FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Egypten
10.9.2013 - (2013/2820(RSP))
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Véronique De Keyser, Libor Rouček, Pino Arlacchi, Saïd El Khadraoui, Ana Gomes, Maria Eleni Koppa, María Muñiz De Urquiza, Raimon Obiols, Pier Antonio Panzeri, Joanna Senyszyn, Boris Zala för S&D-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0411/2013
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Egypten, särskilt resolutionen av den 4 juli 2013 om krisen i Egypten[1],
– med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2013 om återvinning av tillgångar för övergångsländer som omfattades av den arabiska våren[2],
– med beaktande av rådets slutsatser om Egypten från mötena den 21 augusti och den 22 juli 2013,
– med beaktande av det gemensamma uttalande om Egypten som gjordes den 18 augusti 2013 av Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy och Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso,
– med beaktande av kommentarerna från den höga representanten Catherine Ashton efter utrikesrådets extra sammanträde om Egypten den 21 augusti 2013, den höga representantens uttalanden om situationen och utvecklingen i Egypten den 14 och 16 augusti och den 3, 7, 8, 14, 16, 17, 27 och 30 juli 2013 samt det gemensamma uttalandet om Egypten som gjordes den 7 augusti 2013 av den höga representanten och Förenta staternas utrikesminister John Kerry,
– med beaktande av Europa-Medelhavsavtalet från 2001 om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Arabrepubliken Egypten, å andra sidan, som trädde i kraft 2004,
– med beaktande av medordförandenas slutsatser efter det sammanträde som hölls i arbetsgruppen EU–Egypten den 14 november 2012,
– med beaktande av Egyptens konstitutionella förklaring av den 8 juli 2013,
– med beaktande av Egyptens interimsregerings program för att gå vidare på vägen mot demokrati,
– med beaktande av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948,
– med beaktande av FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Egypten har anslutit sig till,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Egypten är ett viktigt grannland för EU i södra Medelhavsområdet. Den trevande övergången till demokrati i landet har hittills inte varit framgångsrik. Ett utbrett våld härskar i Egypten och landet står även inför mycket stora utmaningar vad gäller demokrati, rättssäkerhet och respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. De politiska spänningarna har gjort de interna splittringarna i det egyptiska samhället allt mer påtagliga.
B. Den 30 juni 2013 gick miljontals egyptier ut på gatorna i Kairo och runtom i hela landet för att fredligt demonstrera och kräva att den förste president i landet som utsetts genom fria val, Muhammed Mursi, skulle avgå, eftersom han inte motsvarat deras demokratiska förväntningar. Ett stort antal människor skadades och dödades då man försökte slå ned dessa demonstrationer.
C. I en militärkupp den 3 juli 2013 tillkännagav general Abdul Fatah Khalil al-Sisi, överbefälhavare för den egyptiska armén, att president Mursi hade avsatts. Den 4 juli svor Adli Mansur, ordförande för högsta konstitutionella domstolen, eden som landets president för en övergångsperiod. Som interimspresident lät Mansur den 5 juli upplösa överhuset i parlamentet, utfärdade en konstitutionell förklaring den 8 juli, och utnämnde den 9 juli Mohammed al-Baradei till vice president och Hazem al-Beblawis till tillförordnad premiärminister.
D. De politiska spänningarna fortsätter att leda till våldsamma sammandrabbningar i Egypten, som medfört mer än 1000 dödsfall och många fler skadade sedan början av juli 2013. Den 14 augusti upplöste den egyptiska armén och polisen två läger där anhängare till president Mursi och det muslimska brödraskapet samlats vid Rabaa- respektive Nahdatorget i Kairo. Rensningen ledde till att hundratals demonstranter dödades tillsammans med tiotals polismän och till att vice president al-Baradei avgick. Samma dag utlyste interimspresidenten ett månadslångt undantagstillstånd i landet.
E. I sitt program för att gå vidare på vägen mot demokrati bekräftade interimsregeringen sin vilja att arbeta på såväl politisk som social nivå för att bygga upp ett demokratiskt system som garanterar alla egyptiers rättigheter och frihet, och att genomföra färdplanen i enlighet med den konstitutionella förklaringen och garantera alla politiska aktörers medverkan, med en folkomröstning om den nya konstitutionen samt fria och rättvisa president- och parlamentsval, vid en lämplig tidpunkt i överensstämmelse med alla lagstiftningsbestämmelser. Deltagande av alla politiska krafter och aktörer, inklusive Muslimska brödraskapet, är grundläggande för denna process. Muslimska brödraskapet har dock vägrat att medverka i processen och flera av dess ledare har gjort uttalanden som uppviglar till våld mot de statliga myndigheterna och säkerhetsstyrkorna.
F. Den tidigare presidenten Mursi har hållits fängslad sedan den 3 juli 2013 och blivit sänd till rättegång av landets statsåklagare tillsammans med 14 andra personer, inklusive ledande personer inom Muslimska brödraskapet, anklagade för att ha uppviglat till mord och våld. Den 3 september dömde en militärdomstol en anhängare till den tidigare presidenten Mursi till livstids fängelse för våld mot armén, samtidigt som tre andra Mursi‑anhängare fick 15 års fängelse och 45 andra fem års fängelse för att ha skjutit och använt våld mot armén. Många medlemmar i Muslimska brödraskapet har gripits, inklusive de flesta av rörelsens ledare, och väntar nu på rättegång. Den förre diktatorn Hosni Mubarak släpptes från fängelset den 22 augusti och har sedan dess suttit i husarrest.
G. Till följd av instabiliteten och den bristande säkerheten i landet ökar militanta gruppers terrorangrepp i Egypten, framför allt i Sinai. Bland annat dödades 25 polismän som inte var i tjänst i norra Sinai den 19 augusti 2013.
H. En bred politisk process som bygger på verklig nationell dialog, där alla demokratiska politiska krafter deltar på ett meningsfullt sätt, är det enda sättet att överbrygga de aktuella politiska och sociala skillnaderna och spänningarna, så att en fördjupad och hållbar demokrati kan byggas upp i Egypten.
I. Respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, men även social rättvisa och en högre levnadsstandard för medborgarna är centrala inslag i övergången till ett öppet, fritt, demokratiskt, stabilt och välmående egyptiskt samhälle. Egypten har allt värre ekonomiska svårigheter. För ekonomiskt välstånd i landet krävs politisk stabilitet, sund ekonomisk politik, åtgärder mot korruptionen och internationellt stöd.
J. Kvinnor befinner sig i en särskilt utsatt situation under denna övergångsperiod i Egypten. Enligt rapporter från egyptiska och internationella människorättsorganisationer fortsätter kvinnliga demonstranter att utsättas för våld, sexuella övergrepp och andra former av förnedrande behandling av säkerhetsstyrkorna.
K. Oberoende fackföreningar och organisationer i det civila samhället har en avgörande roll att spela under denna kritiska övergångsperiod med politisk och social omvandling i Egypten. Fri och oberoende press och fria och oberoende medier utgör en central del av samhället i en verklig demokrati. Egyptiska domstolar beordrade nyligen att flera tevekanaler som drivs av eller sympatiserar med Muslimska brödraskapet skulle stängas. Sådana åtgärder strider mot mediefriheten och rätten till information.
L. I sina slutsatser av den 22 juli 2013 om Egypten förklarade rådet (utrikes frågor) att armén inte borde spela en avgörande roll i en demokrati, och att armén måste acceptera och respektera den civila maktens konstitutionella auktoritet som grundprincip för ett demokratiskt styrelseskick.
M. Under budgetperioden 2007–2013 har EU ställt mer än en miljard euro till Egyptens förfogande inom ramen för det europeiska grannskapsinstrumentet. De program som just nu genomförs uppgår till närmare 892 miljoner euro, med minskande utbetalningsnivåer (2013 har endast 16 miljoner euro betalats ut fram till slutet av augusti på grund av rådande instabilitet och för att överenskomna villkor inte uppfyllts). Sedan 2012 har inga nya budgetstödsprogam antagits för Egypten eftersom reformerna inte har genomförts som planerats. Vid mötet i november 2012 i arbetsgruppen EU–Egypten förespråkade EU och associerade finansinstitutioner (EIB och EBRD) att ett belopp på närmare fem miljarder skulle beviljas som ett övergripande tilläggspaket för långsiktigt stöd till Egypten.
N. I sina slutsatser om Egypten den 21 augusti 2013 gav utrikesrådet den höga representanten i uppdrag att i samarbete med kommissionen se över EU:s stöd inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken och associeringsavtalet, på grundval av Egyptens åtagande att följa de principer som ligger till grund för dem. Medlemsstaterna beslutade att tillfälligt upphäva tillstånd för export till Egypten av all utrustning som kan användas för internt förtryck, ompröva exporttillstånden för annan militär utrustning och se över sitt säkerhetsbistånd till Egypten.
O. Partnerskap med samhällen, en incitamentsbaserad strategi och principen ”mer för mer”, och eventuellt ”mindre för mindre”, är grundbultar i EU:s reviderade europeiska grannskapspolitik. Enligt artikel 2 i associeringsavtalet mellan EU och Egypten ska förbindelserna mellan parterna och samtliga bestämmelser i avtalet grundas på respekten för de demokratiska principer och grundläggande mänskliga rättigheter som fastställs i den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter, som ska vara en ledstjärna för parternas inrikes- och utrikespolitik och utgör en väsentlig del av avtalet.
1. Europaparlamentet uttrycker sin oro över den politiska utvecklingen i Egypten och beklagar militärkuppen den 3 juli 2013, som följdes av att makten lämnades över till en interimspresident och en ställföreträdande premiärminister. Parlamentet menar att det enda sättet att bygga upp en fördjupad och hållbar demokrati i Egypten är genom nationell försoning och en politisk process som är öppen för alla, som alla demokratiska politiska krafter och aktörer medverkar i, och som så snart som möjligt bör leda till att en ny konstitution antas genom en folkomröstning, att man håller fria och rättvisa president- och parlamentsval, att en demokratiskt vald civil regering bildas och att alla politiska fångar friges. Parlamentet uppmanar alla politiska krafter i Egypten att engagera sig och spela en konstruktiv roll i denna process.
2. Europaparlamentet fördömer säkerhetsstyrkornas oproportionella användning av våld mot demonstranterna, i synnerhet när de försökte upplösa folksamlingarna på Rabaa- respektive Nahdatorget. Parlamentet framför sina kondoleanser till familjerna till alla dem som mist livet i den senaste tidens händelser. Opartiska och trovärdiga utredningar av det inträffade måste göras, och de ansvariga måste ställas till svars. Parlamentet noterar premiärminister Hazem al-Beblawis uttalande om att en oberoende kommitté bestående av offentliga personer kommer att upprättas för att utreda vad som hände när lägren på Rabaa- och Nahda-torgen upplöstes.
3. Europaparlamentet uppmanar med kraft alla politiska aktörer och säkerhetsstyrkor att visa yttersta återhållsamhet och undvika provokationer, för att i landets intresse och för landets bästa försöka undvika ytterligare våldshandlingar. Parlamentet påminner Egyptens interimspresident, interimsregering och armé om deras skyldighet att trygga säkerheten för samtliga medborgare i landet oavsett politisk åsikt och politisk tillhörighet. Parlamentet fördömer alla handlingar av terrorism, uppviglande, våld och hatpropaganda och uppmanar med kraft det muslimska brödraskapet att bidra till försoningsansträngningarna. Undantagstillståndet bör omedelbart upphävas.
4. Europaparlamentet uppmanar interimsregeringen att skydda och främja fullständig respekt för de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna, inklusive föreningsfrihet och rätt till fredliga möten, åsikts- och yttrandefrihet, mediefrihet, religions-, samvets- och trosfrihet samt kvinnors rättigheter, och att se till att ingen nekas en rättvis rättegång, att minoriteterna skyddas och att ingen utsätts för diskriminering på grund av sin sexuella läggning. Parlamentet anser att alla slags förbud, uteslutanden eller förföljelser av demokratiska politiska grupper eller aktörer skulle upprepa gamla tiders misstag och endast leda till ökad radikalisering.
5. Europaparlamentet kräver ett omedelbart slut på alla våldshandlingar, sexuella övergrepp och andra former av förnedrande behandling av kvinnliga demonstranter och kvinnorättsaktivister. Seriösa och opartiska utredningar måste göras av alla sådana fall och de ansvariga ställas inför rätta.
6. Europaparlamentet betonar på hur viktigt det är att civilsamhället, fackföreningarna och medierna bidrar för att bygga upp en djup och hållbar demokrati i Egypten. Interimsregeringen uppmanas att garantera att inhemska och internationella civilsamhällesorganisationer, oberoende fackföreningar och journalister kan arbeta fritt i landet, utan regeringsingripanden. Parlamentet stöder det beslut som fattades vid utrikesrådets möte den 21 augusti 2013 om att EU:s stöd i den socio-ekonomiska sektorn och till civilsamhället kommer att fortsätta, mot bakgrund av den ekonomiska situationens negativa konsekvenser för det egyptiska samhällets mest utsatta grupper.
7. Europaparlamentet fördömer den senaste tidens våld mot den koptiska befolkningsgruppen och förstörelsen av ett antal kyrkor och samlingsplatser över hela landet. Parlamentet uppmanar den egyptiska regeringen att se till att det koptiska samfundet kan fortsätta att vara en viktig del av Egyptens sociala struktur och att fredlig samexistens med övriga religiösa grupper snabbt kan återupprättas.
8. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att i sina bilaterala förbindelser med Egypten och i sitt ekonomiska stöd till landet beakta såväl villkorsprincipen (”mer för mer” och eventuellt ”mindre för mindre”) som de allvarliga ekonomiska utmaningar som Egypten står inför. Parlamentet välkomnar utrikesrådets beslut om att inte längre bevilja tillstånd för export till Egypten av all utrustning som kan användas för internt förtryck.
9. Europaparlamentet välkomnar de insatser som vice ordföranden/den höga representanten Catherine Ashton och den särskilde representanten Bernardino León gör för att medla mellan parterna och försöka finna en väg ut ur den rådande politiska krisen i Egypten, och uppmuntrar dem att fortsätta på denna väg med ett förebyggande och konstruktivt engagemang som syftar till att hjälpa landet i försoningsprocessen.
10. Europaparlamentet noterar informationen i Europeiska revisionsrättens särskilda rapport av den 18 juni 2013 om EU:s samarbete med Egypten på området samhällsstyrning, och vill se åtgärder för att skapa bättre insyn och ökat ansvarstagande när det gäller hur EU:s bistånd används i Egypten, särskilt avseende projekt för att främja civilsamhället och skydda minoriteter och kvinnors rättigheter.
11. Europaparlamentet upprepar att en EU-mekanism snarast bör inrättas för att ge länderna som omfattades av den arabiska våren rättsligt och tekniskt stöd för återvinning av tillgångar, i enlighet med parlamentets resolution av den 23 maj 2013. Skeendet har försenats på grund av oron i Egypten. Parlamentet betonar på nytt att det är av moraliskt största betydelse för EU att man underlättar återförande av egendom som stulits av tidigare diktatorer och deras regimer. Återvinning av tillgångar är på grund av sitt symboliska värde en klart politisk fråga och kan vara ett viktigt bidrag för att återupprätta ansvarstagande, skapa stabilitet och bygga upp solida institutioner i en anda av demokrati och rättssäkerhet i de berörda partnerländerna.
12. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar samt Egyptens interimspresident och interimsregering.
- [1] Antagna texter, P7_TA(2013)0333.
- [2] Antagna texter, P7_TA(2013)0224.