder utanför EU, i synnerhet Schweiz och Gulfländerna att öka sitt samarbete med och erbjuda sitt rättsliga stöd till den arabiska vårens länder i samband med återvinningen av tillgångar.

14. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar samt myndigheterna i de länder som omfattades av den arabiska våren.