FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Syrien
10.9.2013 - (2013/2819(RSP))
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Guy Verhofstadt, Ramon Tremosa i Balcells, Graham Watson, Marietje Schaake, Johannes Cornelis van Baalen, Edward McMillan-Scott, Jelko Kacin, Charles Goerens, Hannu Takkula, Louis Michel, Philippe De Backer, Phil Bennion för ALDE-gruppen
Hélène Flautre
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0413/2013
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Syrien, framför allt resolutionen av den 16 februari 2012 om situationen i Syrien[1], resolutionen av den 13 september 2012 om Syrien[2] och resolutionen av den 23 maj 2013 om situationen för de syriska flyktingarna i grannländerna[3],
– med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om Syrien av den 23 januari, den 18 februari, den 11 mars, den 22 april, den 27 maj, den 24 juni, den 9 och 22 juli och den 7 september 2013, samt av Europeiska rådets slutsatser av den 8 februari 2013 om Syrien,
– med beaktande av de uttalanden som vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Catherine Ashton gjorde om Syrien den 9 maj, den 14 och 24 juni och den 21 och 23 augusti 2013,samt av de uttalanden som gjorts av kommissionsledamoten för internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering, framför allt den 3 september 2013,
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1540 av den 28 april 2004 och av de talrika uttalanden som gjorts av FN:s generalsekreterare och hans talesman, framför allt den 25, 26 och 28 augusti och den 2 och 3 september 2013,
– med beaktande av rapporten om Syrien av den 18 juli 2013 från FN:s oberoende internationella undersökningskommission,
– med beaktande av uttalandet från Förenta staternas president Barack Obama av den 31 augusti 2013,
– med beaktande av FN:s flyktingkommissariats förklaringar av den 3 september 2013 om antalet syriska flyktingar,
– med beaktande av slutkommunikén från åtgärdsgruppen för Syrien (”Genèvekommunikén”) av den 30 juni 2012,
– med beaktande av Genèvekonventionerna från 1949 och tilläggsprotokollen till dem, framför allt Genèveprotokollet till Haagkonventionen om förbud mot användning i krig av kvävande, giftiga eller andra gaser samt av bakteriologiska stridsmedel och de normer som fastställts i konventionen om förbud mot kemiska vapen,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Enligt FN:s uppskattningar i september 2013 hade minst 100 000 personer, merendels civila, dödats till följd av våldet i Syrien under de senaste två åren. Enligt FN:s kontor för samordning av humanitära frågor finns det 4,25 miljoner internflyktingar i landet, medan antalet som flytt från Syrien överstiger 2 miljoner, huvudsakligen till Turkiet, Jordanien, Libanon och Irak. Över hälften är dessa är barn under 17 år, vilket skapar exempellösa förhållanden i fråga om regional kris, utmaningar och brist på stabilitet.
B. I FN:s säkerhetsråds resolution 1540 av den 28 april 2004 bekräftas det att utbredningen av kärnvapen samt kemiska och biologiska vapen hotar internationell fred och säkerhet.
C. Såväl insatsen av kemiska vapen i Syrien som regimens beteende och agerande mot civilbefolkningen måste ses som brott mot mänskligheten, som regimen måste ställas till svars för och som allvarligt hotar den regionala stabiliteten och världsfreden. Ingen drömmer ens om att låta Bashar al-Assad gå fri från sitt ansvar och om det kan bevisas att han är skyldig till dessa brott finns det en bred uppsättning påtryckningsmedel, repressalier och påföljder att tillgripa och dessutom en internationell domstol.
D. Assadregimen har inte kunnat förvara sina lager av kemiska vapen på ett betryggande sätt och detta utgör ett lika allvarligt hot mot säkerhet och stabilitet, både i Syrien och i landets omgivning.
E. Förenta staternas president beslutade att hos Förenta staternas kongress söka tillstånd för användning av maktmedel. Storbritanniens parlament avvisade den 29 augusti en propå från premiärminister David Cameron där han försvarade för principen om ett ingripande i Syrien.
F. Enligt Förenta staterna kommer målen för de militära angreppen att bestå i att reagera på insatsen av kemiska vapen och avskräcka den syriska regeringen för att i framtiden använda sådana vapen samt inskränka dess möjligheter att göra det.
G. Insats av kemiska vapen får inte ske utan att EU och det internationella samfundet reagerar, eftersom dessa är skyldiga att reagera för att skydda civilbefolkningen och för att sådana vapen inte ska komma till ytterligare insats.
H. Den 21 augusti 2013 förövades ett angrepp med kemiska stridsmedel i stor skala i utkanten av Damaskus, varvid hundratals människor dödades, bland dem många kvinnor och barn. Detta var ett flagrant brott mot folkrätten, en krigsförbrytelse och ett brott mot mänskligheten. Uppgifter från många olika källor bekräftar att angreppet verkligen skett och förefaller utgöra starka bevis för att det är den syriska regimen som ligger bakom dem, eftersom inga andra än den regimen förfogar över de ämnen som ingår i kemiska stridsmedel och över sätt att sprida dem i samband med en insats.
I. Till följd av de attityder som Ryssland och Kina intagit och de veton de inlagt har FN:s säkerhetsråd inte kunnat anta någon gemensam ståndpunkt om krisen i Syrien.
J. Den 1 september 2013 yrkade Arabförbundet på att FN och det internationella samfundet skulle axla sitt ansvar i enlighet med FN:s stadga och folkrätten genom att vidta nödvändiga avskräckande åtgärder mot den syriska regimen. Arabförbundet avstängde Syrien 2011 och erkände den 26 mars 2013 Syriska nationella koalitionen av revolutions- och motståndsstyrkor såsom representant för Syrien.
K. Före angreppet den 21 augusti 2013 i Damaskusförstaden Ghouta fick en undersökningsgrupp från FN under ledning av den svenske vetenskapsmannen dr Åke Sellström tillstånd att resa in i Syrien för att undersöka användningen av kemiska vapen. Det tog flera dagar innan den syriska regimen tillät gruppen att besöka platserna för angreppet mot Ghouta. Undersökningsgruppen tog prover som under de följande veckorna kommer att analyseras utanför Syrien. FN-gruppen avreste från Syrien den 31 augusti 2013.
L. Den 27 maj 2013 kom rådet (utrikes frågor) överens om att förnya de restriktiva åtgärderna mot Syrien och framför allt om att upphäva vapenembargot, så att EU:s medlemsstater fick möjlighet till ”försäljning, leverans, överföring eller export” av krigsmateriel eller ”utrustning [som] kan användas för internt förtryck”, om mottagaren är Syriska nationella koalitionen av revolutions- och motståndsstyrkor och avsikten är att ”skydda civila”.
M. Antalet syriska flyktingar och nödställda ökar dramatiskt, då den politiska och humanitära situationen förvärras för varje dag som den väpnade konflikten fortsätter. EU har bidragit med sammanlagt 1,3 miljarder euro i form av humanitärt bistånd för att hjälpa Syrien och grannländerna, som tagit emot över 2 miljoner syriska flyktingar.
N. Extremistgrupper och milisstyrkor spelar en allt större roll. Detta inger starka betänkligheter och måste bedömas fullt ut, som ett led i EU:s åtgärder mot Syrien och landets omgivning.
1. Europaparlamentet fördömer på det skarpaste både massmorden på civila i Syrien och Assadregimens angrepp med kemiska vapen i Damaskusförstaden Ghouta den 21 augusti 2013, varvid, enligt västerländska underrättelsekällor, minst 1 400 personer dödades, bland dem 400 barn. Parlamentet konstaterar med stor oro att detta är det mest omfattande massmord som förövats med kemiska vapen, alltsedan det som Saddam Husseins trupper gjorde mot civila i norra Irak. Parlamentet påminner president Assad om att han enligt Genèveprotokollet är skyldig att inte använda kemiska vapen och uppmanar de syriska myndigheterna att strikt stå fast vid sina internationella åtaganden.
2. Europaparlamentet fördömer de summariska utomrättsliga avrättningar och alla andra brott mot de mänskliga rättigheterna som har begåtts av extremistgrupper och styrkor som bekämpar Assadregimen.
3. Europaparlamentet uttrycker sin oro över det våld som pågår i Syrien och uppmanar alla aktörer att omedelbart få slut på det. Parlamentet noterar de roller som olika regionala aktörer spelar, bland annat genom vapenleveranser, och oroar sig för att konflikten i Syrien ska sprida sig till grannländerna.
4. Europaparlamentet uttrycker sitt deltagande med offrens anhöriga, upprepar sin solidaritet med de syrier som kämpar för frihet, värdighet och demokrati och lovordar människorna, särskilt kvinnorna och barnen, för deras mod och beslutsamhet.
5. Europaparlamentet framhåller att det internationella samfundet inte kan stå handfallet inför en sådan cynisk insats av kemiska vapen. Parlamentet anser det utslagsgivande med en tydlig och kraftig reaktion och, vid behov, en begränsad och behovsanpassad insats av maktmedel, för att det klart ska framgå att sådana brott är oacceptabla och inte kan få förbli ostraffade. Parlamentet anser att en sådan strategi följer EU:s mål om en process i riktning mot en politisk lösning på konflikten, och att vi måste förhindra att det uppkommer ett ohyggligt prejudikat för insats av kemiska vapen en gång till, i Syrien eller någon annanstans.
6. Europaparlamentet uppmanar FN att snabbt slutföra sin ingående undersökning av insatsen av kemiska vapen i Syrien och ställa de ansvariga till svars. Parlamentet uppmanar medlemmarna av FN:s säkerhetsråd att diskutera massmordet i Syrien utgående från slutsatserna från FN:s undersökningsgrupp och bedöma vilka åtgärder som till följd av detta måste vidtas mot insatsen av kemiska vapen i Syrien.
7. Europaparlamentet beklagar djupt att FN:s säkerhetsråd hittills inte gjort något och inte heller enats om en resolution om att utöva kraftfullare och effektivare påtryckningar för att få ett slut på våldet i Syrien. Parlamentet yrkar i synnerhet på att Ryssland och Kina ska leva upp till sitt ansvar och bidra till att det uppnås en gemensam ståndpunkt. Parlamentet konstaterar att man, trots de diplomatiska insatser som pågår, knappast kommer att övervinna motståndet mot att säkerhetsrådet ska godkänna militära åtgärder mot Assadregimen och upprepar sitt starka stöd till uppmaningen från FN:s kommissarie för mänskliga rättigheter om att FN:s säkerhetsråd ska hänskjuta frågan om situationen i Syrien till Internationella brottmålsdomstolen för formell utredning.
8. Europaparlamentet uppmanar EU att visa prov på ledarskap inom arbetet med att förnya de diplomatiska insatserna från alla parter i Syrienkonflikten till förmån för ett skyndsamt och konstruktivt deltagande i Genève II-processen, som bör utmynna i en politisk lösning på krisen i Syrien.
9. Europaparlamentet anser att det internationella samfundet bör arbeta fram en politisk förhandlingslösning för Syrien, som kan få slut på våldet, hindra fortsatt kemisk krigföring och främja en genuin politisk övergång till demokrati under syrisk ledning som tillgodoser den syriska befolkningens legitima krav och som bygger på en dialog där alla demokratiska krafter och aktörer i det syriska samhället får komma till tals, i syfte att få till stånd djupgående demokratiska reformer som även beaktar behovet av att garantera nationell försoning och som föresatt sig att respektera minoriteternas, däribland etniska, religiösa, kulturella och andra minoriteters, rättigheter.
10. Europaparlamentet anser att följande bör ingå i strategin för en politisk förhandlingslösning på konflikten i Syrien: (1) Tillhandahållande av allt slags stöd till Syriens högsta militärråd och andra syriska enheter som motsätter sig Bashar al-Assads regering, som gjorts till föremål för en ordentlig och fullständig granskning och som har gemensamma demokratiska värden och intressen med EU. (2) Tillhandahållande av allt slags stöd till Syriens politiska opposition, även till oppositionskoalitionen. (3) Insatser för isolering av extremist- och terroristgrupper i Syrien för att de inte ska kunna påverka kommande övergångsregeringar och stadigvarande regeringar i Syrien. (4) Samordning med allierade och partner. (5) Insatser för att begränsa stödet från regeringen i Iran och andra länder till den syriska regimen.
11. Europaparlamentet påpekar att EU har ett särskilt ansvar för stabilitet och säkerhet i sitt grannskap och påpekar att situationen i Syrien påkallar ett konsekvent gemensamt tillvägagångssätt från EU:s medlemsstaters sida, i samarbete med Nato. Parlamentet uppmanar därför EU och dess medlemsstater att inleda intensiva diplomatiska insatser, att sammanföra uppgifter från militära underrättelsekällor, att, vid beslutsfattandet om vilka åtgärder EU bör anta för att bemöta Assadregimens insats av kemiska vapen, ingående analysera de politiska konsekvenserna av eventuella militära åtgärder, liksom också hur ett militärt ingripande exakt ska utformas, vilka mål det ska ha och hur längre det ska pågå. Parlamentet yrkar på att EU:s diplomatiska verksamhet bör koncentrera sig på alla relevanta aktörer i regionen, såsom Ryssland, Iran, Israel och Turkiet, och ha som mål att ta fram alternativ för en varaktig politisk lösning på konflikten i Syrien på grundval av demokrati med åsiktsmångfald och rättsstat.
12. Europaparlamentet uppmanar på nytt president Assad och hans regim att omedelbart avgå så att en fredlig, inkluderande och livsduglig övergång till demokrati under syrisk ledning kan äga rum så snart som möjligt.
13. Europaparlamentet uttrycker djup oro över den pågående humanitära krisen i Syrien och dess konsekvenser för grannländerna. Parlamentet erinrar om att Assads regering är huvudansvarig för folkets välbefinnande och efterlyser ett utökat humanitärt bistånd till invånarna i Syrien och grannländerna, framför allt Libanon och Jordanien. Parlamentet stöder och välkomnar det avsevärda bidrag som kommissionen och medlemsstaterna gett till internationella program för humanitärt bistånd och uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och Europeiska utrikestjänsten att vidta lämpliga och ansvarsfulla åtgärder med anledning av flyktingtillströmningen till medlemsstaterna, så att pressen på grannländerna minskar. Parlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och Europeiska utrikestjänsten att utöva påtryckningar på länder som gjort utfästelser om bistånd men aldrig överfört de medel som utlovats.
14. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Ryska federationens regering och parlament, Folkrepubliken Kinas regering och parlament, Republiken Turkiets regering och parlament, Amerikas förenta staters regering och representanthus, Hashemitiska konungariket Jordaniens regering och parlament, Republiken Libanons regering och parlament, FN:s generalsekreterare, Arabförbundets generalsekreterare, Syriska nationella koalitionen av revolutions- och motståndsstyrkor samt Arabrepubliken Syriens regering och parlament.
- [1] Antagna texter, P7_TA(2012)0057.
- [2] Antagna texter, P7_TA(2012)0351.
- [3] Antagna texter, P7_TA(2013)0223.