FÖRSLAG TILL RESOLUTION om vapenexport: genomförande av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp
5.6.2013 - (2013/2657(RSP))
enligt artikel 110.2 i arbetsordningen
Anneli Jäätteenmäki, Graham Watson för ALDE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0260/2013
B7‑0260/2013
Europaparlamentets resolution om vapenexport: genomförande av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel[1],
– med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser från mötet den 19 november 2012 om översynen av den gemensamma ståndpunkten,
– med beaktande av den översyn som rådets arbetsgrupp för export av konventionella vapen för närvarande genomför av den gemensamma ståndpunkten, som enligt artikel 15 i densamma ska ses över tre år efter antagandet,
– med beaktande av den trettonde och fjortonde årliga rapporten från arbetsgruppen för export av konventionella vapen[2],
– med beaktande av förteckningen över produkter med dubbla användningsområden i bilagorna till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1232/2011 av den 16 november 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 428/2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden,
– med beaktande av förordning (EG) nr 1236/2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, samt den översyn av förordningen som ska ske under 2013 enligt EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen,
– med beaktande av rådets gemensamma åtgärd 2002/589/GUSP av den 12 juli 2002 om Europeiska unionens bidrag för att bekämpa destabiliserande anhopning och spridning av handeldvapen och lätta vapen och om upphävande av gemensam åtgärd 1999/34/GUSP, och av EU:s strategi för kampen mot olaglig anhopning av och handel med handeldvapen och lätta vapen och ammunition till dessa, som antogs av Europeiska rådet den 15–16 december 2005[3],
– med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2003/468/GUSP av den 23 juni 2003 om kontroll av vapenförmedling,
– med beaktande av Europeiska unionens uppdaterade gemensamma militära förteckning av den 27 februari 2012[4],
– med beaktande av den regelbundet uppdaterade användarguiden för rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel[5],
– med beaktande av Wassenaaravtalet av den 12 maj 1996 om kontroll av export av konventionella vapen, produkter och tekniker med dubbla användningsområden jämte de förteckningar över dessa produkter, tekniker och tillhörande ammunition som uppdaterades under åren 2011 och 2012[6],
– med beaktande av FN:s internationella vapenhandelsfördrag som fastställer gemensamma bindande standarder för den världsomspännande handeln med konventionella vapen,
– med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2012 om förhandlingarna om FN:s vapenhandelsfördrag[7],
– med beaktande av artikel 42 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Vapenexport påverkar människors säkerhet, och sådan export måste därför omfattas av ett öppet och verkningsfullt kontrollsystem.
B. EU:s medlemsstater har erkänt att handel med militär teknik och krigsmateriel inte utgör sedvanlig handel, och att man vid export av dessa varor måste iaktta särskild försiktighet.
C. Enligt SIPRI (Stockholms internationella fredsforskningsinstitut) är EU:s medlemsstater tillsammans den näst största vapenexportören i världen, strax efter Förenta staterna, och en allt större del av denna vapenexport går till länder utanför EU.
D. De främsta destinationerna utanför EU för vapenöverföring från medlemsstaterna är Mellanöstern, Nordamerika och Asien. De främsta mottagarländerna är Saudiarabien, Förenta staterna och Förenade Arabemiraten.
E. Från industrins sida kräver man en utvidgning av vapenexporten, och stora delar av de politiska lägren ställer sig bakom detta krav som ett bidrag till en starkare bas för den europeiska försvarsindustrin, teknisk kunskap, leveranssäkerhet och beredskap.
F. Den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp är ett mellanstatligt samarbetsinstrument och utgör en rättsligt bindande ram med åtta fastlagda kriterier. Om dessa kriterier inte är uppfyllda bör man avslå ansökan om exportlicens (kriterierna 1–4) eller åtminstone överväga att avslå ansökan om exportlicens (kriterierna 5–8).
G. Det finns ingen sanktionsmekanism för överträdelser av den gemensamma ståndpunkten.
H. Endast medlemsstaterna är behöriga att fatta beslut om att bevilja eller avslå en ansökan om exportlicens för krigsmateriel. Det förekommer olika tolkningar av de åtta kriterierna inom EU vilket leder till att praxis i samband med vapenexport varierar i relativt hög grad.
I. I artikel 10 i den gemensamma ståndpunkten anges det att även om medlemsstaterna får beakta den tilltänkta exportens inverkan på de egna ekonomiska, sociala, kommersiella och industriella intressena, ska dessa faktorer inte påverka tillämpningen av kriterierna i den gemensamma ståndpunkten.
J. Det civila samhället, forskare och icke-statliga organisationer har på ett berömvärt sätt klargjort bristerna i den gemensamma ståndpunkten.
1. Europaparlamentet lovordar EU för att ha infört det första regionala rättsligt bindande avtalet om export av konventionella vapen men beklagar att EU fortfarande inte har en gemensam politik för vapenöverföringar till tredjeländer.
2. Europaparlamentet framhåller att EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och gemensamma ståndpunkt inte bör stå i strid med varandra. Parlamentet anser att det ankommer på medlemsstaterna och den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik att se till att den gemensamma ståndpunkten och utrikespolitiken stämmer överens.
3. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo uppfylla gemensamt överenskomna bestämmelser och kriterier.
4. Europaparlamentet anser att språket i användarguiden för rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp bör vara mer precist och lämna mindre utrymme för tolkning och att guiden bör fortsätta att uppdateras efter behov.
5. Europaparlamentet noterar att de årliga rapporterna från arbetsgruppen för export av konventionella vapen har gjort vapenexporten mer transparent. Parlamentet beklagar dock att uppgiftssammanställningar är ofullständiga och varierar till följd av enskilda medlemsstaters olika förfaranden för insamling och inlämning av uppgifter.
6. Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att årligen lämna in en fullständig redovisning om sina vapenöverföringar till arbetsgruppen för export av konventionella vapen, såsom man kommit överens om och fastställt i den gemensamma ståndpunkten.
7. Europaparlamentet efterlyser en undersökning av hur den gemensamma ståndpunkten tillämpas i de nationella systemen och menar att arbetsgruppen för export av konventionella vapen bör få förstärkt kapacitet att noga undersöka kontrollen av vapenexport.
8. Europaparlamentet menar att det måste inrättas ett standardiserat kontroll- och rapporteringssystem för att få fram regelbunden information om huruvida och i vilken omfattning man vid export från EU:s enskilda medlemsstater uppfyllt de åtta kriterierna.
9. Europaparlamentet anser att den gemensamma ståndpunkten bör kompletteras med en fortlöpande uppdaterad och allmänt tillgänglig förteckning med information om i vilken utsträckning exporten till särskilda mottagarländer ägt rum i överensstämmelse med de åtta kriterierna. Parlamentet konstaterar dock att tillståndsbeslut grundar sig på medlemsstaternas överläggningar från fall till fall.
10. Europaparlamentet anser att statstjänstemän med ansvar för att utfärda nationella exportlicenser regelbundet bör höras vid sammanträdena med arbetsgruppen för export av konventionella vapen, eftersom dessa tjänstemän i betydande grad kan bidra till genomförandet av den gemensamma ståndpunkten och till att förbättra kvaliteten på de uppgifter som utbyts. Parlamentet anser dessutom att samråden bör utvidgas till organisationer inom det civila samhället som arbetar med vapenexportkontroll och till företrädare för försvarsindustrin.
11. Europaparlamentet betonar att det behövs ett förstärkt kontrollsystem för slutanvändare och för vad som händer efter överföringen för att möjliggöra ett bättre informationsutbyte mellan medlemsstaterna, och att EU-delegationerna bör få resurser att hjälpa medlemsstaterna att förverkliga systemet på ett lämpligt sätt.
12. Europaparlamentet anser att det bör införas ett förbättrat system som möjliggör ett regelbundet och uppdaterat informationsutbyte mellan medlemsstaterna om vapenöverföringar till f.d. embargostater.
13. Europaparlamentet efterlyser en årlig debatt i parlamentet och en årsrapport om genomförandet av den gemensamma ståndpunkten, för att säkerställa lämplig parlamentarisk insyn på EU-nivå.
14. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.