FÖRSLAG TILL RESOLUTION om förberedelserna inför Europeiska rådets möte den 27 och 28 juni 2013 och om demokratiskt beslutsfattande i framtidens EMU
10.6.2013 - (2013/2672(RSP))
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Gabriele Zimmer, Marie-Christine Vergiat, Alda Sousa, Marisa Matias, Nikolaos Chountis, Younous Omarjee, Willy Meyer för GUE/NGL-gruppen
B7‑0277/2013
Europaparlamentets resolution om förberedelserna inför Europeiska rådets möte den 27 och 28 juni 2013 och om demokratiskt beslutsfattande i framtidens EMU
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av uttalandet från eurotoppmötet den 29 juni 2012,
– med beaktande av kommissionens plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union av den 28 november 2012,
– med beaktande av rapporten från Europeiska rådets ordförande av den 5 december 2012 Mot en verklig ekonomisk och monetär union,
– med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 13–14 december 2012,
– med beaktande av fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen, nedan kallat finanspakten,
– med beaktande av kommissionens meddelanden om förhandssamordning av planer för större reformer av den ekonomiska politiken (COM(2013)0166) och om ett instrument för konvergens och konkurrenskraft (COM(2013)0165),
– med beaktande av kommissionens landsspecifika rekommendationer av den 29 maj 2013,
– med beaktande av IMF:s landsrapport nr 13/156 från juni 2013,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Dagens ekonomiska och sociala kris är resultatet av Europeiska unionens nyliberala politik som går ut på att finansmarknaderna ska avregleras, marknaderna för varor och tjänster ska liberaliseras, ekonomin alltmer ska präglas av finanstransaktioner, tillsammans med att de offentliga investeringarna ska minska och arbetsmarknaden ska bli alltmer avreglerad.
B. EU:s, ECB:s och IMF:s (trojkan) sätt att bemöta den ekonomiska krisen var både politiskt och ekonomiskt felaktigt. I motsats till prognoserna försämras den ekonomiska situationen konstant och leder till omfattande recession, fattigdom, social utslagning och arbetslöshet.
C. För närvarande ifrågasätter till och med medlemmar av trojkan, särskilt IMF, den egna politiken, eftersom det blir alltmer uppenbart att de underliggande antagandena, prognoserna och den teoretiska underbyggnaden har visat sig vara felaktiga.
D. Demokratiska strukturer har allvarligt skadats till följd av en påtvingad ”marknadsdisciplin”. Krishanteringsinstitutionerna (trojkan) och de europeiska finansieringsmekanismerna (ESM, EFSF) omfattas inte av demokratisk ansvarsskyldighet.
E. Finanspakten bryter mot EU-lagar och nationella lagar på ett sätt som saknar motstycke och innebär att finanspolitiska valmöjligheter flyttas bort från demokratiskt valda regeringar i medlemsstaterna och blockerar möjligheterna att driva den alternativa ekonomiska politik som brådskande skulle behövas för en återhämtning.
F. De nya kommissionsförslagen om förhandssamordning av reformer av den ekonomiska politiken och införandet av ett instrument för konvergens och konkurrenskraft syftar till att ytterligare flytta möjligheten att göra politiska val bort från medlemsstaterna, eftersom de väsentligt minskar handlingsutrymmet och möjligheterna att föra en alternativ politik.
G. I de landsspecifika rekommendationer som nyligen getts fortsätter man att ordinera fel medicin på grundval av tvivelaktiga antaganden.
1. Europaparlamentet är i hög grad oroat över den mellanstatliga metod som rådet konstant tillämpar och begär att Europaparlamentet och de nationella parlamenten till fullo och på lika villkor ska delta i frågor som rör den ekonomiska politiken.
2. Europaparlamentet fördömer EU:s åtstramningspolitik och begär att rådet ska upphäva denna. Parlamentet anser att de nya och existerande åtgärder som kommissionen föreslagit är fullkomligt otillräckliga för att lösa krisen och för att omvandla EU:s medlemsstater till demokratiska samhällen med plats för alla och till nytta för alla.
3. Europaparlamentet uppmanar rådet att ta vederbörlig hänsyn till de undersökningar som nyligen gjorts, bl.a. av IMF, i vilka det framhålls att åtstramningspolitiken har haft förödande effekter, inte bara i Grekland, utan även i EU som helhet, eftersom ekonomiska antaganden om exempelvis finanspolitiska multiplikatoreffekter har visat sig vara felaktiga. Parlamentet betonar att skuldnivåerna i EU har ökat från 18 procent 2008 till 25 procent 2012, samtidigt som de rika blivit allt rikare.
4. Europaparlamentet fördömer alla försök att i EU-lagstiftningen införliva de ekonomiskt felaktiga och rättsligt tvivelaktiga överenskommelser som ingår i finanspakten. Parlamentet förkastar alla tvång, hinder och begränsningar som kränker folkens suveräna rätt att bestämma sin egen ekonomiska politik.
5. Europaparlamentet fördömer den implicita tekniken ”morot och piska”, förklädd till en solidaritetsmekanism i det så kallade instrumentet för konvergens och konkurrenskraft, vilken endast syftar till att muta människor till att komma överens om felaktiga politiska åtgärder som är avsedda att undergräva arbetstagarrättigheter och sociala rättigheter och som ytterligare kommer att öka klyftan mellan fattiga och rika.
6. Europaparlamentet uppmanar rådet att upphäva sin misslyckade politik enligt vad som fastställs i paketen för ekonomisk styrning, dvs. sexpacket och tvåpacket, och att avvisa ytterligare förslag från kommissionen som följer samma logik.
7. Europaparlamentet förkastar som en del av åtstramningspolitiken kommissionens landsspecifika rekommendationer, eftersom de i stor utsträckning innebär en fortsättning på den misslyckade politiken. Parlamentet är mycket oroat över att genomförandet av dessa rekommendationer oundvikligen kommer att leda till en ytterligare ökning av de socioekonomiska skillnaderna och den ojämna fördelningen av välståndet. Parlamentet uppmanar därför rådet att avstå från att stödja dem.
8. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja verklig konvergens genom att bekämpa skatteflykt, avskaffa skatteparadis, även på det egna territoriet, införa förmögenhetsskatter, öka inkomstskatterna för höginkomsttagare, säkra en effektiv bolagsbeskattning samt genom att beskatta finanssektorn och dess spekulativa finansiella produkter.
9. Europaparlamentet anser att förslagen om bankunionen och den gemensamma tillsynsmekanismen – vilka placerar ett odemokratiskt organ (dvs. ECB), som i första hand agerar i finanssektorns intresse, i centrum av den finansiella tillsynen – i grunden är felaktiga och inte tar itu med de enorma problem som anhopats på finansmarknaderna under de senaste decennierna.
10. Europaparlamentet anser att en radikal krympning av finanssektorn kombinerad med demokratisk övervakning är en förutsättning för ekonomisk återhämtning. Parlamentet uppmanar rådet att komma överens om ett effektivt finanspolitiskt stimulanspaket och att se till att företag och vanligt folk, i stället för banker och spekulanter, i slutändan drar nytta av ECB:s expanderande monetära politik.
11. Europaparlamentet ber om en översyn av ECB:s stadgar.
12. Europaparlamentet begär att bankernas skulder inte ska belasta folket och insisterar på att inga flera räddningar av banker med offentliga medel ska äga rum och att alla framtida interventioner via ESM ska genomföras under full demokratisk kontroll.
13. Europaparlamentet begär att det så kallade samförståndsavtalet mellan medlemsstaterna och trojkan, liksom de åtgärder som bygger på detta samförståndsavtal ska upphävas. Parlamentet begär dessutom att trojkan ska avvecklas. Parlamentet är av den bestämda åsikten att medlemsstaterna måste omförhandla sin offentliga skuld, förlängningen av skuldåterbetalningen, räntor och belopp.
14. Europaparlamentet påminner rådet om Eurogruppens åtaganden i juni 2012 om att separera bankskulder från statsskulder, vilket fortfarande inte uppfyllts. Parlamentet uppmanar rådet att sörja för att äldre skulder kan utnyttjas för rekapitalisering via ESM.
15. Europaparlamentet kräver politiskt och demokratiskt ledarskap i utvecklingsprocessen genom att det ekonomiska beslutsfattandet underställs det demokratiska, politiska beslutsfattandet.
16. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.