FÖRSLAG TILL RESOLUTION om förberedelse inför Europeiska rådets möte (19-20 december 2013)
9.12.2013 - (2013/2626(RSP))
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Sven Giegold, Daniel Cohn-Bendit för Verts/ALE-gruppen
B7‑0566/2013
Europaparlamentets resolution om förberedelse inför Europeiska rådets möte (19‑20 december 2013)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina resolutioner av den 12 juni 2013 om att stärka den europeiska demokratin i framtidens EMU[1], den 23 maj 2013 om kommande lagstiftningsförslag om EMU: svar på kommissionens meddelanden[2] och den 21 november 2013 om kommissionens meddelande Att stärka den ekonomiska och monetära unionens sociala dimension[3],
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. EU:s institutioner och medlemsstater har gjort kraftfulla insatser för att återupprätta den finansiella trovärdigheten och stabiliteten, särskilt genom antagandet och genomförandet av strukturella reformer och antagandet av den nya ramen för ekonomisk styrning. Dessa insatser måste kompletteras med en verklig bankunion.
B. Det behövs bättre samordning av den ekonomiska politiken om man ska kunna öka konkurrenskraften och hållbarheten och skapa arbetstillfällen i EU.
C. Gemenskapsmetoden är rätt sätt att ta itu med utmaningarna för EU och dess valuta.
D. Alla beslut bör underbyggas av parlamentarisk granskning och ansvarstagande på den nivå där besluten fattas.
E. Full respekt för och grundlig tillämpning av EU‑rätten är basen för denna politik.
1. Europaparlamentet påminner Europeiska rådet om det politiska åtagandet att fatta beslut om den gemensamma rekonstruktionsmekanismen före valperiodens slut. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet att upprepa sin begäran till rådet om att slutföra förhandlingarna om direktivet om insättningsgarantisystem och ramen för återhämtning och rekonstruktion innan 2013 löper ut.
Om fördjupande av EMU
2. Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att göra ett politiskt åtagande om att utarbeta lagstiftning, på grundval av fördragen, om bättre samordning av den ekonomiska politiken. Parlamentet förväntar sig att parlamentet och övriga EU‑institutioner kommer att enas om de viktigaste inslagen i denna förbättrade samordning av den ekonomiska politiken före valperiodens slut.
3. Europaparlamentet anser att en rättsakt om ”konvergensriktlinjer”, på grundval av ovannämnda förbättrade samordning av den ekonomiska politiken, bör antas genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet och bör innehålla, för en bestämd period, ett mycket begränsat antal mål för de mest brådskande reformåtgärderna.
4. Europaparlamentet upprepar sin begäran till medlemsstaterna att de ska se till att de nationella reformprogrammen – som bör upprättas på grundval av ovannämnda konvergensriktlinjer och kontrolleras av kommissionen – debatteras och antas av de nationella parlamenten. Parlamentet anser att detta är av avgörande betydelse för att stärka delaktigheten och det demokratiska ansvaret i hela processen.
5. Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör åta sig att fullt ut genomföra sina nationella reformprogram, efter kommissionens kontroll. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna på denna grundval skulle kunna ingå ett ”konvergenspartnerskap” med EU:s institutioner, med möjlighet till villkorad finansiering av reformåtgärder.
6. Europaparlamentet upprepar att ett starkare ekonomiskt samarbete bör gå hand i hand med en incitamentbaserad mekanism. Parlamentet anser att andra möjliga typer av finansiering eller instrument, t.ex. en solidaritetsmekanism, måste vara en fast beståndsdel av EU:s budget, men ligga utanför de överenskomna taken i den fleråriga budgetramen.
7. Europaparlamentet påminner om att fördraget om stabilitet, samordning och styrning måste ha integrerats i EU‑rätten senast den 1 januari 2018, på grundval av en bedömning av hur genomförandet har gått, i enlighet med artikel 16 i det fördraget.
8. Europaparlamentet påminner om sin principiella ståndpunkt att en förstärkt ekonomisk och monetär union inte bör splittra EU utan tvärtom innebära ökad integration och starkare styrning, där alla medlemsstater som inte tillhör euroområdet också kan delta om de vill.
9. Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att fullt ut efterleva bestämmelserna i artikel 15.1 i EU‑fördraget.
Om försvarspolitik
10. Europaparlamentet påpekar att enligt fördragen ska EU ha som mål att främja freden, sina värden och folkens välfärd (artikel 3 i EU-fördraget) och att EU:s åtgärder i internationella sammanhang strävar efter att konsolidera och stödja demokratin, rättsstaten och mänskliga rättigheter och att förebygga konflikter och stärka internationell säkerhet, i enlighet med ändamålen och principerna i Förenta Nationernas stadga samt principerna i Helsingforsavtalets slutakt och målen i Parisstadgan. Parlamentet är övertygat om att den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) tjänar dessa syften. I artiklarna 42.1 och 43.1 i EU-fördraget beskrivs GSFP-uppdragen som gemensamma insatser för avrustning, humanitära insatser och räddningsinsatser, militära rådgivnings- och biståndsinsatser, konfliktförebyggande och fredsbevarande insatser, insatser med stridande förband vid krishantering, inklusive fredsskapande åtgärder och stabiliseringsinsatser efter konflikter.
11. Europaparlamentet påminner medlemsstaterna, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (VP/HR), kommissionen och Europeiska försvarsbyrån om att medlemsstaterna ännu inte har kunnat uppfylla kapacitetsmålen från Helsingfors trots att det gått 20 år sedan kalla kriget tog slut och trots att man har kunnat dra nytta av relativt höga nationella försvarsbudgetar. Parlamentet ifrågasätter därför argumentet att nuvarande nedskärningar i de nationella försvarsbudgetarna automatiskt kommer att leda till kapacitetsbrister i förhållande till GSFP och att EU:s budget, på grund av nedskärningar i de nationella försvarsbudgetarna, måste bidra till att förbättra kapaciteten.
12. Europaparlamentet påminner om att det är ett strategiskt misstag att öppna EU:s budget för forskning på försvarsområdet eller för anskaffning av militär materiel och teknik, eftersom ett tillskott av nya pengar bara skulle förlänga de rådande strukturella bristerna, som bland annat beror på ineffektivitet, dubbelarbete, korruption, fragmentering och anskaffning av oanvändbar militär materiel och teknik. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att avstå från att inleda förberedande verksamhet för GSFP‑relaterad forskning.
13. Europaparlamentet framhåller att framgångsrika militära insatser kräver en tydlig kommando- och kontrollfunktion. Parlamentet anser att man bör upprätta permanent kapacitet för militär planering och ledning och beklagar bristen på framsteg i denna fråga och det starka motståndet från några medlemsstater. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet att uppmana VP/HR att lägga fram förslag om att fullt ut genomföra bestämmelserna i Lissabonfördraget, i synnerhet beträffande startfonden (artikel 41.3 i EU‑fördraget), som kommer att innebära att snabba och lämpliga åtgärder på EU‑nivå blir mindre beroende av enskilda medlemsstater.
14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att kraftigt fördjupa sitt samarbete och sin samordning om de försvarsaspekter som är relevanta för en effektiv GSFP. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ha mycket större ambitioner när det gäller processen för sammanslagning och gemensamt utnyttjande.
15. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka genomförandet av ”försvarspaketet” i kommissionens meddelande Mot en mer konkurrenskraftig och effektiv försvars- och säkerhetssektor (COM(2013)0542) och att arbeta tillsammans för att gradvis avveckla systemet med krav på offsetaffärer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja den kommande översynen av direktivet om upphandling på försvarsområdet (2009/81/EG) för att även ta upp försäljning mellan regeringar.
16. Europaparlamentet ifrågasätter inrättandet av en användargemenskap för aktuell och snar användning och utarbetandet av ett program för europeisk långflygning på medelhög höjd med fjärrstyrda luftfartyg med sikte på 2020–2025. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avstå från att öka samarbetet om fjärrstyrda luftfartyg (drönare) på EU‑nivå. Parlamentet beklagar också att det inte förekommer någon som helst debatt på EU‑nivå om vilka EU‑normer som bör styra forskning om samt utveckling, upphandling, användning och export av bestyckade och obestyckade drönare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att offentligt redovisa den rättsliga grunden för användningen av drönare, det operativa ansvaret, kriterier för val av mål, resultat, information om påstådda brott mot bestämmelserna, utredningar och åtal, samt att se till att nationella säkerhetshänsyn inte används för att motivera hemlighållande av statistik och grundläggande metoduppgifter av denna typ.
17. Europaparlamentet uppmanar stats- och regeringscheferna att – med tanke på det europeiska försvarets strategiska betydelse och omfattningen av de utmaningar som unionen står inför – i december 2015 gå igenom vilka framsteg som gjorts med att genomföra rådets slutsatser från december 2013, på grundval av en genomföranderapport från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.
°
° °
18. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet och kommissionen.
- [1] Antagna texter, P7_TA(2013)0269.
- [2] Antagna texter, P7_TA(2013)0222.
- [3] Antagna texter, P7_TA(2013)0515.