Förfarande : 2014/2512(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B7-0018/2014

Ingivna texter :

B7-0018/2014

Debatter :

Omröstningar :

PV 16/01/2014 - 8.10
CRE 16/01/2014 - 8.10
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2014)0042

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 131kWORD 63k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0018/2014
13.1.2014
PE527.208v01-00
 
B7-0018/2014

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

enligt artikel 110.2 i arbetsordningen


om situationen i Sydsudan (2014/2512(RSP))


Louis Michel, Niccolò Rinaldi, Graham Watson, Jelko Kacin, Liam Aylward, Marielle de Sarnez, Marietje Schaake, Sarah Ludford, Kristiina Ojuland, Hannu Takkula, Johannes Cornelis van Baalen, Robert Rochefort för ALDE-gruppen

Europaparlamentets resolution om situationen i Sydsudan (2014/2512(RSP))  
B7‑0018/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sin tidigare resolution av den 13 juni 2012 om Sudan och Sydsudan(1),

–   med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–   med beaktande av partnerskapsavtalet 2000/483/EG mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, som undertecknades i Cotonou (Benin) den 23 juni 2000 och därefter reviderades 2005 och 2010,

–   med beaktande av det övergripande fredsavtalet från 2005,

–   med beaktande av de överenskommelser som ingicks den 27 september 2012 i Addis Abeba,

–   med beaktande av uttalandena från Catherine Ashton, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, av den 24 december 2013 och den 2 januari 2014 om situationen i Sydsudan,

–   med beaktande av uttalandena från talespersonen för unionens höga representant av den 16 och 28 december 2013 om situationen i Sydsudan,

–   med beaktande av unionens lokala uttalande av den 20 december 2013 om den rådande konflikten i Sydsudan,

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds uttalanden av den 17, 20 och 30 december 2013 om situationen i Sydsudan,

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2132 (2013) av den 24 december 2013 om Sydsudan,

–   med beaktande av uttalandet av den 4 januari 2014 från ordföranden för Afrikanska unionens kommission, Nkosazana Dlamini-Zuma, om situationen i Sydsudan,

–   med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Regeringen i Sydsudan har försökt inrätta en fungerande stat sedan självständighetsförklaringen från Sudan den 9 juli 2011. Efter att rykten om en planerad kupp började florera i Juba i slutet av 2012 utfärdade den sydsudanesiske presidenten Salva Kiir ett antal dekret som innebar stora förändringar i det övre ledarskiktet i landets regering och militär, och inom sitt parti, men utan brett samförstånd.

B.  Den 23 juli 2013 upplöste president Kiir, som tillhör folkgruppen Dinka, hela regeringen och avskedade vicepresident Riek Machar, som är nuer. I november 2013 upplöste president Kiir alla högre organ inom sudanesiska folkets befrielsearmé (SPLM), inklusive den politiska ledningen, nationalkonventet och det nationella befrielserådet.

C. Den 14 december 2013 lämnade högt uppsatta medlemmar av SPLM:s politiska ledning, däribland partiets vice ordförande Riek Machar, ett av nationella befrielserådets möten och anförde ”bristande dialog” som skäl.

D. Den 15 december 2013 inträffade militära sammandrabbningar inom presidentens livgarde på en militäranläggning i Juba, den sydsudanesiska huvudstaden, och president Kiir anklagade Riek Machar för att ha försökt ta makten.

E.  Den 16 december 2013 bröt oroligheter ut och spred sig från Juba till regionen kring Jonglei.

F.  Sedan september 2011, dvs. före den försämrade situationen i mitten av december 2013, har sudanesiska regeringsstyrkor utan urskillning bombat delstaten Blå Nilen, vilket spridit påtaglig skräck bland civilbefolkningen som bor där.

G. Den 19 december 2013 tog en nuermilis, ledd av Peter Gadet, avhoppad f.d. befälhavare för åttonde divisionen, över kontrollen av Bor, huvudstaden i delstaten Jonglei. I slutet av december 2013 och i början av januari 2014 intogs och återintogs staden Bor av företrädare för både armén och rebellerna, och sedan den 4 januari har armén försökt återta staden.

H. Den 21 december 2013 bekräftade regeringen att den hade förlorat kontrollen över Bentiu, huvudstad i den mest oljerika delstaten Unity, till general James Koang, en Machar-lojal nuerbefälhavare, vilket dock förnekades av Machar. I samband med våldsutbrotten längs de etniska gränslinjerna i Sydsudan fann FN:s utredare en massgrav i Bentiu, en rebellkontrollerad stad, och enligt regeringens informationsminister Michael Makuei Lueth kan rebellerna hållas ansvariga för morden.

I.   Konflikten har spridit sig till oljeområden och i slutet av december 2013 hade fem av de sydsudanesiska delstaterna rapporterat våldsamheter, däribland Jonglei, Unity, Övre Nilen och Central Equatoria, och etniskt våld har även rapporterats från hela landet. Den 2 januari 2014 utlyste president Salva Kiir undantagstillstånd i Unity och Jonglei, två delstater där Machar-lojala rebeller kontrollerar huvudstäderna.

J.   Den 24 december 2013 gick rebellerna in i staden Malakal, huvudstaden i delstaten Övre Nilen, som levererade all sydsudanesisk råolja, och den 27 december meddelade armén att den hade återtagit full kontroll över staden.

K. Den 30 december 2013 sammandrabbade sydsudanesiska regeringstrupper med etniska Vita armé-milisen och andra Machar-lojala rebellfraktioner nära den oroliga staden Bor, och en rebelltalesman förnekade att Machar kontrollerar Vita armé-milisen. Fastän konflikten började som en politisk maktkamp har den nu antagit en etnisk dimension och det finns bevis på etniska mord, enligt FN:s uppdrag i Sydsudan (Unmiss).

L.  Nyligen har det skett attacker mot nubaner, olagligt dödande, massvåldtäkter och godtyckliga arresteringar av civila bosatta i Nubabergen. Under de två sista veckorna i december 2013 attackerade sudanesisk regeringsmilis och beväpnade styrkor, med stöd från säkerhetsenheter, många områden runt Kadugli och Dillanj. Tusentals människor flydde sina hem och olagligt dödande och massvåldtäkter av kvinnor rapporterades.

M. Den 5 januari 2014 möttes företrädare för president Salva Kiir och Riek Machar i Etiopien för att inleda fredssamtal med fokus på vapenvila och frisläppande av politiska fångar. Trots dessa samtal fortsätter striderna. Den främsta källan till oenighet är frisläppandet av fångar anklagade för anstiftan till statskupp i mitten av december.

N. Den 3 september 2013 anordnades ett toppmöte mellan Sudans och Sydsudans presidenter i Khartoum. Båda parter förnyade sina åtaganden om att fortsätta införlivandet av de överenskommelser som ingicks den 27 september 2012 i Addis Abeba, inom ramen för Afrikanska unionens högnivåpanel för genomförandet ledd av president Mbeki, och att arbeta för att lösa återstående problem, däribland den slutliga statusen för Abyei samt gränsfrågor. Dessa samtal är ett positivt steg mot en stabilisering av Sydsudan.

O. Allt fler civila flyr till grannländerna. Enligt Toby Lanzer, humanitär samordnare i Sydsudan, har våldet lett till att ungefär 200 000 människor har flytt sina hem under de senaste två veckorna, vilket indirekt har påverkat flera hundra tusen människor. Den 18 december 2013 rapporterade FN att 13 000 människor hade sökt skydd undan våldet i FN:s två inhägnade områden i Juba. Krisen riskerar att få följder för en mycket större region som redan nu är instabil, och de internationella insatser som nu genomförs på fältet måste hela tiden ta hänsyn till detta.

P.  Afrikanska unionen (AU) genomför medlingsinsatser i syfte att få ett slut på krisen i Sydsudan. AU och den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten (Igad) har vid ett flertal tillfällen uppmanat till vapenvila i Sydsudan.

Q. FN har ökat sin närvaro på fältet, bland annat genom att i början av januari 2014 placera ut tre helikoptrar i den sydsudanesiska huvudstaden Juba i syfte att förstärka Förenta nationernas fredsbevarande baser i landet. Dessa insatser ingår i säkerhetsrådets auktoriserade plan för en fördubbling av Unmiss vapenstyrka till nästan 14 000 i ett försök att skydda de civila som drabbats av de strider som pågått i tre veckor mellan regeringstrogna och regeringskritiska trupper.

R.  62 000 civila i Sydsudan befinner sig för närvarande under beskydd av FN:s fredsbevarande styrkor på FN-baserna.

S.  EU har påtagligt ökat sitt utvecklingsbistånd för att tillgodose Sydsudans behov. Den 23 december 2013 meddelade EU att 50 miljoner skulle användas för humanitära insatser i Sydsudan, vilket ska täcka de grundläggande behoven, och på grund av att den allmänna situationen har beskrivits som en av de värsta humanitära kriserna för närvarande. Detta innebär att EU:s humanitära hjälp till dags dato uppgår till 170 miljoner euro för budgetåren 2013 och 2014.

T.  Mandatet för Europeiska unionens uppdrag för luftfartsskydd i Sydsudan (Euavsec) löpte ut i januari 2014. Syftet med detta uppdrag var att säkra Jubas internationella flygplats.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den snabbt försämrade säkerhetsmässiga och humanitära krisen i Sydsudan, som är en konsekvens av den politiska konflikten mellan landets politiska ledare och de därpå följande våldsyttringarna. Parlamentet påpekar att detta allvarligt skadar stabiliteten och den långsiktiga säkerheten i Sydsudan, men även stabiliteten i regionen som helhet.

2.  Europaparlamentet fördömer starkt de grymheter som begåtts av båda sidor mot civila från olika samhällsgrupper, samt de rapporterade kränkningar och brott mot de mänskliga rättigheterna begångna av alla parter, däribland beväpnade grupper och nationella säkerhetsstyrkor. Parlamentet fördömer med eftertryck attacken den 19 december 2013 mot Unmisslägret i Akobo, som ledde till att två indiska soldater dog och en annan skadades, samt att minst 20 människor dog när de sökte skydd hos Unmiss. Parlamentet betonar att de som ligger bakom kränkningarna av internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning måste hållas ansvariga och åtalas, samt fördömer deras handlingar. Parlamentet fördömer kraftigt attackerna mot oljeanläggningarna, vilket ledde till många skadade och sårade bland oljearbetare, och uppmanar alla parter att garantera säkerheten för den ekonomiska infrastrukturen och de anställda. Parlamentet välkomnar AU:s beslut att inrätta en kommission för att utreda brotten mot de mänskliga rättigheterna och andra överträdelser.

3.  Europaparlamentet uppmanar till ett omedelbart slut på trakasserier och olagliga arresteringar av medlemmar av oppositionen för att de fredligt har utnyttjat sin rätt till yttrande- och mötesfrihet.

4.  Europaparlamentet bekräftar sitt starka åtagande för Republiken Sydsudans självständighet, oberoende, enhet och territoriella integritet.

5.  Europaparlamentet vädjar till båda parter att följa konstitutionen och respektera de institutioner som inrättats genom denna.

6.  Europaparlamentet noterar att Sydsudan förfogar över stora oljeresurser och att dessa representerar en potentiell risk för spänningar.

7.  Europaparlamentet fördömer stridigheterna och det riktade våldet mot civila och särskilda etniska och andra samhällsgrupper som sker över hela landet och som har lett till hundratals döda och skadade, fler än 300 000 fördrivna och 30 000 flyktingar i grannländerna (Uganda, Kenya, Etiopien och Sudan). Parlamentet är oroat över att konflikten har förvandlats till en etnisk konflikt mellan olika fraktioner i Sydsudan och kan leda till inbördeskrig.

8.  Europaparlamentet bekymras över den humanitära situationen i landet, särskilt med avseende på de sydsudanesiska medborgare som har fördrivits eller blivit flyktingar i grannländerna. Parlamentet uppmanar alla berörda parter att säkerställa en säker och obehindrad tillgång till humanitära organisationer.

9.  Europaparlamentet är extremt oroat över att Sydsudan är på väg mot en katastrof som kan drabba både det egna folket och påverka stabiliteten i regionen med tanke på risken för militära aktioner från både Sudans och Sydsudans sida i syfte att ta kontrollen över strategiska oljeutvinningsplatser. Parlamentet påpekar att situationen i Sydsudan fortsätter att utgöra ett hot mot internationell fred och säkerhet i regionen.

10. Europaparlamentet välkomnar inledandet av fredssamtal om Sydsudan och uppmuntrar de berörda att fortsätta samtalen under ledning av Igad. Parlamentet uppmanar till ett omedelbart avtal om vapenvila, övervakning och tillgång till humanitära tjänster.

11. Europaparlamentet menar att en övergripande politisk lösning som omfattar ett avtal om vapenvila och frisläppande av politiska fångar är avgörande för att finna lösningar på krisen och bereda väg för en hållbar utveckling i Sydsudan.

12. Europaparlamentet uppmuntrar Republiken Sydsudans regering att visa sin goda vilja genom att omedelbart släppa alla arresterade politiker som inte är inblandade i de pågående striderna, så att de verkligen kan medverka till en fredlig lösning på konflikten.

13. Europaparlamentet uppmuntrar grannstaterna, regionala organisationer och det internationella samfundet att fortsätta sina ansträngningar för att få ett slut på våldet. Parlamentet uttrycker sitt stöd för Igad-medling. Parlamentet välkomnar det arbete som utförs av FN:s särskilda representant och chefen för Unmiss, Hilde Johnson, samt AU:s arbete, och välkomnar en stärkt utredningskapacitet på området mänskliga rättigheter inom Unmiss, med stöd från FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter.

14. Europaparlamentet välkomnar det humanitära stödet från i första hand EU, AU och FN till de människor som drabbats av konflikten i Sydsudan tvingas fly, och uppmanar de institutionerna och andra internationella och regionala partner att aktivt stödja återuppbyggnaden av Sydsudan och fredsprocessen. Parlamentet uppmanar de sydsudanesiska myndigheterna att arbeta tillsammans med alla regionala och internationella partner i syfte att stabilisera landet.

15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, Afrikanska unionens institutioner, de centralafrikanska staternas ekonomiska gemenskap, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen och till Europeiska unionens medlemsstater.

(1)

Antagna texter, P7_TA(2012)0248.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy