FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Egypten
10.9.2013 - (2013/2820(RSP))
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Judith Sargentini, Barbara Lochbihler, Ulrike Lunacek, Malika Benarab‑Attou, Franziska Katharina Brantner, Raül Romeva i Rueda för Verts/ALE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0411/2013
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Egypten, särskilt av den 14 mars[1] och 4 juli 2013[2] om situationen i Egypten,
– med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om Egypten av den 22 juli och 21 augusti 2013,
– med beaktande av de uttalanden som unionens höga representant, Catherine Ashton, gjort om Egypten under de senaste två månaderna, bland annat den 21 augusti 2013,
– med beaktande av associeringsavtalet mellan EU och Egypten och handlingsplanen EU–Egypten inom den europeiska grannskapspolitiken,
– med beaktande av mötena den 13 och 14 november 2012 i arbetsgruppen EU–Egypten och dess slutsatser,
– med beaktande av Europeiska revisionsrättens rapport om EU:s samarbete med Egypten på området samhällsstyrning, offentliggjord den 18 juni 2013,
– med beaktande av uttalandena av den 1 och 4 juli 2013 av general al-Sisi, ordförande för Egyptens väpnade styrkors högsta råd,
– med beaktande den egyptiska interimsregeringens ”program för att gå vidare på vägen mot demokrati”,
– med beaktande av uttalandet av den 29 augusti 2013 från 22 egyptiska människorättsorganisationer,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Egypten ratificerade 1982,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Egypten är en viktig EU-partner i södra Medelhavsområdet. Utvecklingen i Egypten får betydande konsekvenser för hela regionen och bortom denna. Egypten befinner sig i en turbulent politisk övergångsprocess sedan president Mubarak störtades i februari 2011.
B. Den 30 juni 2013 demonstrerade miljontals motståndare mot president Mursi i Kairo och i andra egyptiska städer med krav på att han skulle avgå. Den 3 juli 2013 ledde överbefälhavaren för de väpnade styrkorna, general Abdul Fatah al-Sisi, en militärkupp i vilken Mursi-regeringen avsattes, författningen upphävdes och en interimsregering utsågs att övervaka genomförandet av en färdplan för en övergångsperiod på nio månader, under vilken 2012 års författning skulle ändras och antas genom folkomröstning, följt av parlaments- och presidentval.
C. Störtandet av president Mursi stöddes av en bred och brokig allians, och Egyptens högsta muslimska och kristna koptiska auktoriteter, framstående liberala politiker och det salafistiska Nour-partiet ställde sig bakom färdplanen för övergången.
D. Interimsregeringen har meddelat att nationell försoning och upprätthållande av rättsstaten har högsta prioritet i dess åtgärder. Muslimska brödraskapet har insisterat på att den störtade president Mursi måste återinsättas och 2012 års författning återinföras, och att alla medlemmar av brödraskapet som fängslats måste friges, som ett villkor för att de ska delta i den nationella försoningsprocessen.
E. Den förre presidenten Mubarak har släppts från fängelset och satts i husarrest. Han är föremål för förnyad rättslig prövning och anklagas för medverkan till dödandet av demonstranter under upproret 2011. Ett antal generaler och före detta Mubaraktrogna har utsetts till guvernörer av interimsregeringen.
F. Den 14 augusti 2013 drev egyptiska säkerhetsstyrkor med våld bort två stora protestläger som hade upprättats av anhängare till Muslimska brödraskapet utanför Rabaa al‑Adawiya‑moskén och på Nahdatorget i Kairo. Detta inträffade trots EU:s medlingsförsök och ledde till en ytterligare eskalering av den politiska och humanitära krisen. Vissa Mursianhängare rapporterades ha varit tungt beväpnade och använt skarp ammunition mot polisen och lokalbefolkningen. Det våldsamma skringrandet av demonstrationerna vållade hundratals döda och sårade. Den 14 augusti 2013 utlystes undantagstillstånd i en månad. Interimsregeringen har meddelat att en oberoende utredning av händelserna ska tillsättas.
G. Det våldsamma skringrandet av demonstrationerna följdes av tragiskt sekteristiskt våld mot egyptiska kristna, begånget särskilt av Muslimska brödraskapets anhängare. De egyptiska säkerhetsstyrkorna anklagades för att ha misslyckats med att skydda kyrkor och koptiska samfund mot förutsebara vedergällningsattacker.
H. Ett hårt tillslag har genomförts mot anhängare av Mursi och Muslimska brödraskapet. Tusentals medlemmar av brödraskapet, inklusive hela dess ledning och Mursi själv, har gripits under de senaste två månaderna, och hundratals har åtalats för uppvigling till våld eller mord. Interimsregeringens premiärminister, Hazem Beblawi, har talat om möjligheten att juridiskt upplösa brödraskapet.
I. Den nyinrättade kommittén med 50 medlemmar, som har till uppdrag att ändra 2012 års författning, omfattar endast två islamister och fyra kvinnor. De första utkasten till ändringsförslag, som lagts fram av tio juridiska experter, har kritiserats både för att de avlägsnar de främsta religiöst färgade bestämmelserna och förstärker de väpnade styrkornas oberoende.
J. Terrordåden och de våldsamma angreppen mot säkerhetsstyrkor på Sinaihalvön har tilltagit. Egyptens inrikesminister, Mohamed Ibrahim, blev föremål för ett bombattentat i Kairo den 5 september 2013.
K. Medier som är kritiska mot säkerhetsstyrkorna eller stöder Muslimska brödraskapet drabbas av brutala repressalier. Kontoren för flera tv-kanaler har plundrats av säkerhetsstyrkor under de senaste sex veckorna. Den 3 september 2013 förlorade fyra tv‑kanaler sitt sändningstillstånd. Fem journalister har dödats, 80 har fängslats på godtyckliga grunder (varav 10 fortfarande hålls fångna) och minst 40 nyhetsjournalister har angripits fysiskt.
L. Egyptiska icke-statliga organisationer har anmärkt på allvarliga hot mot de mänskliga rättigheterna efter den 30 juni 2013, bland annat gripandet av upp till 85 barn i samband med sammandrabbningar mellan demonstrerande Mursianhängare och säkerhetsstyrkor. Dessa barn rapporteras ha hållits fängslade tillsammans med vuxna på avlägset belägna polisstationer, anklagade för våldshandlingar och förhindrade att få tillgång till advokat.
M. Kvinnorna i Egypten befinner sig i en särskilt utsatt situation under denna långa politiska kris. Kvinnliga demonstranter drabbas ofta av våld, sexuella övergrepp och andra former av förnedrande behandling, och kvinnorättsaktivister utsätts för hotelser och trakasserier.
N. Den sociala, skattemässiga och ekonomiska miljön i Egypten har stadigt fortsatt att försämras.
O. EU är Egyptens ledande ekonomiska partner och dess främsta källa till utländska investeringar och utvecklingssamarbete. Arbetsgruppen EU–Egypten har enats om ett stort biståndspaket på 5 miljarder euro under 2012 och 2013. EU:s politik gentemot Egypten riskerar att missbrukas av radikala rörelser på båda sidor i Egypten för propagandaändamål.
P. I överensstämmelse med den reviderade europeiska grannskapspolitiken efter den arabiska våren, och framför allt med principen om ”mer för mer”, är nivån och omfattningen av EU:s engagemang i Egypten baserade på incitament, och därmed beroende av landets framsteg med att fullgöra sina åtaganden i fråga om demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och jämställdhet.
Q. Den 21 augusti 2013 gav utrikesrådet den höga representanten i uppdrag att se över EU:s stöd inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken och associeringsavtalet, på grundval av Egyptens åtagande att följa de principer som ligger till grund för dem. Rådet beslutade att biståndet till den socioekonomiska sektorn och det civila samhället skulle fortsätta, men att EU:s samarbete med Egypten skulle justeras med hänsyn till utvecklingen på fältet.
R. Europeiska revisionsrätten drog i juni 2013 slutsatsen att varken kommissionen eller utrikestjänsten kunnat hantera EU:s stöd till bättre samhällsstyrning i Egypten på ett tillfredsställande sätt.
1. Europaparlamentet uttrycker sin djupaste oro över situationen i Egypten efter den militära statskuppen mot president Mursi och att landet kommit på ännu större avvägar från färden mot demokrati.
2. Europaparlamentet fördömer den politiska inblandningen av den egyptiska armén i landets svåra omställningsprocess, och begär ett omedelbart upphävande av undantagstillståndet och ett fullständigt återlämnande av makten till demokratiskt valda civila myndigheter.
3. Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag de egyptiska säkerhetsstyrkornas grovt oproportionerliga våldsanvändning och de tragiska dödsfallen under röjningen av Rabaa- och Nahdalägren. Parlamentet fördömer också den egyptiska militärens påföljande brutala tillslag mot anhängare av Muslimska brödraskapet, med bistånd av polisstyrkorna och delar av rättsväsendet. Parlamentet anser att massgripandena och de repressiva åtgärderna mot brödraskapets ledning minskar utsikterna till en framförhandlad och hållbar lösning på den politiska krisen och ytterligare befäster en kompromisslös hållning på alla sidor. Parlamentet begär att Mursi och alla andra medlemmar i Muslimska brödraskapet friges.
4. Europaparlamentet beklagar samtidigt djupt att Muslimska brödraskapets ledning inte lyckats förhindra att ett antal av dess anhängare begick våldshandlingar mot säkerhetsstyrkorna och mot dem som uppfattades som politiska motståndare, särskilt Egyptens koptiska befolkning.
5. Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag våldet mot den koptiska befolkningen och förstörelsen av ett stort antal kyrkor, samlingsplatser och företag över hela landet. Parlamentet uttrycker oro över att myndigheterna underlåtit att vidta lämpliga säkerhetsåtgärder för att skydda den koptiska befolkningen, trots många varningar om ett sekteristiskt bakslag. Parlamentet framhåller det egyptiska samhällets traditionella mångfald och uppmanar den egyptiska regeringen att vidta akuta åtgärder, så att man snart kan återgå till ett samhälle där folkgrupperna lever fredligt sida vid sida.
6. Europaparlamentet påpekar att president Mursi inte levde upp till de demokratiska förväntningarna och inte lyckades tillgodose de akuta behoven för befolkningen i Egypten, och att han underlät att bekämpa terrorism och islamisk extremism i Egypten, särskilt på Sinaihalvön. Parlamentet betonar att EU förhållit sig passivt inför Mursi‑regeringen genom att inte uppfylla sitt åtagande om en incitamentsbaserad strategi i förbindelserna med Egypten, inbegripet möjligheten att tillämpa principen ”mindre för mindre”.
7. Europaparlamentet betonar det trängande behovet av en nationell försoningsprocess som omfattar alla moderata politiska och sociala krafter i Egypten. Sker inte detta kommer det största landet som berördes av den arabiska våren att avlägsna sig än mer från den demokratiska övergångsprocess som inleddes 2011. Parlamentet betonar det särskilda ansvar som vilar på interimsregeringen och de militära styrkorna att avstå från att vidta åtgärder som förvärrar de sociala och ideologiska klyftorna i det egyptiska samhället, särskilt genom att upphöra med sina hämndaktioner mot Muslimska brödraskapet och genom att offentligt fördöma handlingar och uttalanden som eldar på sociala spänningar. Parlamentet uppmanar de moderata delarna av brödraskapet att aktivt stödja och delta i denna process. Parlamentet uppmanar alla sidor att stoppa den hätska retoriken och att använda sig av ett fredligt politiskt språkbruk.
8. Europaparlamentet uttrycker djup oro över att arbetet med att reformera författningen, som hittills har misslyckats med såväl att inkludera alla delar av det egyptiska politiska livet, särskilt Muslimska brödraskapet, som att säkerställa ett tillräckligt deltagande av kvinnor. Parlamentet betonar att en inkluderande, jämställd och öppen konstitutionell process är helt nödvändig för att lägga grunden för ett verkligt demokratiskt och stabilt nytt Egypten som garanterar grundläggande fri- och rättigheter för alla medborgare i Egypten och främjar religiös tolerans och samexistens.
9. Europaparlamentet är djupt oroat över det försämrade medieklimatet, där journalister utsätts för godtyckliga gripanden och fysiska angrepp, och där medier som är kritiska till interimsregeringen eller stöder den störtade Mursi-regeringen har plundrats och stängts. Parlamentet uppmanar interimsregeringen att upprätthålla mediernas frihet, frige alla journalister som har fängslats på godtyckliga grunder och skyndsamt vidta åtgärder för att skydda journalister och utreda och lagföra alla våldshandlingar som begåtts mot journalister.
10. Europaparlamentet betonar att ett verkligt och oberoende civilt samhälle är av grundläggande betydelse för att stödja en fredlig och inkluderande politisk och social omvandling av landet. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att låta det civila samhället verka fritt, bland annat genom att se till att den kommitté som har i uppdrag att skriva en ny lag om icke-statliga organisationer utarbetar ett utkast som ligger i linje med internationella normer. Parlamentet stöder uppmaningen från regionala och egyptiska icke-statliga organisationer om att en delegation från Arabförbundet ska utreda de våldshandlingar som nyligen begåtts i Egypten.
11. Europaparlamentet uttrycker djup oro över det rapporterade gripandet av tiotals barn i samband med tillslagen mot brödraskapets demonstranter, och kräver att de omedelbart friges.
12. Europaparlamentet uppmanar interimsregeringen att fullt ut samarbeta med FN:s förfaranden för de mänskliga rättigheterna, bland annat genom att godkänna de ännu inte avgjorda ansökningarna att besöka Egypten från flera särskilda rapportörer, att tillmötesgå de visumansökningar som kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter lämnade in för en månad sedan samt att godkänna öppnandet av ett regionalt kontor för högkommissarien i Egypten, såsom utlovats av de egyptiska myndigheterna för två och ett halvt år sedan. Parlamentet uppmanar interimsregeringen att lämna en öppen inbjudan till FN:s särskilda rapportörer att besöka Egypten, så som Tunisien gjorde 2011.
13. Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater att klargöra att en återgång till ett auktoritärt säkerhetssystem i Egypten är oacceptabelt, och att med kraft uppmana interimsregeringen att visa ett trovärdigt åtagande om att verkligen inleda en demokratisk övergångsprocess, bland annat genom att infria sina löften i färdplanen om att se över författningen och hålla val i överensstämmelse med internationella normer, genom att upprätthålla mötes- och föreningsfriheten, genom att upphäva undantagstillståndet, genom att inleda en trovärdig, oberoende utredning av det dödliga våldet efter den 3 juli 2013, genom att upphöra med tillslagen mot oliktänkande och oppositionella krafter samt genom att frige alla politiska fångar, inklusive Mohammed Mursi. Parlamentet uppmanar den höga representanten och hennes personal att återuppta sina medlingsinsatser, i nära samarbete med regionala aktörer. Parlamentet insisterar på att EU:s stöd till Egypten måste ses över på ett differentierat sätt, med målet att frysa eller skjuta upp alla pågående eller planerade program som den egyptiska regimen, inklusive militären och till dem tätt knutna företag och affärsmän, drar nytta eller skulle kunna dra nytta av.
14. Europaparlamentet välkomnar beslutet av rådet (utrikes frågor) av den 21 augusti 2013 om att medlemsstaterna tillfälligt ska upphäva tillstånd för export till Egypten av all utrustning som kan användas för internt förtryck, ompröva exporttillstånden och se över sitt säkerhetsbistånd till Egypten. Parlamentet beklagar dock att detta beslut kom alldeles för sent, och efterlyser ett klargörande av beslutets omfattning och genomförande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att strikt genomföra EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport, liksom bestämmelserna om de mänskliga rättigheterna i vapenhandelsavtalet, och att omedelbart inställa all vapenexport och allt säkerhetsbistånd till Egyptens polis, väpnade styrkor eller andra säkerhetsstyrkor.
15. Europaparlamentet efterlyser en djupgående granskning av EU:s samarbete med Egypten som står i proportion till den aktuella politiska och människorättsliga krisen i landet, och begär i väntan på detta att kommissionens och medlemsstaternas samtliga biståndsprogram i Egypten som inte direkt gynnar det oberoende civila samhället och de mest utsatta befolkningsgrupperna ska ställas in. Parlamentet begär att den höga representanten avlägger en rapport till parlamentet om resultatet av översynen av EU:s bistånd till Egypten, vilkets begärts vid utrikesrådets sammanträde den 21 augusti 2013. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sin djupa bestörtning över revisionsrättens aktuella bedömning av EU:s bistånd till god samhällsstyrning och mänskliga rättigheter i Egypten. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att radikalt se över sina program för bistånd till Egypten i ljuset av denna rapport.
16. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Egyptens president, regering och Shuraråd.
- [1] Antagna texter, P7_TA(2013)0095.
- [2] Antagna texter, P7_TA(2013)0333.