FÖRSLAG TILL RESOLUTION om utkastet till rådets förordning om definition av kriterier för när returpapper upphör att vara avfall enligt artikel 6.1 i direktiv 2008/98/EG om avfall
4.12.2013 - (D021155/01 – 2012/2742(RPS))
Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
Chris Davies, Richard Seeber, Linda McAvan, Satu Hassi, Kartika Tamara Liotard, Oreste Rossi, Elisabetta Gardini
B7‑0553/2013
Europaparlamentets resolution om utkastet till rådets förordning om definition av kriterier för när returpapper upphör att vara avfall enligt artikel 6.1 i direktiv 2008/98/EG om avfall
(D021155/01 – 2012/2742(RPS))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av förslaget till rådets förordning om definition av kriterier för när returpapper upphör att vara avfall enligt artikel 6.1 i direktiv 2008/98/EG om avfall (COM(2013)0502),
– med beaktande av GFC:s vetenskapliga och tekniska rapport End-of-waste criteria for waste paper: technical proposals, som offentliggjordes i mars 2011,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG om avfall och om upphävande av vissa direktiv[1], särskilt artikel 6.1,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall[2], särskilt artikel 49,
– med beaktande av kommissionens beslut 2011/753/EU om upprättande av regler och beräkningsmetoder för kontroll av huruvida de mål som fastställs i artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG uppfylls, särskilt artikel 2.2[3],
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 januari 2011 Ett resurseffektivt Europa – flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin (COM(2011)0021),
– med beaktande av yttrandet av den 9 juli 2012 från den kommitté som avses i artikel 39 i direktiv 2008/98/EG,
– med beaktande av artikel 5a.4 e i rådets beslut av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[4],
– med beaktande av artikel 88.2, 88.3 och 88.4c i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. I den föreslagna rådsförordningen stadgas det att pappersavfall innehållande högst 1,5 % icke-papperskomponent i lufttorr vikt ska upphöra att vara avfall när det är avsett som fiberråvara för papperstillverkning, på vissa ytterligare villkor.
B. Multimaterialspapper som innehåller mer än 30 % icke-papper i lufttorr vikt ska i sin helhet betraktas som icke-papperskomponent. En typisk container för multimaterialspapper innehåller högst 30 % icke-papperskomponenter (24 % polyetylen, 6 % aluminium), och skulle alltså inte räknas som icke-papperskomponent. Följaktligen skulle ett pappersavfallsflöde kunna innehålla vilken mängd som helst av containrar med multimaterialspapper (med sitt höga innehåll av icke-papperskomponenter och icke försumbara resthalter av vätskor, livsmedel och annat organiskt material som är fäst därvid) och skulle inte längre betraktas som avfall utan som en produkt.
C. I artikel 3.17 i direktiv 2008/98/EG definieras ”materialåtervinning” som ”varje form av återvinningsförfarande genom vilket avfallsmaterial upparbetas till produkter, material eller ämnen, antingen för det ursprungliga ändamålet eller för andra ändamål”.
D. I förslaget till förordning definieras tidpunkten då avfall upphör att vara avfall som den tidpunkt då returpapperet är avsett som fiberråvara för papperstillverkning, vilket alltså inträffar före den egentliga upparbetningen i pappersbruket. Detta står i strid med den befintliga definitionen av ”materialåtervinning”, som förutsätter en upparbetning av avfallsmaterial.
E. Detta avfallsmaterial har efter insamling och sortering endast förbehandlats (inte upparbetats) och kan inte användas utan ytterligare upparbetning.
F. Att definiera när avfall upphör att vara avfall innan materialåtervinningen egentligen ägt rum skulle skapa problem i relation till stora delar av den gällande unionslagstiftningen, exempelvis lagstiftningen om miljömärken, offentlig upphandling, ekodesign och Reach, där ”materialåtervinning” hittills har avsett en process som leder till en materialåtervunnen produkt som är färdig att använda. Dessutom står den i strid med artikel 2.2 i kommissionens beslut 2011/753/EU, där man gör tydlig skillnad mellan ”förbehandling” och ”slutprocess för återvinning”.
G. Enligt artikel 6.1 i direktiv 2008/98/EG ska visst specifikt avfall upphöra att vara avfall när det har genomgått ett återvinningsförfarande (inbegripet materialåtervinning), och uppfyller specifika kriterier som ska utarbetas i enlighet med de villkor som anges i den artikeln. Bland dessa villkor ingår a) att ämnet eller föremålet följer befintlig lagstiftning och tillämpliga normer för produkter (artikel 6.1 c), samt b) att användning av ämnet eller föremålet inte kommer att leda till allmänt negativa följder för miljön eller människors hälsa (artikel 6.1d).
H. Tröskelnivån på 1,5 % för icke-papperskomponenter grundar sig på den europeiska standarden EN 643. Enligt GFC:s studie är denna standard ett centralt element i handeln med pappersavfall och innehåller en förteckning över europeiska standarder för kvalitet på avfall. Att förlita sig på denna standard för att fastställa kriterier för när avfall upphör att vara avfall står helt klart i strid med artikel 6.1 c i direktiv 2008/98/EG, i vilken man uttryckligen hänvisar till ”normer för produkter” och inte till normer för avfall.
I. I de aktuella produktstandarderna för pappersprodukter, såsom ISO 1762 för oorganiska föroreningar, ISO 5350/1 och 5350/2 för synlig smuts och ISO 624 for extraktionsämnen (kolväten med låg molekylvikt), krävs en renhetsgrad på 1 ppm – 15 000 gånger lägre än den föreslagna nivån.
J. Att ta med multimaterialspapper strider mot den uttryckliga rekommendationen i GFC:s studie, i vilken avfall av laminerat papper undantas från tillämpningsområdet för kriteriet för när avfall upphör att vara avfall, på grund av dess ökade inneboende miljörisk i händelse av att materialet exporteras, särskilt till länder utanför EU.
K. I händelse av export utanför EU ska behöriga avsändarmyndigheter i unionen, i enlighet med artikel 49.2 i förordning (EG) nr 1013/2006, kräva och sträva efter att säkerställa att allt avfall som exporteras hanteras på ett miljöriktigt sätt i det mottagande tredjelandet, bland annat genom att visa att anläggningen som mottar avfallet drivs i enlighet med hälso- och miljöskyddsnormer som i princip motsvarar de normer som föreskrivs i unionslagstiftningen.
L. Om man beviljar använt papper, inbegripet pappersavfall av multimaterial, status som avfall som upphört att vara avfall innan det ens blivit ordentligt materialåtervunnet går det att handla fritt med detta material på de globala marknaderna och de skyddsgarantier för en miljöriktig hantering som anges i förordningen om avfallstransporter kommer inte längre att vara tillämpliga. Att undanta avfallsströmmar med en hög andel icke‑pappersmaterial, som dessutom vida skulle kunna överstiga tröskelvärdet på 1,5 % på grund av borträknandet av nuvarande multimaterialspapper, från kraven i förordningen om transporter av avfall medför helt klart en risk för överträdelse av artikel 6.1 d i direktiv 2008/98/EG, enligt vilken användning av ämnet inte får leda till allmänt negativa följder för miljön.
M. Att stimulera ökad global handel med detta påstådda ”papper från avfall som upphört att vara avfall” genom att kringgå garantierna för miljö- och hälsoskydd skulle inte bara innebära en ökad negativ effekt på miljön under transporter, utan skulle också kunna leda till en minskad pappersåtervinning i Europa på grund av minskad tillgänglighet på pappersavfall, så att papperstillverkarna kan bli tvungna att, åtminstone delvis, ersätta sin produktion med mer nyfiberbaserad produktion i Europa, vilket kräver större energitillförsel och leder till högre utsläpp av koldioxid, vilket återigen skulle stå i strid med kravet om att undvika allmänt negativa följder för miljön.
N. I kommissionens meddelande Ett resurseffektivt Europa ingår en strategi för att göra EU till en ”cirkulär ekonomi” baserad på ett återvinningssamhälle, i syfte att minska avfallsgenerering och använda avfall som en resurs. Det finns en allvarlig risk för att fortsatta förbättringar av återvinningsgraden i EU hämmas av det föreslagna kriteriet för när avfall upphör att vara avfall, och det föreliggande förslaget skulle därmed inte vara förenligt med artikel 6.1 d i direktiv 2008/98/EG.
1. Europaparlamentet motsätter sig antagandet av rådets förordning om definition av kriterier för när returpapper upphör att vara avfall enligt artikel 6.1 i direktiv 2008/98/EG om avfall.
2. Europaparlamentet anser att utkastet till rådets förordning inte är förenligt med den grundläggande rättsaktens syfte och innehåll.
3. Europaparlamentet anser att utkastet till rådets förordning överskrider de genomförandebefogenheter som tilldelats kommissionen i den grundläggande rättsakten.
4. Europaparlamentet anser att kommissionen inte på korrekt sätt har utvärderat vilka följder utkastet till förordning skulle få på pappersåtervinning och transporter till tredjeländer av pappersavfall som påstås vara produkter, samt att kommissionen inte har lagt fram en motivering för utskottet om varför tidpunkten då avfall ska upphöra att vara avfall ska flyttas från efter upparbetningen i pappersbruket till före upparbetningen.
5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.