Förslag till resolution - B7-0365/2013Förslag till resolution
B7-0365/2013

FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Egypten

2.7.2013 - (2013/2697(RSP))

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen

Charles Tannock, Sajjad Karim, Ryszard Czarnecki, Adam Bielan för ECR-gruppen

Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0362/2013

Förfarande : 2013/2697(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
B7-0365/2013
Ingivna texter :
B7-0365/2013
Debatter :
Antagna texter :

B7‑0365/2013

Europaparlamentets resolution om situationen i Egypten

(2013/2697(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Egypten, särskilt resolutionen av den 14 mars 2013[1],

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 31 januari 2013 om EU:s stöd till hållbara förändringar i övergångssamhällen[2],

–   med beaktande av uttalandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 25 december 2012 om folkomröstningen i Egypten,

–   med beaktande av uttalandet från vice ordföranden/den höga representanten av den 13 mars 2013 om den rådande situationen i Egypten,

–   med beaktande av uttalandet från vice ordföranden/den höga representanten av den 28 juni 2013 om de planerade demonstrationerna i Egypten,

–   med beaktande av resultaten av det första mötet i arbetsgruppen EU–Egypten den 13–14 november 2012,

–   med beaktande av rådets beslut av den 26 november 2012 om att underlätta återföring av medel,

–   med beaktande av Europeiska revisionsrättens rapport av den 18 juni 2013 om EU:s samarbete med Egypten på området samhällsstyrning,

–   med beaktande av uttalandet den 1 juli 2013 från överbefälhavaren för Egyptens armé om demonstrationerna i Egypten,

–   med beaktande av FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, i vilken Egypten är part,

–   med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Egypten är det största land som deltog i den arabiska våren. Det är också ett centralt land i Mellanöstern och Nordafrika, en viktig handelspartner för EU och en stor mottagare av EU-stöd.

B.  Sedan den arabiska våren inleddes har EU ökat sina insatser för att utöva inflytande i Egypten, bland annat genom besök av vice ordföranden/den höga representanten, Europeiska rådets ordförande, kommissionens ordförande och medlemsstaternas stats- och regeringschefer. En arbetsgrupp för EU och Egypten har inrättats, olika toppmöten har hållits, initiativ tagits och bistånd har betalats ut.

C. Den 22 november 2012 utfärdade president Mursi ett dekret, som bland annat innebar att presidentens beslut inte kunde bli föremål för rättslig prövning. Några dagar senare ogiltigförklarade presidenten detta dekret, men då hade redan protesterna eskalerat till stora demonstrationer.

D. Den 30 november 2012 antog den islamistdominerade konstituerande församlingen ett förslag till konstitution, som lades fram för presidenten.

E.  Den 15 och 22 december 2012 hölls en folkomröstning i Egypten om förslaget till konstitution och en majoritet röstade för förslaget. Valdeltagandet låg på 33 procent.

F.  Demonstrationerna fortsätter på Tahrirtorget i Kairo och på andra håll i landet. Situationen för i synnerhet kvinnliga demonstranter har emellertid blivit extremt farlig, och det kommer dagliga rapporter om sexuella övergrepp.

G. Den 26 november 2012 vidtog rådet åtgärder för att underlätta återföring av förskingrade medel till de egyptiska och tunisiska myndigheterna.

H. EU har utlovat lån och bidrag till ett värde av 5 miljarder euro för 2012–2013, som ska tillhandahållas av kommissionen, Europeiska investeringsbanken och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.

I.   Som en del av programmet för stöd till övergången till demokrati har EU ökat sin verksamhet i Egypten, i form av såväl politisk dialog som ekonomiskt stöd. Viss del av detta arbete har tagit sig uttryck i en mer regelbunden dialog med organisationer inom det civila samhället, särskilt via EU:s delegation i Kairo. Dialogen har åtföljts av ett betydande ekonomiskt bistånd, som totalt uppgår till 35 miljoner euro sedan upproret inleddes i januari 2011.

J.   Det civila samhället i Egypten och internationella icke-statliga organisationer känner av ett ökat tryck och har mycket svårt att bedriva verksamhet i Egypten. Lagförslaget om civila sammanslutningar och stiftelser har orsakat stor oro hos organisationer och enskilda som är verksamma i det civila samhället, eftersom lagförslaget i sin nuvarande form skulle ge regeringen en stor och skönsmässig makt över civilsamhällesgruppernas verksamhet och finansiering. Lagförslaget inskränker också civilsamhällesgruppernas möjlighet att få utländsk finansiering och innebär att makthavarna godtyckligt kan blockera tillgången till finansiering efter ett motiverat beslut av den nyligen inrättade samordningskommittén.

K. Den 4 juni 2013 förklarades 43 personer som varit verksamma inom det civila samhället och icke-statliga organisationer som skyldiga av brottmålsdomstolen i Kairo till att olagligt varit verksamma i landet och lagstridigt mottagit utländsk finansiering. Fem av de anklagade dömdes till två års fängelse, elva fick ett års villkorlig dom och alla övriga dömdes till fem års fängelsestraff, utan att ha varit närvarande vid rättegången.

L.  Den 30 juni 2013 deltog flera miljoner egyptier i landsomfattande demonstrationer där president Mursi uppmanades att avgå. De egyptiska myndigheterna har uppgett att åtta personer dödades och flera hundra skadades i samband med protesterna.

M. I ett uttalande den 1 juli 2013 sade överbefälhavaren för den egyptiska armén att de politiska partierna i Egypten måste ta hänsyn till folkets önskemål och finna en lösning på situationen inom 48 timmar.

1.  Europaparlamentet upprepar sina tidigare krav på en dialog mellan alla parter i Egypten så att man kan göra ytterligare framsteg på vägen mot en djupgående och hållbar demokrati. Alla parter, särskilt presidenten, uppmanas att öka sina ansträngningar i detta sammanhang. Parlamentet uttrycker dessutom återigen sin solidaritet med den egyptiska befolkningen i denna kritiska och svåra övergångsperiod, och upprepar sitt stöd för folkets legitima demokratiska strävanden.

2.  Europaparlamentet uppmanar de egyptiska ledarna att se till att alla egyptier är väl företrädda genom de demokratiska institutionerna och konstitutionen, och att garantera mänskliga rättigheter för alla, oberoende av trosuppfattning, kön eller andra överväganden och i enlighet med folkrätten.

3.  Europaparlamentet kräver ett snabbt genomförande av parlamentarisk demokrati, där president Mursi överbryggar klyftorna och samverkar med hela befolkningen efter folkomröstningen om konstitutionen.

4.  Europaparlamentet betonar att ett opartiskt, civilt domstolssystem och tillgång till rättvisa rättegångar är grundläggande värden i alla demokratiska länder.

5.  Europaparlamentet är djupt oroat över att 43 personer som arbetat inom civilsamhället har dömts för att ha tagit emot utländsk finansiering sedan upproret inleddes 2011.

6.  Europaparlamentet är även djupt oroat över förslaget till förenings- och stiftelselag som i sin nuvarande form kommer att begränsa civilsamhällesorganisationernas möjlighet att utföra sitt rättmätiga humanitära eller sociala arbete och troligen inskränka deras samverkan med ”utländska organ”. Sådana bestämmelser strider mot de internationella normer som Egypten anslutit sig till.

7.  Europaparlamentet insisterar på att icke-statliga organisationer måste ha rätt att bedriva sin verksamhet, även utredningar av människorättsfrågor och rättsliga och konstitutionella frågor. Rätten att göra detta är nödvändig för att skapa ett levande civilsamhälle i Egypten och uppmuntrar övergången till demokrati i landet.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Egyptens regering och parlament.