FÖRSLAG TILL RESOLUTION om återvinning av tillgångar för övergångsländer som omfattades av den arabiska våren
15.5.2013 - (2013/2612(RSP))
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Hélène Flautre, Nicole Kiil-Nielsen, Franziska Katharina Brantner, Isabelle Durant, Jean-Paul Besset, Judith Sargentini, Eva Joly för Verts/ALE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0188/2013
B7‑0194/2013
B7‑0194/2013
Europaparlamentets resolution om återvinning av tillgångar för övergångsländer som omfattades av den arabiska våren
(2013/2612(RSP))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om övergångsländer som omfattades av den arabiska våren, särskilt resolutionen av den 14 mars 2013 om situationen i Egypten[1],
– med beaktande av rekommendationerna från utskottet för politik, säkerhet och mänskliga rättigheter i den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet av den 12 april 2013,
– med beaktande av medordförandenas slutsatser från sammanträdena i arbetsgrupperna för EU–Tunisien och EU–Egypten den 29 september 2011 respektive den 14 november 2012,
– med beaktande av rådets förordning (EU) nr 101/2011 av den 4 februari 2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ mot bakgrund av situationen i Tunisien, och rådets förordning (EU) nr 1100/2012 om ändring av nämnda förordning,
– med beaktande av rådets förordning (EU) nr 270/2011 av den 21 mars 2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten, och rådets förordning (EU) nr 1099/2012 om ändring av nämnda förordning,
– med beaktande av rådets beslut 2011/137/Gusp av den 28 februari 2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen, rådets beslut 2011/625/Gusp och 2011/178/Gusp om ändring av detta beslut, rådets förordning (EU) nr 204/2011 av den 2 mars 2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen och rådets förordning (EU) nr 965/2011 om ändring av nämnda förordning samt rådets genomförandeförordningar (EU) nr 364/2013 och nr 50/2013 om genomförande av artikel 16.2 i förordning (EU) nr 204/2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen,
– med beaktande av EU:s befintliga rättsliga instrument som syftar till att effektivisera förverkandet och återvinningen av tillgångar inom ramen för rådets förordningar 2001/500/RIF, 2003/577/RIF, 2005/212/RIF, 2006/783/RIF and 2007/845/RIF, och av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om frysning och förverkande av vinning av brott i Europeiska unionen (COM(2012)0085) av den 12 mars 2012,
– med beaktande av FN:s konvention mot korruption från 2003, vilken trädde i kraft 2005 och till vilken EU anslöt sig genom rådets beslut 2008/801/EG av den 25 september 2008,
– med beaktande av FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (Palermokonventionen) från 2000,
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1970 (2011), 1973 (2011) och 2009 (2011) om Libyen,
– med beaktande av resolution 19/38 från FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 19 april 2012 om hur det blir till skada för förverkligandet av de mänskliga rättigheterna att penningmedel av olagligt ursprung inte återförs till ursprungsländerna och om vikten av förbättrat internationellt samarbete,
– med beaktande av initiativet för återvinning av stulna tillgångar (StAR), ett gemensamt program från Världsbanken och FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå,
– med beaktande av handlingsplanen om återvinning av tillgångar från G8:s Deauvillepartnerskap med arabländer som befinner sig i en övergångsfas, av den 21 maj 2012,
– med beaktande av det första arabiska forumet för återvinning av tillgångar, som anordnades av Qatar tillsammans med Förenta staternas ordförandeskap för G8 den 11–13 september 2012, och slutrapporten därifrån,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Det är ytterst viktigt att EU visar ett konkret och genuint åtagande om att ta ansvar för och frångå sitt tidigare tillvägagångssätt gentemot länderna vid södra Medelhavskusten, som utmärktes av starka politiska och ekonomiska förbindelser med den lokala eliten utan hänsyn till deras brist på demokratisk legitimitet och utbredda människorättskränkningar.
B. Det är också en viktig och känslig ekonomisk fråga för de grannar i söder som det berör, med tanke på dessa tillgångars potential och de moraliska följderna. Återvinningen av tillgångar ger ett kraftfullt budskap till dem som är inblandade i korruption att det inte går att ostraffat hålla på med sådant, och bidrar även till att minska instabiliteten i det internationella finanssystemet genom att man tar itu med medel som ofta är inblandade i spekulativa finansiella transaktioner.
C. Det internationella samfundet har slagit fast ett gediget system av internationella avtal och normer om korruption, penningtvätt och brottsbekämpning, med särskild hänsyn till FN:s konvention mot korruption från 2003. Återvinningen av tillgångar ligger i den punkt där dessa insatser möts. I artikel 51 i FN:s konvention mot korruption fastslås att återförandet av tillgångar är en grundläggande princip för denna konvention och att konventionsstaterna åtar sig att i största möjliga utsträckning erbjuda varandra samarbete och stöd i detta hänseende. I artikel 46.1 betonas att konventionsstaterna åtar sig att i största möjliga utsträckning erbjuda varandra ömsesidigt rättsligt bistånd vid utredningar, lagföring och rättsliga förfaranden när det gäller de överträdelser som omfattas av denna konvention.
D. Den praktiska behörigheten för återvinning av tillgångar ligger först och främst hos de nationella myndigheterna i de anmodade staterna. När det gäller EU tillhör frysandet av tillgångar unionens behörighet, medan återvinningen och återföringen av dessa tillgångar tillhör medlemsstaternas behörighet i enlighet med deras nationella lagstiftning. Det hör till sakens natur att återvinningen av tillgångar kräver en stark politisk vilja och ett genuint samarbete mellan flera olika nationella organ i anmodade och anmodande länder.
E. Efter vårrevolutionerna i Egypten och Tunisien frös EU snabbt de tillgångar som innehades av de före detta diktatorerna, deras familjer och flera andra personer som stod nära deras regimer. I enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1970 (2011) antogs ett liknande EU-beslut i Libyens fall. Den nya rättsliga ram som antogs av rådet den 26 november 2012 gör det möjligt för EU:s medlemsstater att, på grundval av erkända rättsliga avgöranden, frigöra frysta tillgångar till Egypten och Tunisien.
F. Medordförandena i arbetsgruppen för EU–Tunisien fastslog i sina slutsatser av den 29 september 2011 att arbetsgruppen är fast besluten att göra allt i sin makt för att bistå myndigheterna med att återföra det som stulits genom den tidigare regimens korruption till den tunisiska befolkningen. För att underlätta återföringen av dessa tillgångar tillkännagav EU att det kommer att erbjuda stöd till de tunisiska myndigheterna, framför allt genom att inrätta en stödgrupp för återvinningen av tillgångar, med experter baserade i Tunis och Bryssel.
G. Medordförandena i arbetsgruppen för EU–Egypten fastslog i sina slutsatser att frysandet och återvinningen av förskingrade medel är en viktig politisk fråga för Egypten och för EU, och att EU kommer att fortsätta att inta en ledarroll i frågan om återvinning av tillgångar och arbeta i nära samarbete med internationella parter, såsom Schweiz, de internationella finansinstitutionerna, i synnerhet Världsbanken, initiativet för återvinning av stulna tillgångar och G8, för att kartlägga det aktuella läget, föreslå konkreta framtida åtgärder och förbättra samordningen.
H. Egypten, Libyen och Tunisien har gjort avsevärda insatser för att se till att de förskingrade tillgångar som stulits av tidigare diktatorer och deras regimer återförs till dessa länder. Flera viktiga internationella aktörer – däribland EU, medlemmarna i G8 och Schweiz – har svarat positivt på dessa insatser. Hittills har få konkreta resultat dock uppnåtts i detta sammanhang, och en växande, rättmätig frustration märks bland regeringarna och det civila samhället i de anmodande länderna.
I. En domstol i London beslutade att en Londonvilla värd 10 miljoner pund, som köptes av Libyens avsatte diktator Moammar Gaddafis äldsta son, rätteligen tillhör den libyska befolkningen. Den 27 mars 2013 träffade en delegation från Världsbankens och FN:s gemensamma program för återvinning av stulna tillgångar, StAR, libyska myndigheter i Tripoli och bekräftade då sina ansträngningar för att spåra libyska tillgångar och för att se till att alla tillgångar som stulits av Gaddafis regim återförs till landet.
J. I april 2013 återförde de libanesiska myndigheterna nästan 20 miljoner dollar, som olagligt satts in på den före detta tunisiske ledarens bankkonton, till sina tunisiska motsvarigheter.
K. Det proaktiva åtagandet från berörda finansiella centrum och engagemanget och bidraget från det civila samhällets organisationer, både i anmodande och anmodade stater, är viktiga delar i framgångsrika initiativ för återvinning av tillgångar.
L. Kommunikation och insyn är särskilt viktiga i insatserna för återvinning av tillgångar, när det gäller att sprida bästa praxis och skapa incitament genom främjandet av framgångshistorier.
M. Skuld som auktoritära regimer ådragit sig mot befolkningens intresse och som inte använts för befolkningens bästa utgör odiös skuld. Det civila samhällets organisationer och parlamentsledamöter från Tunisien och Egypten har efterlyst en oberoende revision av sina statsskulder. Tunisiens president, Marzouki, uppmanade i sitt tal vid Europaparlamentet den 1 februari 2013 EU:s medlemsstater att följa Tysklands exempel och omvandla en del av Tunisiens utlandsskuld, som uppstått under Ben Alis regim, till utvecklingsstöd. Över 100 ledamöter av Europaparlamentet har undertecknat en framställning där man kräver inställelse av betalningen av Tunisiens utlandsskuld i väntan på en oberoende revision, i syfte att identifiera den odiösa och illegitima delen av denna skuld. En fjärdedel av Tunisiens utlandsskuld består, enligt Världsbanken, av lån från Frankrike och Europeiska investeringsbanken.
1. Europaparlamentet understryker att återföringen av förskingrade tillgångar som stulits av tidigare diktatorer och deras regimer i de övergångsländer som omfattades av den arabiska våren, liksom identifieringen av den odiösa skuld som tagits under deras styre, inte bara är en uppgift av ekonomisk betydelse, utan också en moralisk plikt och en politiskt sett ytterst känslig fråga eftersom detta även är ett sätt att återupprätta rättvisa och ansvarsskyldighet i en anda av demokrati och rättssäkerhet och i enlighet med EU:s politiska engagemang och trovärdighet. Denna återföring utgör därför en nyckeldimension av unionens partnerskap med sina södra grannländer, särskilt Egypten, Libyen och Tunisien.
2. Europaparlamentet betonar att EU har en mycket viktig roll att spela när det gäller att stimulera och underlätta processen för att återvinna tillgångar med hänsyn till i synnerhet länder som unionen har gällande ramavtal med och till multilaterala politiska och ekonomiska organisationer som EU är medlem i, även om denna process sker i enlighet med den nationella lagstiftningen och det främst är de nationella myndigheterna i medlemsstaterna, andra europeiska länder och länder utanför Europa som är behöriga i denna fråga.
3. Europaparlamentet beklagar att det trots avsevärda insatser av de egyptiska, libyska och tunisiska myndigheterna och en stark politisk vilja från alla sidor hittills bara har gjorts mycket begränsade framsteg av de yrkesmän som försöker återvinna förskingrade tillgångar, huvudsakligen på grund av mängden komplexa bestämmelser och förfaranden som finns i de olika nationella rättssystemen samt juridisk stelbenthet och brist på expertis i de berörda länder som omfattades av den arabiska våren i fråga om komplexa rättsliga, finansiella och administrativa förfaranden inom jurisdiktionen i Europa och andra länder.
4. Europaparlamentet beklagar att EU och dess medlemsstater i stort sett inte alls har levt upp till de berörda ländernas legitima förväntningar på att unionen och medlemsstaterna ska ta alla nödvändiga steg för att säkerställa en snabb återvinning av olagligt förvärvade tillgångar. Det gör också att själva trovärdigheten i EU:s reviderade hållning gentemot den arabiska vårens länder undermineras.
5. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att öka sina ansträngningar i fråga om återvinning av tillgångar i Egypten, Libyen och Tunisien. Parlamentet understryker att återvinningen av tillgångar är en avgörande aspekt av unionens stöd för en demokratisk övergång och ekonomisk återhämtning i dessa länder och ytterligare kan stärka det ömsesidiga förtroendet mellan bägge sidor i en anda av partnerskap med samhällen som utgör en hörnsten i EU:s förnyade grannskapspolitik.
6. Europaparlamentet välkomnar den nya rättsliga ram som rådet antog den 26 november 2012, vilken underlättar återföring av förskingrade tillgångar till Egypten och Tunisien genom att den tillåter medlemsstaterna att frigöra frysta tillgångar på grundval av rättsliga avgöranden och uppmuntrar till informationsutbyte mellan medlemsstaternas relevanta myndigheter å ena sidan och Egypten och Tunisien å den andra. Parlamentet betonar dock att man måste uppnå konkreta resultat inom en rimlig tidsram och till fullo inbegripa Libyen i denna process.
7. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaternas nationella byråer för återvinning av tillgångar att upprätthålla ett nära samarbete med varandra och att utveckla sina förbindelser med de relevanta myndigheterna i den arabiska vårens länder i syfte att bistå dem i de komplexa rättsliga förfarandena. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att inta en proaktiv ledarskapsroll, särskilt i arbetet med att samordna medlemsstaternas insatser, tillhandahålla kapacitetsbyggande och uppmuntra samarbete mellan alla berörda stater.
8. Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang det initiativ som Kanada, Frankrike, Tyskland, Italien, Storbritannien, Japan, Schweiz och USA tagit till att ge ut en handbok med en omfattande beskrivning av sina nationella rättssystem med avseende på återvinning av tillgångar, så att de anmodande länderna kan få bättre kunskaper om vad som är rättsligt möjligt, vilken typ av information som finns tillgänglig, vilka typer av utredningar som kan genomföras och hur man ska gå till väga för att få till stånd en faktisk återvinning av tillgångar genom ömsesidigt rättsligt bistånd. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att följa detta exempel.
9. Europaparlamentet välkomnar samarbetet mellan EU-institutionerna och andra internationella nyckelaktörer i samband med Egyptens, Libyens och Tunisiens återvinning av tillgångar, med särskild hänsyn till Världsbankens och FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrås initiativ för återvinning av stulna tillgångar. Parlamentet understryker vikten av att till fullo utnyttja befintliga mekanismer, på såväl nationell som internationell nivå, samtidigt som man antar nödvändig ny lagstiftning eller anpassar den befintliga lagstiftningen i de nationella rättssystemen i detta hänseende.
10. Europaparlamentet välkomnar G8-ländernas initiativ i form av Deauvillepartnerskapets handlingsplan om återvinning av tillgångar, där det fastställs konkreta åtgärder för att främja samarbete och bistånd i ärenden, kapacitetsbyggnadsinsatser och tekniskt stöd, och föreslår att det inrättas ett regionalt samarbetsinitiativ – det europeisk-arabiska forumet för återvinning av tillgångar – för diskussion och samarbete kring fortsatta insatser.
11. Europaparlamentet begär att det omedelbart upprättas en EU-mekanism bestående av en grupp forskare, åklagare, jurister och andra experter från medlemsstaterna och andra berörda europeiska och utomeuropeiska länder, inbegripet Kanada och USA, i syfte att tillhandahålla rådgivning och bistånd av rättslig och teknisk karaktär till de av den arabiska vårens länder där det pågår en process för återvinning av tillgångar. Parlamentet begär att denna mekanism finansieras på vederbörligt sätt genom det relevanta finansiella instrumentet inom ramen för unionens yttre förbindelser. Med tanke på dessa rättsliga förfarandens komplexa, känsliga och långdragna karaktär är det är viktigt att denna EU‑mekanism är bärkraftig.
12. Europaparlamentet uppmanar EU att dra lärdom av sina erfarenheter av återvinning av tillgångar till den arabiska vårens länder, inklusive av bristerna i EU:s och medlemsstaternas rättsliga och politiska system, liksom på nationell nivå, på detta område. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att utarbeta ett meddelande med förslag på initiativ på EU-nivå och internationell nivå för att säkerställa en snabb och effektiv återvinning av olagligt förvärvade tillgångar efter demokratiska övergångsprocesser i tredje länder och se till att det inom det europeiska finanssystemet i synnerhet och runtom i världen i allmänhet inte finns några frizoner för tillgångar som stulits av korrupta regimer.
13. Europaparlamentet uppmuntrar den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet att ta upp frågan om återvinning av tillgångar i övergångsländer som omfattades av den arabiska våren, med målet att inbegripa ledamöter från de nationella parlamenten från bägge sidor av Medelhavet i denna process.
14. Europaparlamentet uppmanar Arabförbundet att utarbeta, anta och snabbt börja tillämpa mekanismer för samarbete kring återvinning av tillgångar, och uppmanar i synnerhet Gulfländerna att öka sitt samarbete och erbjuda sitt rättsliga stöd till den arabiska vårens länder i samband med återvinningen av tillgångar.
15. Europaparlamentet anser att en viss del av den arabiska vårens länders skuld mycket väl kan stämma in på definitionen av illegal, illegitim eller odiös skuld och begär därför att den odiösa skulden identifieras.
16. Europaparlamentet efterfrågar ett moratorium för räntebetalningarna för Tunisiens utlandsskuld i avvaktan på en oberoende revision av samtliga utlandslån som staten tagit eller som omfattades av statliga garantier mellan 1987 och februari 2011, med syftet att identifiera den odiösa eller illegitima delen av skulden. Parlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken, Frankrike och andra stora europeiska långivare att genomföra en oberoende detaljerad revision av de lån som de gett Tunisien under Ben Alis regim. Parlamentet uppmuntrar dem i detta sammanhang att undersöka möjligheten att omvandla en del av sina fordringar till utvecklingsbistånd. Kommissionen uppmanas att stödja denna omvandling, bland annat genom medfinansiering.
17. Europaparlamentet understryker vikten av att det civila samhällets organisationer, både i anmodande och anmodade stater, är delaktiga i arbetet för att återvinna tillgångar och identifiera den odiösa delen av utlandsskulden, särskilt genom att tillhandahålla information till berörda myndigheter, uppmuntra samarbete mellan nyckelaktörer inom och utanför landet, övervaka återföringen av tillgångar och säkerställa att de återförda tillgångarna används på ett insynsvänligt och effektivt sätt i den anmodande staten.
18. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar, Schweiz och Kanadas parlament och regeringar, USA:s kongress och president, Egyptens, Libyens och Tunisiens parlament och regeringar samt Europeiska investeringsbanken.
- [1] Antagna texter, P7_TA(2013)0095.