FÖRSLAG TILL REKOMMENDATION TILL RÅDET om väpnade icke-statliga aktörers humanitära engagemang gällande skydd av barn
19.12.2013
Eva Joly, Catherine Grèze, Keith Taylor, Judith Sargentini, Bart Staes, Isabella Lövin för Verts/ALE-gruppen
B7‑0585/2013
Europaparlamentets rekommendation till rådet om väpnade icke-statliga aktörers humanitära engagemang gällande skydd av barn
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av rapporten från FN:s generalsekreterare om barn och väpnad konflikt 2013 och andra rapporter av relevanta aktörer,
– med beaktande av EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt (2008), genomförandestrategin för EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt (2010) och checklistan för integrering av skyddet av barn som berörs av väpnade konflikter i ESFP‑uppdrag (2008),
– med beaktande av rådets slutsatser om främjandet och skyddet av barnets rättigheter i EU:s yttre åtgärder – utvecklingsdimensionen och den humanitära dimensionen (2008),
– med beaktande av sina resolutioner av den 19 februari 2009 om en särskild plats för barnen i EU:s yttre åtgärder[1], av den 16 januari 2008 med titeln ”Mot en EU-strategi om barnets rättigheter”[2], av den 3 juli 2003 om handel med barn och barnsoldater[3], av den 6 juli 2000 om Herrens motståndsarmés bortförande av barn[4] och av den 17 december 1998 om barnsoldater[5],
– med beaktande av FN:s resolutioner om barnets rättigheter, i synnerhet FN:s säkerhetsråds resolution 1612 (2005),
– med beaktande av 2002 års fakultativa protokoll till konventionen om barnets rättigheter när det gäller barns deltagande i väpnade konflikter,
– med beaktande av Parisåtagandena att skydda barn från att olagligen rekryteras eller utnyttjas av väpnade styrkor eller grupper och principerna och riktlinjerna från Paris avseende barn med anknytning till väpnade styrkor eller väpnade grupper, som båda antogs den 6 februari 2007,
– med beaktande av artikel 121.1 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. De flesta nutida väpnade konflikter involverar en eller flera väpnade icke-statliga aktörer som strider mot regeringar eller andra väpnade grupper. Civila och i synnerhet barn drabbas hårdast av dessa krig.
B. För att förbättra skyddet av civila, och i synnerhet barn, måste alla parter i konflikten beaktas.
C. Internationella humanitära normer gäller och är bindande för alla parter i en väpnad konflikt.
D. Väpnade konflikter har särskilt förödande effekter på den fysiska och psykiska utvecklingen hos barn med långsiktiga följder för människors säkerhet och hållbar utveckling.
E. Stadgan för Internationella brottmålsdomstolen kriminaliserar rekrytering och värvning av barn under 15 år till väpnade styrkor eller grupper och utnyttjande av dem för aktivt deltagande i stridigheter.
F. Internationell rätt förbjuder alla former av sexuellt våld, däribland det som riktas mot barn, och sexuella våldshandlingar kan utgöra krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten eller folkmord.
G. Sedan minförbudskonventionen antogs 1997 har användningen av truppminor minskat, men den utgör fortfarande ett hot mot barn, särskilt i väpnade konflikter som inte är av internationell karaktär.
H. Det är världssamfundets moraliska plikt att se till att alla parter i konflikter, inklusive såväl stater som väpnade icke-statliga aktörer, förpliktar sig att skydda barn.
1. Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till kommissionsledamoten med ansvar för utveckling och till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik:
a) Kommissionsledamoten med ansvar för utveckling och vice ordföranden för kommissionen/ unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik uppmanas att uppmuntra berörda stater och väpnade icke-statliga aktörer att med FN:s generalsekreterares särskilda representant underteckna handlingsplaner för skydd av barn i väpnade konflikter.
b) Kommissionsledamoten med ansvar för utveckling och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik uppmanas att erkänna FN:s och icke-statliga organisationers insatser när det gäller att övertala väpnade icke-statliga aktörer att skydda barn och samtidigt upprepa att detta inte innebär något stöd för eller erkännande av legitimiteten i dessa aktörers verksamhet.
c) Kommissionsledamoten med ansvar för utveckling och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik uppmanas att i politiska dialoger med tredjeländer, exempelvis inom ramen för Cotonouavtalet, inkludera målet att förhindra och sätta stopp för rekryteringen och tvångsdeltagandet av barn under 18 år och säkerställa att de släpps fria och återintegreras i samhället.
d) Kommissionsledamoten med ansvar för utveckling och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik uppmanas att upprepa att stater och väpnade icke-statliga aktörer ska respektera internationell humanitär rätt och internationell humanitär sedvanerätt och stödja dem i deras insatser att skydda civila, i synnerhet barn.
e) Kommissionsledamoten med ansvar för utveckling och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik uppmanas att direkt, eller indirekt genom specialiserade icke-statliga organisationer, samarbeta med väpnade icke-statliga aktörer angående skyddet av flickor och pojkar, för att lindra deras lidanden i väpnade konflikter och för att uppmana väpnade icke-statliga aktörer att underteckna den så kallade Genèveuppmaningen för skydd av barn från följderna av väpnade konflikter.
f) Kommissionsledamoten med ansvar för utveckling och vice ordföranden/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik uppmanas att stödja humanitära icke-statliga organisationer som för en dialog med väpnade icke-statliga aktörer för att främja respekten för internationella humanitära normer i väpnade konflikter, i synnerhet skyddet av barn, med politiska, diplomatiska och ekonomiska medel.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen samt vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, rådet och Europeiska utrikestjänsten.