FÖRSLAG TILL RESOLUTION om förberedelserna inför Europeiska rådets möte (den 27–28 juni 2013) – EU:s insatser för att bekämpa ungdomsarbetslösheten
10.6.2013 - (2013/2673(RSP))
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Gabriele Zimmer, Inês Cristina Zuber, Paul Murphy, Patrick Le Hyaric, Marie-Christine Vergiat, Marisa Matias, Alda Sousa, Nikolaos Chountis, Willy Meyer, Kyriacos Triantaphyllides, Younous Omarjee, Jacky Hénin för GUE/NGL-gruppen
B7‑0280/2013
Europaparlamentets resolution om förberedelserna inför Europeiska rådets möte (den 27–28 juni 2013) – EU:s insatser för att bekämpa ungdomsarbetslösheten
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av rådets slutsatser om främjande av sysselsättning för ungdomar i syfte att uppnå målen för Europa 2020-strategin, som antogs i Luxemburg den 17 juni 2011,
– med beaktande av rådets slutsatser av den 28–29 juni 2012 om en pakt för tillväxt och sysselsättning, där det framhölls att den växande ungdomsarbetslösheten måste bekämpas,
– med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 7 februari 2013 om ett sysselsättningsinitiativ för ungdomar,
– med beaktande av den politiska överenskommelse som träffades i rådet den 28 februari 2013 om en rådsrekommendation om att inrätta en ungdomsgaranti,
– med beaktande av det gemensamma bidraget från Frankrikes och Tysklands regeringar vid förberedelserna för rådets möte den 27–28 juni 2013 France and Germany – Together for a stronger Europe of Stability and Growth, av den 30 maj 2013,
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 maj 2013 2013 European Semester: Country Specific Recommendations – Moving Europe beyond the crisis (COM(2013)0350)och de föreslagna rekommendationerna,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Som så ofta under de senaste åren har kommissionen blivit tvungen att göra en nedåtjustering av sina ursprungligen mera optimistiska prognoser för perioden 2013‑2014. BNP i EU-27 förväntas gå ned med 0,1 procent under 2013 och euroområdets BNP förväntas sjunka med 0,4 procent under 2013, efter en nedgång på 0,6 procent under 2012. Detta innebär att ekonomin i flertalet EU-medlemsstater antingen kommer att gå tillbaka eller stagnera under en överskådlig framtid. Fortfarande är det de södra medlemsstaterna som drabbas hårdast av denna utveckling.
B. Arbetslösheten i euroområdet förväntas ytterligare stiga till 12,2 procent under 2013, en uppgång från 11,4 procent under 2012. I februari 2013 var 23,5 procent av de aktiva ungdomarna i EU arbetslösa, och i vissa medlemsstater översteg ungdomsarbetslösheten 50 och rentav 60 procent. Många medlemsstater skiljer mellan olika kategorier av ungdomar, exempelvis genom att i statistiken över arbetslösa inte ta med dem som är undersysselsätta eller deltidsarbetande och inte heller personer som drabbats av påföljder för att de inte följt reglerna för program där det förutsätts att bidragstagaren utför någon form av arbete (”workfare”), och därför är de faktiska arbetslöshetstalen bland ungdomar högre.
C. År 2011 fanns det 7,5 miljoner ungdomar i åldern 15–24 år och 6,5 miljoner mellan 25 och 29 år som varken arbetade eller studerade. Det stora antalet personer i denna kategori ledde till ekonomiska förluster på uppskattningsvis 153 miljarder euro, vilket motsvarar 1,2 procent av EU:s BNP[1]. De senaste årtiondenas avreglering av arbetsmarknaderna har lett till att flertalet ungdomar får endast visstidsanställning, deltidsarbeten, oavlönad arbetslivsplacering och överlag osäkra former av anställning, trots allt vad man förut väntat sig om att den stigande genomsnittsåldern bland befolkningen skulle göra det lättare för ungdomar att bli heltidsanställda med skäliga löner, rättigheter och socialt skydd.
D. ”Reformerna” av utbildningssystemet, exempelvis genom Bolognaprocessen, har tillsammans med den åtstramningspolitik som drivits igenom i olika medlemsstater lett till att många av åtgärderna som vidtagits för att öppna utbildningssystemen för ett breddat deltagande nu förlorat sin verkan. Följaktligen har det blivit ännu mer akut nödvändigt med ett utbildningssystem som är offentligägt, demokratiskt styrt, tillgängligt för alla och gratis för användarna, för att ungdomar – och framför allt de mest utsatta bland dem – ska komma åt att få utbildning med god kvalitet.
E. Ungdomsarbetslösheten bidrar starkt till att utvandringen bland ungdomar från ett antal medlemsstater kraftigt ökat, framför allt från de så kallade PIIGS-länderna, till rikare medlemsstater. Genom denna massiva utvandring, som ofta berört ungdomar med högre kvalifikationer, har dessa länder berövats en viktig del av sina mest dynamiska invånare, vilket haft en förödande verkan på lokalsamhällena och deras framtidsutsikter om hållbar ekonomisk och social utveckling.
F. Åtstramning, svångremspolitik och nyliberala ”strukturreformer” av det slag som sedan 2010 förespråkats av kommissionen och rådet inom ramen för den europeiska planeringsterminen och nu genomförs av flertalet medlemsstater, framför allt av dem som är ”programländer” och står under förmyndarskap av trojkan med kommissionen, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden, ledde till ökat deflationstryck på en överlag bräcklig och stagnerande ekonomi inom EU och följden blev sänkta löner, minskad inhemsk efterfrågan och minskat skatteutfall samt en avveckling av sådana ”automatiska stabilisatorer” såsom socialskyddssystemen och de offentliga investeringarna. Ekonomin inom EU kom således att drivas in i en recession med dubbel nedgång och detta vederlade alla tidigare påståenden om att man på det här sättet avsevärt kan minska, inte bara de nuvarande budgetunderskotten utan också och framför allt förhållandet mellan statsskuld och BNP, och dessutom åstadkomma en budgetkonsolidering.
G. Nyliberal politik av det här slaget bidrog åtskilligt till en ökning av arbetslösheten i allmänhet och ungdomsarbetslösheten i synnerhet, vilket gav upphov till mera social utestängning och fattigdom och således till en allvarlig social tillbakagång, en ytterligare försvagning av ekonomi och destabilisering av den europeiska integrationen och Europas demokrati.
H. Rådet i juni 2012 tillkännagav en pakt för tillväxt och sysselsättning där det lovades att ytterligare utlåningskapacitet på 60 miljarder euro från Europeiska investeringsbanken (EIB), tillsammans med ibruktagande av 55 miljarder euro av kantänka ”icke fördelade” strukturfondsmedel och 4,5 miljarder euro avsedda för projektobligationer skulle erbjuda 120 miljarder euro (1 procent av EU:s BNI) till ”snabbverkande tillväxtåtgärder” som skulle komma de små och medelstora företagen till godo och även bidra till minskad ungdomsarbetslöshet.
I. Vid utgången av 2012 ökades EIB:s inbetalade kapital med 10 miljarder, såsom rådet utlovat. I själva verket kom dock det sammanlagda beloppet för nya lån som undertecknats av EIB att minska från 72 miljarder euro under 2010 till 61 miljarder euro under 2011 och till 52 miljarder euro under 2012, så att det ställdes mindre belopp till förfogande för ”tillväxtförbättrande åtgärder” än under de gångna två åren. Detta inträffade i en situation där de sydliga EU-länderna fortsätter att lida av recessionen och den ekonomiska stagnationen sprider sig till ytterligare medlemsstater.
J. Kommissionen hävdar att dess arbete med att ”omprogrammera” strukturfondsmedel under 2012 berörde åtta medlemsstater med mycket hög ungdomsarbetslöshet och resulterade i att 16 miljarder euro inriktades på små och medelstora företag och på ”tillväxtförbättrande åtgärder” och således blev till potentiell nytta för 780 000 ungdomar. Enligt kommissionen måste dock sifferuppgifterna om dessa omfördelningar tas med försiktighet eftersom det fortfarande återstår för de nationella myndigheterna att fatta ett flertal beslut och uppskattningarna av vilken inverkan de olika åtgärderna har kan komma att bli föremål för översyn längre fram. Det verkar som om det inte finns några tillförlitliga uppgifter om hur mycket av de målinriktade 55 miljarder euro i form av kantänka ”icke fördelade” strukturfondsmedel som tagits i anspråk 2012 eller faktiskt ingår i medlemsstaternas programplanering för 2013.
K. Enligt ett färskt arbetsdokument från parlamentets budgetutskott[2] kan det förväntas en överföring av betalningar (”obetalda fakturor” av medlemsstaterna) på runt 19 miljarder euro under 2013 enbart för de operativa programmen för 2007-2013, huvudsakligen under sammanhållningspolitiken (huvuddelen hamnar under rubrik 1b i EU:s budget – sammanhållning för tillväxt och sysselsättning), eftersom den tröga starten för programmen under perioden 2007–2013, mot bakgrund av ekonomisk kris och åtstramningsåtgärder, resulterade i en extremt låg betalningsnivå under första häften av programperioden. Därför kommer dessa försenade betalningar att behöva göras under innevarande periods sista år (2013) och högst sannolikt även i nästa fleråriga budgetram (2014–2020).
L. I den här undersökningen beskrivs det klart och tydligt att EU:s budget för 2013 och eventuellt också kommande budgetar rent ut sagt går med underskott i stället för att stå till tjänst med några enorma resurser med ”icke fördelade strukturfondsmedel”, såsom kommissionen tidigare hävdat (ungefär 82 miljarder euro i januari 2012) eller i rådets tillväxt- och sysselsättningspakt (55 miljarder euro).
M. Rådet antog i februari 2013 sin ståndpunkt om den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020. Där planerades för första gången i Europeiska gemenskapens/Europeiska unionens historia nedskärningar i anslagen till sammanhållningspolitiken och minskade årliga budgetar för EU under hela den perioden fram till 2020. Merparten av de planerade nedskärningarna kommer att påverka sammanhållningen för tillväxt och sysselsättning. I och med att rådet planerat anslå 6 miljarder euro till ungdomssysselsättningsinitiativet under denna period kan det komma att krävas nedskärningar av beloppen till andra utgifter för ESF eller sammanhållningspolitiken. Till och med om en minimiandel på 25 procent av anslagen till sammanhållningspolitiken öronmärks för ESF, såsom kommissionen och parlamentet förespråkat, kommer många medlemsstater högst sannolikt att få vidkännas kraftiga nedskärningar, jämfört med anslagsnivåerna för ESF och Eruf under perioden 2007–2013.
1. Europaparlamentet håller med kritiska ekonomer om att tillväxt- och sysselsättningspaktens planerade stimulansåtgärder på 1 % av EU:s BNI över en femårsperiod är för lite för att ha någon påtaglig effekt i fråga om att minska arbetslösheten i allmänhet och ungdomsarbetslösheten i synnerhet i EU. Parlamentet påpekar att de negativa multiplikatoreffekterna av fortsatta åtstramningsåtgärder, vilket även IMF-experter medgett, får till följd att i synnerhet ekonomierna i de medlemsstater som fortfarande befinner sig i recession och/eller ekonomisk stagnation hålls nere i sådan grad att en obetydlig ”tidigareläggning av tillväxtfrämjande åtgärder” inte kan uppväga de BNP-förluster som utlösts av denna nyliberala politik.
2. Europaparlamentet anser därför att EU:s officiella slogan om ”differentierad tillväxtvänlig budgetkonsolidering” är rent orwellskt nyspråk mot bakgrund av fakta och den verkliga utvecklingen i de flesta medlemsstater. Parlamentet erinrar om att EIB gjort gällande att banken har problem att hitta sunda och hållbara finansieringsprojekt, särskilt i de värst krisdrabbade medlemsstaterna, eftersom det saknas offentlig och privat investeringskapacitet. Med tanke på den minskade EIB-utlåningen under 2012, den förväntade överföringen av betalningar inom sammanhållningspolitiken 2013/2014 och EU:s strama fleråriga budgetram för perioden 2014–2020 anser parlamentet att tillväxt- och sysselsättningspaktens stimulansåtgärder på 120 miljarder euro snarare beror på ”kreativ bokföring” än att den skulle ha lett till några substantiella utgiftsökningar så här långt.
3. Europaparlamentet noterar det fransk-tyska bidraget (”Tillsammans för ett starkare Europa med stabilitet och tillväxt”) inför Europeiska rådet i juni 2013. Parlamentet noterar att det fransk-tyska bidraget när det gäller kampen mot ungdomsarbetslösheten huvudsakligen nämner en utvidgning av programmet Erasmus för alla med hjälp av Europeiska socialfonden och en tidigareläggning av det europeiska ungdomssysselsättningsinitiativet och dess 6 miljarder euro. Parlamentet anser emellertid att de summor som kan uppbringas med hjälp av dessa program och EIB är på tok för små för att ha någon betydande inverkan på arbetet med att minska ungdomsarbetslösheten och angripa dess underliggande orsaker. Parlamentet påpekar att kommissionens tidigare initiativ Bättre möjligheter för unga, som drogs igång i december 2011, inte hade någon påtaglig effekt på den tilltagande ökningen av ungdomsarbetslösheten i målländerna.
4. Europaparlamentet erinrar om att antalet unga arbetslösa och undersysselsatta är långt större än antalet lediga jobb. Parlamentet kritiserar därför oförblommerat alla försök att vältra över ansvaret för arbetslöshetskrisen på de unga arbetslösa, liksom alla ensidiga tolkningar som gör gällande att den beror på kompetensglapp.
5. Europaparlamentet påpekar att krisen och EU:s ödesdigra policymix av åtstramningar och nyliberala strukturreformer har fört ner den privata sektorns investeringar i ekonomin till en historiskt låg nivå, där den stora massans köpkraft har minskat, den interna efterfrågan pressats ned, inkomstklyftorna ökat och fattigdomen likaså. Parlamentet påpekar att EU och medlemsstaterna måste slå in på en helt ny väg i sin makroekonomiska politik, med arbetstillfällen av hög kvalitet, garanterade arbetstagarrättigheter och anständigt socialt skydd som centrala inslag, för att sparka igång den ekonomiska återhämtningen. Parlamentet kräver ett slut på åtstramningspolitiken, inte minst i de länder som lyder under trojkans förmyndarskap.
6. Europaparlamentet betonar att en förstärkning av EMU kommer att leda till en fördjupning av den nuvarande politiken, som ligger bakom den enorma arbetslösheten i euroområdets länder, särskilt i dem som har ett så kallat avtalsmemorandum.
7. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att höja skatterna på inkomst från kapital (utdelningar och räntor), på kapitalvinster, på storföretags likvida tillgångar och på större förmögenheter och arv. Intäkterna härifrån bör gå till ökade offentliga investeringar i miljömässigt och socialt hållbar utveckling tillsammans med en överföring av ekonomin i demokratisk, offentlig ägo. Parlamentet påpekar att medlemsstaterna bör skära i sina militära investeringar och i miljöskadliga subventioner för att medverka till en hållbar återutveckling av ekonomin och på så vis skapa meningsfulla arbetstillfällen av hög kvalitet och bidra till att utrota ungdomsarbetslösheten.
8. Europaparlamentet föreslår att de offentliga investeringarna ska inriktas på hållbar utveckling, såsom energisparande och förnybar energi, ren produktion, avfallsförebyggande, hållbar stadsplanering och hållbart bostadsbyggande, ekologiskt jordbruk, hållbart fiske och bevarande av ekosystemen, effektivare hushållning med vatten och naturtillgångar, omläggning av rustningsindustrin, utvidgade och bättre offentliga tjänster, utbildning, hälso- och sjukvård, långvård, sociala tjänster och den sociala ekonomin, stöd till allmännyttiga bostäder samt till vård- och utbildningssektorerna och bekämpning av fattigdom och social utestängning, för att stödja skapande av hållbara ”gröna” och ”vita” jobb.
9. Europaparlamentet framhåller vidare att särskilt stor uppmärksamhet måste ägnas åt de hårdast krisdrabbade industribranscherna. Detta innefattar en omläggning av bilindustrin i riktning mot hållbara transporttjänster, en utvidgning av järnvägsnäten samt tillhandahållande av en geografiskt heltäckande regional tågtrafik (programmet Rail Europe 2025), tillsammans med främjande av en miljövänlig varvsindustri och en stabilisering av stålindustrin. Parlamentet vidhåller att EU och medlemsstaterna bör låta denna omläggning åtföljas av åtgärder för bevarande av arbetstillfällen samt för yrkesutbildning, omskolning och utveckling av färdigheter och se till att arbetstagarna i de branscher som berörs kan få nya anställningar.
10. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att genomgående främja arbetstidsförkortning med bibehållen lön för arbetstagarna, tillsammans med att det skapas ytterligare arbetstillfällen för att en ökning av arbetsbördan ska kunna undvikas, något som eventuellt skulle kunna stödjas med successivt minskande stöd till näringslivet under en övergångsperiod så länge den ekonomiska recessionen varar.
11. Europaparlamentet framhåller att ungdomsarbetslösheten kan utrotas endast om det finns en makroekonomisk politik, en sysselsättningspolitik och en socialpolitik som tar tag i den övergripande arbetslösheten, fattigdomen och sociala utestängningen. Parlamentet upprepar att EU:s och medlemsstaternas politik mot ungdomsarbetslöshet för närvarande fokuserar på åtgärder på utbudssidan (utbildning, yrkesutbildning, förbättrad ”anställbarhet”, ”aktivering” m.m.). Kvalifikations- och färdighetsutveckling är tveklöst viktigt, men det saknas ett väl så viktigt fokus på att skapa arbetstillfällen för unga människor, främst på lokal eller regional nivå, genom att frångå sådana åtgärder.
12. Europaparlamentet kritiserar skarpt kommissionens övergripande strategi i dess meddelande om de landsspecifika rekommendationerna för 2013 när det gäller att ”bekämpa arbetslösheten” genom att öka flexibiliteten ytterligare på arbetsmarknaderna och minska ”de relativt höga arbetskostnaderna”. Parlamentet påpekar att det är, och var, medlemsstaternas nyliberala ”strukturreformer” på arbetsmarknaderna som ligger bakom den dramatiska ökningen av antalet otrygga anställningsformer, det försämrade sociala skyddet och expansionen av låglönesektorerna – som kommissionen så djupt beklagat i sina sysselsättningsrapporter – och att denna utveckling särskilt påverkar unga människor och deras anställningsutsikter i mycket negativ riktning.
13. Europaparlamentet påpekar att många medlemsstater – antingen på eget initiativ eller till följd av någon av rådets landsspecifika rekommendationer om ”strukturreformer” i arbetsmarknadspolitiken – tillämpar strategier som går ut på att ”arbete ska löna sig” eller att ”arbetsmarknaden ska aktiveras”. Genom dessa strategier tvingas i synnerhet unga arbetslösa att acceptera vilket låglönejobb eller okvalificerat jobb som helst om de inte vill bli av med hela eller delar av sina sociala förmåner. Parlamentet framhåller att i synnerhet unga långtidsarbetslösa eller andra sårbara unga människor ofta åter hamnar i arbetslöshet efter sådana ”snabbinsatser” från arbetsförmedlingar, eftersom de inte tillhandahållit någon långsiktig lösning på frågan om hållbar integrering på arbetsmarknaden.
14. Europaparlamentet påpekar att många medlemsstater tillämpar så kallade workfare-system (bidragstagaren utför någon form av arbete), som innebär att i synnerhet unga arbetslösa tvingas delta i oavlönade arbetslivsplacerings- eller arbetslivserfarenhetsprogram i den privata sektorn eller i samhällets tjänst bara för att få lov att behålla sina sociala förmåner. Parlamentet framhåller att sådant workfare-arbete ofta ersätter avlönat arbete i båda de sektorer som omfattas av systemet.
15. Europaparlamentet understryker att de flesta system för ”aktivering av arbetsmarknaden” och de flesta workfare-system i allmänhet inte följer ILO:s prioriterade konvention nr 122, som har ratificerats av samtliga EU-länder utom två och som kräver att de stater som ratificerat den tillkännager och bedriver en aktiv politik avsedd att främja full, produktiv och fritt vald sysselsättning. Parlamentet betonar att sådana system inte får anses vara ett accepterat sätt att uppfylla kraven i ett ungdomsgarantisystem enligt rådets rekommendation från 2013 (högkvalitativt erbjudande om antingen arbete, vidareutbildning, lärlingsutbildning eller praktik) och inte får kvalificeras som stödberättigade inom ramen för ungdomssysselsättningsinitiativet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överge sådana system.
16. Europaparlamentet framhåller att allt som görs för att bekämpa ungdomsarbetslösheten inte får bygga på det misslyckade tillvägagångssättet med ”flexicurity” utan i stället ha begreppet ”gott arbete” som utgångspunkt och huvudsaklig referenspunkt, varvid tyngdpunkten tydligt ska vara på främjandet av arbetets kvalitet, bättre social trygghet och social integrering, en förbättring av arbetstagarnas nuvarande rättigheter tillsammans med att det införs nya rättigheter för dem, främjande av hälsa och säkerhet i arbetslivet, bättre hantering av de sociala riskerna samt möjligheter att förena arbetslivet och livet utanför arbetet. Parlamentet håller fast vid att medlemsstaterna bör vidta effektiva åtgärder för att få bort osäkra och otypiska anställningsformer och främja fasta anställningskontrakt.
17. Europaparlamentet framhåller att ungdomsgarantin ska börja gälla för ungdomar som inte uppnått 30 års ålder redan från och med att de hotas av arbetslöshet. Parlamentet påpekar att anslagen till ungdomssysselsättningsinitiativet är mycket lägre än vad som skulle behövas för att de verkligen ska inverka på ungdomsarbetslösheten. Parlamentet hänvisar i detta sammanhang till ILO-studien Euro Zone job crisis: Trends and policy responses, där det framhålls att det behöver tillföras 21 miljarder euro för att ungdomsarbetslöshetsnivån ska kunna påverkas.
18. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det finns högkvalitativa ramar för praktiktjänstgöring och att praktiktjänstgöringen är avpassad efter ungdomars behov och innefattar skälig lön, arbetstagares rättigheter och fackliga rättigheter och arbetsvillkor som inte undergräver arbetstillfällena, lönerna och arbetsvillkoren för den nuvarande arbetskraften, samt underbyggs med ekonomiskt stöd och obligatorisk övervakning och en gemensam kvalitetsstandard för praktiktjänstgöringen.
19. Europaparlamentet understryker behovet av att fastställa effektiva minimigränser för lönerna på arbetsmarknadernas lägsta nivåer (minimilöner och dessutom tanken om livslön) och även på marknadernas högsta nivåer (maximilön på exempelvis 20 gånger den genomsnittliga lönen), genomförandet av principen om lika behandling och lika lön för lika arbete eller likvärdigt arbete på samma arbetsplats och möjligheten till positiv löneutveckling som kompensation för inflation, produktionsökning och en stark omfördelningsmekanism. Parlamentet betonar att en sådan politik är viktig framför allt med tanke på ungdomsarbetslösheten.
20. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.
- [1] Eurofound (2012), NEETs – unga som varken arbetar eller studerar: Characteristics, costs and policy responses in Europe. Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg.
- [2] Working Document on outstanding commitments (RAL) and the payments issue: state of play and outlook for 2013 and the next MFF; Föredragande: Jan Mulder, Anne E. Jensen, Giovanni La Via; 08/05/2013, PE510.689v01-00.